Sladdberoende vare sig jag vill eller inte!

Det här med alla sladdar i mitt liv... hur gick det till egentligen?
Helt plötsligt så lever jag ett liv med sladdar på längden och tvären och som jag helt plötsligt inte verkar klara mig utan!
Kom på mig själv att lite bekymrat konstatera att ett speciellt fack i min ryggsäck var fyllt med annat... det som är mitt sladdfack, och lite lagom störd tömde jag det resolut på det felaktiga innehållet och la mina sladdar på plats med antydan till ett belåtet leende på läpparna
(... inbillar jag mig i vilket fall).
Just i det facket "bor "sladden till min jobbmobil och headset-sladdarna till densamma... alltid fullständigt hoptrasslade.
En urladdat mobiltelefon är ju faktiskt början till ett potentiellt  problem så helt plötsligt är det viktigt att ha koll på den sladden.

En annan sladd som är viktig i tillvaron är den som jag använder när jag överför bilder från kameran till datorn. Den sladden är vit och har fått sin plats här vid mitt arbetsbord i hörnrummet... hängandes på kroken till gardinomtaget!
Jättebra plats, verkligen en utmärkt sladdplats, men av någon anledning muttrar mitt samvete när jag skriver detta.
Och okej då, jag erkänner!
Det hade absolut inte varit självklart att jag accepterat att någon annan hade börjat hänga sladdar på den kroken.
Och hör här... inte nog med att min vita kamerasladd hänger där! Den svarta till MP3 har också sin plats där... fantastiskt bra MP3sladdkrok!




Det är väl lika bra att komma ut ur min garderob och berätta vidare om mitt liv med alla sladdar!
Jag har ett fint grönt gammalt skrivbord i mitt sovrum. Bordet har jag räddat från ett ålderdomshem en gång för länge sedan. Då var det målat i brun "fattigmansmålning", det vill säga målat så att det såg ut som ädelträ. Jag lutade av det, det var ju så Vi gjorde med alla gamla möbler i början av 80-talet! Sen slipade jag det och målade det med äggoljetempera med grönt pigment i!
Jag kommer ihåg att det tog evigheter innan det torkade ordentligt och blev en hård yta.
Det här lilla skrivbordet tillsammans med två stolar (som genomgick samma behandling)
hör fortfarande till de möbler jag tycker så mycket om!
Hur som helst , den vänstra av lådorna är ... ja just det... en riktig sladdlåda!
Där finns laddaren till kameran, sladden till min lilla röda Samsung "nöd-kortmobiltelefon", headset-sladdarna till MP3 och säkert någon mer liten skojig trasslig sladd
En hel vacker grön skrivbordslåda avsedd för bara sladdar!
Men jag är inte färdig med min bekännelse än, här kommer mer!

I mitt sovrum har jag  ett ovalt pelarbord framme vid fönstret. Tidigare stod det en kopparbunke med en Clivia på det men det blev alldeles för varmt vintertid vid där vid elementet så Clivian fick flytta upp i ett fönster.
Nu hör det till saken att jag nästan har rationaliserat bort det här med dukar ur mitt liv.
Därför står nu pelarbordet där vid fönstret, utan duk, kopparbunke och Clivia ....... men med en stor ful grenkontakt med fyra uttag... och det är här det sker ... all laddning av telefoner, kameror och annat!
Ja, det är märkligt såna ritualer och riter jag skapat i mitt liv!




Har en annan "nagel i ögat" som jag emellanåt får spader över men så här långt inte har tagit tag i och gjort något åt!

Jag äger en vägg-TV.
Under den står andra elektriska mackapärer så att  jag kan titta på film
(... har faktiskt nyligen lärt mig hur jag ska göra!)  Under alla grejer är det ett sammelsurium av sladdar som ser förskräckligt ut. Har en ambition på vänt att skaffa en "sladduppsamlare" men har så här långt inte tagit tag i det.
Så jag fortsätter därför att växla mellan att vara hemmablind och inte se och dessemellan få spader och tycka det ser helt förfärligt ut!






