Höll på att skriva ledig lördag men nej, det känns inte riktigt rätt!
För oj vad jag har legat i och grejat idag.
Inte med "lönearbete" utan med "hemarbete"... en verkligen en aktiv dag!
Blir aldrig riktigt klok på mig själv, varför jag gör som jag gör, gång på gång!
Som det här med att "pinka revir" här hemma genom att städa (och ibland också baka) när jag varit bortrest eller varit mycket upptagen.
Då bygger jag upp en jättelängtan efter att få göra något litet underverk som märks här hemma, som till exempel städa rejält! Nej, jag har absolut inget städ-dille eller har extraordinära krav. Har mer att göra med att jag under åren lärt mig att håller jag ordning och någorlunda ofta städar av så tar det inte så lång tid eftersom det då inte hinner gro igen mellan varven.
Under dom tre sista veckorna har jag inte städat knappt alls här hemma, och det märktes verkligen! Så jag förvarnade redan igår den yngsta godingen om att ett större anfall av städlust var på antågande och troligtvis skulle välla fram när jag kom hem efter jobbet.
Mycket riktigt!
Köket och matrummet hann jag med innan jag avbröt för att umgås med Skavlan vid 21 i går kväll för att sedan lägga mig på rosenörat.
Bestämde mig för att se till att jag blev riktigt utsövd och inte väckas av någon väckarklocka idag. Men ... morgonpigg som jag är vaknar jag några minuter i 7 , klartänkt och fullsövd och med massor av lust att dra igång stordådet här hemma.
Så blev det .... med målgång strax före 12.
Utomhus håller ju våren på allvar att vältra sig över trädgården och tillvaron i övrigt så med nybakta blåbärsmuffins, mackor och kaffe hamnade jag och den yngsta ute i solen.
Efter ett antal muffins... och mackor... och en massa kaffe förstås, har jag sedan räfsat och plockat och vårfixat ute i trädgården.
Avslutade med att plantera penseer som jag köpte på torget igår på lunchen. Som vanligt stod jag länge och väl och klurade på vilka färger, eller vilken färg eller kanske alla färger jag skulle köpa. Brukar vara så varje vår. Har prövat alla varianter från att blanda alla upptänkliga färger till att bara ha en sober sparsmakad färg.
Jag förundras alltid över att man kan blanda så många färger i naturen och det ser alltid bra ut. Tänker ofta på att allt klorofyllgrönt egentligen inte alls är snyggt till en klarblå himmel om man skulle få för sig att blanda dom kulörerna i kläder, men i naturen och verkliga livet blir allt så fantastiskt fint och rätt vilka färger som än är inblandade! Hur som helst, jag köpte "havregula" penseer och ganska mörkt vinröda med någon vit rand i. Men det känns absolut som om jag hade behövt någon mörkt blå också... och .... blir bestämt fler inköp av penseer!
Jag blir glad av allt som lever och växer och det är stort att få ha tillgång till en trädgård när det är i slutet av mars!Överallt väller det upp en massa levande växter och knopparna på forsythian och körsbärsträdet sväller så snabbt så det känns som om man skulle kunna se det med blotta ögat när man står bredvid och tittar!
Och Magnoliaknopparna börjar "bilda mönster" i trädet nu.
Patricia Tudor Sandahl, (denna kloka kvinna...) har skrivit en bok som heter
"I Tacksamhetens tecken"!
Handlar om förmågan att vara här och nu, reflektera och förundras över livet och träna sig i att känna tacksamhet!
Den är så bra den boken, har Du inte läst den, gör det!
Lånade själv först boken på biblioteket efter att ha fått tipset från en blogg jag följer.
Köpte den sen, den är en bok som kände jag behövde äga!
Det finns en dikt med i boken av någon som heter Carl Gustaf Olofsson som egentligen säger precis allt jag känner idag när jag har fått hålla på med så mycket praktiskt i min tillvaro.
Här kommer den....
Tack för att jag får finnas till.
Tack för att jag får gå omkring på denna underbara, galna och motsägelsefulla jord.
Tack för att jag har fått chansen att bevittna Skapelsens ofattbara under!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar