Fruntimmersveckan och andra tjejer

Nej, inget regn att tala om.
Mer exakt tre millimeter längst ner i botten på regnmätaren om man ska vara noga och från och med nu är det inte bara min trädgård som vill ha mer, hela jag väntar och längtar.

...tror den heter Blå bolltistel - humlegodis!

Veckan som gått har inneburit fantastiska sommardygn, verkligen önskeväder. Men det är som alltid när det hänger upp sig på en viss sorts vädertyp, efter ett tag blir jag less.... som nu!
Går liksom inte att fixa riktig svalka någonstans vare sig omkring mig eller inuti mig!

Sådär ja, då är jag färdig med min typiskt-svenska-inledning av det här blogginlägget och har spytt av mig om vädret och kan därmed mycket lättad från och med den här meningen ägna mig åt det jag tänkt, nämligen mina andra funderingar.
Googlade lite på det märkliga ordet fruntimmer och hamnade i nationalencyklopedin istället för wikipedia.


Fanns ett antal betydelser med ursprung i tyskan men fastnar för "ett rum för kvinnor".
Låter så fint ... ser framför mig ett gäng med tanter och tjejer av olika snitt och storlek som var och en bär omkring på ett eget speciellt kvinnligt väsen och kvinnoliv, omgärdat av ett rum ... som en yttre rustning (stabil, vindtålig och inte känslig för vare sig stötar eller knuffar) vid namn fruntimmer. Kanske ett ord att vara rädd om! Det är precis som ordet kärring som jag tills ganska nyligen uppfattat som ett skällsord. Ändrade uppfattning efter att jag hörde en äldre man från västkusten prata om sin hustru och kallade henne Kär-ring med betoning på hur viktig hon var för honom.
Ett ord vars betydelse alltså helt styrs av avsändaren ... precis som vanligt !
Oj.... nu har visst kung Bore vaknat.... får se hur länge jag kan fortsätta skriva då!
Fruntimmersveckan ja, verkligen en semestervecka för mig. Det är mer än 24 år sedan jag jobbade just den här veckan. Vet det med bestämdhet eftersom äldsta godingen har namnsdag en av dagarna och det många gånger har krävt lite extra för att få till den traditionella rulltårtsbakelsen som hör till att fira bemärkelsedagar här hemma hos mig. Mamma började.... vanlig lite tjockare skiva rulltårta, en rejäl klick vispgrädde ovanpå toppad med pudrad kakao. Många gånger har Vi varit på semester och bott provisoriskt just under fruntimmersveckan. Men det har alltid varit en självklarhet att få till rulltårtsbakelsen ändå och jag har inget minne av att det inte gått. I år var namnsdagsbarnet dock hemma hos sig på just sin dag så det får bli leverans retroaktivt när hon dyker upp i Staun nästa gång.

Tjejerna i Frank Sylvester

Mera tjejer.....
Yngsta godingen hade en spelning i stan här om kvällen tillsammans med dom andra tjejerna i Frank Sylvester.
Så roligt att lyssna på dom live på scen med alla tillbehör .... mellansnack, publikreaktioner och jättebra ljud.

Dom finns på Youtube om någon vill lyssna. Sök på FrankSylvester!
Ett perfekt sätt för övrigt att använda bakgården till ett museum ... fylla det med musik vackra, sköna sommarkvällar.



Sista tjejen jag tänkte blogga om är IngridMarie, det goda äpplet!
För 10 år sedan lyckades jag med stordådet att ta livet av det gamla IngridMarie-trädet som funnits säkert 60 år på tomten där jag bor. Visserligen var det illa åtgånget sedan något år tidigare efter en tillbyggnad som kommit alldeles för nära. Men efter att jag klippt bort alla grenar som pekade mot huset för att öka oddsen för att det skulle kunna få stå kvar blev det dock för tufft för trädet och nästkommande år visade det sig att det hade gått hädan, inte minsta gröna blad kom.

Under några år funkade den med en alltmer av-barkad kal stam som spalje till två högväxande clematis, vilket var det snyggaste spaljen jag någonsin varit med om. Av en händelse en höst tog jag tag i en gren och upptäckte att hela trädet var löst så det började luta för att en tid därefter av egen kraft ramla omkull helt. Efter det har stammen fått ligga kvar som ett stilleben i trädgården vid husväggen, numera silvervitt utan bark och under den vackraste förmultning man kan skåda.

Dom vackra ärren efter alla bortsågade grenar under åren har mer och mer blivit som ögon och öppningar in till trädets inre.
När jag tittar på trädet finns alltid barnfilmen Pocahontas i mitt huvud.
Det finns en sekvens i den filmen när en Träd-Ande i form av ett urgammalt kvinnoansikte plötsligt visar sig i den skrovliga barkens mönster på ett stort gammalt träd när Pocahontas är bekymrad och behöver råd om vägen framåt i livet! Ett skrynkligt jätte-gammalt kvinnoansikte, så vackert, så klokt ... och som jag tagit med mig sedan dess!
Det är något med träd... tallar och äldre träd med karaktär ... som berör.
Hur som helst ... jag har saknat mitt IngridMarie-träd och köpte därför ett nytt för 6-7 år sedan som jag grävde ner i en annan hörna av trädgården.