Men inte nog med detta, jag har faktiskt lyckats skaffa mig en helt liten ny sladdfundering som jag just nu går omkring och klurar på.
Jag ska snart ut och resa till ett "icke EU-land", och nu håller jag på och undrar över om mina laddare passar dit jag kommer, eller om jag ska skaffa mig en adapter!
Det ska jag klura på ett tag till, sen vet jag att det ordnar sig med det också, precis som med det mesta andra i livet!
Avslutar det här inlägget om sladdar med att skicka en fnissande tanke till min kompis A!
TACK för alla goa härliga skratt tillsammans när Vi pratat om betydelsen av sladdar (trasslig sådan) i Ditt liv!! :)
Imorgon är det valborgsmässoafton och jag är årsarbetstids-ledig... så lyxigt!
Håller tummarna för lite varm sol. Har gått i linne och barbent i jeanskjol idag... premiärturen!
Tog fram tvättsnurran och hängde tvätt ute... härligt!
Fyller mig med känslan av att allt är så enkelt och lätt när det går mot sommar!

Tomas Tranströmer har skrivit "Du är aldrig färdig och det är som det ska"!
Kloka man, så rätt Du har!

Sånt som det blir mycket av...

Söndagkväll och här sitter jag med nyfixade fötter och ska blogga!
Underförstått är jag alltså oerhört nöjd med att äntligen har tagit tag i mitt snart totala  förfall längst ner på min långa kropp! Förskräckligt hur jag ser ut  så här års när jag inte håller efter mig. På sommaren är det mer på nivån tvätta fötterna och fila lite extra för att jag har gått barfota, men nu.... viken total sanering. Först långt varmt fotbad, sen fila och fila och fila lite till. Klippa, torka och smörja och smörja ännu mer för att sedan täcka över dom uppluckrade rosa kroppsdelarna med rena strumpor!
Den här stora arbetsinsatsen innebar också att startskottet just gick för sommarsäsongen..... nu är jag redo! Ambitionen är från och med nu att investera i en flaska med något snabbtorkande underverks-liniment som jag från och med nu regelbundet och med stort flit och engagemang ska applicera på mina rosa fossingar, dom numera mjuka välartade kroppsdelarna!
Det är mycket med fötter och blir oerhört mycket när man gör som jag ... låter dom frodas och växa fritt och otuktat större delen av vinterhalvåret.

Har annars varit utomhus idag och förundrats över allt som bara växer och väller fram överallt. Trots att det fortfarande är ganska svalt så exploderar mycket av växtligheten och resten ligger i startblocken och bara väntar.
Växter som trivs breder verkligen ut sig!

 Till exempel gul nunneört!
För 5-6 år sedan knyckte jag en liten reva nunneört som växte på en mur på en tomt här i stan.
Jag hade gått och tittat på den ett tag och sett att den verkligen var tålig som växte och överlevde i en liten skreva på en lodrät mur. Sent en kväll när Vi var på väg hem ryckte jag som sagt åt mig en reva och stoppade ner i min trädgård. Numera väller det upp nunneört över allt vare sig det finns jord eller inte,  är hetaste solläge eller mörkaste skugga!
Jag tycker jättemycket om den och vill den inget som helst ont .... jag bara rycker upp en massa nu på våren så att dom andra växterna får en chans.

 Förra våren ägnade jag mig åt spaning efter gul fetknopp som jag visste växte utmed min cykelväg till jobbet
Det är bara det att det är på den mest trafikerade delen
så jag fick inte för mig att stanna förrän en dag när det regnade och därmed inte var så mycket folk igång.
Hoppade av cykeln, rev åt mig några tussar med fetknopp, med blöt lerig jord under.
Hade inget att vare sig lägga den i eller något att torka av mig på. Höll därför bitarna i nävarna samtidigt som jag höll i styret vilket innebar att dom blev något tillplattade och delvis sönderklämda. Men partiklarna som fanns kvar när jag kom hem petade jag ner mellan plattorna där jag vill ha dom... och sen kom sommaren.
Och visst växte dom, jodå, så mycket så att jag kunde dela upp dom på skrevor mellan fler plattor.
Sen har jag inte tänkt på min fetknopp mer förrän idag.... himmel vilken matta det har blivit! Så kul! :)

Upptäckte också att lavendeln och isopen har lyckats fröa av sig och nu sticker upp i det trånga utrymmet mellan kantstenarna... inte i rabatten... men vem har bestämt att dom är vackrast där?

