Doft, mera doft och annat av värde...

Nu har jag hamnat där jag ska vara. Startade datorn vid köksbordet och tänkte sitta där och blogga en stund. Ljusen på bordet var tända efter maten och det kändes som om det var där jag skulle bli kvar. Men nej, nu sitter jag vid "rödabordet" i hörnrummet. Det är märkligt vilken skillnad några centimetrar kan göra. Köksbordet är lite högre men tillräckligt för att jag ska ha svårt att pricka rätt på tangentbordet. Har något med höjden på armbågarna att göra  får jag för mig. Skriver en massa fel hela tiden.
Det allra bästa ställningen för att blogga är att sitta med datorn i knät och fötterna på bordet men jag anar att den lille mannen i grårandig kostym kommer att pocka på det han tycker är sin  ägodel (... det vill säga mitt knä) om jag hamnar i fåtöljen. Det är nämligen bästa
"ligga-i-knät-väder" för en katt just nu! Småregn, har börjat blåsa och personalen (det vill säga jag) är hemma och passar upp med klapp, lite kliande och glada tillrop om hur vacker och fin han är!
Har låtit lättjan ta över nu och har lagt ner ambitionen om att ta mig till skivstångsgympan.
Istället ska jag sitta här vid datorn en stund.. och sen bara vara.

Idag om en månad är det juldagen... så avlägset... men kul! Det är  mysigt med julhelgen, den kommer verkligen som ett välkommet avbrott i mörkret och  funkar lite som transport till att fylla huvudet med helt andra tankar. Som att man plötsligt vill ... eller snarare akut behöver... köpa gula, rosa och lila tulpaner, att det inte längre är kul att tända röda ljus och frossandet i det nya samtalsämnet "det är faktiskt lite ljusare idag"!
Så här en månad innan har jag som så många andra fyllt huset med dofter som hör julen till.
Saffran... jag säger då det... vad saffransbröd doftar gott och så himla snyggt det är med saffransdeg! Köpte saffran av en jobbarkompis som är från Iran. Han ville ha 95 kronor för en liten vacker glasburk med 2 gram. Vilken saffran sen... små röda rotliknande torra trådar som efter behandlingen i morteln doftade något fantastiskt! Förutom att degen blev så där fint rödprickig så smakar dom färdiga lussekatterna jättemycket saffran... inte för mycket bara så "mycket-fylligt-saffran"! Den leverantören ska jag vara rädd om!

Annan doft som överföll mig och fick mig att bli klarvaken igår var när jag städade här hemma.Öppnade fönstret i badrummet när jag fixat färdigt där och fortsatte fixandet i en annan del av huset. Gick tillbaka efter någon timme och överraskas av doften av vår! Solen var framme precis då och hjälpte kanske till att få alla doftämnen att ånga in genom fönstret lite extra! Det var den där doften som har med "lakan som torkat utomhus" att göra! Kände verkligen hur länge sedan det var sen sist! 

När jag ändå frossar i det här med dofter så kan jag ju berätta att just nu ligger doften av vinbär, blåbär och björnbär tung i köket. Jag är ju lycklig ägare till (...kan också läsas "känner mig ibland belastad av)  en frys med massor av bär och jag behöver väl inte gå närmare in på vem som lagt dom där! Jag äter upp dom lite i sänder i form av sylt/kompott/röra eller vad det nu kan kallas, som jag lägger på havregrynsgröten. Jag blandar lite olika och nu blev det vinbär, blåbär och björnbär.... blåsvart guld i dubbel bemärkelse! Doftar också ljuvligt!

Strax ny vecka ...välfylld både dagtid och kvällstid, men det är så det ska vara. Blir det som jag vill är jag ledig på fredag för att åka en sväng till Sveriges utpost mot kontinenten ... Malmö.
Över huvud taget är det välfyllt framöver, mycket som ska ordnas med, fixas och hållas i minnet.
En grej jag länge har haft uppskriven på en "att-köpa-vid-tillfälle-lista" har jag dock strukit!
Har tyckt mig behöva en mindre yxa att använda när jag ska fixa "spent-ved" till kaminen men så tycker jag inte längre! Tack vare att jag inte fått till att köpa den så har jag fortfarande 10 fingrar i behåll...varav ett sedan igår utsmyckat med plåster. Så snabbt det gick att slinta... fastän jag tycker att jag är så noga... tur att den var så himla slö ... den gamla jag har.... som jag absolut ska fortsätta att ha kvar ....oslipad!
God ny vecka och kom ihåg!
Det har aldrig tidigare varit så nära till våren som just idag!   :)   

Bedrövligheter och vårkänslor.