För två år sedan bar det frukt för första gången och avslöjade att det var av en annan sort och tydligen blivit felmärkt i affären.
I år dignar det av frukt och jag tänker ta med mig några äpplen och cykla bort till handelsträdgården vad det lider för att få hjälp med att klura ut vilken sort det är.

Mitt senaste tillskott, nu två år gamla "garanterat" IngridMarie-träd har fått behålla tre av sina från början alldeles för många kart. 
Börjar se ut som riktiga äpplen...
Man kan minsann ha roligt med nästan vad som helst
... som att följa ett IngridMarie-träds uppgång och (för-)fall.

Rundar av med att berätta att mannen som var på ingång nyss ... han Bore, vände om och har nu försvunnit helt!
Han efterlämnade några droppar regn .... men det smakade mer så jag säger välkommen tillbaka!
Någon form av manlig list tro?
God Söndag!
     
         

Begränsad framkomlighet minsann .....

Ock plötsligt har tiden tagit ett jätteskutt och jag har inte lyckats fått till minsta lilla blogginlägg på länge! Vet inte om jag har haft så här långt mellanrum mellan inläggen någon gång förut!
Men nu ska det bli av. Jag har satt mig i fåtöljen inomhus med datorn på en handduk i mitt barbenta knä (... blir så svettigt annars) och ett stort glas vatten bredvid.
Har en massa uppslag i huvudet som jag skulle kunna skriva om men börjar med det som är allra mest aktuellt i min tillvaro just nu ... semester!
Imorgon börjar min oändliga ledighet på fem veckor!
Jo, jag tänker behålla känslan av att det är oändligt fastän jag kommer ihåg hur fort det oftast går.
Men det är också en känsla ... det här med snabbheten ... att någonting går fort!
Jag tänker pröva att ha semester så långsamt och så sakta jag bara förmår för att behålla känslan av att den räcker riktigt länge så långt det bara är möjligt! Har därför inga datum att förhålla mig till, inga storslagna aktiviteter och pådrag inplanerade. Mer en grundläggande ambition att jag varje dag ska läsa i någon av alla bra böcker jag vill läsa, sticka några varv på min kofta, se till att jag begåvas med en daglig pulshöjning på minst 60 minuter och därtill frossa i alla mumsiga primörer, frukter och bär jag kommer över. Beroende på hur mina godingar har möjlighet att komma hem eller inte kommer jag att vara här hemma... eller inte.
Ock så naturligtvis vädret! Blir det många dagar av den sorten som varit idag, med 28 grader i skuggan och strålande solsken, kommer jag att läsa massor och sticka färdigt både koftan jag håller på med och mer. Säkert kommer jag dessutom bli begåvad med den mest välstädade källaren och vackraste travade vedhögen också. Jag blir nämligen lite grinig när det är för varmt utomhus längre perioder och min källare är det bästa stället i världen att vara på när värmen böljar som mest sommartid.
Jag har "resten" av ett jättelass med ved att sortera igenom. Det har räckt att mata kaminen med i två vintrar och kommer absolut att räcka en vinter till. Men jag behöver klyva en del, trava upp den lite bättre och helst fixa lite spent-ved att tända brasorna med.
Blir det önskeväder ... det vill säga blandat soliga och regniga dagar så är det öppet för vad som helst både här hemma  och någon annanstans!
Min första vecka ska jag hur som helst ägna åt att "boa in mig"!

Undrar om det är en kvinnlig företeelse eller om män gör lika dant? Jag har hur som helst ett behov av att ordna det runt omkring mig när jag ska vara hemma så här länge, göra fint, fixa till, plocka färdigt ... få till det så att jag trivs.
Började därför i trädgården igår.
Min trädgård växlar mellan att befinna sig i minst tre olika tillstånd ungefär så här ... Begränsad-Framkomlighet-I-Djungeln, Här-Var-Det-Mycket-Men-Fint och Versaille-I-Frimärksformat!
Så här dags på sommaren har djungeln oftast brett ut sig och i år verkar den på något sätt också etablerat sig.
Det hör till saken att min trädgård inte alls är stor, det kan låta så men icke ... bara mycket, med många avdelningar och krypin.
Och nu kan man lugnt konstatera att det är det först nämnda läget som råder ... jag kommer faktiskt inte fram överallt!

Till och med Bulle-katten protesterar för den bristande framkomligheten och tar omvägar runt kopiösa JätteDaggkåpor som vältrar sig över plattorna, hallonbuskar som etablerat närkontakt med häggmispelhäcken och mitt fjärils-BB/brännässlorna som bildat jätte-maffig-hubbe vid lekstugan.
Men efter en heldag igår så är en fjärdedel av trädgården plötsligt fixad och omvandlad till
Versaille-I-Frimärksformat ... brukar dock vara ett snabbt övergående tillstånd men jättefint så länge det varar! Sol-Kungen ... eller den kung som nu bodde i Versaille gillar nog inte jämförelsen men å andra sidan lär det inte vara någon överhängande risk för att han läser min blogg heller!
Idag har det varit jättevarmt. Redan i morse vid halv nio var det för gassigt för trädgårdsarbete.

