En timme till förfogande...

Idag sker skiftet mellan sommar och vinter om man nu ska ta det här på allvar med sommar och vintertid. Vi diskuterade fenomenet på jobbet i veckan som gick och det blev så tydligt att det väcker en massa känslor hos en del. Jag bryr mig inte så mycket mer än att rent praktiskt komma ihåg att ställa om klockan och tycker inte att jag märker av det mer än just det dygnet det sker. Kan visserligen känna mig lite blåst på timmen som försvinner på våren men desto mer nöjd med att det blir en "långhelg" nu när det återkommer. Jag brydde mig inte om att skruva om klockorna här hemma förrän nu på eftermiddagen, just för att hålla i den här timmen en stund. Bestämde mig för att använda den till att vandra omkring lite utomhus i grådiset. Helt plötsligt har löven börjat ramla ner på allvar så det är inte säkert att det är så många kvar nästa gång jag har möjlighet att titta på dom i dagsljus. Igår var det oktober-önskeväder med strålande solsken och jag hade väl egentligen hoppats på en repris idag med. Så blev det nu inte, men den färgskala som dagens väder bjöd är så speciell så den slår nästan strålande solsken... är i vilket fall en rejäl rival!

Egentligen är det märkliga färgkombinationer det här med alla gula/brun/orange/gröna nyanser i kombination med allt grått, inte alls självklart att till exempel klä på sig det. Men som vanligt är naturen oöverträffad så det blir ju precis som vanligt alldeles extraordinärt vackert.

Älskar den speciella halmgula nyansen som vass får så här års, den nyansen är som gjord för grått disigt oktoberväder!

När jag var liten var gult min älsklingsfärg och jag kan nästan fortfarande känna att jag blir lite ledsen av "rött är sött, grönt är skönt, blått är flott ... och sen... gult är fult!!! Finns ju dessvärre inget bra rimord att byta ut fult med ...säger därför ingenting alls utan låter den här "gula bilden" tala för sig själv!

Jag fick en skön vandringstimme fylld med färger och dis. Jag tycker så mycket om dom här höstdagarna med löv och dofter och lite kalla fingrar och näsa! Hemma i köksfönstret har jag något annat på gång ... nyplanterad...ful, knölig, torr och till synes livlös men full av blivande underverk! Har köpt en specialamaryllis-lök i år som förutom att den var extradyr ska bli något riktigt extra i vitt och rött! Ska ta allt mellan 6 veckor till 3 månader (måste väl vara felskrivet för så länge vill jag inte vänta) innan blomning! Det är som det här citatet av Lena Katarina Swanberg. Det är svårt att se eken, när man står där med ett litet brunt ekollon i handen. Men det omöjliga har redan hänt. Eken finns. Den syns bara inte ännu!

Lördagkväll och letar ord!

Lördagkväll efter en härlig annorlunda dag! Jag är själv här hemma.... och här börjar nu den ena ordjakten! Vad kallas en kvinna som är själv hemma, vad lever jag för ett liv? Ungkarlsliv, nähä, det tänker jag visst inte göra, bli ung karl, oberoende av vilket liv dom lever eller inte lever! Ungkvinne-liv, nej det blir ett för knepigt ord att säga och dessutom är jag ju faktiskt inte ung, mer lite mittemellan ung och gammal! Enda ordet som på något sätt motsvarar ungkarl, och som jag hittar i mitt huvud, är ungmö! Och nu åker mungiporna upp, ett ord som jag faktiskt inte riktigt vet innebörden av, inget jag känner att jag hör hemma i hur som helst! "Gam-stintan" är ju också att ta i, frufröken...nä. Jag hittar faktiskt inget ord som beskriver det liv jag lever nu några dagar. Efter att den äldsta godingen flyttade för en vecka sedan har nu den yngre godingen rest bort en vecka. Så från och med idag och en vecka framåt lever jag det där livet med mig själv som jag inte hittar något ord för. Och det är redan nu annorlunda. Är så ovanligt att inte ha någon tid att passa, att det inte är någon som förväntar sig att jag ska göra något, fixa mat eller liknande. Fast det klart, nu ljuger jag lite, jag glömde Bullekatten, hans förväntan är ständigt närvarande och har faktiskt ökat! Ser på hans blick och hela hans lilla pälsklädda kroppsspråk att han förutsätter att dosen med klapp/ kli-under-hakan/ gos och mat inte på något sätt förändras på grund av att delar av "personalstyrkan" givit sig av på rymmen. Han har dock vissa synpunkter på att den äldsta godingen rum nu är tömt på möbler.

