Dags att vända blad!

Tiden har minsann gått sedan sist jag skrev.

Fina juldagar med värme och umgänge, mat, mera mat och tillfälle att "mamma-pyssla" kring mina godingar. Egentligen inte så mycket vila utan mer "göra helt andra saker" vilket  också medför vila, fast på ett annat sätt . Ändå ligger jag säkert lite back på sömn just nu.

Under juldagarna fick mina godingar mig att sitta uppe till en bra bit efter midnatt (vilket är ovanligt) för att titta på film och spela "Visst är Ni sjuk", ett helt galet spel som ger massor av goa garv och fniss.

I onsdags åkte äldsta godingen hem till sitt igen och den yngsta återgick till sina musik-aktiviteter och repetitioner . Mitt "vara uppe för länge på kvällen liv" fortsatte dock med att jag var och lyssnade på bra musik hela onsdagskvällen. En välgörenhetskonsert, "Candle for Africa" med musiker från England (bland andra Dan Ree) till förmån för alla som svälter på Afrikas Horn. Lyckades missa sista bussen hem 00.30 vilket resulterade att jag ådrog mig en långpromenad på 6 km mitt i natten för att komma hem. Jodå, det finns taxi att ringa men dom första kilometrarna traskade jag på av ren frustration över att det inte gick fler bussar, och dom sista efter ett konstaterande att nu är jag drygt halvvägs, lika bra att gå resten med. Upp och jobba efter alldeles för få timmar med sömn omgärdat av rackarväder med stormbyar och småregn.

I torsdagskväll fortsatte kvällsrumlandet med att jag träffade en jobbarkompis direkt efter jobbet på ett Vinotek.

Blev inte alls sent men gjorde mig ändå tröttare och sömnigare än vanligt så när väl eftermiddagen kom i fredags och jag hade kommit hem efter jobbet var gränsen hårfin till att blomma ut i "sur och övertrött" mitt i städandet och fixandet här hemma.

Ibland tycker jag faktiskt att jag är skapligt klok och förnuftig nu mera, men dess emellan kan jag ägna mig åt riktiga galenskaper. Till exempel har jag en liten fix ide, eller kanske är det en (o)vana, eller möjligtvis ett förstadium till att bli streber och rigid som gör att jag på kvinnors vis vill ta kontroll och städa, köra igång eventuell tvätt, handla och så vidare innan jag ska vara ledig.. eller rättare sagt... kan känna mig ledig.

Ska jag försöka mig på en analys av varför så är det nog detsamma som att jag "pinkar revir" här hemma, boar in mig, och det är väl helt ok, det är bara tidpunkten som oftast är illa vald. Jag är sällan på dåligt humör eller sur, men vid dessa tillfällen, när jag är för trött, kan jag bli ohyggligt grinig och sur om jag inte får vara ifred.

Hur som helst, idag är jag framme vid nyårsafton... och dessutom helt igenom  go´ och glad. :)

Krispig Jättedaggkåpa

Dagen har så här långt varit alldeles extraordinär!

Krispig, frostig och med en sol som vräkt ner över mig och alla runt omkring! 

Så underbart ... och så fantastiskt vackert! 

Så mycket sol som sipprat in genom ögonen idag har jag inte fått under hela hösten känns det som. Allt utomhus har varit smyckat med iskristaller. Yngsta godingen och jag träffades i stan. Jag hade tänkt handla på torget för att göra rotsaker i ugn men upptäckte att torghandlarna, dom jag ville gå till i vilket fall, hade tagit ledigt.

Följde i stället med i affärerna  på yngsta godingens jakt efter nyårsstass. Vi avslutade det hela, efter färdigt inköp, på ett fik.

På väg hem valde Vi att promenera med cyklarna... ingen av oss hade bråttom ... det var så skönt att få dröja sig kvar utomhus.

Kvarglömd och vacker Mangold

Strax vänder Vi blad och börjar 2012! 
Ett helt nytt oskrivet blad i livsboken som bara väntar på att fyllas med händelser, längtan, målgång och liv! 

Mitt eget 2011 har innehållit mycket "landa färdigt", orientera mig vilken väg jag vill vandra vidare på, ringa in det jag vill att tillvaron ska innehålla och vad jag vill sträva efter att lägga till!

Önskar oss alla energi och kraft att leva det liv Vi vill, mod att genomföra det som behövs för att det ska bli av, massor av kärlek att ge ut och ta emot och klokskap och förstånd så att Vi tar rätt beslut. För egen del, för andras välbefinnande och för framtiden för vårt älskade vackra jordklot! 


Kram och Gott Nytt År!

Storslagen gryning!

Har inte tid att blogga egentligen! Bestämde mig för att komma i säng tidigt ikväll, både för att jag sovit alldeles för lite men också för att jag läser en så himla bra bok! Dubbelfel av Lionel Shriver. Men jag måste skriva en liten snutt för i morse var jag med om något stort! Cyklade som vanligt hemifrån vid 7-snåret. Becksvart men upptorkat och kyligt. När jag nästan är inne i stan börjar ljuset komma och jag ser att det är stora bulliga moln som passerar över himlen som svarta skuggor över den mörkblåa bakgrunden. Jag cyklar utmed hamnen och då händer det. Ljuset börjar synas ute över vattnet och molnformationerna ställer till med ett fantastiskt uppträdande.

Jag är bara tvungen att stanna och titta på det en stund. Kameran ligger som vanligt längst ner i "ryggan" men efter mycket bökande bland matlådor och annat får jag fram den och kan ta några bilder. Blir så lycklig när jag ser på det här skådespelet. Som vanligt överträffar naturen allt! Det här är första morgonen på länge som det inte bara är svart, svart och jättesvart! Det är stort och jag är så glad för att jag fick se det!

Kände så starkt att jag ville dela med mig av detta vackra till någon...eller till alla....så även Twitter kom väl till pass! Lasse Tenander har skrivit en sång för länge sedan som heter " Allt detta orörda vackra"! Vet inte om den stämmer in för övrigt men just titeln är en glasklar beskrivning på min morgon!

Julglädje .... men folk ser inte glada ut!

Idag borde vara en stor dag, i vilket fall för alla barn ... eller är det jag som inte hänger med? Det är sex dagar kvar till julafton som var den mest efterlängtade av alla dagar på året när jag var liten. Men jag ser inte några glada förväntansfulla barn eller vuxna heller för den delen. Både igår och idag har jag rört mig ute i vimlet. Igår var jag inne i stan vid middagstid. Jag skulle till torget för att köpa hyacinter och bruna vackra ägg i första hand. Sen fick jag, som en liten bonus, tag i en fin krans av enris att hänga vid ytterdörren, hade sån tur att hitta på en torghandlare som sålde alla sina kransar jättebilligt. Jag ville ha en "naturell", som inte var fylld med tomtar, klockor och röda pappersband. Hade väl från början egentligen en vild ide om att jag skulle ha gjort en själv men det har helt fallit i glömska till jag hamnade hos honom som sålde ut alla sina. Nu hänger min utanför ytterdörren med bara en liten snodd rött ullgarn i, precis som jag ville ha det! Hur som helst, när jag var där inne i stan, bland alla andra som också var där,var det inte julglädje som surrade i luften mest. Nu hör ju jag till det släktet som gärna iakttager och tjuvlyssnar på folk och jag blev mer och mer fylld av hur folk jag mötte såg ut i ansiktet och hur dom lät. Ibland säger man ju att yngre människor går som i en egen bubbla för att dom alltid lyssnar på musik och är igenstängda för övrig input med hjälp av hörlurar. Det må vara så, men igår och idag har jag mött mängder av vuxna som vandrar omkring som i trance med blicken någonstans i fjärran, utan att egentligen verka se något. Med nollställda ansikten och till synes avstängda och onåbara för allt som heter ögonkontakt och leenden.... och detta helt utan hörlurar och musik i öronen! Och sedan det här med hur folk låter! Hörde flera föräldrar som helt ogenerat tjafsade för fullt med varandra medan barnen satt eller stod bredvid och lyssnade istället för att ägna kraften till att fixa en rolig och spännande "någradagarkvartilljul-dag" för sina barn. Medelålders par som muttrade och suckade för sig själva... och åt varandra... på ett sätt som alltid förvånar mig. Jag blev så fylld av att titta och lyssna på dom jag mötte så andra förhoppningsvis gladare människor lade jag faktiskt inte märke till. Funderade över det här igår och hade anledning att fortsätta idag då jag var i ett annat köpcentra.

