Bara vara... helt ärlig

Förmiddags-bloggande igen, det funkade ju riktigt bra förra gången så jag prövar igen.
Mina godingar är bägge hemma så min vakna tid är fylld av pratande och umgänge tillsammans med ambitionen att hålla djungeln i trädgården på avstånd och annat vanligt helgfixande som att få till rena trosor i garderoben, undanröja de gråa lättflyktiga tussarna av diverse partiklar... mest från min fyrbente lille man i grårandig kostym ... som tagit över golven  i mitt hem!

Ärligt sagt kan en präktig mördarsnigel vara vacker

 Har dessutom kostat på mig en släng sommarförkylning som jag envist förnekat till igår kväll då jag efter ett glas vin däckade med dånande huvudvärk och igenkorkade luftvägar. Natten har dock gjort susen och nu är jag på gång igen.... absolut... eller nåja!
Det här med ärlighet och att bara vara... i sig själv och med sig själv.. så viktigt det är och så rätt.

Egentligen har dom tankarna funnits med mig under många år kopplat till allt inre processande innan jag bröt upp från en drygt 30årig relation ...  trots alla ledsna omkring och allt bök och stök det medförde.
 Det handlade även då om att var ärlig mot mig själv, att inte behöva hålla igen all längtan, att inte slå knut på mig själv för sammanhang jag inte längre ville vara med i.
Det kommer nog alltid att vara det svåraste jag har gjort men kanske också det ärligaste.
Och det öppnade dörrar på vid gavel, nej förresten, mer stora stängda slussportar av järn och betong som stängt inne friheten och glädjen som föds i att vara helt ärlig inför sig själv i allt man gör.
Ser när jag skriver det här att det kan tolkas som om någon utanför mig själv tvingat mig till oärlighet men det är fel, allt beror på mig själv och på ...  skit samma, det är preskriberat idag.

Numera handlar de om ärlighet på många plan, allt från att möta förtroenden från mina godingar och inte ramla i bara den omhuldande vårdande mammafällan till att stå upp för att jag visst vill ha en enfärgad bikini .. gärna en mörkröd ... eller kanske mörkgrön ... och inte en stormönstrad brokig i pastellfärger ... eller svart. Hittar jag ingen så lär jag få tillbringa ytterligare sommarbad i min klarröda, enfärgade ... och lätt bedagade...  som inte längre är det den var.
Ibland krävs det lite mod att vara ärlig, som i jobbsammanhang när jag redan på förhand vet att samtalet kommer att resultera i en massa känslor hos den jag möter.
Jag känner ibland att jag emellanåt har en förväntan på mig att vara den som lägger kort på bordet som är känsliga och svåra att visa.
Såna sammanhang blir oftast ärliga och här-och- nu moment där jag inte vet vad jag ska säga i nästa mening förrän jag ärligt och med mod har stannat upp lyssnat in vad den jag samtalar med först säger i sin mening.
Det är ibland lite spännande och oförutsägbart, men det ger mig mycket att få öva mig på att vara här och nu, släppa mina rädslor och bara koncentrera mig på vad som sker i samtalet.   
Men ibland behövs det mod också i möten med andra som är viktiga för mig.
Mod att stanna upp, stanna kvar med hela mig, lyssna, ta emot på det sätt det sägs,
ges till mig .... och låta det sjunka in ..... stå emot att inte börja analysera och få kontroll,
istället bara vara och möta upp helt ärligt.
En konst att öva på som glimtvis resulterat i samtal som från att vara ett vanligt berättande övergår till att bli något annat, något gemensamt ... något tillsammans ... med hjälp av ord.
Måste till sist ....  ärligt ..... konstatera att jag till vissa delar inte alls är med .... här och nu i utvecklingen.

Min fina nya trasmatta... gröna trasmatta!

Först det här med att köpa ny matta att lägga under mitt gamla slagbord. Jag har inte haft någon matta där sista åren, har inte vetat hur eller vad jag vill ha.
Rätt som det var för några veckor sedan fick jag helt plötsligt ett anfall av " fixa-matta-på-en-gång". Och en grön... eller möjligtvis brun ... trasmatta , inte någon hårig från IKEA eller vit stilren vacker från Mio-möbler. Nej, ingenting annat hos mig eller kring mig är stilrent, det är mer liksom trasmatta över allting, så en trasmatta ... absolut!  Googlade runt utan att känna att jag fick napp vad det gäller färg tills det ramlade över mig att det finns en mattaffär här i stan där jag bor. Besökte den dagen därpå och hittade min fina gröna trasmatta, med lite melerade trasor i, inte enfärgad, enhetlig och livlös. Beställde den och här ligger den nu,  min fina matta!




Inte modern, inte "inne och trendriktig" men väldigt mycket mig... lite melerad ... om man tittar noga!

... fortfarande inte packat upp... men snart!

Den andra grejen som medför självinsikt är mina nyinköpta högtalare till min kompis "bärbara datorn". Har högtalare sedan innan där jag ofta sitter och skriver, med bra ljud och som går att kräma på ganska rejält så jag hör ut till köket. Tog det smarta beslutet att köpa en omgång till att ha just i köket eftersom jag och Spotify är så bra polare!
Berättade för en kompis på jobbet att jag skulle hämta dom i förrgår på väg hem från jobbet.
Hon svarade att dom haft samma tanke hemma men valt trådlöst ...naturligtvis mycket smartare, enklare.... mera här och nu.
Men det är då jag får stanna upp, le lite igenkännande för mig själv och konstatera att jag inte är så uppdaterad ... inte så trådlös, utan mer fylld med sladdar, trådar, nystan och trasor .... ärligt talat! :)