Förändringar är ett elände enligt hans tycke och så här långt, en vecka efter att den vita datastolen, den lagom in-hårade soffkarmen och den dyrare yllepläden försvunnit vet han inte hur han ska använda det stora tomma gemaket. Flera gånger dagligen går han in och vässar klorna och vältrar sig några varv på mattan, sträcker ut sig och testar om han kan få upp någon hörna och ta sig under den. Jag köpte en ny liten fönsterbelysning till det rummet idag. Den äldsta godingen behövde ju sin lampa med sig till egna lyan så det har varit väldigt mörkt i det fönstret nu några dagar. Och på kvinnors vis kunde jag ju inte bara sätta dit den nya belysningen, nej det föregicks ju naturligtvis först av både fönstertvätt och byte av gardiner, under överinseende av nämnde herre i huset, Krumbukten "Bullekatten" Långsvans. Jag hann inte gå ut från rummet förrän han hoppat upp i fönstret, som för att säga ... har Du nu varit här och bökat i mitt fönster också!

Kvällen, den här annorlunda lördagen, har jag annars tillbringat med dom nu färdigstickade delarna till min systers 60-årspresent, koftan som jag nu håller på att montera ihop. Hon fyllde 60 den 17december förra året, hade valt färdigt vilket mönster hon ville ha i juni, jag började sticka på den i juli på semestern och nu är den klar, lagom till 61-årsdagen! Tänkte att jag ska sticka ett par raggsockor som extrabonus av restgarnerna och skicka med upp, vet att hon använder dom jag stickat tidigare som extratofflor på vintern! Medan jag har monterat ihop ärmarna har jag hållit ett vakande uppmärksamt öga på den andra ordjakten - Wordfeud- min nya last! Har haft tre olika spel igång med "random-personer", och det är så fantastiskt roligt! Kommer på fler och fler ord där bokstäver som är "högvaluta" finns med. Till exempel C....försökte med Capri och capris med både c och k utan framgång. En del ord fungerar inte alls, undrar verkligen hur deras "ordlista" ser ut.... är helt klart inte Nationalencyklopedin! Jag förlorade två spel nu ikväll, det vill säga min motspelare gick ut med fler poäng! Men det spelar liksom ingen roll, det är så kul att leka med bokstäverna så att dom bildar ord, trots att A,I och E bara ger 1poäng och Z, C och X ger 7-8! Jag behöver dom allihop, varenda bokstav och försöker glatt att få spelplanen att acceptera egna små konstruktioner och förkortningar, gång på gång! Det har varit en bra dag och nu ska jag strax avsluta den! Inatt får Vi en bonustimme... vintertiden gör sin entre... helt OK för mig! Hittar det här kloka av Lena Katarina Swanberg..... på tal om sommar och vintertid! " För mig är det sommar när jag går barfota. Så det händer att jag går barfota mitt i vintern, inomhus. Varför inte? Jag gillar sommar och jag är lättlurad. Varför avstå från självbedrägeriets glädje?"

Mitt liv just nu.....

Min tillvaro och mitt engagemang kan sammanfattas i ett enda ord just nu.... Wordfeud! Så himla kul! Har inte tid att blogga... måste fundera ut ord som innehåller z.... ozon, zoo, oz... ja, sen då? Kram

Så lugnar det ner sig igen...

