Förväntan...

Vad roligt det är att ha något framför sig!
Det har man ju alltid, mer eller mindre förstås, men jag menar mer som nu... det jag har!
Jag har packat ryggsäcken för imorgon ger jag mig av till Uppland med omnejd! Har bara lyckats med att fylla den till 3/4. Behöver inte så mycket för dom 5-7 dagarna jag ska vara iväg och jag som älskar att ha kjol och klänning på mig har fyllt den med sånt som går att knöla ihop och inte skrynklar sig så mycket.... och inte ett enda par jeans kommer med.
Fick till och med plats för stickningen, min nystartade mossgröna tröja under tillblivelse!
Njuter av att inte behöva ha så många saker med mig men så är det en konst att hitta det där lagom! Lagom med garderingar för väderomslag och sammanhang som fodrar speciell eller specifik klädsel.
Ska hälsa på i stugorna .... hos min äldsta goding, hos mina syskon och förhoppningsvis hos två gamla kompisar från när jag var barn och tonåring.
Den ena är nunna i ett kloster! Har lite sporadisk "julkortskontakt" med henne, på en ganska formell nivå. Får känslan att hon är en "äldre... mycket äldre släkting" när julkorten kommer, någon som känns bekant men är så olik.... mig och det jag känner till.
Jag lekte mycket med henne som barn, upp till 8-9 års ålder.
Hon var på den tiden en ganska högljudd pojkflicka som det alltid var massor av ljud och situationer kring. Så otroligt att hon lever som nunna och jag har så många gånger tänkt när julkortet kommer från henne att det skulle vara så roligt att få möta henne igen .... på riktigt.
Se om jag hittar "pojkflickan" .... där i nunnekläderna ..... och stillheten i klostret!
Kan hon fortfarande garva så där högljutt nu för tiden tro?
Har inte lyckats nå henne ännu men har fått reda på när dom svarar på telefonen i klostret.
Telefontid imorgon mellan 10-11 och mellan 16-18!
Håller tummarna för att jag ska kunna få komma och säga hej till henne.
Går det åt pipsvängen är det risk för att jag släpper min tanke om att träffas, då får det nog vara.
Min andra kompis är hon jag gjort alla tokigheter, roligheter och alla äventyr tillsammans med under tonåren, min bästa bästis, min edsvurne!
Vi har haft lite sporadisk kontakt under åren men jag känner inte att jag riktigt når henne, att Vi hittar tillbaka till varandra och den gemenskap Vi hade. Förklarligt naturligtvis ...åren har gått.
Har upptäckt att hon bor alldeles i närheten av där min äldsta goding bor så jag ska göra det jag kan för att få träffa henne och se om hon "finns där" fortfarande.
Jag har pratat med alla mina fyra syskon under dagen idag och försökt få till en turne´plan.
Tycker egentligen att det är så skönt att slippa planera, "beställa tid" och  boka in mig hos folk för att träffas .... vilket tas emot både si och så av min omgivning. Har en dröm om att det skulle kunna vara så enkelt... bara knacka på och få slinka in och sätta sig en stund vid köksbordet. Men det funkar inte så överallt i stugorna.
Ett av mina syskon hade absolut inte tid att träffas nu under kommande vecka och det är jag inte förvånad över, hon är den som har störst kontrollbehov och behöver mest  framförhållning och planering... men har ett bamsehjärta av guld.
Det får bli en annan gång, jag får vara nöjd med att ha försökt skapa tillfällen för möten och får räkna med att alla inte står ut med den avsaknad av planering och förutsägbarhet som jag omger mig med. Min bror har alltid öppna famnen ...  och dörren .... så där stannar jag över natten.
Mina två äldre systrar bor i norra Uppland och dom kommer jag att träffa på torsdag ... då Vi alla tre har namnsdag! Vi heter Karin, en av dom har det som sitt förstanamn fast med C i början, och Karin-dagen var en stor dag hemma hos oss när Vi var små.
Mamma ville att alla hennes döttrar skulle heta Karin efter en tant som bodde på ön i Roslagen där hon växte upp. Den tanten hette just Karin och firade alltid 2augusti med stort kaffekalas för hela ön och det ville mamma fortsätta med.
Överhuvudtaget tycker jag om att fira namnsdagar .. tycker det är en så roligt med en guldkant på en vanlig dag!
Jag hoppas hinna få umgås med min äldsta goding i hennes hemmiljö lite också, vara med henne i joggingspåret hon använder , prata och ha det gott ihop!
Yngsta godingen tar hand om förvärvsarbetandet, huset här hemma och min fyrbente man i sin randiga kostym under tiden!
Bra att någon tar ansvar för att hålla gamla Sverige igång när såna som jag ägnar mig år kringflackande dagdrönarliv på resande fötter!    
Sovdags!
Ser fram emot imorgon....  :)

