En verkligen svart sotare och lite om det här med tid...

Just nu håller jag på att ta emot en present... precis som alla Ni andra... Vi alla tillsammans!
Vi får just nu en timme extra... den Vi lånade ut i våras!
Hur skulle man kunna använda den på ett bättre sätt än att blogga... så säg? :)

Frostig åbrodd...

Egentligen ska jag lägga mig men jag kommer nog inte att hinna med något bloggande i morgon så nu kör jag på.
Denna kalla natt med fullmåne och minusgrader! Så vacker och så krispig ... och jätte kall! I mitt gamla ...lite dragiga... trähus känns det svalare. Har ju inte kört igång värmen fullt ut i hela huset, har ju inte behövts eftersom det varit så milt utomhus och dessutom står det ju tomt större delen av veckorna. Men nu har jag satt på elementen, eldat i kaminen och suttit med ljus tända större delen av kvällen... så nu är det varmt och ombonat.
Yngsta godingen har ju varit hemma nu några dagar och hon har påpekat att det är svalt... den äldsta kommer i morgon och hon tycker säkerligen detsamma anar jag!
Men det var inte det jag skulle blogga om utan först om sotaren som var här i veckan och gjorde mig så himla förvånad. Han dök upp klockan sju på morgonen, innan det ens ljusnat så det kändes lite oroligt att han skulle upp på taket, men det är ju där han befinner sig vanligtvis så den oron var nog bara min. Han skulle sota rökstocken vid kaminen med. Det var då det märkliga hände.
Jag frågade honom om brandskydd... hur många brandvarnare jag bör ha nere i källaren och här uppe. Om jag ska skaffa seriekopplade eller vanliga ... som reagerar oberoende av varandra. Då säger han.... jag kan hjälpa Dig att fixa det ... svart!
Lite senare strax innan han skulle gå erbjöd han sig att rensa imkanalen till köksfläkten, något som sotaren gjorde regelbundet innan men som nu inte längre är lagstadgat. Jag tackade naturligtvis ja till det, men sa att jag i så fall ville ha det på fakturan.

Han ordnade det och säger sedan när han går att han bjuder mig på det.... han insåg väl att jag inte var så intresserad att få det fixat svart. Egentligen är jag väl inte helt emot svarta tjänster ... om jag ska vara helt ärlig. Men då bygger ju det på att jag i så fall letar upp någon själv. 

Inte sotaren... tänk vad rörigt i efterhand om det börjar brinna.... hur ska jag då bevisa att jag skött sotningen i huset! 

 Att han överhuvudtaget hade mage att föreslå... blev så förvånad! 

Vi ändrar ju tiden nu som sagt, tillbaka till normaltid...detta konstiga Vi håller på med. 

 Hörde dom pratade på radion om att man åter tyckte sig ha hittat förutsättningar för liv ute i rymden...... ljusår bort....lång tid verkligen! Pratade med min yngsta goding om hur hon tänker kring tiden efter när musikfolkhögskolan är förbi. Tänker själv på att jag helt plötsligt bara har 5 månader kvar att vikariera på de nya arbetsuppgifterna som är så intressanta och att det om två månader redan har varit julhelg och ljuset är på väg tillbaka. Tid ur olika aspekter verkligen.

Frusen kissekatt....

Min Bullekatt hänger upp tiden eller sitt beteende efter sin egen klocka...eller snarare kanske årstid. Under alla år han bott här i huset... 10-12... så har han vintertid tillbringat jättemycket tid i ett speciellt fönster.. ovanför ett element naturligtvis.. och sovit på bordet som står där. Vet aldrig riktigt när han slutar vistas där på senvåren men plötsligt är han aldrig där. Likadant på hösten... helt plötsligt är det där han ska vara igen... i sitt fönster... och på sitt bord där jag (... naturligtvis :)... ) bäddar med en mjuk filt!

Som igårkväll ... då satt han plötsligt i fönstret och tittade ut som om han aldrig tagit någon paus över sommaren.

Den andra på gång...