Det växer annat med , massor med annat ...... speciellt i gräsmattan!

Jag hör folk prata om att dom tycker dom har mycket mossa i sin gräsmatta....
stort leende!!! :D
I min gräsmatta har till och med mossan konkurrens av annat!
Svalört, tusenskönor, maskrosor förstås, violer, vitsippor och senare prästkragar och klöver, både vit och röd!
Och jag älskar min gräsmatta och vill för allt smör i Småland inte ha bara gräs!
Helt fantastiskt vilken flora av blommor det blir.

Just nu är den i stadiet att den börjar bli tussig ... inte av gräs utan kanske mer av allt det andra! Så nästa helg blir nog premiärturen med gräsklipparen.
 I år ska jag verkligen ta tillvara allt gräsklipp och gröngödsla med!
Världens bästa kvävegödsling i rabatterna och för grönsakerna samtidigt som det håller fukten kvar. Med lite hönsgödsel under gräsklippet blir det underverk... stora fantastiska underverk.

Hittade en utslagen maskros idag. Denna vackra roliga blomma som finns i sånt överflöd!
Så fin när den blommar, så rolig när den vissnat med alla tusentals parasoller man kan blåsa iväg och så mån om att bli ihåg-kommen efteråt så att den bjuder på bruna fläckar av växtsaft på fingrarna!
Tänk om den hade varit lite mer sällanförekommande!
Då hade vi säkert vallfärdats långa sträckor för att se den!
Så fantastiskt fin ... mycket mer storslagen egentligen än alla orchideerna som växte på norra Öland i min trädgård på Gunnarstorp.
Tänk att Vi människor inte har förmåga att uppskatta mångfald ordentligt!
Istället dras Vi till det som är sparsmakat och svåruppnåeligt.... så himla knepiga Vi är egentligen!

Avslutar med en rolig grej som hände när jag skulle lyfta ut regnvattens-baljorna från garaget idag. Jag lyckades väcka upp en nässelfjäril som inte riktigt trodde på det här med vår ännu.
Den snurrade runt mig en stund, så jag sträckte ut handen... och då landade den där!
Den satt kvar när jag gick in in efter kameran, lät sig fotograferas och bli betittad en lång stund innan den mornade sig färdigt och plötsligt flög iväg, högt upp i luften... och sen försvann!
Lovar att odla mycket krasse i år och vara rädd om mitt bestånd med brännässlor som är BB och dagis för nässelfjärilarnas larver!
God vecka ..... nu behöver jag the och något att knapra på... hårdmacka blir det! :)
       

Jo, jag gillar att titta på film!