Om livet som är gott ... och att ladda!

Och så med ens slog vädret om, nu är det mulet och det känns helt ok att sätta sig inomhus och blogga. 
Så somrigt det har varit sista dygnen, både dag och natt och speciellt igår kväll.
Jag var i stan och lyssnade på musik, på bland andra Tomas Di Leva och tjejbandet FrankSylvester, (dom sistnämnda kan man hitta på Youtube, yngsta godingen spelar bas i det bandet).
Jag tog med mig både kofta och tjockare tröja med tanke på att jag skulle tillbringa hela kvällen precis vid vattenbrynet och det brukar bli sent. Helt i onödan. Jag cyklade hem min dryga halvmil strax efter midnatt i bara klänningen. Det var precis vindstilla och inte en krusning på vattenytan.
Det var precis en sån sommarnatt som man spar i fantasin och tänker på som den optimala sen när det blir höst och vinter.
Idag har jag varit semesterledig precis en vecka, en bra vecka, trots en eländigt envis förkylning som inte släpper helt. Doktorn sa idag på morgonen att han inte hittade några bakterier i blodet, så det är virus som har invaderat.
Han frågade mig om jag var förskolelärare. Jag hann bli lite förvånad och undra varför han frågade mig om det innan han sa att det var en typisk infektion som brukar härja i förskolan men som läker av sig själv.... med tiden!
Så tiden får fixa den bäst den vill för nu tänker jag inte bry mig inte om den längre. Jag vet ju vid det här laget att jag får luft mellan hostattackerna och att det faktiskt inte är tyfis/röllakansfeber eller kaninpest!
Därför har jag, lite i obstinat protest, cyklat kommunen runt och fixat en massa ärenden idag.
Köpt fantastiska potatisar och palsternackor på torget, lämnat in en grej jag stickat till inramning, stannat i secondhand affärer och kollat, köpt speciell mat till PutteSköldpadda i en annan del av kommunen för att slutligen landa hemma under parasollet för att höra finalen på dagens Sommarprogram i P1!
Livet är så gott! :)
Jag har målat och delvis kittat om en massa tråkiga fönster under min första semestervecka.
Klättrat alldeles för högt på stegar, kladdat ner med vit linoljefärg på plattorna utomhus och orsakat ojande hos grannarna över att jag målat fastän det varit så varmt. Men nu är det klart och jag är så nöjd!
Ska ha tag på en målare som kan fixa lite färg på mina vindskivor, för där går gränsen, absolut.... så himla högt, alldeles för högt för mig!
Lite efterarbete är det förstås kvar, jag hör ju som sagt var till det kladdande släktet, men linoljefärgen torkar sakta så jag låter den vara ifred någon vecka innan jag tar hand om det.
Att böka och greja med sånt som är viktigt för mig i min egen värld är ett himla bra sätt att ladda ny  energi. Bara jag får till att varva med "göra ingenting" ....  eller mer " göra-nästan-ingenting"!
Jag har precis börjat sticka på en ny tröja, mossgrön och  i en modell som jag stickat två gånger förut. Ljusgul i slutet på 70-talet och nötbrun i början på 90-talet.
Den sista lever än, adopterad av yngsta godingen och den är snart så gles så den riskerar att brista helt.

Apropå det här med att ladda.
När man står och målar fönster har man jättegod tid på sig att fundera på oviktiga saker, till exempel alla grejer man hela tiden håller på att ladda.
Med viss variation förstås.
När jag jobbar är jobbmobilen en sån grej som alltid måste laddas.
Och min egen gamla "nödsändare-mobil", min privata som jag egentligen bara  använder till att smsa till mina godingar med.
Men nu under semestern är det plötsligt viktigare att ladda MP3 som jag har FMradio i.
Kameran är en annan pryl som alltid behöver vara laddad, liksom min tandborste!