Tycker faktiskt synd om dom här människorna som inte har ork, eller är det engagemang och energi, över till att ta vara på dom här tillfällena som bryter av mot den vanliga vardagen. Om nu julen är alldeles för dyr för många och alldeles för inriktad på en massa onödig konsumtion, så är det helt gratis att gå med ett mindre barn och titta på allt ...vackra röda julklappspapper, chokladtomtar... och kanske en riktig om man har tur ... prata hemlisar och ta tillvara den där korta stunden innan dom blir stora. Och alla far och mormödrar och far och morfäder.... det är ju Ni som ska vara dom som står för det kloka, erfarna och i bästa fall lite visa. Välj bort det här som känns så fel, välj till något som känns bättre! Barn älskar överraskningar och bus, det är Vi vuxna som tvingar på dom den här överkonsumtionen och all galen julhandel. Det går visst, man behöver inte springa på om man inte vill...det är bara att stanna upp och följa sitt hjärta åt ett annat håll! Idag när jag bara skulle fixa ett mindre ärende och egentligen kände mig lite för sunkig för att vara ute bland folk slog det mig... tänk om jag är i minoritet här! Tänk om Vi bara är några kvar som tycker det ska bli roligt med jul, som tycker det är kul att förbereda för en härlig helg och ledighet! Nej, jag hör inte till dom med jättestor släkt att umgås med, jag har inga drivor av guldpengar att ösa ur, jag är inte religiös på det sättet. Jag tycker bara det är så roligt att det finns annorlunda dagar, att dagar gör skillnad, att det får bli festligt. Just julen är speciellt viktig för att det är ett avbrott i det mörka utomhus, avslut på hösten och förberedelsetid för allt frossande i tulpaner som kommer en månad senare. Det finns ju många minoriteter i samhället och det kanske är så att jag numera hör till ett gäng... en liten skara ... med tindrande ögon och tomtebloss i näven, som aldrig slutar älska han med skägget .. och aldrig slutar hoppas på att han kommer!

Måste till sist också lägga in en bild på min Bulle-Krumbukten-katt. Jag vet att han inte ligger här och tittar efter någon med skägg, möjligtvis istället efter någon av grann-katterna eller grann-hundarna. Just här, vid elementet, tillbringar han mycket tid under vinterhalvåret. Idag hade han lyckats böja ner en Bogainville-gren (...som faktiskt är lite taggig) och lagt sig över den. Såg ut som han också väntade ... och i brist på grönt gräs och annat somrigt tänkte .... man tager vad man haver och kommer över! Det dög i vilket fall att sova på en lång stund!

Nu är det bara för mörkt!

Ja, nu tycker jag att det bara är för bra, eller egentligen menar jag helt tvärtom...för dåligt! Åh så mörkt det är! Nej, det hjälper inte med snö, det handlar mer om att jag tycker att jag inte får något dagsljus. Och så är det nog, det sparsmakade dagsljus som är, har verkligen varit i lågbudgetvariant länge nu. Säkert beroende på att stora delar av december har varit så mulen, regnrik och fylld av lavendelblåa mörka (visserligen emellanåt vackra) bulliga moln så dagsljuset har bara inte orkat att ta sig igenom. Så nu gäller det att hitta på en strategi att ta sig till framtiden som innehåller mer ljus... inte symbolisk utan helt konkret, att ta sig till andra sidan nyår då det sakta ökar igen. Precis som vanligt behöver jag ju egentligen inte göra någonting alls rent praktiskt.....ljuset kommer ju att återvända helt av egen kraft. Men jag behöver hänga upp tillvaron på några krokar ändå. Till exempel att det nu bara är en vecka kvar till Tomas-natten, den mörkaste natten på året. Förr firade man den här natten, eller i vilket fall ställde man till med en stor fest, och gjorde upp eldar för att fördriva allt som hade med mörker och mörka krafter att göra. Nu tror ju jag inte så mycket på att det finns speciella krafter igång just för att det är mörkt, ondska förekommer ju lika ofta i fullt dagsljus... vem vet, kanske till och med oftare. Till exempel så härjade ju ondskan personifierad på Utöya i Norge en fin sommardag i fullt dagsljus. Kanske ska jag återuppliva traditionen att göra lite fest den 21/12, fira alla "Tomasar" (eller vad dom nu kan heta i plural) jag känner, elda en riktigt eldig eld i kaminen, skåla i extra svart starkt kaffe, och låta ljuset i min lykta ute på trappan få brinna hela natten, trots min till hälften småländska ekonomiska själ! Julhelgen kommer verkligen som en liten present. Dessa underbara dagar som kan vara så härliga och som jag i år verkligen längtar efter. Förra julen valde jag till exempel bort jul-skinka. Mina godingar är ju vegetarianer så jag brydde mig inte om att äga en för egen del. Men i år ska jag ha mig en skinka. Folk i min omgivning har gett mig rådet att "..köp Dig några skivor i påläggsdisken istället"! Men icke sa Nicke, jag har köpt en liten skinka på 1,3 kg som jag tänker koka i gryta precis som vanligt. Förstår att den kommer att krympa till en liten pygme´-skinka, men den tänker jag sedan grilljera så det doftar jul i hela huset. Är egentligen inte så himla förtjust i massor av julskinka, det är ju själva juldagarna det är gott, sedan blir jag ju lite less, ärligt sagt. Längtar efter att få vara hemma i dagsljus. När jag skriver det här kommer jag faktiskt också på att jag nog inte varit ute så mycket på lunchen som jag brukar. Där har jag något att ta tag i redan i morgon!

En annan liten protestaktion mot att det är för mörkt är att jag har köpt mig en liten kruka Basilika. Det är ju inget speciellt med det egentligen. Men till skillnad mot andra år har jag redan nu planterat om den lilla plantan i krukväxtjord. Det är inte alls säkert att den kommer att ta sig för det är ju som sagt var så dåligt med dagsljus. Men jag testar ändå och hoppas på att den ska överleva och vara en fin stor planta under hela våren som jag kan nypa blad av lite nu och då. På plasthöljet som var runt omkring står det att "plantan inte är avsedd för odling"... men plantan är vad jag förstår inte läskunnig och det har gått så förträffligt bra andra år, även om jag tidigare väntat till januari innan påsen med krukväxtjord kommit fram. Jaha, nu är det faktiskt lite kortare tid kvar tills ljuset återkommer, för medan jag har suttit här med laptopen i soffan är Tomasnatten lite närmre... tro det eller ej! Nej, har kanske inte tid att skriva mer då, måste ju förbereda min nya tradition... fest den 21/12, med eldig eld i kaminen och skålande i becksvart starkt kaffe!

En massa kakor och vinrankan!

Så blev det kväll den tredje söndagen i advent. Mörkt ute och så tyst! Gick med en undrande känsla hela förmiddagen att något var annorlunda tills jag kom på att det var så tyst utomhus. Det har blåst i mer eller mindre två veckor. Allt från vanligt blåsväder över kuling till stormbyar som alla har ryckt och slitit i huset och låtit en massa! Men i morse var det åter tyst ute, och tystnaden har hållit i sig! Inte minsta motvind (eller medvind heller för den delen) när jag trampade tur och retur F&S i kväll. Inomhus börjar alla dofter lägga sig efter allt kak-bakandet idag. Jag bakar aldrig småkakor resten av året, men till jul gör jag fyra speciella sorter. En av sorterna är speciellt viktig för den äldsta godingen, dom andra uppskattar Vi alla tre men är helt oumbärliga för mig. Kakorna blir nog alltid goda men däremot inte alltid så vackra, för egentligen tycker jag det är lite för petigt med småkakor, jag är mer lagd på "knåda-deg-hållet"! I år ser dom ändå riktigt stiliga ut alla fyra sorterna för att vara min produktion och som sagt provsmakningen är för länge sedan avklarad så jag kan intyga att smaken är precis som den ska. Yngsta godingen undrade när hon kom hem i eftermiddag hur Vi skulle göra med dom.... vänta tills jul med ätandet eller? Vi var dock eniga om att Vi väntar till jul med att jobba för att dom ska gå åt ... så nu är dom i tryggt förvar i frysen.

Den första sorten jag gjorde är skurna pepparkakor med mandel. Tänkte så på min fantastiska kak-bakande mamma när jag stod och gjorde i ordning degen igår kväll. Kan nog tänka mig att hon också hade lite koll på mig från sin himmel ... med ett roat och lite nöjt leende på läpparna. Hon bakade nämligen också skurna pepparkakor till jul (bland alla andra kakor hon bakade). Degen rullade hon ut i längder och satte i skafferiet över natten. Kommer ihåg hur jag hade stenkoll på när mamma lämnade köket, smög ut i köket, öppnade skafferidörren och tog mig en bit deg... så himla gott! Det hör till saken att Vi är fem syskon men vid dom här tillfällena var det liksom ingen ide att hjälpas åt och göra gemensam sak ... då hade degen tagit helt slut! Det är kanske inte heller så konstigt att jag också har såna tydliga minnen av att mamma gormade om att Vi inte fick ta av degen. Undrar hur det egentligen såg ut när hon skulle börja bakandet dagen därpå?