Nu vet jag!
Har ju bloggat tidigare om att jag under senaste månaderna har varit med i Filmstudion här i stan. En förening kan man kanske kalla det som erbjuder ett utbud av filmer under en termin som inte är dom vanliga mer kända biofilmerna. Man har visat totalt 12 olika filmer och jag har sett alla förutom två av dom.
Jag hade nog två avsikter med att vara med. Den första för att vidga mina vyer ännu mer och  äntligen göra slag i saken och vara med i det här jag hört talas om i fikarummet på jobbet under flera år. Fylla på med nya människor och aktiviteter och pröva något jag inte gjort förut. Den andra avsikten var att ta reda på om jag gillar att titta på film överhuvudtaget. Kanske låter konstigt i någons öron men så var det. Har aldrig varit någon riktig filmälskare, och kommer aldrig ihåg namnen på skådespelarna som är med i efterhand men har väl varit som folk är mest, sett filmer som kommit i min väg och emellanåt gått på bio. Men det som ställde allt på sin spets var dom sista åren  jag var gift. Många gånger började jag tillsammans med familjen titta på film, egna eller hyrda, men alltid så tröttnade jag, valde bort, somnade eller av någon annan anledning avbröt. Till sist kom jag till ett läge där jag mycket sällan såg en film eller kom ihåg vad den handlat om i efterhand. Så när jag började leva med mig själv så kom jag på att jag faktiskt inte visste om jag gillade att titta på film eller inte. Jag hade då redan valt bort TV-tittandet under en längre tid eftersom jag inte stod ut med att sitta i tystnaden som bokstavligen vrålade i mitt huvud, bredvid den person jag inte längre hade någon djupare kommunikation med. Enda tillfällena jag tittade på TV var egentligen " Djurpolisen i Houston" och andra rädda-djur program som fick mig att fortsätta tro på att världen fortfarande var god.
Men nu har jag sett 10 filmer på bio under kort tid, i snitt en film i veckan. Bra filmer, konstiga filmer, otäcka förskräckliga filmer och någon intetsägande film. Alla filmade på sitt sätt i olika delar av världen.
Spännande att se hur det såg ut i ett kök i Iran till exempel .... faktiskt i stort sett likadant som hemma i mitt kök med den skillnaden att kvinnan där hanterade sin slöja på ett jätteskickligt sätt så att den inte hamnade i det hon höll på med genom att kasta huvudet hit eller dit. (Filmen Nadir och Simin). I en annan film (Den siste Mammuten) åkte en  fransman i 60årsåldern med långt vackert grått hår Frankrike runt på jakt efter uppgifter om sin pension. Den fruktansvärda mor-barn tragedin i den bästa filmen av alla ( Nawals hemlighet) där språket var libanesiska tror jag, och jag för  första gången hörde att det är ett oerhört melodiskt och vackert språk. Förknippar annars dom språkljuden med aggressiva och uppretade män på nyheterna i TV som skriker om Allah, krig och hämnd. Filmen jag fortfarande känner obehaget av ( Dogtooth) där ondskan på ett psykologiskt plan härjade fritt, och finalen igår kväll  i form  av "Mannen från LeHavre" som var så vänlig och god så jag inte riktigt tordes lita på det. Satt hela tiden och väntade på att någon skulle visa sig vara ondsint och galen.
Nu vet jag! Jag tycker verkligen mycket om att se på film!
Äldsta godingen och jag tittade på två filmer (... med mannen med stort M, som får mig i gungning rejält, den vilda och vackra Viggo Mortensen) under påskhelgen. Dom gav mig ytterligare perspektiv på hur samma skådis kan vara så olika, eller lika i  i olika typer av roller!
Ja, det smakar mer det här med film! Så roligt att ha hittat det roliga i det igen. Fick tips av en jobbarkompis om en film som heter Leon som ska vara jättebra! Helt plötsligt lägger jag namnen på minnet också!
Den första filmen jag såg på bio när jag var liten var "Barnen från Frostmofjället" på 60-talet. Den enda gången jag var på bio med min mamma överhuvudtaget. Den mest otäcka film jag någonsin sett som satte så djupa spår var "Soldier Blue" med Buffy Saint Marie. En film som handlade om amerikanernas övergrepp på indianderna, blodig, otäck och med insikten om att det hänt på riktigt! Kommer ihåg att jag drömde mardrömmar om den länge efteråt.
Den film som jag idag fortfarande bär närmast mitt hjärta är Beppe Wolgers "Dunderklumpen", hans stora gåva till mänskligheten!
Fin, gullig, varm och med det klokaste budskapet som finns.
Och Elvira Fattigan som är med i den .... det är en gumma som heter duga det ... sån ska jag bli om jag får leva!

Tack för idag, nu stänger jag butiken och slutar blogga för ikväll.
Har ingen rolig bild att infoga.... så  det får bli ett enda långt textinlägg.

