Äntligen torsdag och djursjukhuset har öppet...

Sitter stadigt i soffan och njuter av tanken på att det är torsdagkväll!
Har haft en fylld vecka på jobbet och något på gång alla kvällar hitintills så nu är jag trött
 ... och tänker så vara!
Det är skönt att vara så trött att ambitionen helt lägger ner!
Stadiet innan det sker, när man visserligen är lika trött men fortfarande driver på med ett och annat "ska bara", tar på krafterna!
Nä, då är det bättre så här, när ett halvt öga har koll på klockan för att inte missa halvtio-snåret när jag kan börja dra mig tillbaka.
Finns inget som hindrar mig att göra så redan nu mer än känslan av att ta till vara kvällen i någon mån.
Ute är det kallt och snöigt och usch och fy ... men helt rätt!
Det är precis så här det ska vara i januari, naturen sköter sig precis som den ska och tiden är inte ur led ... det är mera min egen lilla privata "vinterochsnö-protest"!
Letar alla tecken jag kan på att våren är på ingång fastän jag så himla väl vet att det är för tidigt ... men vad hjälper det när jag längtar! :)
Lovar mig själv att nästa år ska jag ha en resa till solen inbokad så här års som vitamininjektion.  

Här hemma har jag annars öppnat djursjukhus.
Bullekatten har fått diabetes mellitus, det vill säga precis samma syndrom som Vi människor kan få  när Vi är medelålders, lätt överviktiga och rör på oss för lite.
Elisabeth, veterinären, säger att det finns goda förutsättningar för att det ska gå tillbaka under förutsättning att han går ner i vikt lite (8hg) , äter diet och under en period får insulinbehandling.
Så efter en massa vånda, tårar och funderande över vad det är för kattliv jag håller honom kvar i pågår nu behandling... på andra veckan, och det går över förväntan enkelt och smärtfritt.
Den lille grårandiga mannen har startat en egen blogg
.... titta in om Du vill på
 bullekattenkrumbukt.blogspot.com



Putte SköldPadda ville inte vara sämre utan tog tillfället i akt att få mer uppmärksamhet och utförde  någon form av bungyjump nerför källartrappan i helgen som var.
Källardörren stod lite på glänt och Putte fick för sig att vidga sina vyer och med hjälp av fritt fall med 3-4 dunsar tog han sig ner på betonggolvet i källaren.
Väl nere låg han först alldeles stilla samtidigt som en rejäl blodpöl växte kring honom.
Jag var övertygad om att han var död... när han plötsligt efter en stund började röra på sig igen.
Jag tog försiktigt upp honom till badkaret för att undersöka honom  och anar att bröstskölden kan ha fått en spricka.
Hur som helst verkar han vara OK idag och äter och rör på sig som vanligt.
Ska truga honom med oskalad räka i helgen som plåster på såren.

Ja, ja, så är det att ha farm och minizoo!
Det är ett himla ansvar att ha djur och blir faktiskt lite smått skrämmande när jag inser vilken makt jag har över deras liv och död.
Men kanske just därför ... när man tar sig den stora friheten att försätta djur i sån beroendeställning får man också se till att dom lever ett gott liv så nära sitt naturliga ursprung som möjligt.
Och om inte ... ta ansvaret och konsekvensen när dom riskerar att fara illa!
Just nu ser det ut som jag får fortsätta att vara katt och sköldpaddsskötare ett tag till!
Lägger jag till aspekten att det aldrig tidigare har varit så nära nästa vår som just nu
.... ter sig livet faktiskt riktigt gott!  :)