Den andra sorten jag gör är kringlor med pärlsocker. Den degen är egentligen inte så god att äta direkt, mördeg är ju mycket godare. Jag önskade mig verkligen mördeg när jag var liten. Kommer ihåg att mamma berättade för mig någon gång när jag var 8-9 år att mördeg gjordes av mjöl, socker, ägg och smör. Min mamma hörde till den tidens mammor som alltid var hemma. Men någon gång under min mördegs-längtan-period var hon borta och jag var själv hemma. Jag tror jag var sjuk och hemma från skolan, dock inte sämre än att genomföra min "Mission impossible"! Jag tog ägg, socker, mjöl och smör, gick ner i källaren till torkrummet. Kan fortfarande känna den självklara förvissningen över att vara framme vid mitt mål att få smaka mördeg igen! Jag har inget minne av hur jag gjorde rent praktiskt men kommer ihåg att jag var så jätteförvånad över att det inte med automatik blev mördeg... utan en kletig rått-ägg-smakande soppa! Bunken som innehöll "den stora besvikelsen" gömde jag under mangeln, och det tog lång tid innan mamma hittade den och undrade hur en av hennes degskålar hamnat där...under mangeln.... med något märkligt innehåll! Det var först när jag blev vuxen som hon fick veta hur det låg till... egentligen!

Tredje sortens kakor jag bakar är syltkakor med kokos på som gräddas i långpanna och sedan skärs i rutor! Så rackar-goda att äta medan dom fortfarande är lite halvtinade...till varmt kaffe!

Den fjärde sorten är som sagt var äldsta godingens favorit, syltkakor gjorda på potatismjöl! Hon brukar få den stora äran att äta upp dom i stort sett helt själv. Jag och den yngre har ju fullt upp med dom andra! :)

Ja, jag känner mig ju faktiskt riktigt nöjd över att ha bakat alla dessa kakor idag. Men jag har gjort en annan sak också som jag nästan är ännu mer nöjd över! Jag kom helt plötsligt ihåg att jag ska beskära vinrankorna! Det kan man enligt instruktionsboken bara göra i december, annars förblöder dom! Förra året kom det ju snö så tidigt så jag glömde helt bort det, vilket medförde att vinrankorna mer har sett ut som ett grönt spretigt skatbo i år! Det låter som jag har en väldig odling vilket nu inte är fallet. Jag har två sorter, en blå och en grön som faktiskt har gett några klasar. När jag klippte i mina vinrankor idag blev jag ändå lite fundersam... väldigt grönt och levande inuti grenarna! Hoppas inte den milda decembervintern har glömt att natta mina rankor... så även saven får ta igen sig! Nu är det hur som helst gjort! Lät med flit några pinnar ligga kvar efter klippningen. Tänkte på att skatorna brukar börja putsa lite på sina bon direkt på nyåret när solen tittar fram. Mina pinnar är lite lagom inredningsstorlek med tanke på det! Ny arbetsvecka i morgon! Vet att jag har en välfylld vecka, ingen ide att vare sig oroa sig eller längta... den kommer med en dag i taget.... helt av sig själv! PS! Det här med att älska att äta deg.... någon liten bristsjukdom kanske... vad tros om mördegsbrist? Det finns dock ett visst inslag av ärftlig belastning... jag har lyckats överföra det på mina vackra barn! Sockerkakssmet på tesked, bulldeg som man tar sig en klet av själv, lite mer obegripligt även matbröds-deg som ska knyckas när den jäser under bakduken. Är dock inte riktigt klar över deras läggning när det gäller skurna-pepparkakor-i-kylskåpet! DS!

Bästa tid är nu....

Jag har tid! Helt plötsligt har jag tid, på ett helt annat sätt än jag är van vid. Egen tid, obokad tid, avsatt tid och tid att tänka tanken fullt ut! Så ovant och så annorlunda. Och vad livet och den disponibla tiden förändrades snabbt! Eftersom jag tycker att jag har tid så behöver jag ju faktiskt inte heller ha speciellt bråttom längre, utan kan vara grundlig och sticka iväg på sidospår, när jag grejar praktiskt med något och i tanken. Och då slår det mig.... tänk om den bästa tiden är nu!

För i hela mitt vuxnare liv tycker jag att mitt fokus alltid har funnits framför mig. Flytta hemifrån, utbildning, jobb, leta efter "kärlekarna" och bygga livet med den stora kärleken. Mera jobb och jobbande, alla hus Vi ägnat oss åt att göra i ordning för framtiden, kampen för att få barn som först aldrig kom, och sedan efter 9 år av hopp och vemod kom, först en och sedan en till! Sedan alla underbara år som småbarnsförälder, skolbarnsförälder och tonårsförälder och som mamma. Under dom åren gick jag också utbildningar och kurser där jag gick med på att nästan hjärntvättas i uppfattningen att det viktigaste är att prioritera och disponera sin tid rätt. Att kvantitet inte är lika viktigt som kvalitet. Att strävan efter ett aktivt liv är viktigare än att vila och vara passiv, att till och med semestern ska vara aktiv... aktiv vila! Och det ska jag villigt erkänna att när jag varit mitt uppe i alla skeenden så har jag trott att det var det rätta. Men många gånger har jag i kombination med övertygelsen om att tiden är till för att jagas låtit mig övertygas om att det kommer ett "sen ska jag..." omgärdat med "och då ska jag"! Att det riktiga, rätta livet finns där framför någonstans! Att jag befunnit mig på en transportsträcka där nuet bara är något som forsar förbi och att det stora finns framför. Kanske har det med åren att göra till viss del att det faktiskt är så att jag blir lite klokare och förståndigare vart eftersom tiden går. Men jag vill också tro att det har att göra med valen jag gjort längs med vägen. Att jag gjorde någonting åt det jag inte trivdes med, att jag hade modet och kraften att förändra och leta rätt på mig själv och min tid igen, mitt liv och all längtan... för det är ju just tiden som blir vårt liv. För här är jag nu med min återfunna tid som jag formar på det sättet jag vill. Det finns fortfarande en massa längtor som har med framtiden att göra, som drar som magneter och säkert innehåller lite verklighetsflykt mellan varven. Jag längtar efter att få vara med om och se ett praktfullt norrsken, jag vill fjällvandra när fjällvärlden skiftar färg i september, jag vill gå i det dramatiska landskapet utmed havet där dom spelade in slutscenerna i MammaMia, jag vill bygga en stark kärlek med någon som älskar ändlösa samtal precis som jag, jag vill bli ännu bättre på att ta tillvara ....eller bara vara... all tid som jag plötsligt har till hands! Nalle Puh lär ha sagt så här: Om man inte vet vart man ska är det ingen ide att skynda sig. Man vet ju ändå inte när man är framme! Det ligger någonting i det ... kanske bäst att vara här och nu en stund! :)

Som min Bulle-katt som struntar i att han är alldeles för stor för att krypa under köksön.... längtan efter "hans torrfoder" som matte tappat där blev för stark... han tog sig efter lite kravlande ut igen... för egen maskin... om än möjligtvis något platt! Mauuu!

Tiden går och kommer....

Det här med tid kan man fundera på! Till exempel idag, den 1 december, dagen då vintern börjar! Absolut inte utomhus, nejdå, där är det lite småregnigt, milt och blåsigt och helt i avsaknad av tecken på att någon vinter skulle vara i antågande. Nej,vintern har börjat i mina tankar. Jag tycker hösten slutar med november! Så började jag tänka på kloka Bodil Jönsson och hennes tankegångar om framlänges-tid och baklänges-tid. I någon av hennes böcker, (kommer inte ihåg i vilken bara...) har hon skrivit hur man kan förhålla sig till ekollon utifrån det här med framlänges och baklänges-tänk. Det handlar om ett barn som ser ett ekollon på marken och frågar en vuxen i närheten: ... Varför ligger det ett ekollon här! Just den här vuxne svarar som dom flesta av oss nog hade gjort:... Titta uppåt så ser Du eken som står här, därifrån har ekollonet fallit! Det svaret är ett baklängessvar. En annan vuxen hade kunnat svara så här: ... Det här ekollonet ligger här för att det ska kunna växa ett stort fint träd här i framtiden! Det svaret är ett framlänges-svar.... som jag bara älskar och blir alldeles varm i hjärtat av! Det första svaret handlar ju om orsak och verkan och Bodil Jönsson är ju forskare i bland annat fysik så det klart hon tänker logiskt. Men det andra svaret är ju lika rätt men så oerhört mycket mer fantasifyllt och sprängfyllt av möjlighet. Jag är övertygad om att det sista svaret är mer begripligt för ett barn än för oss vuxna som vart eftersom Vi växer upp fyller oss med så mycket logik, för Vi tror det är mer klokt och smart. Bodil Jönsson använder bägge sätten och rekommenderar oss att träna oss i framlänges-tänk, just bara för att det är så fantasi-triggande och kreativt! Kopplat till mina egna funderingar idag kring tid skulle man ju faktiskt kunna säga så här utifrån baklängestids-tänket. Tänk att det är den 1 december idag! Det är det för att det varit höst en lång tid, närmare bestämt i tre månader. För det var just den 1 september som jag började jobba igen efter min långa sköna sommarsemester. Idag, den 1 december är också en av dom dagar jag åkt hemifrån innan det blivit ljust och kommer hem igen först när det mörknat bara för att solen har behagat krympa dagsljuset med en liten stund varje dag ända sedan midsommar! Om jag försöker få till lite om den 1 december i framlänges-tänk blir det ungefär så här istället! Idag är det den 1 december, en dag som är en dag närmare den 1 mars.... som är den första dagen i vårmånaden, den månad som reserverats för alla snödroppars åter-upp-komst i dagsljuset. Den 1 december är också en av dom dagar på året man kan använda till att få i sig några av alla dom pepparkakor man kommer att stoppa i sig innan julhelgen är över. Om man som jag hör till det släktet som tycker om hösten och stearinljus-tider kan man passa på att påminna sig om att dom tre tjocka fina oranga ljus som inhandlades billigt på den stora mataffären här om dagen är att beteckna som förberedelser inför nästa höst.... eftersom det faktiskt redan har passerat en massa dagar med höst-stearinljus-tändande .... och oranga ljus faktiskt inte alls är lika kul i januari som i oktober! I mitt garage står pelargoner som trots mörker och kyla skjuter en massa skott, liksom Änglatrumpeten i källaren! Det måste väl tyda på att dom är Framlänges-tänk-växter ... tycker jag hör att dom mumlar något om att det går mot ljusare tider snart!