Halva jag är fylld av bedrövligheter....  den andra halvan av annat.
Har nyss hört om upptrappningen av alla granatattacker mellan Israel och Gaza under dygnet som gått.
Tänker på alla människor som är mitt uppe i fasor som har med krig att göra, vettskrämda barn omgivna av oroliga ledsna vuxna som inte längre utstrålar trygghet och lugn.
Alla ljud och alla bilder dom kommer att bära med sig hela livet.
Annat bedrövligt, fast på ett helt annat plan, mer lågvattenmärke i största allmänhet,
är sverigedemokraterna som visat sig rätta ansikte beväpnade med järnrör i veckan som gått.
Rädda lättprovocerade och maktlystna som tappar all kontroll så lätt. Och försvarar varandras agerande efteråt, inte utesluter, inte tar ställning emot!
Bra att dom visar sitt rätta jag... det börjar bli glest i deras partiledning ... och glesare hoppas jag att det blir !
Mer då.... nja.... kommer inte på så mycket bedrövligheter till.. mer på nivån små retstickor i min vardagslunk.
Min ljudanläggning i köket till exempel, som jag använder som radio all min vakna tid hemma.
Vet att jag skulle stänga av radion en kväll utan att tända belysningen... och att jag trevade lite fram och tillbaka innan jag hittade avstängningsknappen.
Märkte dagen därpå vad jag hade gjort... ändrat inställningen och fått igång en timer som medför att radion stängs av efter 12-14 minuter.
Igår skulle jag ge mig på att rätta till det här utrustad med bruksanvisningen, bra belysning och fjärrkontrollen! Men hur jag än gjorde så fanns timern kvar. Blev till sist så ilsk att jag stängde av eländet, bestämde mig för att byta batterierna i fjärrkontrollen eftersom det verkade som om kommandona ibland gick fram... ibland inte, och började att tänka goda tankar om små fina lättskötta transistorapparater som bara har några knappar, ingen fjärrkontroll och som alltid funkar!
Drog ur kontakten.... också det i ilska... satte i den nu för två-tre timmar sedan .... och radion har varit igång sedan dess!
Törs inte så mycket som titta åt skåpet där den står ... håller bara tummarna för att den funkar nu.
Blir himla trött på teknik ibland... är inte intresserad av att pilla med inställningar.. vill bara att det ska funka. 
En annan liten sak som inte blev som jag tänkt var att när jag äntligen tar tag i min ambition att skruva upp de nya brandvarnarna visar det sig att stjärnskruvmejseln jag äger är alldeles för grov... så jag får inte fast dom i taket mer än halvvägs.
Törs inte ta i med den för stora skruvmejseln ... anar att om jag slinter för många gånger förstör jag skruven.
Mannen jag varit gift med lyckades väl i sin fostran av mig vad det gäller snickeriochfixahuset-sammanhang och lite ränder sitter kvar!
Nähä .... istället ska jag göra slag i saken och köpa mig en skruvdragare med många olika grovlekar att byta mellan ... eller så skaffar jag mig en speciellt utvald vacker liten stjärnskruvmejsel i syfte att få ett förträffligt bra brandskydd här hemma!

 Har varit ute i trädgården en sväng i eftermiddags innan det började skymma.
Magnolian har nästan släppt alla blad så det var läge att gå ut och ta hand om dom. Jag tycker ju om det här med löv och blad och använder så mycket som möjligt att täcka rabatter och odlingsbäddar med.
Vet förstås att det kan bli fin sovalkov till alla mördarsniglar om det blir en mild vinter men tröstar mig med att jag kan köpa stor, verkligen extrastor ... förpackning Snigelfritt i slutet på mars!

För tänker man efter så är det så himla knasigt det här hur Vi gör med vårt odlande!

Tar bort allt organiskt material, städar, plockar och låtsas att "fint i trädgården" är detsamma som inte ett löv kvar.
Sen... på våren ... så handlar Vi organiskt material för dyra pengar i affären och strör ut och känner oss som riktigt präktiga trädgårdsmästare.
Det är bara det att det Vi häller ut från alla säckar och påsar troligtvis inte på långa vägar har samma höga mull-tal och näringsvärde som sånt som äts upp av maskar på plats och får förmultna av naturens egen kraft.... men ser lite skräpigt ut under  tiden.
Hur som helst... det var där bland Magnolialöven som jag kom på mig själv med att tänka på hur jag kan göra i vår... i rabatterna... gräva upp... gräva om ... göra om!
Så jättekul det kommer att bli!
Ska börja rita så smått hur jag vill ha det!
Och mitt uppe i det här anfallet av vår-tankar hittade jag blommande julrosor bakom nedvissnade perenner. Som en bekräftelse på att det lever och växer i trädgården... bara lite mer fördolt och lågmält!