Ur Dunderklumpen ....
" Det blåser en storm över Jorm, över Jorm, en lyckostorm........"
Om innehållet i skattkistan när dom äntligen får upp den .... " och en fjäder... och glädjens vind..."

:)

I spåren efter en helg...

Bristningsgränsen är strax nådd..

Tisdag-kväll, första vardagen efter påsk, så snabbt den gick!
Så många dagar, lediga och lata som passerat som oljade blixtar.
Och här sitter jag nu och ser bara lite kvarlämnade spår efter den. Har just plockat ur diskmaskinen som var fylld med många mattallrikar, fikamuggar och glas, spåren efter allt vår ätande och fikande. Lite filtar ligger här och där som minnen efter vårt filmtittande och utesittande i den kyliga nordanvinden.
Raggsockor som använts som tofflor på mina kalla golv, grädden som står oanvänd i kylskåpet, köpte som vanligt för mycket och Vi glömde ju att Vi skulle ha gräddat våfflor!
Nu är det vanlig dag igen, på både gott och ont.
Det är ju det här med balans och jämvikt. Jag känner mig trött ikväll, asocial och helt nöjd med att bara ha sällskap av mig själv.
Lyssnar på finstämd  musik på Spotify av en cellist som heter David Darling. Fick tipset idag av en jobbarkompis som rekommenderade mig detta vackra när han hörde att jag skulle landa och vara med bara mig själv ikväll. Han tycker mycket om musik själv det vet jag sedan tidigare och han förstod precis vad jag behövde, den här musiken är så rätt. Har hög volym på men ändå är ljudridån helt lagom, tränger sig inte på, bara finns i bakgrunden som lite härlig massage på trötta axlar.
Hade tänkt att sätta mig i soffan med mina garner som jag håller på att sticka en tavla av.
Men så längtade jag till alla orden .... och bloggen ..... och hamnade här vid datorn.
Kanske hinner jag lite stickande med, kvällen har ju bara börjat.
Jag har andra spår efter den här helgen med mina godingar.

Upphängd klokskap

Jag tycker mycket om ord, ordstäv och meningar som "slår huvudet på spiken", som är så där kloka och smarta så att man blir lite tyst och varm om hjärtat en stund.
Har länge velat ha något ställe här hemma där jag kan sätta upp lappar med ord på, någonstans i huset där jag ser dom tydligt, så dom kan bli en levande anslagstavla.
Ville ha något som jag kunde använda magneter på men hittade inget lämpligt i affären.
Av en händelse kom jag att tänka på den stora trälådan med järnskrot, prylar och mackapärer jag har i garaget. Vackra och fulsnygga saker som jag inte egentligen har någon användning för men som jag ändå vill äga och ha kvar.
Där hittade jag ett "blad" till en hacka, rostigt och fullt.





Testade med magneter att det verkligen var järn och inte någon blandning med aluminium som inte magneter fäster på.
Bestämde mig för att det nog skulle funka som "levande anslagstavla"!
Efter stålborste och mera stålborste, svart färg som är kvar efter grind-målning och en bit kedja
(som tidigare använts att hänga upp amplar i taket med) var det i stort sett klart.
Min levande anslagstavla för klokheter och "huvudet-på-spiken-ord".
Bad mina godingar att skriva något klokt till mig innan helgen var slut och sätta upp som en hälsning från de här roliga dagarna Vi haft.

Det ligger någonting i det....

Naturligtvis gjorde dom det  och så här ser det ut!
Dom är kloka mina bägge stumpor och älskar ord precis som jag.
Fina spår att hitta, spår efter en ombonad helg tillsammans. 

 Lite mer om musiken!
Oj vad fint! Rekommenderar "Clouds" och "Sweet River" med David Darling ur albumet "8-string religion"!

Dags för the´.... blir nog Marelds-the och en bit knäckebröd... och en stund i soffan!
Bulle-katten kommer att bli glad, han får ju inte plats här vid tangentbordet när jag skriver! :)

Långfredagskväll... borde sova istället!