Har ett ordstäv i en plastlåda i bokhyllan av någon som hette Johan Axel Gustav Acke som låter så här: Det är så roligt att leva...för då får en si hur det går! Instämmer och samtycker både framlänges och baklänges! :)

Mycket i luften nu....

Söndagkväll och Första advent. Jag tycker så mycket om första advent... det är lite lockelse i själva ordet ....advent , "i väntan på"? Tittar man runt omkring sig är det som om hela svenska folket gått ihop i en stor manifestation för ljuset ... mot mörkret? Ljus i fönstren överallt och i år har jag sett så många som tjuvstartat, som började tända ljusstakar och stjärnor i halva förra veckan. Det är många som vill ha ljus... som längtar! Själv har jag inga ljusstakar i mina fönster, bara stjärnor. Tycker allra mest om dem i guldmetall, lite svagt lysande, diskreta på dagen men varma och stjärn-lika när det blir mörkt. Förra året köpte jag ändå till några nya stjärnor som står på fot, röda, som med en energilampa i lyser lite svagt... och varmt! Jag har heller inte någon adventsljusstake för stearinljus längre, i den form jag alltid haft tidigare. Det handlar dock inte om något medvetet val utan bara om att den gamla ljusstaken helt plötsligt havererade när jag skulle göra i ordning den för 3-4 år sedan. En av ljushållarna släppte så det var bara att kasta i metallåtervinningen. Jag vet att jag gick ner i källaren för att se om jag hade något annat användbart och helt plötsligt kom att tänka på min plättlagg. Den plättlagg jag fick av mamma när jag flyttade hemifrån på sjuttiotalet. Frågan var bara hur många plättar man kunde göra på den... fyra, fem, eller..? Den här plättlaggen är knappt använd alls . När det blev "plättläge" i huset på riktigt, många år senare, behövdes en större med utrymme för 7 plättar, så min lilla har mest legat nerpackad under alla år. Efter lite letande hittade jag den, den nyblivna advents-plättlaggen, för det visade sig vara just fyra plättar man kunde grädda i den och därmed också plats för fyra ljus .... att tända under tiden man väntar, under advent!

Igår när jag skulle fixa i ordningen den var jag osäker på om jag skulle kunna hitta något att smycka den med. Det är så fint att lägga nyponkvistar runtomkring. Förra året var det ju redan snö första söndagen i advent så den gången fick jag ta röda sidenband istället. Jag gick en sväng i går eftermiddag och hittade hur som helst en hel del nypon, men de flesta var mjuka och halvruttna efter frosten som har varit. På väg hem igen hittade jag till sist ändå en hög buske där frosten inte verkat nått upp till nyponen längst upp. Så nu står den här min plättlagg i år igen, smyckad med nyponkvistar, och ska se till att jag adventar ordentligt dom kommande fyra veckorna, när jag sitter där vid köksbordet! Det är blåsigt ute i kväll, stormen Berit har själv bjudit in sig för att fira advent! Norge verkar ha tagit udden av henne enligt SMHI men jag kan lova att det är vindar som heter duga kvar! Jag sitter här i husets "västliga" hörna, och himmel vad det tar i mellan varven! Fantastiska ljud! Vilka krafter som är i gång! Alltid lika fascinerande när naturen bjuder på föreställning! Ofta spännande men många gånger uppblandat med skräckblandad förtjusning. Är så påtagligt att det är helt på naturens villkor! Man kan inte sätta något emot ... hindra... ändra eller nonchalera. Det är bara att böja på nacken och lyssna, känna in och följa med ... och hålla tummarna för att takpannorna stannar kvar på taket och huset står kvar. En fördel kan nog ändå vara att det inte är något bra inbrottsväder! Det har varit flera inbrott här på området sista veckorna. Fräcka inbrott både i dagsljus och i mörker. Verkar som om man tar sig in genom balkong och altandörrarna, river runt och plockar med sig smycken, men bara dom av värde, och andra värdeföremål. Förra lördag-eftermiddagen var det inbrott på två ställen på "min gata", helt i närheten. Och idag var det någon som sa till mig..... Du måste vara uppmärksam, verkar som om tjuvarna ger sig på hus där det bor ensamstående kvinnor! Inget kul att höra! Håller tummarna för att det var slump och att polisen har fått många pepparkakor och adventsljus i helgen så att dom verkligen är på bettet i veckan som kommer. Nu ska jag göra i ordning lite the´ och sätta mig en stund och lyssna på stormen.... det är skönt att få vara inne minsann!

Lite (bröd)text om en bakmaskin.

Ibland är det bara att inse att man har haft fel! När det var poppis att köpa bakmaskiner för 8-10 år sedan var jag helt på det klara med att det var en oerhört onödig elektrisk pryl. Precis som äggkokare, riskokare, knivslipare och elektriska tandborstar! Det sistnämnda, tandborsten, var det första jag tvingades inse,(...motvilligt är bara förnamnet), att det är en riktig höjdare för såna som jag. Som under många år skurat tänderna som om dom vore ingrodda trasmattor, på bekostnad av krympande tandkött och blottade tandhalsar. Min kloka, lugna tandläkare rekommenderade mig att sluta med vanlig tandborste och överge allt skurande och i stället köpa mig en eltandborste. Jag som så gärna åtar mig att vara lite världs-samvete-bärare och värnar om miljön, skulle jag börja borsta tänderna med en elpryl! Men eftersom det var han som sa det tillsammans med hans bestämda konstaterande att jag aldrig mer skulle vara nöjd med en vanlig tandborste om jag väl prövade. Eltandborste blev det inte men väl en batteridriven med laddningsbara batterier! Och mycket riktigt vill jag absolut inte vara utan min batterikompis idag! Den andra storslagna jag tvingats erkänna är att det är så kul att ha en bakmaskin!

Jag tycker om bröd, gott grovt bröd, men tycker inte att jag hittar det jag vill ha i vanliga mataffärer. Man tröttnar ju också så lätt på en brödsort och börjar längta efter omväxling. Har alltid hållit på och bakat bröd eller olika typer av "bullar" både med och utan surdeg. För några år sedan var det en tjej i min omgivning på jobbet som tillsammans med sin man var med i en energibesparings-tävling (vilken dom också vann senare). Hon berättade (matmänniska som hon är) att en av dom stora energislukarna i ett hushåll är just en vanlig ugn som värms upp för till exempel att grädda bröd. Och efter det sa hon det som fick mig att lystra till .... att hon därför använde bakmaskin när hon bakade matbröd. Efter det började jag kika på bakmaskiner med eller utan finesser som alla kostade runt 1000-lappen vilket jag tyckte var för dyrt ...för jag ville ju bara testa. Men för drygt 1 år sedan sålde en av lågpriskedjorna här i stan bakmaskiner för 399 kronor... och då förstår Ni vem som hängde på låset för att inhandla denna elektriska mackapär. Sen har jag bakat, bakat och bakat ännu mer och är så nöjd! Visserligen tycker jag att dom märkliga recept på bröd med vitt mjöl, mjölk och socker som bifogades maskinen är helt oanvändbara och säkert en av anledningarna till att många bakmaskiner blir ståendes i skåpen hos svenska folket. Men jag har fler i min omgivning som är rutinerade bakmaskinsanvändare och av en av dom har jag fått ett jättebra grundrecept som jag sedan kan bolla och tricksa med efter humör och innehåll i skåpet.