Av en händelse började jag läsa i boken jag nyss lånat av min syster ... och sen fortsatte jag ... liggandes i solstolen under parasollet till boken var slut och dagen hunnit bli sen eftermiddag!
Kunde bara inte sluta. Livet efter Dig av Jojo Moyes. En bok där det i början finns en tydligt rollfördelning vem som är den behövande/mottagande och vem som är den som ger/lär ut. Men sakta och säkert växer andra och fler perspektiv fram ... åh, hjälp vilken bra bok!
Har både fått mig att le .... skratta högt emellanåt och även gråta en skvätt!
Läs den!






Rundar av med att bestämma mig för att det är bra att PutteSköldpaddas akvarium började läcka ymnigt just nu i helgen ... har ju faktiskt bättre tid att ta hand om det nu när jag är ledig istället för om det varit vanlig jobbarvecka.
Så här dags har en sval och underbar sommarkväll brett ut sig utomhus!
Det är fullmåne  ... min bästa tid ... också en liten present att börja semestern med!
Ska ordna mig lite the, höra om yngsta godingen (som kommit hem efter att ha bidragit till att äldreomsorgen i kommunen fungerar nu under sommaren) också vill ha.
Så småningom ser jag framemot en God Natt ... till oss Alla! :)
         

Så mycket vackert om man bara vill...

Har varit iväg på Sveriges västra sida några dagar, som inskolning till det härliga som är på ingång med start om två veckor.
Fast ärligt talat har jag nog redan börjat semestern så smått med allt "vara utomhus", läsa-för-länge-om-kvällarna och invasionen av tankar på hur jag kan/ska vända upp och ner på min trädgård och göra om.
Ändå är det väl så att jag fortfarande har en hel del kvar som ska fixas på jobbet innan jag känner mig nöjd och kan låta maskineriet stanna upp.
Förstår också att jag får hålla koll så att jag inte blir engagerad i annat nu innan.




Några av mina numera utvilade kollegor har nämligen kommit tillbaka och dom är en påtaglig riskfaktor, fyllda med upptåg och kreativa idee´r som dom är.

Laddade in bilderna från min kamera i datorn för en stund sedan och kommer på att jag sett så mycket vackert nu när jag var iväg.
Den första vackra och egentliga orsaken till resan var Sting och hans gitarrist Dominique Miller.
Så roligt att äntligen få lyssna på dom live, jag har varit på gång så länge. En regnig men ljummen kväll, massor med folk med paraplyer som stundvis skymde sikten men med hjälp av storbildsskärmen så funkade det bra ändå.
Vackra man, på insidan och utsidan och med röst och musik som var precis så jättebra och stort som jag hoppades på.

Turistbyråns förträffliga Göteborgskarta, 24timmars turistbiljett, Paddan och hoppon-hoppoff-bussarna bidrog till att Vi kikade runt i stan ordentligt.
Kranarna i hamnen blev vackra grafiska mönster och min tidigare uppfattning från år genom bilfönster att Göteborgs gator är ett obegripligt kaos är borta  .... järnvägsstationen, Liseberg och Ullevi, Läppstiftet, Feskekyrka, mysiga Haga, parken Vi traskade igenom flera gånger och hotellet bredvid affären äldsta godingen tidigare ständigt längtade till. Den som säljer rockprylar och vackra svarta gothar-klänningar som verkar hämtade från en skräckfilm i sekelskiftesmiljö.

"Konst-blommor" i Trädgårdsföreningens rabatt som absolut kan konkurrera med riktiga.... någonting med själva böjen som gör att jag fastnar... dom dras liksom mot något.

Enorma Haga-kanelbullar. Ingen koll på alls att kanelbullar är något som kan blir så stort så dom med fördel staplas på höjden, att en enda kan göra en proppmätt och ändå räcka och bli över som färdkost på den fortsatta turistvandringen.

Fula fantastiska fiskar i Feskekyrkan....











.... och vårt jättefina hotellrum!

Ett vanligt ordinärt hotellrum stylat av någon som heter Christian Lundwall... så roligt att ett vanligt ordinärt hotellrum kan överraska så!
Ett grönt plastben på skrivbordet som annars var av trä,
gröna knoppar av plast högt upp på sänggaveln.
spegelram av transparent hårdplast men samma modell som vanligtvis brukar vara av bladguld,
tigermönstrade garderobsdörrar m.m.

Som pricken över i plastpärlor i gult, grönt och rött som gardiner.... så fint, så kul och så oväntat på ett hotellrum.

Kan väl säga att det var tur för hotellet att det var så här fint. För när jag kom hem upptäckte jag att dom debiterat dubbel kostnad för rummet.
Visade sig dock idag att dom på några minuter rättade till felet, bad om ursäkt och önskade välkommen tillbaka.

Nu måste jag fortsätta med mina förberedelser....
Sova och vila så att jag orkar med semestern när den börjar!