Det har varit en intensiv period i min tillvaro. Sista tre veckorna har jag varit igång utan uppehåll alls. Inte för att någon annan tvingat mig utan bara för att jag haft viktiga saker som händer privat. Viktiga och roliga ... och alldeles nödvändiga. Igår var kulmen på den perioden. Den äldsta godingen packade in sina grejer i bussen pappan hyrt och styrde kosan norrut mot den stora staden och den väntande lägenheten och framtiden med alla längtor! Vi hjälptes åt att stuva och packa och kånka och bära. När klockan var halv nio körde dom... stort... magiskt och ja, stort! Det blir tomt här hemma, verkligen tomt, men jag är så glad för hennes skull, det är så rätt och hon vill vidare i livet och tillvaron och det är så kul att få vara med på en hörna! Någon halvtimme efter det dom kört trampade jag iväg till jobbet, jobbade hela dagen till strax efter 16, trampade hemåt och orkade inte fixa med någon mat. Nödprovianten kom fram på bordet i form av pasta med riven ost över tillsammans med kall mjölk! I det läget var risken överhängande för att jag skulle bli sittande i någon hörna här hemma med kaffemuggen i handen i väntan på att få gå och lägga mig. Men ...då bjöd den yngsta godingen på en fin kväll. Hon lever med musik, för musik och ibland tror jag delvis av musik. I går kväll bjöd hon in mig till sin musik! Efter dryga timmen hemma tog jag bussen till stan, jag orkade inte cykla. Promenerade till Porslinan där evenemanget skulle gå av stapeln. Dottern kom mig till mötes och berättade att dom var försenade någon timme. Det kändes drygt att sitta av tiden eftersom jag var så trött så istället gick jag tillbaka upp på stan, in på restaurangen i anslutning till biografen. Beställde ett glas rött vin och satte mig ner en stund med mig själv som sällskap... och Wordfeud... det nya, jätteroliga, som bara trollbinder mig! Spelar mot en jobbarkompis och några "randomkontakter". Så bra att man kan umgås med främlingar på ett sånt sätt! Efter ett tag kallade den yngre godingen på mig och musiken började. Det var rapp, en musikstil jag egentligen inte lyssnat så mycket på förutom Timbuktu...som sticker ut. Dottern hade arrangerat den här spelningen och det var till stora delar hennes kompisar som spelade.... och rapp-pratade. Den yngre godingen spelar bas... med hela kroppen, hon är helt underbar att se på när hon dansar och rör sig i takt med rytmen. Har aldrig sett en basist som rör sig så mycket, dom brukar mest stå alldeles stilla och endast markera med en fot att det pågår något rytmiskt. Hennes kompisar i ELDA och tillsammans med BUDDJI bjöd på massor. Har bett om texterna för jag vill gärna förstå vad dom handlade om på riktigt. När det var slut hade bussen gått och jag har som princip (tror jag...) att aldrig vänta eller springa efter bussar, så jag började promenera hem som vanligt. Hann gå halva sträckan som är dryga tre kilometer innan bussen kom. Väl hemma handlade allt om att få landa i sängen så snart som möjligt. Idag har jag handlat, röjt och grejat, men i lugn takt... håller på att så sakteliga landa, håller på att ta mark! Så behagligt, så efterlängtat.... Och så börjar jag se detaljerna igen, som försvinner när tillvaron svirrar på för fort. Har många gånger skrattat för mig själv när jag öppnar kökskåpet ovanför diskbänken med muggar.

Den äldsta och den yngsta fick för några år sedan varsin mugg som ser ut som leende katter. Dom här muggarna står ofta bredvid varandra... eller så ställer jag dom bredvid varandra, medvetet eller omedvetet, för att just få till den här vyn! För när man öppnar skåpsluckan så ser det ut som dom sitter och ler lite hemlighetsfullt åt varandra. Det ser ut som dom ler i mjugg..... och då kan jag ju inte låta bli att se det som att dom ler i m(j)ugg .... eftersom dom hör till muggsläktet! Ibland när jag vill mycket så är det bra att tänka på det här citatet! Om mat brukar man säga, Vi kan äta allt ....men inte jämt! Det är likadant med livet. Du kan allt men inte jämt... Glöm inte att vila!

Och plötsligt tog tiden ett skutt!