Det händer att jag bakar på vanligt sätt någon gång och då är det för att jag vill ha små portionsbröd och inte en limpa. Annars lutar jag mig lite skönt tillbaka när min omgivning pratar surdegsrecept som ska jäsa hur länge som helst och gräddas i timtal. Hemma hos mig, med min elektriska mackapär (... nu ser jag att det till och med blir lite vitsigt.... MACKA-pär). Hemma hos mig märks det inte längre att jag bakar på det sättet som det blev innan. Med mjöl över hela diskbänken och delar av köksgolvet, ingen seg-deg-disk som fastnar i diskborsten och sen får skrapas upp ur vasken. Nej alla ingredienser hälls direkt i maskinen, i en viss ordning. Locket stängs, kontakten sätts i väggen och underverket påbörjas. Efter tre timmar (varav minst 1 timme då doften av nybakat matbröd sprids i hela huset) behagar maskinen signalera med 10 pip att det är färdigt. Man kan programmera den att starta mitt i natten också för att ha nybakat på morgonen men det har jag aldrig prövat. Nu ikväll har jag bakat och brödet håller nu på att svalna lite innan det är dags för en kvällsmacka och the.´ Dagens variant av receptet blev en slatt utgången Keso, filmjölk, vatten, rågflingor, mörkt lantbrödsmjöl, rågsikt och lite vetemjöl för att det ska jäsa upp. Dessutom mörk sirap som mat för torrjästen, russin och en näve solrosfrön. Den yngsta godingen är hemma och hon och jag kommer tillsammans att ha satt i oss den här goa lilla limpan tills på ... torsdagkväll gissar jag.

Det är, precis som jag började det här blogginlägget, bara att inse att man har fel i allt sitt tyckande och "besser-wissande" om vad som är bra och vad som är knasigt. Det är först när man tillåter sig att prova som man vet... i efterhand. Har ett citat i ett glas på mitt köksbord som låter så här... Lär Dig italienska, boka en resa, sponsra en späckhuggare. Gör världen lite bättre, gör något annat..... (och här tänker jag nu fylla på)... testa en bakmaskin ! :)

Under ytan en novemberlördag.

Härlig lördag och egen tid. Efterlängtat efter en arbetsvecka med mycket innehåll och engagemang. Verkade nästan ogenomförbart att stiga upp och bege sig iväg till jobbet i går fredag. Final med musik på kvällen med skärgårdens egna Sinn Fen som levererade en massa spelglädje i musik och text (...som jag måste leta upp och läsa närmre) Det blev ett rejält manfall under eftermiddagen på jobbet bland dom som tänkt följa med. Till sist var Vi tre plus en respektive kvar som höll fast vid att det inte var någon risk att Vi skulle missa helgtröttheten genom att stanna kvar ute i vimlet och lyssna på musik. Eventuell trötthet väntar ju helt lugnt och stilla på att det ska bli just lugnt... som idag lördag. Och det har verkligen varit en fridfull dag med i stort sett bara mig själv som sällskap. Så välbehövligt att få släppa taget och låta tankarna komma och gå som dom vill. Trötta tankar, kloka tankar, allvarliga och vemodiga tankar har runnit igenom mitt huvud i kombination med tankar på att ta tag i sånt som har med längtor att göra, nya saker och sammanhang jag längtar efter och vill vara med om. Är skönt med såna här "bara-vara-dagar" som inte innehåller så mycket som ska styras upp, tas beslut om eller avbryts av att man plötsligt måste stänga av djupsinnigheterna för att annat pockar på uppmärksamhet. Under tiden har jag lyssnat på radion och en hel del musik och hamnade hos Uno Sveningsson som har så mycket fint att lyssna på. Har några CD med honom och naturligtvis blev det ju efter ett tag dags för "Under ytan". Just dom orden har sedan hela eftermiddagen snurrat i mitt huvud, ur olika aspekter. Till exempel att det är härligt att få stanna upp och titta närmre på något intressant! Att få gå under ytan... pilla lite... och få stilla sin nyfikenhet. Men också att ha modet att titta ner, lite djupare, anstränga sig och känna in vad som finns under ytan, sånt som är undangömt för att det inte riktigt känns bra och behagligt att ha det uppe i dagsljuset. Härligt är väl kanske inte rätt ord att beskriva hur det känns att göra det sistnämnda men eftersmaken är definitivt ärlig och uppriktig ... och faktiskt lite härlig också! :) Hur som helst så följde "Under ytan" med mig ut i skogen denna gråväders-dag med stundvis regn. Helt plötsligt kryllade det med en massa "under ytan" över allt...

Det där bruna lite mjuka jag trampade på visade sig vara vackra ekollon... i mängder.

Skogskärlek..... en härlig trädkram!

Någonting vill komma ut... vill ta plats! En av längtorna kanske? :)

Under den skrovliga lite fula ytan är det ljust, slätt och fint .... och fullt av en massa skrymslen att upptäcka.

Mysigt krypin i markplan och naturnära omgivning ledigt!

...och floristpriset går till Skogsrået!

.... Palettakademin bekräftar att Blekinges färger inte längre är rosa, blått och gult ... från och med nu vissnaboklövsbrunt, mossgrönt och stenbumlingsgrått!

Tillbaka till Uno.... Under ytan, finns stora och små. Under ytan, finns det skratt och gråt. Det finns mycket där som händer som Vi inte kan förstå, men Vi hittar alltid svaren där i botten av oss själva. Under ytan.

Varmt och skönt en onsdagkväll.

Som vanligt på onsdagarna är jag uppe för sent. Klockan är strax 22 och här sitter jag fortfarande. Den yngsta godingen är hemma och gick just och lade sig, helt extraordinärt ovanligt (dom sista tio åren...) att hon lägger sig på rosenörat innan mig. Oftast är det jag som dräller in i sängen och hinner både skriva och läsa lite, ackompanjerad av yngsta godingens spelande på allt från kontrabas (... som just nu är återlämnad), elbas (..med förstärkare!), vanlig gitarr eller bara någon gnolande rytm eller slinga hon övar in. Tiden mellan 22- 22.45 verkar vara hennes bästa tid för att öva. På dagtid hittar jag henne många gånger inne i mitt sovrum vid pianot fördjupad i någon känd eller okänd slinga.Det är härligt med all musik och är bara hennes dörr stängd och jag stänger om mig till sovrummet så hörs det inte så mycket och är inte störande alls. Det är ljud som har med det pågående livet att göra, ljud som jag är van att ha omkring mig och som jag kommer att sakna den dag dom låter någon annanstans där jag inte är. Det är likadant med ljudet från äldsta godingens snabba, verkligen ursnabba, bearbetning av tangentbordet på datorn som också är hennes ständige följeslagare. Har aldrig hört någon skriva så snabbt som hon. När jag pratar med henne på Skype hör jag ofta det ljudet eftersom hon alltid håller på och chattar och skriver med andra samtidigt som hon pratar med mig. Nu sedan hon flyttat hemifrån har det blivit ett ljud som jag tycker om, som känns hemtamt och ombonat. Ja ja, hör väl hemma under rubriken mammakänslor och navelsträngs-karvande misstänker jag. Idag har det varit kallt, klart och vackert hela dagen. Riktigt kyligt att cykla till gympan på F&S vid 17snåret, och ännu kyligare att ta sig hem, ny-duschad och ny-bastad , med blött hår utan pannband.... var i hela hoppsan jag nu har lyckats lägga det någonstans! Väl hemkommen kom jag på att jag ville ha något ordentligt, matigt och varmt att äta så jag gjorde en trogen gammal specialare... "hittat-i-skåpet-paj", vilket innebär Kajsa Varg-modellen, man tager vad man haver! Hur som helst så är jag nu mätt, verkligen mätt (...och kaffesugen vilket är ett sug som får vänta att tillgodoses till imorgon), trött, stum i alla muskler och lite frusen. Satte mig här i fåtöljen en stund och klurade på om jag skulle gå och lägga mig men kom på andra tankar, vilket min Bulle-katt också gjorde. När jag tog fram datorn för att blogga hoppade han resolut upp i mitt knä, trampandes och spinnandes för att sedan lägga sig ner. Nu hör han till modellen större (väl-närd... fast veterinären använder ordet överviktig) katt, så när han ligger i mitt knä är det bara en sak som gäller. Nämligen att hålla i honom så att han inte av "(kisse)miss-tag" ramlar i golvet, den lille mannen som lindar mig kring sitt lillfinger (..eller kan det vara svans)! En varm sovande katt i knät är det bästa element man kan ha (... sa hon som lever singel och nog har glömt bort!) Nu är jag varm, Bullekatten med så han ligger sedan en stund tillbaka i fåtöljen bredvid. Klockan är alldeles för mycket och jag ska gå till sängs. Måste nog kolla Wordfeud på telefonen en sväng, har åkt på däng ordentligt idag så jag vill ha revansch! Sätter in en bild jag bara tycker är för härlig, lite dålig kvalite men ändå!