Sen kväll och jag är egentligen i tröttaste laget för att skriva, men kör på en stund ändå.
Den här märkliga helgdagen som heter långfredag är till ända. En dag som jag tillbringat med mina bägge godingar och som alltid är och blir  bra dagar... och speciella.
Det är ju det här med navelsträngen till sina barn. Har nog bloggat om det tidigare men tar ett varv till eftersom det fortfarande fyller mig lite. Det stämmer ju inte alls det som jag trodde. Att navelsträngen var något barnen skulle kapa till sina föräldrar vartefter som  dom växer. Det är ju lika mycket ett arbete för mig som förälder att så sakteliga med slö kniv karva på min navelsträng till mina vackra fina barn! Överraskande upptäckt för mig som glimtvis tror mig ha så bra koll! Men det går ganska bra tycker jag men blir påtagligt när Vi träffas och lever nära under såna här dagar som det är lite extra med .... som storhelger!
Automatiskt fyller jag mig med tankar på att laga god mat, fixa och dona och ordna lite gott till fikat med mera.
Tänk att mammarollen sitter så djupt  ingraverat i mig och att den är så lättväckt!
Det blir ju så tryggt även för mig att få grotta in mig i "mammandet och omsorgandet".
Mina stora vackra barn är så viktiga för mig, dom ger mig så mycket "levande liv" och input och jag älskar dom så mycket!
Innan jag blev mamma var jag förvissad om att det är Vi vuxna som lär ut till  våra barn, och visst stämmer ju det, men lika mycket är det en sanning att det är våra barn som lär oss en massa... hela tiden!
Annars tycker jag långfredagen är en märklig dag. Fortfarande är det många affärer som har stängt idag utan att gemene man vet varför.... mer än att det är helgdag av någon anledning.
Förmiddagen började med sol men vart eftersom dagen har gått har det blivit allt mer grått och nu i kväll regnar det. Det kan enligt SMHI övergå i snö under natten, o hemska tanke!
Har faktiskt satt in mina pensee´r inomhus efter att dom stått ute i minusgrader flera nätter och mer började anta formen av något marktäckande solkigt som blivit kvarglömt sedan förra hösten.
Dom ska ju tåla en del kyla men det klart... inte hur många grader som helst och inte hur länge som helst.
Påsken brukar ju många år vara en trädgårdsfixarhelg för mig och många andra med fröpåsar, sådd och visioner om prunkande mangold och pumpor.

Men inte i år, undrar om den kommer lite tidigare än vanligt!
Jag har visserligen köpt några ynka fröpåsar men dom ligger i tryggt förvar i en korg på bänken i köket och är verkligen inte så många till antalet jämfört med vad jag brukat få till andra år.
Har ju som vanligt försökt prata förstånd med mig själv att inte dra igång för stora odlingar, bara plantera lagom mycket. 
Så här långt har jag ovanligt bra koll men Vi får väl se när det kommer varma fina dagar,
då finns det risk för att påsarna bli fler!
Det är ju så himla roligt att så fröer och drömma en stund om alla primörer och godsaker!
Nä, nu går ögonen snart i kors på mig, nu ska jag sova och rundar därför av med
Glad Påsk! Ta tillvara allt gott som händer... och fötter! :)

Knäckebröd och livet.

Måndag innan Påsk!
Många lediga dagar ...kravlösa och ... just lediga!
Imorse när jag stod och borstade tänderna länge och väl slog det mig plötsligt att den här veckan är en "kortvecka". Började först tänka på att det är helg vilket innebär förkortad dag  dagen innan... sedan dök det solklara faktumet upp att helgen börjar redan på torsdag!
Vilken lycka!
Och så underbart skönt att få vara lite splittrad i knoppen så man inte alltid har exakt koll
... och få bli glatt överraskad när insikten helt plötsligt dyker upp ... mitt i tandborstsurrandet och spottandet!
Både äldsta och yngsta godingen kommer att vara hemma vilket innebär att jag får vara mamma och pyssla om och fixa med påskfirandet.