Jag har själv fyllt mig med ett annat tidsperspektiv ikväll nämligen .... "efter nästa raggsocka"! Håller lite snabbt på att sticka raggisar till yngsta godingen som hon ska få med sig hem till veckan. Har därför ägnat kvällen åt att fixa den andra sockan... och funderat på vad jag ska sticka sedan ..."efter den andra raggsockan"!
Vet vad det blir! Först ett par raggisar åt den äldsta godingen... sen behöver jag en ny sjal och linda in mig i i vinter... jag gillar ju inte mössor!
För en stund sedan kom jag dock på att jag glömt något ... helt och hållet! Jag hade funderingar på i veckan på att lyssna på Eva Dahlgren som skulle spela här i stan ikväll! Vet att jag dock tänkte vänta med att bestämma mig tills jag visste om någon av tjejerna skulle vara hemma här ikväll.Det brukar alltid finnas lite biljetter kvar.... men Eva har jag verkligen helt glömt bort!

Raggisar och sällskaplig Bullekatt

Och faktum är väl att det är inte fler aktiviteter jag behöver just nu... min vakna tid är ganska fulltecknad ett bra tag framöver!

Och tiden jag sover  fyller jag minsann också! Är ju fullmåne nu och då drömmer jag alltid en massa.
Inatt blev jag lite väl närgånget och enträget uppvaktad av en av våra kommunalpolitiker här i stan.
Och vaknade och kände mig jättestörd över att han inte fattade att jag inte var intresserad alls.

Kommer ihåg att jag som argument påminde honom om att jag hade varit arbetsledare för hans fru (vilket faktiskt stämmer på riktigt...) men också att jag tycker han är alldeles för kort!
Han är kort i verkligheten men i drömmen hade han krympt ytterligare... han ville kramas och jag kände verkligen att jag stod nästan dubbelvikt när jag försökte komma loss från hans famn!
Man har inte roligare än man gör sig! :)
 Hoppas verkligen att jag inte springer på honom på riktigt närmaste dagarna... då kommer jag att få problem med att hålla mig för skratt!
Godnatt .....  nu är min extratimme förbrukad med råge!        

Att kunna ...eller inte!

Vanligaste fotomotivet just nu ...löv!

Är ju mitt uppe i att lära mig nytt på jobbet sedan några veckor tillbaka. Det är så himla kul....lite (...läs himla) svårt ibland men verkligen stimulerande. Mina ordinarie arbetsuppgifter har jag ju haft ett tag, så jag kan dom oftast, inte jämt, för när man har med människor att göra har man aldrig fullständigt koll. Men just nu är jag omgiven av nytt i smått och stort. Och jag håller hela dagarna på att orientera mig och förhålla mig till sånt som jag inte känner till.
Vissa saker är helt totalt glasklara... det här kan jag inte , det har jag inte någon tidigare kunskap om. Då handlar det om att pröva, fråga alla som finns runt omkring mig som kan, eller söka kunskap på ställen som logiskt sätt ska innehålla svaren.






Annat handlar mer om att det är förändrat sedan sist jag var i kontakt med det och att jag känner mig lite ovan och ringrostig!

mera löv...från gräsrotsnivå!

Och det väcker känslor hos mig som jag roar mig med att försöka observera  lite "utifrån", lite sakligt, i den mån det funkar överhuvudtaget när det handlar om mig själv.
Sedan är det ju naturligtvis en mängd saker som jag känner mig hemma i trots att jag inte arbetat aktiv och operativt med den här typen av uppgifter på cirka 10 år. Sammanhang som jag bara kommer på mig själv att hantera, som om jag aldrig har upphört, bara haft en paus. Och det är också roligt att upptäcka att det jag har i min ryggsäck av en massa erfarenheter fortfarande  funkar och är användbart.
Idag har jag till exempel försökt att spara ner material i datorn på en gemensam fil, där jag sparat ner grejer tidigare  utan att så mycket som blinka.... och idag funkar det helt plötsligt inte!
Tvärnit!
Och hur jag först prövar ett antal gånger i förvissningen att jag har gjort fel, för att sen börja leta om det finns alternativ ....  följt av att surna till lite .... sucka för mig själv... och ge upp!
Det kan faktiskt vara så att det inte funkar eftersom  den stora firman jag jobbar i, med alla sina datorer och system, håller på med ett stort migreringsarbete. Det saknas program, det saknas länkar och annat eller möjligtvis ligger dom väl dolt.
Eller så kan det faktiskt vara så att jag inte har fått tillräcklig behörighet i samband med att jag bytt arbetsuppgifter. Just den här händelsen har väl i sig inte givit mig några stora lyckokänslor men är ett exempel på hur stimulerande det är att få skakas om lite, tvingas ifrågasätta och pröva lite nytt.
Hur som helst måste jag lösa det under morgondagen.
Annat som är roligt att klara fastän jag är övertygad om, även nu efteråt, att jag inte kan... är att stå högt upp på en stege och klippa grenar!