Vanliga dagar, presenter och ansvar

Vardag igen, eller nja egentligen söndag just nu men storhelgerna är förbi. Dom kommer verkligen som en present i decembermörkret, jul och nyårshelgen.
Vad man än tycker och om man väljer att göra mycket eller lite, blir dom något som sticker ut, något som är annorlunda. Tycker om allt som medför att det blir en prick över i, som helger, överraskningar mitt i vardagen , namnsdagar och liknande.
Så jul och nyår är ett så välkommet avbrott..
Och i år har jag verkligen fått vara tillsammans med dom jag vill både under julhelgen och under nyårshelgen.
Så roligt att fixa med mat och göra lite extra.
Jag tycker att jag har bra insikt om vad som är viktigt för mig och jag blir bättre och bättre på att välja det, bara det och strunta i annat.
Och glasklart är att det alltid handlar om det man får möjlighet att göra tillsammans med andra, människor som man gärna vill vara tillsammans med.
Aldrig om det runt omkring, det som bara är attribut på olika sätt.
Julgranen har sitt värde för mig, men bara under förutsättningen att tjejerna rent praktiskt grejar med den, tar hand om den, bökar lite med inköpet innan, klär den med alla gamla välkända grejer.
Själva granen kan jag själv egentligen vara utan. Vill hellre ha en fin liten väldoftande en med sylvassa barr.
Champagnen på nyårsafton är en annan grej!
Tycker inte att det är speciellt gott och det romantiska med att dricka champagne har jag aldrig förstått. Inget kan väl överträffa vackert gott mörkrött vin!
Men tillsammans med andra vid tolvslaget på nyårsnatten är det så roligt med ett glas bubbel ändå, hade inte varit detsamma med julmust, the, vin eller mitt annars livsnödvändiga kaffe!
Nej, värdet på alla "tillbehör" i livet är egentligen helt i händerna på att det finns människor runt omkring ... och dom kommer alltid i första hand, dom är viktigast!
Här hemma hos mig är nu alla "tillbehören" bortplockade och inplockade, ja till och med utplockade om man räknar in granen.
Människorna, dom viktiga, har återvänt till sig och egentligen är det enda kvardröjande tecknet på att det varit storhelg några förväxta hyacinter (tyvärr helt doftlösa) och kvarblivna oknäckta nötter!  Härligt att det är januari och att ljuset strax är på väg tillbaka.
Har förberett presentleverans nyss till yngsta godingen som strax fyller år.
Så roligt att få skicka paket och anar att arbetsveckan kommer att vara välfylld så eventuella förberedelser få avklaras idag.
En annan present i livet, min Bulle-katt, har blivit sjuk, och oj så det inverkar på min tillvaro!
Han är verkligen en present som dök upp för 12 år sedan en varm augustikväll.
Hittekatten som bestämde sig för att stanna trots att det inte skulle finnas plats för en katt här hemma på grund av allergier. Men han fungerade, bondkatt som han är.
Har hört att det egentligen inte handlar om pälsen utan om ett proteinämne i huden som ger allergiska reaktioner. Oavsett vilket är han sedan dess vår och världens bästa katt.
Som jag misstänkte dagarna innan jul så har han utvecklat diabetes och hade när Vi var hos veterinären i fredags skyhögt blodsocker. Fick köpa specialfoder med mig hem och ska till diabetessköterskan för hundar och katter ( ... tänk att det är så vanligt så att dom har en sån) på tisdag. Diabetes hos katter kan behandlas men bara om man kan följa ett exakt schema med klockslag, klarar av att ge insulin två ggr/dag och ta blodsockerprover i anslutning till det och har möjlighet att ha uppsyn ... dygnet runt!
Dessutom måste katten bli innekatt under perioden som behandling pågår.
Vill så innerligt gärna ge honom en chans men är rädd för att det inte kan fungera!
Jag tror jag fixar att ge honom insulininjektioner utan problem och ta blodsocker på honom om jag absolut måste. Nej, det är logistiken med exakta tider som verkar svårt, att hålla tider för medicinering och mat! Och sen att inkräkta på det fria kattlivet han har som innebär att han kommer och går som han vill.
Men det är tydligen inte helt ovanligt att det läker ut, överbelastningen på insulinkörtlarna ... och då   finns det en möjlighet att han efter en period frisknar till och slipper insulinet ... det är det som gör att jag överhuvudtaget tänker på behandling.  
Kring det här snurrar mina tankar för fullt just nu .... för vem gör jag i såna fall det och till vilken nytta?
Jag har ju åtagit mig att vara Bullens allra trognaste bästa matte och det är det bästa jag vet. Det har alltid handlat om att han ska ha just det bästa kattliv en grårandig liten pälsklädd kattman kan ha.
Självständigt, fritt och med lagom blandning av att vara utomhus för möss-jakt på efternatten och  ligga i bästa fåtöljen inomhus på dagtid med matte-händerna tillgängliga för klapp och kli.
Och den goda maten  ... fisk uppvärmd speciellt i micron, mjölkresten i botten på mattes gröttallrik, en ostbit någon gång och knaprigt torrfoder ... så här i efterhand troligtvis i för stort överflöd!
Ja, det innebär verkligen ett jättestort ansvar det här att vara djurägare ... på olika sätt.
Just nu ligger han i stolen bredvid, har tvättat sig lite och sover.
Han sover mycket ... är trött, trött av förklarliga skäl.
Har nyss fått sin portion med specialfoder, 1/4 av dom 45g han totalt ska ha per dygn.
" - Ingår det pincett och förstoringsglas? "  ser det ut som att han tänker.
När jag på mattars sätt  "förmänskligar" honom och åter för en stund glömmer bort att han är en katt och ett djur ... dock världens bästa!