Gamla synder .... i full blom!

Härlig söndagkväll och becksvart ute! Den här helgen har jag fått en försmak av vad som komma skall, krispigt frost-vackert på morgonen och i igår till och med ett vågrätt solsken med långa skuggor stora delar av dagen. Solen ska ju dyka ännu lite lägre innan det är färdigt och vänder om drygt en månad vid vintersolståndet och Tomas-natten. Tänkte på det när jag cyklade till stan igår, med solen rakt framifrån i ansiktet så att jag knappt kunde se. Nästa gång solen står i exakt det läget, på den höjden, så är det januari och den är på väg upp igen.. underbara tanke! I väntan på att ljuset växer är det bara att smita utomhus för att ta tillvara dagsljuset dom stunder som bjuds och däremellan tända alla vackra ljus man kommer över medan man boar in sig inomhus med det som förgyller. Stickor och garn till exempel.

Har fått till det sista med storasysters tröja den här helgen. Det förvånar mig alltid när det är dags att montera ihop delarna man stickat att det är så tidsödande moment ...och tråkigt! Tycker egentligen att själva hop-monteringen borde gå automatiskt eftersom det stora är "själva stickandet". Men ack nej, det tar en himla tid och blir inte det momentet bra är liksom hela tröjan bara halvdan. Har letat efter 7 fina knappar och hittade det jag letade efter i torsdags för 12 kronor och 50 öre styck... rena investeringen, knappar är ju värdeföremål! Annat som fyller mig.... Det är ju november och nästan de enda blommorna som blommar inomhus förutom orchideer är just novemberkaktusen... eller kaktusarna. Förra året vid det här tiden bestämde jag mig för att skaffa fler i andra färger förutom den "vanligt ljusrosa" jag har sedan tidigare. Väntade till efter nyår då jag köpte en röd och en vit, pyttesmå, överblommade i bruna små fula plastkrukor. Jag hade gått och tittat på dom ett tag och trodde att dom skulle sälja ut dom lite billigt när tulpaner och annat våraktigt skulle packas upp men icke.

En kväll när jag var i affären hade dom ställt alla krukor med novemberkaktusar mitt i gången till försäljning för 49 kronor styck. Jag vet att jag fick stå och leta efter exemplar som fortfarande hade någon synlig blomma för att vara säker på färgen. Det var då det hände... Det hade tidigare funnits några som gick åt gult och någon som hade dragning åt orange, färger jag aldrig sett tidigare på novemberkaktusar. Bland dom jag plockade igenom nu fanns en med havererade och delvis avbrutna grenar som hade en vissnad blomma som helt klart verkade gå i gult. Jag ville absolut inte betala 50 kronor för krukan utan tog en av dom avbrutna avramlade små grenarna och lade i en av krukorna jag tänkte köpa, ... samvetet var som bortblåst. Lite extra rak i ryggen passerade jag genom kassorna och hoppades på att den lilla grenen inte skulle ramla av så kassörskan skulle slänga den som skräp.

Väl hemma stack jag ner grenen ordentligt i en av krukorna jag köpt och glömde sen bort det hela.... tills igår, när solen vräkte in genom fönstret på mina kaktusar. Dom är fulla med knopp... och då såg jag! I en av dom små krukorna har en gulorange blomma slagit ut, mitt stöldgods överlevde! Ja, jag har faktiskt lite dåligt samvete, visserligen lär det ju innebära tur att just stjäla blomskott utan att tala om det för någon för att det ska ta sig. Men det här är helt klart tassemarker för mig, har aldrig tagit skott så här övertydligt innan! Hur som helst, medan skammen fortsätter att vältra sig runt lite i min kropp så tänker jag fortsätta vara jätteglad för mina fina novemberkaktusar som blommar, både dom jag ärligt betalt och för kvisten jag stal! Nu är det dags för lite the´ och säkert en eller ett par skorpor för att kunna landa en stund innan det är sängdags! Verkar vara en bra vecka i antågande, har flera roliga saker på gång. Nåja, mammografi är väl "så där" förstås, men fantastiskt förmånligt tycker jag (... som hör till gänget som tycker det är helt OK att betala skatt). :D

Ljus och skuggor denna dag med så många elvor!

Fredagkväll efter en som oftast välfylld vecka. Har inte riktigt landat i helgledigheten ännu utan håller som bäst på med att låta dom sista jobbtankarna få snurra färdigt i huvudet. Dom är lite som gula asplöv mina tankar, på väg att landa efter att ha släppt taget om grenen men fyllda av några extra varv med snurr och sen en sväng i sidled för att till sist så sakteliga lägga sig till ro bland kompislöven på marken. Veckan var tills igår nog ganska ordinär då jag strax innan jag skulle sluta på nära håll fick vara med om hur någon jag tidigare haft kontakt med i jobbet på ett bedrövligt sätt straffade ut sig. Denne någon kom plakat-full till jobbet bland behövande människor, efter att ha kört bil, och inför ögonen på chefen missade parkeringsfickan med flera meter för att i stället hamna nere i en slänt med kofångaren mot en tall. Polisen som snabbt dök upp i pike´buss nämnde något om grov vårdslöshet i trafik, blodprov på 1,4 promille och det allvarliga rättsliga efterspelet när man totalt förnekar trots alkoholångor som fick omgivningens ögon att tåras, en halv flaska whisky i väskan och oförmåga att stå upprätt utan stöd. Det hör inte till min vardag att vara med i dom här sammanhangen men eftersom jag kände till personen ifråga och situationen blev så extraordinär och akut, fick Vi hjälpas åt alla Vi som fanns till hands. När jag sent omsider satte mig på cykeln hem i mörkret igår kväll kunde jag helt plötsligt se den här personen ur två perspektiv. Den jag känner till sedan tidigare som "en som redan har det bekymmersamt och tvingas kämpa extra" och sedan ur det skrämmande nya perspektivet "galningen som kör bil rattfull och kan köra ihjäl någon av dom jag älskar"! Vet inte riktigt vilket jag ska välja ännu eftersom jag kan se dom olika perspektiven, kanske ska jag till och med behålla bägge. Det är ju märkligt det här med vad man ser beroende på just i vilket perspektiv eller ljus man ser saker och ting.

När jag skulle börja leva med mig själv för ett bra tag sedan skaffade jag mig lite nya föremål att ha omkring mig bara för att jag tycker dom är fina. Bland annat en liten skulptur i svart metall, ungefär 35cm hög som jag tycker uttrycker "längtan och att vara på väg genom att hjälpas åt"! Den här skulpturen har redan haft ett hårt liv i mitt hem. Jag hade en elektriker hemma i somras och han lyckades komma åt den så att den ramlade ner på golvet och gick sönder. Under en vecka höll jag på med olika lim för att laga den utan att lyckas. Till sist tog jag till lite "kärringknep". Jag surrade ihop den med ståltråd och målade till sist alla "skavank-märken" med svart färg. Lite skev är den men "kan stå upp igen", och har återtagit placeringen ovanför min Roslagskamin.

När jag tänder stearinljuset där syns den så tydligt mot den vita bakgrunden. Här om kvällen flyttade jag av en slump det tända stearinljuset så att det hamnade framför skulpturen. Då upptäckte jag något helt annat! Skulpturen blev det lilla i blickfånget och istället hade jag en stor maffig skugga av mitt figurgäng över halva murstocken! En helt ny bild och ett helt nytt perspektiv bara för att ljuset kom från ett annat håll. Som livet på en pinne! Önskar att jag alltid får uppfatta och se tillvaron ur nya oväntade perspektiv! Idag är det den 11/11 2011... ett dygn fyllt med elvor.... och kanske också av älvor och annat småfolk, beroende på hur man ser på sin omgivning... och på skuggor och ljus ... det var ju det där med perspektiv! :)

AllHelgonahelgen och ett kort inlägg!

Måste skriva några rader fastän jag egentligen inte har tid! Det är ju Alla Helgons Dag och jag har varit iväg en sväng till kyrkogården ... tillsammans med alla andra i stan, för det är just det jag vill skriva om! Så många det är på kyrkogården den här dagen och så vackert det är! Jag kom dit lagom när det började bli mörkt och hann gå runt bland gravarna medan det fortfarande var lite dagsljus kvar. Det har varit helt vindstilla idag och klart så halvmånen syntes så tydligt.

Jag stod och pratade en stund med en jobbarkompis så det hann bli nästan helt svart innan jag kom bort till den ände av kyrkogården där svärföräldrarna jag hade ligger begravda. På deras grav brann ljuset i lyktan som det oftast gör så jag vände om och började gå tillbaka mot minneslunden som syntes som ett ljussken i fjärran.