En annan lönn .. 

Har en lönn på min lilla 600m2 stora tomt som börjar bli alldeles för stor..... lönnen alltså! :)
Men eftersom den från början för drygt 20 år sedan bara var en liten slana hemifrån backen vid mitt föräldrahem och att jag dessutom älskar lönnar... (hade absolut varit en lönn om jag var ett träd) .... vill jag ha den kvar!
Förra året tog jag hem en aborist som hjälpte mig att hamla den, på ett sätt så att jag lätt skulle kunna hålla efter den vartannat år. Det är bara det att den vuxit så kopiöst i sommar så att den redan håller på att växa mig över ... takåsarna! Alltså tog jag fram stegen igår, den längre delen, ställde den så stadigt jag vara kunde få till och klättrade sedan upp utrustad med stor grensax och såg.
På darriga ben och fylld av tanken att jag får ta det jag klarar.... klipper jag, sågar, håller i mig .....krampaktigt, flyttar mig sakta på stegen...lite upp och helst snabbt neråt igen.


Allt medan jag låter det märkliga ordet "hamla" snurra runt  i mitt huvud ( som jag  tycker låter så fel ... borde ha hetat halma istället) så dyker nästa ord upp i huvudet...föga trösterikt där jag står uppe bland löven ... ramla.... varpå jag snabbt försöker styra upp mina tankar med nästa .... svamla! Hur som helst... jag klarade det, och himlars vad stolt och förvånat glad jag blev!
Att kunna... eller inte kunna ... vad det ger glädje!
Yngsta godingen är hemma just nu ett tag, kom i fredags, och vips blir jag jättemamma!
Så mysigt att hon är hemma och så härligt och tryggt att få vara i den roll jag känner igen så väl! Nästa helg kommer också den äldsta godingen och då blir det dubbelt upp... med glädje och mammande! :)

Hösttecken och att bli glad!

Egentligen kanske man inte kan jämföra rakt av, det kan jag nog förstå, men varför är det sån himla skillnad på vårtecken och hösttecken!
Till och med BLT... en av våra lokala blaskor här i stan har det som en speciell aktivitet med start redan i ... februari tror jag att leta vårtecken, att vara först. Men det finns inte minsta lilla aktivitet kring att leta hösttecken, vad jag vet.
Och ok, jag tycker också att det är viss skillnad, men bara viss. Jag gläds så år hösten, trivs så gott med det tilltagande lugnet som breder ut sig,  att det blir mer stilla och eftertänksamt.
Så annorlunda i jämförelse med våren då tempot både på utsidan och på insidan ökar tillsammans med all förväntan som sprids ut med vartenda liten bladknopp som sväller.
Påtagliga hösttecken, och dom första man kanske tänker på är ju förstås naturen, färgerna, det tilltagande mörkret och temperaturen.... men det finns andra, som gör att man känner igen sig i årstiden.
Tänkte frossa i dom i det här blogginlägget! :)