För att inte tala om datorn!
Märks minsann att det varit såna fantastiska dagar när jag suttit utomhus på kvällarna med den så helt plötsligt är batterinivån ofta oroväckande låg även på den.

Till viss del är det bra att ladda även andra förråd .. dom som går att äta också. Men bara till viss del. Förra sommaren bloggade jag om det här med den ärftliga belastningen från min fina mamma, bästa kokerskan och "jätte-mamma" till oss fem ungar, som alltid hade kolossala förråd med saft, sylt  och gele, för att inte tala om konserverade ingefärspäron och äppelmos. Jag håller på att göra mig av med den känslan av "måste-ta-tillvara-inget-får-förstöras", så jag stretar emot att samla stora förråd av bär och annat. Men tillräckligt stort ändå för rester av förra årets skörd finns fortfarande kvar i frysen. Har gjort lite svartvinbärsmarmelad i veckan... låter så gott så jag kunde inte låta bli.

Har en massa hallon på buskarna i trädgården men i nästan alla är det mask! Ska maila Odla.nu och fråga om jag kan göra något inför nästa år, hallon är ju så jättegott ... utan invånare!

Till sist .... Pigge-lunken kom ikväll! Har ju sett  att han använt tomten som toalett men nu dök han upp personligen.
Bjöd honom... eller henne ... på BulleKattens superdyra RoyalCanin foder uppblött med vatten!
Det smakade bra minsann för det blev ett väldigt smaskande i den hörnan av uteplatsen. Det hela avslutades med att han sträckte ut bakbenen och la sig i rabatten bredvid och somnade .... jag såg hur han andades med långa djupa andetag... väntade mig nästan att han skulle börja snarka!








Nu ska jag avrunda den här goda veckan med ett glas lika gott Maipo... med orange kork, inte röd! Favoritvinet sedan länge och jättevackert rött... och gott!
Tror minsann att det är himla bra mot envisa virusinfektioner!
Ladda på ... och lev väl!

Det blir som det blir .... och det blir säkert bra det med!

Det här med kontroll, framförhållning och planering!
Helt plötsligt kommer jag på mig själv att ha lagt ner.... släppt.... tycker inte det är så himla viktigt ...  och det gör mig så förvånad!
Så mycket kraft jag har lagt på planering, som kan göras först efter att man kikat i kristallkulan, där man hoppas kunna skaffa sig framförhållning för det som komma skall. Och sedan göra någon form av planering som helst ska följas ... upp .... så gott det går ... så att jag har någon form av kontroll över det som kan tänkas ske ... eller inte! Det handlar naturligtvis mest om mitt jobb men jag har blivit itutad under massor av år att det är bra med planering, struktur, uppföljning och naturligtvis dokumentation,  så glimtvis har det runnit över på mitt privata liv också.
Någon liten lista ... "AttGöraLista". Små försök till struktur en lördagmorgon ... "om jag först gör det, så tar jag det sen samtidigt som jag kan/ska/måste..." Suck!
När jag började bo för mig själv här i mitt hus gjorde jag vackra... verkligen vackra ... listor i ett speciellt block över i vilken ordning möbler skulle skaffas, hur jag skulle börja greja här hemma, sortera osv. Det var jättekul ... att göra fina listor, skriva fint, i olika färger, på olika sidor i blocket ... med sen blev det inte så mycket mer av det.

Ambitionen att ha alfabetsordning i bokhyllan
... varar dock aldrig länge... mer så här!