Jag har inte bloggat sedan den 9 oktober...av förklarliga skäl. Det har varit intensiva dagar sedan dess fyllda med förberedelser, mera förberedelser, packande, resande, sedan målning i tre dagar följt av åter-resande med final igår kväll, en vecka senare. Den äldsta godingen håller ju på att flytta till den stora staden 50 mil bort och hennes lya har varit i stort behov av uppfräschning... det är det Vi har fyllt oss med... till bredden. Ja, jag har nog lyckats överarbeta det en aning, det är mitt mamma-kontrollbehov som visat sitt rätta ansikte. Eftersom Vi inte haft koll på huruvida det fanns möjlighet att handla färg inom rimligt gångavstånd på plats handlade jag färg här hemma...17 liter vit färg, fördelat på 4 burkar. Dessutom roller, penslar, spackel, sandpapper m.m. vilket alltihop transporterades på buss, på tåg, ytterligare tåg, ett tåg till samt slutligen lokaltåg till målet. Alltsammans oerhört väl inpackat i plast för att minska risken för överraskningsmoment i form av ofrivillig spridning av vit färg utmed södra stambanan! Hälften av de väl-inplastade tillbehören packades i stor grön resväska med hjul, ståendes på högkant, resten, vilket utgjordes av 10-litershinken med målarfärg surrades på en liten hopfällbar transportkärra. Dottern och jag drog, lyfte, kasade och släpade oss uppför och nerför tågtrappor, mellan tågperronger över trottoarkanter och lyckades med stordådet att undvika både egna ryggskott och klämskador hos förbipasserande. Väl på plats förbrukade vi... mellan tummen och pekfingret ... ungefär 12 -13 liter färg kan jag tro genom att måla taket och väggarna i den 32 m2 stora lyan med vit målarfärg totalt 3 gånger. Det blev verkligen vitt.... vitt och ljust och jättefint! Tänk att det går att trolla till en blivande livsmiljö på ett så enkelt och förhållandevis snabbt sätt. Vi kinesade över hos min lillasyster med familj som servade oss med fantastiskt god mat, trevligt sällskap och underbart sköna sängar helt anpassade efter ömmande stumma skuldror, överarmar och nackar efter allt målande. Dessutom taxiservice till närmaste kollektivtrafikstation i (ursnyggt brun!) mercedes, med för just denna veckan, havererad höger backspegel och något intryckt dörr på passagerarsidan efter lite för närgången kontakt med en stolpe på flygplatsen tidigare under veckan. Är så tacksam för all gästfrihet och alla glada tillrop från "systra mi" med familj. Jag som person har lite svårt för att ta emot hjälp och ännu svårare för att be om hjälp, så det här känns riktigt överväldigande. Ummmm... men jag ska klura ut ett sätt att visa dom hur tacksam jag känner mig för det dom gjorde för oss! Idag är det som sagt var därför lite dagen efter.... vår hemkomst. Vi är väl bägge lite stumma och värkbrutna i överkropparna efter allt rollande och sträckande, men mycket, mycket nöjda! Nu är det några dagar av ytterligare förberedelse innan lådor och möbler stuvas in i flyttbilen. Skulle kunna hitta på ytterligare saker att oroa mig för, känna behov att ta kontrollen över och organisera upp men dottern har påmint mig om att just det momentet är utom min kontroll. Det är en sak mellan henne och hennes pappa som dom naturligtvis kommer att lösa på ett kanonbra sätt helt utan mitt grejjande. Kloka dotter, hon kan mig...efter 22 år! :) Den yngsta godingen är i en annan hörna av landet, inte fullt så långt bort för att både jobba, plugga och orientera sig inför en tänkbar flytt dit vad det lider. Oddsen för att vidareutveckla, eller ens fortsätta mitt mamma-kontrollerande har minskat avsevärt sista månaden! Och precis som döttrarna förstått på mig är det något ansträngande.... tar det på lite.... är det lite pestigt.... för mig som mamma att karva på navelsträngarna till mina vackra förståndiga godingar! Just nu är det nog jag som har största jobbet med karvandet misstänker jag och det med total styrning från mitt hjärta som inte alls tänker lyssna på någon som helst information från mitt huvud. För därifrån hörs nämligen ett ständigt mumlande ... ska jag försöka höra så tycker jag mig urskilja något om .... stolt över Dina barn.... friska sunda barn som gör precis det dom ska göra.... Du fick dom bästa.... nu börjar en ny fas... lägg ifrån Dig kontrollen ... ! Nåja, tänker inte lyssna på vad som helst, hur lätt som helst.... i vilket fall inte just nu! Har fullt upp med att hålla min kniv fortsatt slö så jag får karva så länge jag behöver... på navelsträngen! Gunilla Dahlgren är en fena på att avbilda barn och föräldraskap ur alla tänkbara vinklar.... till exempel så här!

Mammor i ett nötskal.... såna är Vi!

Förmågan att formulera sig....