Vill inte ha gröna löv...så inget vatten i krukan!

Påskris till exempel. Igår var jag ute i skogen och plockade mig lite björkris under  kraftledningarna. Tycker faktiskt att kraftbolagen skulle gå ut i massmedia innan påsk och påminna folk om att just under kraftledningarna (på dom kalhyggen och brandgator som finns där) växer en massa björksly! Skulle ju bli vinna-vinna!

Mänskligheten skulle få gratis påskris tillika med frisk luft och kraftbolagen skulle få hjälp med gallringen... helt gratis!
Hur som helst, jag fick en fin bunte björkris med mig hem.... på cykeln.






Surrade fast riset på pakethållaren och gick sen upp en bit i skogen för att leta blommor.

Hukar i kylan...

 Hittade vitsippor som gick i ljust lila... som dom gör ibland.

Startklar ...

Vände tillbaka till cykeln och såg då detta....


Cykelfrämjandets rekommendation av färdmedel på skärtorsdagen! :)








Tror inte att folk vanligtvis tänker på varför Vi firar påsk längre.
Att det handlar om uppståndelsen på påskdagen enligt bibeln och kristendomen.
Vad man än tror, eller inte tror på, tycker jag att det har ett värde i att veta varför helgdagar firas... vad dom härstammar från.
Och i mina ögon tycker jag verkligen att Vi alla kan ställa till med kravlösa kalas i påsk...
för uppståndelsen... av den ljusare årstiden, av alla blommor, av alla djur och insekter som helt plötsligt lever igen.
Fira att livet återkommer och att Vi ska få börja vistas utomhus på ett annat sätt igen!

Den svenska påsktraditionen är nära besläktat med det judiska påskfirandet, då man äter osyrat bröd...... och då är jag helt plötsligt inne på en annan sak jag vill blogga om!

Genom jobbet fick jag tag på ett recept på knäckebröd!
Har aldrig bakat knäckebröd tidigare men nu bestämde jag mig för att pröva.
Så i förra veckan handlade jag de ingredienser jag inte hade hemma i skåpet, sesamfrön, linfrön och majsmjöl.

Tur att det finns bilder när inte bokstäverna betyder något

 De två första var ingen konst att hitta i affärens välförsedda hyllor... men majsmjöl!
Maizena är ju inte samma sak och hur jag än lusläste på alla etiketter på hyllorna i mjölavdelningen hittade jag inget majsmjöl.
Gav upp och tänkte att det var kanske något man får köpa i affärer där det finns mat från andra länder. För majsmjöl är ju basmjöl i stora delar av världen.
Lagom när jag kom till kassan kom jag på att just den här affären har möblerat om totalt sista veckorna och att jag hade skymtat hyllor med "utländsk" mat just vid ingången, där hygienartiklar funnits tidigare.





Jag lämnade kön till kassan och hittade mycket riktigt majsmjöl bland alla burkar och påsar på dessa hyllor.

Väl hemma fixade jag ihop degen... eller soppan som det blev!
Receptet stämde inte så det var bara att improvisera och låta sunt förnuft ta över.

Till sist hade jag en vacker majs-gul deg full med bruna prickar av alla fröer.
Degen kavlade jag ut direkt på ett bakplåtspapper, gräddade i ugnen i en timme.... resten kan bara beskrivas med ett ord...... Jättegott!
Den yngsta och jag gjorde slut på det vackra knäckebrödet på tre dygn.
Nu ska jag baka mer till påsk, kavla ut det ännu tunnare och ha flingsalt på!
Rackargott är bara förnamnet!


Det får bli mitt "syrade" bröd som enligt den judiska traditionen ska finnas på ett påskbord!
Traditioner är härliga, vare sig dom är nya eller gamla,
mina vanliga eller Dina ... som blir nya för mig!

Ta vara på Påskveckan, det är riktigt mysigt att ha något att se framemot
... uppståndelse och sånt! :)