Nej, det blir som det blir och oftast blir det bra det med!
Just nu handlar det om när jag ska börja min semester.
Egentligen ska jag börja först kommande måndag.
Men eftersom jag har en hel del årsarbetstid att ta ut så jag tänkte passa på att ta extra dagar nu i veckan innan. Vilket inte har funkat ... ännu. Eftersom många av mina arbetsuppgifter är direkt relaterade till människor som många gånger har det oroligt omkring sig är det emellanåt svårt att bara sätta en punkt. Naturligtvis kan jag göra det, jag är inte oumbärlig på något sätt... men i vissa skeenden vet jag att jag kan påverka ... så det blir lite bättre för den det berör.
Som nu!
Det verkade enda till i eftermiddag som om jag kan stanna hemma från i morgon.
Men så fick jag ett telefonsamtal och ett mail kring en situation som bara gör det angeläget att jobba imorgon med.
Och det är då jag upptäcker att det faktiskt inte spelar så stor roll.
Känns faktiskt som om det kan bli lite kul att få dra sig hemåt så fort jag är färdig... även om arbetsdagen inte är riktigt slut.
Har inte att göra med vädret ett dugg, jag har det bra ändå. Naturligtvis hade jag stretat emot om jag haft något speciellt inbokat närmaste dagarna. Men det har jag inte förutom att jag tänkt mig att jag skulle gått igenom min regnskogsliknande djungel till trädgård här hemma innan söndagkväll.
För att  jag sen ska kunna sitta ner i lugn och ro utomhus och njuta istället för att kolla in allt som behöver klippas eller fixas med. Men det hinner jag, mina drygt 500m2 fixar man lätt.

Pockar på ... nej, pocketar på uppmärksamhet!

Annars har jag inte någon färdig planering för min semester. Hoppas hinna hälsa på hos alla mina  syskon, få sitta hemma hos dom i deras kök och fika. Har också en tanke om att kontakta två gamla kompisar som var viktiga för mig när jag växte upp. Och som en jobbarkompis sa till mig... har man fått tanken i huvudet är det lika bra att göra slag i saken. Endera hittar Vi varandra igen eller så kan jag släppa dom helt.
Jag har en massa bra böcker som väntar på mig.



Orkar inte läsa så mycket på vardagkvällarna så jag lägger dom på hög, i väntan på andra tider!
Alla underbara pocketböcker!
Lycka är att komma till Malmö, Göteborg eller Stockholms centraler...

där finns pocketshop... bästa affären! Läser just nu en bok från biblioteket av Pablo Coellho som heter Alef. Lite obegriplig mellan varven men ändå fin, så jag måste få veta hur den slutar... kanske ikväll!
Annat som jag verkligen längtar efter är att lyssna på sommarprogrammen, helst på datorn i skymningen, utomhus. Brukar sitta och sticka under tiden... så länge det är ljus nog.
Det märks ju att det mörknar så snart det blir augusti, men det är något förtrollat med augustikvällar utomhus efter en varm dag.
Helst med en skvätt rött vin  eller gott the ... och med eller utan sällskap.
Av människor, katten eller av fjärilar som brukar invadera fjärilsbusken  där jag sitter.
Livet är gott och det blir som det blir.
Ska sluta hosta bara ... hur jag nu ska bete mig för att läka mina sönderförkylda luftrör.
Blir lite ilsk när jag inte kan springa eller träna som vanligt.
Men det är himla bra att kunna säga två meningar efter varandra utan att hosta också.
Så jag vilar mig ett tag och det blir bra det med! 
Jag tycker det är roligt  med Twitter... tacka äldsta godingen för det, hon ser till att jag hänger med i mediavärlden. Nyfikenhet är en viktig förmåga att bevara!
Pablo Coellho twittrade det här för någon vecka sedan.
Life is to short to be wasted in finding answers. Welcome to the questions! 
   

Svamp, djur och annat jag umgås med!

Först.... nej, jag tänker inte beklaga det långa uppehållet sen sist, inte heller det märkliga vädret, utan mer lägga ribban direkt att det blir som det blir, och det funkar oftast bra det med.
Just nu är det måndagkväll och i grund och botten är jag lite småsur.
Missade gympapasset jag hade tänkt att gå på ... av flera skäl. För det första började det en timme tidigare än vanligt vilket i sig blev en utmaning för mig att hålla reda på. Sen försvann möjligheten att slinka hem tidigare bland telefonsamtal och fixande och för det tredje kom det regnskurar så jag blev rejält blöt bara av att ta mig hem på cykeln.
Jag överlever utebliven gympa, det vet jag väl, vill bara protestera lite ... ändå... genom att vara just småsur en stund.
Den här veckan är min sista arbetsvecka innan semestern och helt plötsligt känner jag hur något välbekant har vaknat till liv inom mig. Vältrar sig lite och pustar ... suckar till ... av välbehag! Min kära gamla kompis latmasken visar livstecken!