Ord är viktiga, så väldigt viktiga. Emellanåt möter jag, hör eller på något annat sätt får ta del av ord som människor formulerat på det där sättet som blir helt exakt rätt, rätt ord i exakt rätt sammanhang. Och då njuter jag. Jag skulle gärna vilja ha den förmågan. Men om inte annat så märks det i den här bloggen att jag ofta använder lite för många ord och brer ut mig lite för mycket. Jag tycker ju så mycket om ord och det ska verkligen bli spännande att se hur mitt ordanvändande förändras över tid, hur jag lyckas utveckla och använda orden på andra sätt. Men åter till andras ord. I morse lyssnade jag på Timbuktu och en av hans låtar som heter "Ge oss Sverige tillbaka". Den handlar om värdet (och självklarheten ....) av mångfald och att ta tillbaka Sverige från Sverigedemokraterna. Timbuktu sätter orden helt glasklart i den låten och det gör mig så lycklig! Så här .... Svenskhet förändras ständigt och jämt Och har gjort så, enda sen den dagen Sverige fick en gräns. Ge oss Sverige tillbaka, jag snackar om hela kakan Ge oss Sverige tillbaka, ge inte bort det till nån Sverigedemokrat va? Ge oss Sverige tillbaka, som det var innan de började hata Vi tar Sverige tillbaka, vi valurnan och ute på gatan! Rassar och Nassar precis vid gränsen Som Kjaersgaard, Jimmie Åkesson och Siv Jenssen Visst är det hemskt, men samtidigt härligt att ni tycker mångfalden är så förfärligt så besvärligt, Sverige i många färger Blundar hellre än att se er om i världen Vad blir kvar i ditt fosterland utan invandrare Det är som ett fartyg utan ett ankare. Vem städar dina golv? Vem ska göra din kebab? Vem ska göra mål i VM? Vem ska köra ambulans? Vem ska vidga dina vyer? Vem ska lära dina barn? Vem ska föra Sverige framåt när du bara vill tillbax? Jag tycker det är så trösterikt med människor (som också ofta är unga och utgör vår framtid) som tar ställning för mångfald och allas lika värde på ett helt självklart sätt. Märker på mina egna ungdomar hur självklart det är med människors lika värde oavsett i vilket land man bor, vem man älskar och vem man vill vara. Internet är den avgörande faktorn är jag övertygad om vad det gäller globaliseringen i vilket fall. Allas lika värde kopplat till sexualitet är nog kopplat till att Luther inte längre hänger på våra axlar lika tungt, men också den växande öppenheten i samhället som gör att Vi alla får kunskap och möjlighet att prata om allt som känts farligt och främmande, och det gäller ju oavsett vad det handlar om. Allt som göms undan och tigs ihjäl blir ju hjärnspöken och rädslor. Det finns mer att göra i vår tillvaro, det finns fortfarande grupper som lever på undantag. Jag tänker till exempel på människor som lever med psykiska sjukdomar som ger annorlunda beteenden, förståndshandikappade och de som lever med svårare funktionshinder. Det blir så tydligt att våra egna rädslor och ovana gör det svårt att ta kontakt, för Vi kanske inte kan göra det på det vanligare sätten, ta i hand och kommunicera med ord. Jag möter många människor genom mitt arbete och det berikar mig och mitt liv oerhört mycket. Men ibland är det svårt att få till ett bra möte, ett samtal eller känslan av någon form av ömsesidig kommunikation överhuvudtaget och det ligger lika mycket på mig som den jag möter. Kommunikation handlar ju om utbyte mellan minst två. En del människor väcker och triggar igång känslor hos mig som gör det svårare att fokusera på det jag ska. En del människor uppträder och beter sig också på sätt som kan verka märkligt för situationen.