Börjar med det som dök upp i mitt synfält i affären i veckan som gick.... alla goda små gula clementiner som plötsligt låg i en stor hög.
Jag har inte tänkt på dom på så länge, men plötsligt känns dom som något som behövs. Lite sura var dom nog, dom första jag köpte på prov, men inte dom som slank ner i korgen i fredags... dom var helt perfekta! Så himla gott att kunna sätta i sig 3-4 stycken under en dag och ändå känna sig sugen på fler.
En annan sak jag upptäckte i affären var färsk rödkål!
Jättefin, nyskördad, krispig och helt oumbärlig för råkostsalladerna här hemma på vinterhalvåret.
För drygt 10 åren sedan valde ju mina godingar att bli vegetarianer så av nyfikenhet började jag utforska vad jag skulle använda för att även fortsättningsvis säkra upp bra kosthållning med alla mineraler, vitaminer och spårämnen för att undvika alla brister ogenomtänkt veg-kost kan medföra.
Finhackad rödkål, råriven morot och apelsinklyftor skurna i småbitar är därefter en trogen återkommande färgklick till maten här hemma.
Mera hösttecken...
I fredags var jag en sväng på torget på lunchen och såg plötsligt alla olika lådor med äpplen med röda vackra skal och som doftar så fantastiskt gott!
Aldrig doftar ju importerade äpplen som våra inhemska. Fick hålla i mig för att inte köpa med mig hem för många ... godingarna kommer hem först i slutet av månaden så jag får lugna mig lite med att gå igång med "mammandet" ( .... som inbegriper att ha välfyllt skafferi).
Anar ... eller egentligen mera vet ... att dom kan föda sig själva helt fantastiskt bra .... men som mamma har man ju vissa rättigheter ... eller tar sig! :)

Ett till hösttecken ...
Jo lika roligt som jag tycker det är med penseer i slutet på april, lika kul är det med alla amaryllislökar som nu finns i blomsteraffären. Varje år kommer det någon ny sort, mera fylld eller mera sirlig, alla pampiga i  fantastiska färger. Investerade i tre "vanliga" röda igår, en till vardera goding och en till mig själv. Dessutom hittade jag en jag letade efter förra säsongen som då redan var slutsåld, vit med en blodröd kant längs med alla kronblad och heter Amaryllis Diamond "Picotee". Och ingen blir väl egentligen förvånad om jag erkänner att det slank ner ytterligare en "bara för att det är kul".
Den är just en sån där sirlig, lite som en spindel, i rött och vitt som heter Amaryllis Cybister "Sumatra"!
Idag har jag planterat alla dess skrovliga, torra  och ganska fula lökar  och ställt dom strategiskt i fönstren. Så långsökt att dom bär på anlag till vackra blommor. Anar att dom röda kommer att blomma kring Lucia, dom är oftast lite preparerade. Dom andra.... kanske inte förrän efter nyår!
Är så svårt att veta eftersom det är helt beroende av hur långt löken kommit i sitt vilande.
Naturen har ju sin gång vilket innebär att löken vaknar när den sovit färdigt och dom här specialarna gör som dom vill oberoende av storhelger, årsskiften och annat.

Till sist ett hösttecken som varar till efter trettonhelgen i januari!
Lyktan på trappan! Jag tror jag brukar ställa ut den till Allhelgonahelgen men vanor är ju till för att brytas... igår kom den därför fram, laddades med ett vitt tjockt vacker ljus som lyste upp det regnblöta mörkret på trappan här hemma hos mig under hela kvällen!
Tänker fortsätta att leta hösttecken och bli glad för vart enda ett!
Som till exempel att luften i cykeldäcken krymper när det är kalla frostmornar!
Man (...det vill säga jag)  ... blir övertygad om att det är punka ... och upptäcker sen att det är fel  .. och plötsligt är allt så väldigt trevligt igen! :)

Massor av allt och tur att jag inte är 30 år längre!