Huskuren från den vackra doktorn

Som ikväll, mitt uppe i mitt små-surande över den uteblivna gympan kommer jag på mig själv med att faktiskt vara riktigt nöjd och dessutom lite småfrusen så jag stannar inomhus (fastän jag hade kunnat bli varm utomhus genom att klippa på häckarna). Har tagit på mig min fula bruna gamla nötta fleece och bestämmer mig för att inte göra ett skvatt mer nytta idag.
Tänker istället skriva om djur och svamp och annat som finns i huvudet på mig just nu.
Så här någonting....
Kring midsommarhelgen upptäckte jag att jag hade fått ett rött märke på magen, det växte och ganska snart anade jag att jag hade fått någon form av svampinfektion i huden. Känner igen det sedan den tiden jag jobbade på ålderdomshem dit det många gånger flyttade "original" från skogen och byarna runt omkring. Människor som tills dess hade levt sina liv precis som dom själva ville, utan inblandning av Socialtjänst eller primärvård, utan att bada eller duscha eller lägga kraft på rena kläder eller rent hår. Små tanter med jättelånga tunna flätor på ryggen som snurrades upp i en liten knut, så stel och flottig som om man använt bästa hårvårdsprodukten! Många gånger följde det med annat från deras stugor. Skabb, svampinfektioner, löss och någon gång också fluglarver bosatta i läskiga bensår.
Jag blir så varm om hjärtat när jag tänker på dom här människorna... dom levde sina liv som dom ville och hade sina egna normer ... och underbara berättelser att berätta!
Det hände att Vi som jobbade blev smittade, och i vilket fall en gång fick jag hudsvamp ... revorm. Kom ihåg att läkaren på ålderdomshemmet ordnade tjocka stora tuber med Canesten-kräm till mig, utan recept!
Hur som helst, den här röda fläcken på min mage har sedan midsommar växt trots att jag smort mig... och smort mig ännu mer. Den har till råga på allt också ynglat av sig i flera röda fläckar.
I slutet på förra veckan gav jag upp och beställde tid på vårdcentralen. Så besvärligt att behöva gå till doktorn och också lite förnedrande att visa att jag hade svamp ...som oftast överförs från djur!
Dessutom visade sig doktorn vara en stafettläkare från Småland, en förskräckligt vacker man ... jämnårig berättade han senare .... och himla trevlig.
Att jag skulle behöva visa min rödblaffiga bål för honom!
Suck! Hur som helst så hade jag fel... till hälften i vilket fall.
Det var ingen revorm, det var svamp orsakat av vanlig förkylning. Dessbättre också inte smittsam, vilket var bra med tanke på att jag bjudit mina döttrar, bägge två, på rejäla förkylningar nu när Vi bott tillsammans här hemma. 
Innan jag bestämde mig för att gå till doktorn hann jag fundera på varifrån jag kunde tänkas ha blivit smittad.

PutteSköldpadda

Kunde min Bullekatt vara inblandad tro?
Eller PutteSköldpadda!
Eller duschrummet på F&S med alla blöta badlakan på bänkarna, den fuktiga värmen i bastun eller dom emellanåt svettiga golven?
Veterinären svarade mig när jag ringde och kollade att hon aldrig hade varit med om att en katt kunde bära på svampsmitta utan att ha något som helst symtom själv, någon liten kal fläck eller så.
Och PutteSköldpadda levererar nog mer salmonella och liknande om han nu skulle komma på att bli givmild.  Det är ju alltid tvätta händerna som gäller efter närkontakt med honom.
Han har förresten just blivit sig själv igen efter en period av ömsa skinn som alltid gör att han verkar skruttig och jag blir övertygad om att han är riktigt sjuk.
Nu är han i toppform igen och smyger ljudlöst omkring i huset och skrämmer vettet ur Bullekatten, äter mer än bara Alaska-Pollock-bitar kokade i mikron,  kissar stora pölar på golvet och sover gott i yngsta godingens gitarrfodral!
Nej minsann, den här svamphistorien har jag tydligen fixat helt själv!
Ingen fara att vara i solen (eller regnet heller för den delen), får bada när helst jag vill, får dricka vin och leva precis som vanligt.
Avslutningsvis vill jag tillägga två saker.
Först .....  den vackra doktorn sa att det oftast var unga människor som fick den här farsoten
sen att dom har pratat på radion om att det kommer att bli en jättefin svampsommar i år igen!
Som om jag inte redan visste det! 
:) 