Jag har ett urklipp på min anslagstavla på jobbet som fungerar som en påminnelse för mig om varför det ibland kan bli som det blir. Det funkar lite som en ryggrad för mig att luta mig mot för att förstå och begripa bättre varför Vi människor väljer så olika uttryckssätt.... att Vi oftast har ett skäl. Att den jag möter ibland inte har tillit till att det räcker med att vara sig själv, att det är bra så, att det är gott nog, utan tar till arrogans, elakhet och andra negativa uttryck för att uppbåda mod för att stanna kvar i det som känns farligt och obehagligt.... vilket kanske just då är vårt möte. Att vad som helst kan vara tillåtet för att uppnå bekräftelse i någon form, för att bli sedd som den jag är eller ännu hellre ...vill vara. Vet jag inte vem jag är kanske det är skäl nog för att hitta på en personlighet vid det tillfället och "ösa på ordentligt" så den blir stark nog att hantera och överleva i situationen. Orden är hur som helst av Hjalmar Söderberg från hans "Doktor Glas" och berättar följande om oss människor. Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vilket pris som helst! Tycker orden också passar in på andra som tillbringar eller har tillbringat tid här i världen för att till varje pris bli ihågkomna "för den pyramid eller storslagna katedral av gärningar" han eller hon utfört med hjälp av makt och förtryck över och av andra. Till exempel Hitler, BinLadin, Pinochet, Nixon, MaoTseTung och han i Norge ...som inte ens förtjänar att nämnas vid namn! Känner hur min egen ilska bubblar när jag tänker på dessa!

Avslutar därför med en bild på ett fint halsband jag fått av en liten tjej. Många olika färgglada plastpärlor som tillsammans bildar en cirkel, en helhet! Det får bli en symbol för styrkan och det rätta i mångfald bland oss människor men också mångfalden av ord, vackra ord... ju fler desto bättre! :D

Och det nyinstiftade nobelpriset går till......

Egentligen är jag inte så intresserad av elektriska prylar. Jag tycker det är OK att vispa saker för hand och jag tycker det hör till överlevnadsstrategin att kunna få till en bröddeg utan elektrisk styrka. Men det finns en elpryl som är helt outstanding på gränsen till trolleri, och det är passertillsatsen till min Boschmaskin som jag kan göra äppelmos med. Jag tycker om äppelmos och gör en hel del varje höst. Nu i helgen som gick var det dags. Den yngsta godingen hade varit inne hos "PappaPettsson" och erbjudit sina armar och ben till att plocka ner frukten från hans dignande päron och äppelträd. PappaPettsson är snart 90 år och änkling sedan ett år. En stillsam lågmäld och mycket vänlig man som hoppas på att sonen som strax är 60 år ska ta över huset, vilket sonen inte verkar ha några planer på. Den yngsta godingen plockade en hel kartong med Cox Pomonaäpplen och en hel banankartong med päron under överinseende av PappaPettsson som nog var mest intresserad av en stunds sällskap och prat om väder och vind. I söndags eftermiddag började jag göra mos. Nu börjar trollerikonsterna.

Jag delar äpplena i 6-8 klyftor och lägger dom i en stor gryta med en centimeter vatten i botten. Skalar inte, kärnar inte ur, tvättar bara av om det är smutsigt och skär noga bort det som är dåligt. Sen får dom koka tills bitarna börjar mjukna.

Lägger dom sedan i min trollerimaskinen.

Hjälper till att mata ner i kvarnen och ut kommer färdigt äppelmos på ett ställe och allt rens, det vill säga skal, skaft, kärnhus på ett annat ställe!

Jag slutar aldrig fascineras över denna smarta rationella maskin. Jag gjorde 10 liter äppelmos på lite drygt 2 timmar i söndagseftermiddag.

Det hade tagit en dag på traditionellt sätt med en sån där äppelmosvagga som min mamma hade. Hur som helst. Blandar i lite askorbinsyra för att det inte ska bli brunt och delar sedan upp allt mos i fryspåsar, cirka 3-4 dl i varje som sedan hamnar i frysen när det svalnat ordentligt. Sen tar jag upp en påse åt gången, tinar, kokar upp det med "lite lagom" strösocker och äter till gröten på mornarna, eller pannkakorna ( ...fast det blir inte så ofta numera när det inte finns småbarn i huset längre). Det håller kanske inte så länge ... inte mer än två veckor misstänker jag eftersom jag inte använder så mycket socker, men av någon anledning så är det inget problem här hemma hos mig, det är alltid slut innan 2 veckor har gått. Och mer finns som sagt att hämta i frysen! På radion pratar dom ju just i dessa dagar om vilka som blir årets nobelpristagare... tycker att Vi kan instifta ett nytt pris...ett litet.. och jag vet vem som skulle få det! :)

Lördag och långrast!