Mitt i veckan och kväll igen. Har kommit på mig själv med att skratta åt tillvaron som den ter sig just nu... flera gånger sista dygnet. Inte för att den egentligen är komisk i sig mer för att det är så extremt med allt just nu. Både på jobbet och i min privata sfär. Sedan drygt 1 vecka har jag börjat ett nytt uppdrag som jag ska verka i tills vitsipporna börjar dyka upp i vår. Och det är kanske där det först ställts på sin spets med inflödet och anhopningen av händelser och input. Är omgiven av så många välmenande människor som var och en bjuder in till introduktion/utbildning i allt från dataprogram som sköter ekonomi, löner, rekrytering och liknande till sammanhang där det handlar om uppdatering på pågående processer i stort till önskemål om att jag ska deltaga eller starta nya processer som rör detaljer. Därutöver utbildningsdagar i ledarskap, planeringsdagar och som i morgon konferensdag..... som dock ska avnjutas i form av webbkonferens kring ett angeläget ämne. Som grädde på moset håller Vi på att flytta runt i huset där jag har mitt arbetsrum. Säkert handlar det om ett trettiotal människor som byter rum med varandra vilket förutsätter logistik på hög nivå som måste pareras in så att det dagliga arbetet på något sätt eller i vilket fall i någon mån ändå funkar.
 Av olika skäl har datumen flyttats fram och tillbaka för att för min egen del landa i att det skulle ske idag på morgonen. Det beskedet fick jag under dagen igår, en dag som var så överfylld redan från start. Men vissa saker måste gå att få till så jag packade ihop mitt rum  och arbetsrummet intill under förmiddagen igår samtidigt som jag skötte telefon och lite löpande. Stannade kvar på jobbet lite längre igår kväll för att bli riktigt färdig och gick ifrån en heldagsutbildning idag för att få möjlighet att packa upp, eftersom jag bara måste ha grejer på plats när jag startar arbetsdagen imorgon. Upptäcker när jag skyndat tillbaka till jobbet idag efter lunch att flytten inte ens är påbörjad men får beskedet av den tålmodiga samordnande kvinnan  i receptionen  att den troligtvis.... ja, just det .... troligtvis kommer att bli av under eftermiddagen. Det var vid ett av dom tillfällena jag skrattade förresten samtidigt som jag snabbt fick bestämma mig för hur jag skulle hantera min eftermiddag. Hittade en hörna i ett tomt rum, med en lånad bärbar dator i knät och mobiltelefonen inom räckhåll.... och kunde jobba någon timme hur bra som helst! Då kommer nästa skratt... eller mer ett leende...invändigt, tillsammans med ett lugnt konstaterande att det faktiskt inte är så viktigt det här med hur det är runt omkring för att kunna jobba en stund. Långsiktigt  jovisst.... men det går hur bra som helst när man måste och bara bestämmer sig för att det ska gå! Hur som helst så kom ett gäng med flyttgubbar och flyttade , kånkade och baxade och vips var mitt nya arbetsrum tömt allt som fanns där tidigare  och påfyllt med allt mitt. Någon timme senare hade det mesta kommit upp från de få kartonger jag hade och jag kunde dra mig hemåt. Visserligen för sent och för hungrig för att hinna till träningspasset jag brukar köra på onsdagkvällarna men fylld av känslan att jag gjort det jag kunnat av dagen som varit. Imorgon fortsätter karusellen som jag misstänker håller samma fart till halva nästa vecka.  Här hemma håller jag på att via telefon få sotaren att förstå att jag kan inte kan ta emot honom kl 10 en vanlig jobbardag med allt vad som krävs med att stänga av pelletspannan innan så den hinner svalna . Önskemålet från styrelsen jag är med i att prata sopsortering med en fastighetsägare under en långlunch kan jag ju heller inte gå till mötes, det får ske en kväll. Ja, det är så mycket nu omkring mig och min vakna tid så uppbokad både på jobbet och här hemma.
Det är då jag kommer på mig själv med att känna stor tacksamhet över att inte vara som jag var när jag var kring 30 .... då var jag hudlös och betydligt mer lättstörd i mitt välbefinnande.
Så skönt att vara 55 och kunna luta mig tillbaka mellan varven, ta ett djupt livgivande andetag och låta mig lyftas upp en bit i det blå för att vänta in  helikopterperspektivet, överblicken och känslan av distans. Så tryggt att veta att det är helt OK att karusellen snurrar på av egen kraft och veta att det är min förmåga att balansera som är viktigast, återhämtningen och distansen. Att det till och med är en mängd saker som kommer att ske .... kommer att bli klara ..... kommer att genomföras helt av egen kraft och utan någon som helst medverkan från min sida ... eller med hjälp av oro eller känsla av "mycket nu"! Nej, det är det här som är livet, allt som pågår nu, allt som flödar omkring mig! Det är  roligt att få vara med och känna pulsen av allt som pågår men också skönt att stanna upp som nu med min blogg, eller som om en stund med min stickning och en kopp "Goji med havtorns-the".
Sen har det varit första dagen med frost idag... men jag lär nog få anledning att skriva om kyla och rimfrost närmaste månaderna ändå misstänker jag! Mycket liv nu.... och så ska det få vara!