Väl framme fick jag ställa mig vid sidan av en stund och vänta "på min tur" för det var nästan köbildning av människor på väg att tända ljus för alla kära som är borta. Sån fin varm stämning, både av alla ljuslågor men också av en märklig gemenskap bland oss alla där. Lite lågmält och allvarligt men tryggt och ombonat! Kyrkogårdar är annars lite märkliga platser tycker jag. Så overkligt att det är så många döda begravda där och en plats för så mycket sorg och saknad men också ett mål för många att komma till för att återknyta lite kontakt med någon man inte får träffa på vanligt sätt längre.

Jag har så långt till mina egna föräldrars grav och det är sällan jag kommer dit så jag använder minneslunden som en plats där jag kan tända mina ljus. Det känns bra även om jag inte känner att dom är där, det är mer en symbol för att jag tänker på dom med värme och tacksamhet för att dom gav mig liv och att just jag fick bli deras dotter! TACK mamma och pappa det gjorde Ni bra!

Efter en stund vandrade jag hem över den nu svarta kyrkogården och ut på vägen i månskenet! En fin tradition det här med att besöka kyrkogården och tända ljus .... Vi svenskar som annars är lite sparsmakade börjar bli riktigt kreativa och företagssamma... riktiga ljusspridare!

Skräpigt (?) ... och önskeväder!

Jag blev ledig idag! Visste inte om det skulle funka förrän i går eftermiddag när jag försökte ta ett grepp om vilka arbetsuppgifter jag har som ligger. Var uppe tidigt denna dag som dock började så snopet och annorlunda mot vad jag tänkt mig. Äldsta godingen skulle ha kommit hem den här helgen för första gången efter flytten till stora staden. Men det blev inte så ... hon är sjuk! Vi hade telefonkontakt länge och väl på morgonen, hon var så besviken själv och Vi vände och vred på allt för att se om Vi inte skulle kunna hitta en lösning. Men det är ingen höjdare att sitta på buss i 55 mil om man knappt står på benen och mår illa! Det tog en stund innan jag kunde ta mig för något efter Vi lagt på luren, modershjärtat jobbade för fullt och jag visste att hon skulle gå och lägga sig igen och hoppades på att hon skulle lyckas sova bort eländet. Under tiden, när jag satt där med kaffekoppen händer det... det som kändes som ett mindre underverk efter en vecka i dis, mera dis och dimma! Det ljusnar och en till en början blek och försiktig sol tittar fram. Så annorlunda det blev, så ljust och så fullständigt omöjligt att stanna inomhus! Jag hade tänkt mig någon timme utomhus för att "hösta till det" i trädgården idag, men mer på nivån "hoppas det är uppehåll en stund och inte för kallt". Det tog inte många minuter för mig att ta mig ut, fram med lövräfsan, korgen och sekatören. Päronträdet, äppelträden och häggmispeln har släppt alla blad nu i veckan så jag började med dom. Magnolian (modell jättestor som sträcker sig över taknocken) håller på som bäst liksom Spireahäcken. Min lönn, den kära vackra, är ny-hamlad så alla dom löven får jag klara mig utan i höst, dom som nästan är allra bäst!

För det är faktiskt så att jag tycker om löv som fallit, jag använder dom (nåja, inte vartenda ett men många) och är noga med att samla in och räfsa. Men inte av samma skäl som min goa varmhjärtade granne. Hon tycker löv är skräp som skräpar ner och som ska städas bort så att det inte ser just "skräpigt" ut! Vi ser så olika på trädgård och allt som växer. Hon vill inte att det ska vara för högt, omfångsrikt eller skräpande... och jag ser det som "lyckad odling" om det blir just högt, omfångsrikt och, ja växter tappar blad och vissnade blommor, så det blir lite som ramlar ner. Min goa granne är så genomsnäll men uttrycker sina synpunkter på det där sättet så det alltid väcks en snabb ilning i mig som handlar om att vara sanitär-olängenhets-aktig, slarvig och ostädad! :) I hennes trädgård är det väldig ordning och mycket grön ogräsfri gräsmatta, i min är det förvisso också lite gräsmatta (med mycket mossa, tusenskönor, maskrosor och annat fint i) men mest en massa blommor både odlade och vilda som jag tycker om. Någon gång på sensommaren stod min goa granne och jag och pratade och hon kommenterade något hon såg i min trädgård och avslutade med... ja, din trädgård är så....är så.... ja, vad ska man kalla den...originell på något sätt! Oj, vad det blev svettigt en stund för henne...men hon fixade det! :)

Vad gör jag med löven då? Jo, jag täcker mina odlingsbäddar med löv. Rabarberbänken blev i år bäddad med päron och plommonlöv, Jordgubbsbänken fick resten av plommon och äppellöven uppblandat med magnoliabladen som börjar ramla i drivor. Vinbärsbuskarna och hallonen bäddar jag också in i löv. Och nej, det blir inte fler mördarsniglar, bara fin lövkompost och näring av allt det här "skräpet". På våren städar jag möjligtvis bort dom löv som ligger på "fel ställen" men låter annars alla ligga kvar. Täcker över dom som ligger i rabatter och såbäddar med ett tunt lager ny jord som man kan plantera fröna i.... sen växer det så att det knakar ur "skräpet". Jag avslutade den här härliga novemberfredagen i trädgården med att klippa gräset en sista gång... det växer faktiskt fortfarande. Har lite småplock kvar innan jag är helt nöjd men annars är trädgårdssäsongen avslutad för i år!

Sen är det ju AllaHelgona-Helgen den här helgen så jag avrundade med att plocka fram lyktan som jag brukar ha på trappan. Där står den sen ända till efter trettonhelgen på nyåret och jag tänder den (nästan..) varje kväll! Det är så fint och ombonat med det levande ljuset i mörkret. Flera av grannarna på området gör likadant... det är som Vi har en lokal liten ljuskampanj i mörkret... som påminnelse om att det finns en massa ljus!Och det är ju faktiskt i mörkret man ser ljuset bäst!

Avrundning på en vanlig onsdag!

Nu är strax den här onsdagen slut, en dag som rullat på som denna mitt-i-veckan-dag oftast gör utan någon hänsyn till att det nyss var helg och utan någon tanke på att det strax är fredag igen! Jag har ett litet extra gott öga till onsdagar utan att för den skull vilja bli av med någon enda av dom andra sex, men onsdagen är lite kravlös tycker jag. Måndagen är och förblir en start-dag, man ska ju liksom starta upp vardagslivet igen efter helgen, förhoppningsvis komma till jobbet och vara (i vilket fall lite ...) produktiv och klartänkt igen. Tisdagen har en förmåga att bara försvinna i myllret av dagar som går. Man är ju igång igen med sin arbetsvecka men har dock hunnit bli lite trött, man måste se till att komma i säng i skaplig tid, man har ju dessutom ytterligare tre jobbardagar framför sig innan det finns utrymme för annat så ambitionen finns liksom inte att hitta på något extra en tisdag... den får liksom bara rinna iväg... mot onsdagen. För på onsdagarna börjar kreativiteten ta sig igen. Jag är oftast på jobbet lite extra tidigt denna dag eftersom jag fortfarande är fylld av förvissning att jag kommer att hinna få snurr på och göra mig av med en massa arbetsuppgifter just den här veckan. Har denna dag inte en tanke på att veckan har någon begränsning. Nej, på onsdagarna lever jag lite i det blå och har fullständig tillit till att jag kan fixa allt jag vill och har all tid i världen man kan tänka sig ifall jag skulle få för mig att göra något stordåd. Onsdagarna innebär också gympa för mig, ett bra sätt att spralla loss alla muskler tillsammans med en massa andra, koppla bort huvudet en stund och bara låta ambitionen bestå i att dra i sig en massa luft och inte halka i eventuella svettpölar.Efter final med dusch och en stund i bastun är jag i skick som ny... och vrålhungrig och alldeles för pigg. Det är till exempel därför jag sitter här och bloggar nu fastän klockan närmar sig 23! Hur som helst... sen har Vi torsdagen och då börjar jag inse att det handlar om att välja och prioritera vad som ska hinna avverkas på jobbet just denna vecka, att jag får bestämma mig om jag ska fixa något hemma på en vardag eller spara till dom vanligtvis alldeles för fullmatade helgdagarna. På torsdagen går också ett av dom få TV-programmen jag oftast ser... socialpornografi på hög nivå... Lyxfällan! Då sitter jag tillbakalutad i soffan och låter 1 timme av människors ur-usla ekonomi fylla mig med förundran och ibland lite "ojande" över hur slarvig man bara får tillåta sig att bli! (En liten figur på min axel påminner mig nu om att det är ett effektivt trick man kan använda sig av för att känna sig lite mer präktig och duktig...det här med att frossa i andras elände!) Hur som helst kommer alltid fredag efter torsdag vilket innebär att det börjar bli lite ont om utrymme och tid för att bli färdig med både det ena och det andra på jobbet. Fredag-förmiddagarna medför därför en viss frustration och ett något ansträngande tempo som dock inte utesluter en fralla (det vill säga bägge delarna inte bara den ena halvan), toppat med rejäla ostbitar och nedsköljt med kaffe och härligt fikarums-prat med jobbarkompisarna för att överhuvudtaget ha en möjlighet att genomföras. För framemot lunchtid på fredagen ramlar den härliga "ge-upp-insikten" över mig! Så befriande skönt att fatta att det är kört, kalkat, ogenomförbart att hinna med det man tänkt sig fixa denna vecka. Fredag-eftermiddagen blir jag oftast kvar på jobbet fastän jag har någon stående ambition att gå hem tidigare. Det blir liksom inte av, jag grejar med lite av varje och rundar av inför helgen! Fredagkvällen blir vanligtvis en praktisk fixarkväll för mig hemma med något extra gott att äta, handla och pilla med lite av varje inkluderat se till att tiden går så att jag med gott samvete kan få gå och lägga mig på rosenörat! Sen har Vi lördagen, denna lyckodag! Oftast vaknar jag tidigt av mig själv, är ju morgonpigg av födsel och ohejdad vana! Lördag-mornar är fyllda med en känsla av vara oändligt ledig, tillgång till en massa kul och möjlighet att få vara utomhus i dagsljus. Söndagen likaså även om jag tvingar mig själv att återgå till verkligheten fram emot kvällen då greppet om den stundande nya veckan ska tas. Slutar med ett litet klokord ...som till exempel jag behöver påminna mig om ibland! Slå Dig ner... tills brådskan har gått över! Idag har jag så mycket att göra...så jag tror att jag gör det imorgon istället! :)