När jag gick i skolan var det någon gång i veckan en långrast enligt schemat, tror den var 20 minuter. Har inget minne av att jag längtade speciellt efter den men inte heller att den var tråkig på något sätt. Den bara var där och medförde att man fick en extra lång välbehövlig paus mellan lektionerna. Nu när jag är vuxen finns inga långraster i mitt veckoschema om jag inte planerar in det innan i form av semesterdagar. Det dyker ju också upp storhelger men dom är också förutbestämda på något sätt så spontana långraster är sällsynta . Idag fick jag en långrast helt utan planering, den dök bara upp som en behaglig överraskning.

Har ju varit förkyld och emlig en vecka och nu gått in i stadiet torrhosta modell vända ut och in på lungorna. Dock har jag inte varit sämre än att jag har kunnat jobba och också fått vara med om en innehållsrik vecka både på jobbet och på kvällarna. Det har varit F&S-möte, GladaHudik-teatern med Per Johansson och hans härliga livsbejakande skådespelare och final på veckan igår fredag med AfterWork med några jobbarkompisar. Så idag när jag vaknade var det påtagligt att jag fortfarande kände mig trött vilket inte alls hade med AfterWorken att göra, mer beroende på efterhängsen förkylning och eftersatt återhämtning. Den yngsta godingen hade ordnat natthärbärge här hemma till en musikant-kompis som låg i extrasäng i vardagsrummet så jag visste att det inte var någon ide att gå upp för tidigt eftersom planlösningen i mitt hus är så öppen så det är omöjligt att inte störa. Hur som helst, efter att ha kommit upp, ätit och städat av lite (... bara med hartassen) konstaterade jag att jag inte alls var sugen på att ge mig in till stan eller ut på någon annan begivenhet, nej jag ville verkligen bara får vara idag. Det blev önskeväder med brittsommar och 20 grader varmt denna 1:a oktoberhelg så aktiviteten var lätt att välja. Jag fick för första gången någonsin plocka ut trädgårdsmöbler igen som jag satt in för vinterförvaring utan att det blivit vår. Placerade en stol i solen, hämtade stickkorgen och kaffekoppen och började att "bara vara". BulleKatten kom genast och verkade tycka att äntligen börjar matte fatta vad livet på en pinne handlar om. Efter dryga timmen rann svetten på ryggen så jag fick flytta min stol till halvskuggan, också ett tecken på att jag inte är riktigt i form, jag trivs ju annars i solen. Jag har haft långrast även på insidan. Jag har känt ett lugn och alla mina vanliga funderingar som rör sig i eller nära mitt hjärta har omgärdats med "nej, det får vänta till sen". Så småningom kom jag igång lite grann, plockade med mina krukväxter som ska inomhus efter sommarlovet ute, hängde lakan på tork vilket också är lite extraordinärt med tanke på att det är 1 oktober. Dom ligger nu för övrigt i skåpet, hopvikta och doftande som ett härligt sommarminne. Nu sitter jag i min fåtölj och bloggar, med levande ljus omkring mig, balkongdörren fortfarande halvöppen och det är becksvart utomhus. Har hört flera fågelsträck passera högt över hustaket, tror det är gäss på väg utmed kusten söderöver. Tänk, om 6-7 månader kommer det ljudet att vara efterlängtat och göra mig så lycklig, då är dom bärare av våren upp över landet. Tack för idag, det var skönt med långrast! Ambitionen få vila tills vidare och tankarna.... och längtorna..... eller kanske inte alla! Ska ta mig en skvätt Maipo och en bit MarabouHelnöt och sen låta oktobernatten sakta ta plats med sitt svarta varma mörker. Ska sitta kvar här i fåtöljen ett tag, läsa lite bloggar och kanske spela och trigga mitt "Mahjong Titan"-rekord.

Den här är en bild på min anslagstavla på jobbet! Det är ett citat från den finska psykoterapeuten Ben Furman som har skrivit så mycket kloka saker. Han jobbar bland annat med barn som lyckas "överleva dom mest förfärliga omständigheter" ur ett lösningsfokuserat perspektiv. Bland annat har han sagt det här kloka... Bakom varje klagomål finns ett förklätt önskemål. Jag har det på min anslagstavla för att påminna mig själv om att människor jag möter "som klagar och beter sig" egentligen ber om något, har en önskan om något ....annat! Kanske en långrast mellan livets alla olika lektioner! Kram till Dig!