Avslutade min "söndags-sväng-i-trädgården" med att hitta en kvarglömd vissen och skrumpen vindruvsklase vilket också blev en påminnelse om att  vinstocken ska beskäras i december.... alla andra månader är det ju för mycket sav igång!
Nu ska jag dock strax bestämma mig för om jag ska iväg till den rödvita föreningen ikväll eller inte. Skivstångsjympa... härligt!
Men jag ska också sällskapa en liten ... nej stor MaineCon- kattfröken  några hus bort ... Gabriella .. så jag vet inte om jag hinner.
Är ett pass imorgon med... så jag får se ....ska strax bestämma mig!

Det ljusnar betydligt ...

Dåså, äntligen sitter jag still!
Idag har jag haft så många grejer på gång hela tiden så jag nästan blir trött på mig själv!
Så fascinerande med såna här dagar som idag, då jag varit med mig själv utan att egentligen ha något "måste"! Kör på utifrån arbetslust och intressanta objekt liksom, utan att någon eller något hindrar. Under alla år så har det ju varit så att nu är klockan si eller så och det är dags för ditt eller datt.
Och egentligen är jag nog lite så i mig själv. Jag tycker om att pausa för fika och är ganska noga med att laga riktig mat även om jag ska äta bara med mig själv.
Helgerna har ju en förmåga att fyllas med en massa som jag vill få undan eller komma ikapp med.... så för det mesta blir det lite förutbestämbart vare sig jag vill eller inte!
Men idag hade jag inget speciellt schema... till en början vill säga! Åt en maffig helgfrukost och och tog mig tid att titta hur jag har det här hemma!
Jag älskar mitt lilla hus och har det verkligen som jag vill ha det!
Visserligen har jag en massa som jag vill göra i ordning och fixa till ... eller göra om.... men det ingår ju i att ha eget hus .... det blir aldrig färdigt!

Mitt vackra stöldgods...den gula!

Hur som helst upptäcker jag vilka små under som skett här hemma under veckan... ja, visst har jag sett att det var på gång! Mina novemberkaktusar har slagit ut... och blommar något helt kopiöst!
Har tidigare bloggat om mitt tjuvaktiga leverne och stöldgodset som växer här hemma i fönstren.
Läs gärna så får Du detaljerna (Gamla synder 20111113) .
Det stöldgodset har nu hur som helst växt till sig ytterligare och lyser så fint mitt ibland dom röda blommorna.
Plötsligt har jag mycket som blommar här hemma i novembermörkret och mer är på gång.
Några av amaryllislökarna jag planterade har nämligen absolut vaknat.

Jag var tvungen att ge mig in till jobbet en stund idag trots att det är söndag. Men efter 1 timme var jag ute på gatan igen och promenerade hem i rask takt... 56 minuter enligt Runkeeper... inte pjåkigt. Så skönt att vara utomhus i dagsljus... kände verkligen hur jag fylldes på!

Yngsta godingen berättade på telefon att hennes folkhögskola ska ha konsert den 17 december och då jag ska vara med....absolut! Det kräver en extra ledig dag ... liksom mitt besök i Malmö som jag nyss fick ställa in!
Alltså har jag suttit och grovplanerat hur kommande 6 veckor ska se ut.
De sista arbetsveckorna 2012.... för om exakt 6 veckor vid den här tiden är det lilla julafton och julskinkorna runt om i vårt avlånga land griljeras för fullt!

Annat i veckan som gör att tillvaron känns ljus är att O´bama får fortsätta fyra år till.
Så bra!
Det jätteförändringsarbetet han påbörjat måste absolut få några till år på sig innan man kan bedöma vad det är värt och om han är rätt man för att göra det.
Nästa år är det ju året innan valet här i Sverige. Jag jobbar i offentlig sektor och anar vad det innebär och medför.
Det som går att krama ut i form av besparingar kommer att genomföras under första hälften av 2013....  för 2014 tvärnitar all förändring för att ersättas av en massa vallöften och floskler.
Här i stan är det bedrövligt rörigt politiskt.
Saknas egen majoritet så allt sker i samråd med Sverigedemokraterna ....mer eller mindre.
Tyvärr inga lokalpolitiker som imponerar heller. Det är en baksida med att jobba som kommunaltjänsteman att det ibland blir så tydligt att dom är lekmän ... och glömmer ha tillit till
... och luta sig mot dom som har kunskapen.