En timme till förfogande...

Idag sker skiftet mellan sommar och vinter om man nu ska ta det här på allvar med sommar och vintertid. Vi diskuterade fenomenet på jobbet i veckan som gick och det blev så tydligt att det väcker en massa känslor hos en del. Jag bryr mig inte så mycket mer än att rent praktiskt komma ihåg att ställa om klockan och tycker inte att jag märker av det mer än just det dygnet det sker. Kan visserligen känna mig lite blåst på timmen som försvinner på våren men desto mer nöjd med att det blir en "långhelg" nu när det återkommer. Jag brydde mig inte om att skruva om klockorna här hemma förrän nu på eftermiddagen, just för att hålla i den här timmen en stund. Bestämde mig för att använda den till att vandra omkring lite utomhus i grådiset. Helt plötsligt har löven börjat ramla ner på allvar så det är inte säkert att det är så många kvar nästa gång jag har möjlighet att titta på dom i dagsljus. Igår var det oktober-önskeväder med strålande solsken och jag hade väl egentligen hoppats på en repris idag med. Så blev det nu inte, men den färgskala som dagens väder bjöd är så speciell så den slår nästan strålande solsken... är i vilket fall en rejäl rival!

Egentligen är det märkliga färgkombinationer det här med alla gula/brun/orange/gröna nyanser i kombination med allt grått, inte alls självklart att till exempel klä på sig det. Men som vanligt är naturen oöverträffad så det blir ju precis som vanligt alldeles extraordinärt vackert.

Älskar den speciella halmgula nyansen som vass får så här års, den nyansen är som gjord för grått disigt oktoberväder!

När jag var liten var gult min älsklingsfärg och jag kan nästan fortfarande känna att jag blir lite ledsen av "rött är sött, grönt är skönt, blått är flott ... och sen... gult är fult!!! Finns ju dessvärre inget bra rimord att byta ut fult med ...säger därför ingenting alls utan låter den här "gula bilden" tala för sig själv!

Jag fick en skön vandringstimme fylld med färger och dis. Jag tycker så mycket om dom här höstdagarna med löv och dofter och lite kalla fingrar och näsa! Hemma i köksfönstret har jag något annat på gång ... nyplanterad...ful, knölig, torr och till synes livlös men full av blivande underverk! Har köpt en specialamaryllis-lök i år som förutom att den var extradyr ska bli något riktigt extra i vitt och rött! Ska ta allt mellan 6 veckor till 3 månader (måste väl vara felskrivet för så länge vill jag inte vänta) innan blomning! Det är som det här citatet av Lena Katarina Swanberg. Det är svårt att se eken, när man står där med ett litet brunt ekollon i handen. Men det omöjliga har redan hänt. Eken finns. Den syns bara inte ännu!

Lördagkväll och letar ord!

Lördagkväll efter en härlig annorlunda dag! Jag är själv här hemma.... och här börjar nu den ena ordjakten! Vad kallas en kvinna som är själv hemma, vad lever jag för ett liv? Ungkarlsliv, nähä, det tänker jag visst inte göra, bli ung karl, oberoende av vilket liv dom lever eller inte lever! Ungkvinne-liv, nej det blir ett för knepigt ord att säga och dessutom är jag ju faktiskt inte ung, mer lite mittemellan ung och gammal! Enda ordet som på något sätt motsvarar ungkarl, och som jag hittar i mitt huvud, är ungmö! Och nu åker mungiporna upp, ett ord som jag faktiskt inte riktigt vet innebörden av, inget jag känner att jag hör hemma i hur som helst! "Gam-stintan" är ju också att ta i, frufröken...nä. Jag hittar faktiskt inget ord som beskriver det liv jag lever nu några dagar. Efter att den äldsta godingen flyttade för en vecka sedan har nu den yngre godingen rest bort en vecka. Så från och med idag och en vecka framåt lever jag det där livet med mig själv som jag inte hittar något ord för. Och det är redan nu annorlunda. Är så ovanligt att inte ha någon tid att passa, att det inte är någon som förväntar sig att jag ska göra något, fixa mat eller liknande. Fast det klart, nu ljuger jag lite, jag glömde Bullekatten, hans förväntan är ständigt närvarande och har faktiskt ökat! Ser på hans blick och hela hans lilla pälsklädda kroppsspråk att han förutsätter att dosen med klapp/ kli-under-hakan/ gos och mat inte på något sätt förändras på grund av att delar av "personalstyrkan" givit sig av på rymmen. Han har dock vissa synpunkter på att den äldsta godingen rum nu är tömt på möbler.

Förändringar är ett elände enligt hans tycke och så här långt, en vecka efter att den vita datastolen, den lagom in-hårade soffkarmen och den dyrare yllepläden försvunnit vet han inte hur han ska använda det stora tomma gemaket. Flera gånger dagligen går han in och vässar klorna och vältrar sig några varv på mattan, sträcker ut sig och testar om han kan få upp någon hörna och ta sig under den. Jag köpte en ny liten fönsterbelysning till det rummet idag. Den äldsta godingen behövde ju sin lampa med sig till egna lyan så det har varit väldigt mörkt i det fönstret nu några dagar. Och på kvinnors vis kunde jag ju inte bara sätta dit den nya belysningen, nej det föregicks ju naturligtvis först av både fönstertvätt och byte av gardiner, under överinseende av nämnde herre i huset, Krumbukten "Bullekatten" Långsvans. Jag hann inte gå ut från rummet förrän han hoppat upp i fönstret, som för att säga ... har Du nu varit här och bökat i mitt fönster också!

Kvällen, den här annorlunda lördagen, har jag annars tillbringat med dom nu färdigstickade delarna till min systers 60-årspresent, koftan som jag nu håller på att montera ihop. Hon fyllde 60 den 17december förra året, hade valt färdigt vilket mönster hon ville ha i juni, jag började sticka på den i juli på semestern och nu är den klar, lagom till 61-årsdagen! Tänkte att jag ska sticka ett par raggsockor som extrabonus av restgarnerna och skicka med upp, vet att hon använder dom jag stickat tidigare som extratofflor på vintern! Medan jag har monterat ihop ärmarna har jag hållit ett vakande uppmärksamt öga på den andra ordjakten - Wordfeud- min nya last! Har haft tre olika spel igång med "random-personer", och det är så fantastiskt roligt! Kommer på fler och fler ord där bokstäver som är "högvaluta" finns med. Till exempel C....försökte med Capri och capris med både c och k utan framgång. En del ord fungerar inte alls, undrar verkligen hur deras "ordlista" ser ut.... är helt klart inte Nationalencyklopedin! Jag förlorade två spel nu ikväll, det vill säga min motspelare gick ut med fler poäng! Men det spelar liksom ingen roll, det är så kul att leka med bokstäverna så att dom bildar ord, trots att A,I och E bara ger 1poäng och Z, C och X ger 7-8! Jag behöver dom allihop, varenda bokstav och försöker glatt att få spelplanen att acceptera egna små konstruktioner och förkortningar, gång på gång! Det har varit en bra dag och nu ska jag strax avsluta den! Inatt får Vi en bonustimme... vintertiden gör sin entre... helt OK för mig! Hittar det här kloka av Lena Katarina Swanberg..... på tal om sommar och vintertid! " För mig är det sommar när jag går barfota. Så det händer att jag går barfota mitt i vintern, inomhus. Varför inte? Jag gillar sommar och jag är lättlurad. Varför avstå från självbedrägeriets glädje?"