 

Tänker på det här med ljus.... och att det mörknar

Sitter framför TV:n för en gångs skull för att det är ett program med Jan Myrdal på en kanal.
Men känner att jag inte orkar hålla uppmärksamheten på hans berättelse ... detta märkliga sätt att förhålla sig till livet och allt  som ingår. Tycker mig ana en illagjord liten pojke bakom allt detta pompösa sakliga redogörande för besvikelser och svek... anar att han har sina skäl för att förhålla sig så.

Nej, datorn åkte fram så jag kan få skriva ner lite tankar om det här med ljus.... ur många perspektiv. Jag gick bort en sväng till affären här bredvid för en stund sedan och upptäckte för första gången i höst att det var för mörkt för att gena över ängen... som jag brukar.
Och en av anledningarna är att dom har satt upp gatubelysning utmed  ena kanten som gör att det verkligen ser becksvart ut på den andra. Har aldrig tänkt på ljus och mörker på det sättet förut.... att ljus som förstärks också medför att mörker blir svartare.... ja, kära nån, filosofiska klubben verkar ha stormöte här i min soffa!
Hur som helst, istället gick jag på riktiga vägen (som är en riktigt lång omväg) till affären och märkte hur det mörknade jättesnabbt eftersom en molnvägg sakta vältrade sig fram över himlen.

Så påtagligt att det är höst och att dagsljuset verkligen har krympt.... och tänker krympa ännu mer!
När jag kommer in på affären (där jag egentligen bara hade tänkt att handla lingonsylt och bröd)
snubblar jag istället över en helt underbar hylla mitt i gången fylld med tjocka stearinljus... och några smala. Helt plötsligt har jag en hel hög med ljus i min korg.... det var liksom ett akut anfall med symtom från nån besvärlig bristsjukdom som gav sig till känna och pockade på omedelbar behandling. 
När jag gick hem från affären kom jag på mig själv att för första gången i höst sakna min reflexbricka i min svarta rock och nästa tanke blev med automatik att jag måste leta rätt på min reflexväst. Väl här hemma igen sätter jag på the-vatten och utan att jag vet hur jag bestämde mig börjar jag tända ljus här i stora rummet där jag sitter.
Det är ungefär här jag är nu i mina tankar.
Nu börjar  en period där tillvaron fylls av att å ena sidan anpassa sig till att leva i mörker genom att gå på riktiga vägar, ha reflexer på sig och lägga kraft på att man ska synas... trots att det är korpsvart.
Å andra sidan kommer jag tillsammans med större delen av alla Er andra hjälpa ljuset på traven genom att tända egna ... ytterligare ljus!
Att det här med ljuset är så viktigt ... och att få tända eld!
I symbolisk bemärkelse så är ju också det så viktigt. Att dela med sig av allt ljust i tillvaron ... att få göra gott för någon annan.

Har många gånger tänkt på det kopplat till mitt jobb.
Kanske är det just det där lilla extra man kan göra för en annan människa som är det som är den värdefullaste arbetsinsatsen, inte dokumentet man pillar med, mötet man ska bevista, strukturen som ska filas på.... det som stressar när det inte hinns med.
 Min arbetsdag idag började med en händelse som handlar om att olika myndigheter och arbetsgivare  borde ha samverkat kring någon som är extra sårbar.
Av olika skäl blev det inte så och det blev verkligen bekymmersamt för den som drabbades.
 Fyllde mig mer eller mindre med detta under cirka 3 timmar innan jag tillsammans med min arbetskamrat ( som alltid utgår ifrån att hitta möjlighetsperspektivet)  och en tredje person som kunde bistå rent operativt (med samma positiva inställning) hade löst det hela.

Att få ringa den typen av telefonsamtal ... få vara den som berättar att bekymmer inte längre finns ... är en förmån!
Så här dags på kvällen, när en mångfacetterad arbetsdag är slut är det troligtvis just den arbetsuppgiften som gjorde mest skillnad, spred mest glädje och gav ljus till någon omkring mig!
Och det trots att jag nog hade valt bort just den arbetsuppgiften, om jag hade haft möjlighet, eftersom jag tycker det är så träligt när såna här situationer uppstår.
Så det är kanske så hösten ska tillbringas ... med att elda upp mitt nyinköpta stearin-ljus-lager IRL och med symboliska små ljus i fantasin.... för att sprida ljus i alla mörker!