Söndagkväll... härliga rofyllda tillstånd!
Alltid så klartänkt och utvilad så här dags på helgen.
Skulle ha gått på skivstångsgympan egentligen, men valde bort.... ibland får man välja bort även det roliga för att ha balans!
Det är ju så mycket jag vill ... så mycket jag vill göra så det gäller verkligen att ha koll på att det stannar vid "lagom" .... detta himla braiga ord som talar om när det är bästa nivån för att fortsätta ha det bra!
Till sist... det ljusnar betydligt i  mitt kök!
Har en jättestor Magnolia utanför matrumsfönstret!
Hela sommaren är det skugga och behagligt svalt vid köksbordet.
Men ibland mörkt... och nu ljusnar det... verkligen.
Löven ramlar och himlen blir åter synlig ... det ljusnar i november... inte illa! :)
    

AllaHelgonsdag .... AllaDomVisaknardagen eller ..... SåGladAttViFortfarandeFårvaraTillsammans-dagen!

                                                                                                                                                                             

 Sitter i soffhörnan med laptopen i knät och fötterna på ... ja, just det... på soffbordet!
Så gott är livet just nu!
Har varit på kyrkogården för några timmar sedan, en sån vacker men speciell plats att besöka.
Jag är inte vidare spökrädd av mig ... har respekt för att jag inte har koll men är inte rädd. Kyrkogårdar är just såna platser som inger respekt och kräver respekt.



Respekt för alla som vilar där, för alla minnen som omger dom, för all saknad som ger sig till känna där,  alla tårar av sorg över att ha förlorat någon som var viktig.

Redan när jag går in genom muren blir allt lite mer högtidligt och vackert.
Just den här helgen, AllaHelgonsHelg, är det extra vackert och högtidligt där med alla mängder av ljus som brinner överallt.
Och alla människor som rör sig lågmält i mörkret mellan alla gravar och träd.
Det hann bli beckmörkt innan jag kom därifrån.
Träffade flera jag känner, alla i samma ärende, och alla var Vi fyllda av samma känsla av

"vackert och stilla".
Jag hade ljus med mig att att sätta på graven där mina svärföräldrar vilar och till minneslunden för mina föräldrar som har sin grav 60 mil bort.
Besöker gärna mina svärföräldrars grav.
Dom kommer alltid att vara mina svärföräldrar även om jag inte längre är gift. Dom var viktiga människor för mig, speciellt första tiden i den här landsändan. Så oerhört vänliga människor... omtänksamma och generösa.
När mina tjejer  var hemma förra helgen var Vi på kyrkogården och tjuvstartade AllHelgonaHelgen.
Jag fick med mig det hemifrån att kyrkogården var en viktig plats att besöka den här helgen, oavsett om man har en grav att gå till eller inte, så tjejerna har hängt med mig sedan dom var små.
När vi med tiden väl fick en grav att besöka  blev det självklart för släkten här nere också.
Hur som helst ... Vi tjuvstartade förra helgen, mina tjejer och jag.
Tände ljus för dom Vi saknar, promenerade runt och kollade in det Vi brukar kolla.
Naturligtvis tände Vi ljus på mina svärföräldrars grav, men idag när jag kom dit kände jag mig lite besvärad eftersom det var flera ljus som brann där... fick en påtaglig känsla av att tränga mig på. Dessutom var det fullständigt becksvart i den här änden av kyrkogården ...  och det var då jag fick förnimmelsen av att luften var tjock på något märkligt ...uppmanande sätt ... anar att det var hjärnspöken och inte riktiga... men det gav mig en anledning att gå tillbaka till platsen för minneslunden istället.
Där var det så mycket folk så att det nästan var lite köbildning upp till den överfyllda "båten med ljushållare" i svart smide, den lilla springbrunnen med rinnande vatten och fyrkanten med plats för mängder av blommor och ljus.

Pratade bort en stund innan det blev min tur att tända ljusen för mamma Gunborg och pappa Eric och för mina svärföräldrar Inga och Gustav.
Det var faktiskt lite skönt att få sitta där på huk en stund ...pilla lite med ljusvekarna, tändstickorna ...  mixtra en stund med att få dom gula metallocken på plats igen.
Förvissa sig om att det brinner och sedan sakta dra mig tillbaka.
En sån där stund som känns varm och ombonad på insidan... allvarlig ... men inte ledsen
.... bara allvarligt här och nu.


Drog mig mot gatan och "den levande världen" igen och promenerade sen hem i mörkret.
Funderade lite kring det här med "AllaHelgonsdag"... det är ju det Vi firar egentligen.
Men i praktiken är det "AllaDomVi Saknar-dagen"!
Hade också kunnat var "SåGladAttViFortfarandeFåVaraTillsammans-dagen"!
Kram till alla Ni som lever
... och alla Ni som eventuellt gjorde luften tjock på kyrkogården nyss! :)