Bara vara... helt ärlig

Förmiddags-bloggande igen, det funkade ju riktigt bra förra gången så jag prövar igen.
Mina godingar är bägge hemma så min vakna tid är fylld av pratande och umgänge tillsammans med ambitionen att hålla djungeln i trädgården på avstånd och annat vanligt helgfixande som att få till rena trosor i garderoben, undanröja de gråa lättflyktiga tussarna av diverse partiklar... mest från min fyrbente lille man i grårandig kostym ... som tagit över golven  i mitt hem!

Ärligt sagt kan en präktig mördarsnigel vara vacker

 Har dessutom kostat på mig en släng sommarförkylning som jag envist förnekat till igår kväll då jag efter ett glas vin däckade med dånande huvudvärk och igenkorkade luftvägar. Natten har dock gjort susen och nu är jag på gång igen.... absolut... eller nåja!
Det här med ärlighet och att bara vara... i sig själv och med sig själv.. så viktigt det är och så rätt.

Egentligen har dom tankarna funnits med mig under många år kopplat till allt inre processande innan jag bröt upp från en drygt 30årig relation ...  trots alla ledsna omkring och allt bök och stök det medförde.
 Det handlade även då om att var ärlig mot mig själv, att inte behöva hålla igen all längtan, att inte slå knut på mig själv för sammanhang jag inte längre ville vara med i.
Det kommer nog alltid att vara det svåraste jag har gjort men kanske också det ärligaste.
Och det öppnade dörrar på vid gavel, nej förresten, mer stora stängda slussportar av järn och betong som stängt inne friheten och glädjen som föds i att vara helt ärlig inför sig själv i allt man gör.
Ser när jag skriver det här att det kan tolkas som om någon utanför mig själv tvingat mig till oärlighet men det är fel, allt beror på mig själv och på ...  skit samma, det är preskriberat idag.

Numera handlar de om ärlighet på många plan, allt från att möta förtroenden från mina godingar och inte ramla i bara den omhuldande vårdande mammafällan till att stå upp för att jag visst vill ha en enfärgad bikini .. gärna en mörkröd ... eller kanske mörkgrön ... och inte en stormönstrad brokig i pastellfärger ... eller svart. Hittar jag ingen så lär jag få tillbringa ytterligare sommarbad i min klarröda, enfärgade ... och lätt bedagade...  som inte längre är det den var.
Ibland krävs det lite mod att vara ärlig, som i jobbsammanhang när jag redan på förhand vet att samtalet kommer att resultera i en massa känslor hos den jag möter.
Jag känner ibland att jag emellanåt har en förväntan på mig att vara den som lägger kort på bordet som är känsliga och svåra att visa.
Såna sammanhang blir oftast ärliga och här-och- nu moment där jag inte vet vad jag ska säga i nästa mening förrän jag ärligt och med mod har stannat upp lyssnat in vad den jag samtalar med först säger i sin mening.
Det är ibland lite spännande och oförutsägbart, men det ger mig mycket att få öva mig på att vara här och nu, släppa mina rädslor och bara koncentrera mig på vad som sker i samtalet.   
Men ibland behövs det mod också i möten med andra som är viktiga för mig.
Mod att stanna upp, stanna kvar med hela mig, lyssna, ta emot på det sätt det sägs,
ges till mig .... och låta det sjunka in ..... stå emot att inte börja analysera och få kontroll,
istället bara vara och möta upp helt ärligt.
En konst att öva på som glimtvis resulterat i samtal som från att vara ett vanligt berättande övergår till att bli något annat, något gemensamt ... något tillsammans ... med hjälp av ord.
Måste till sist ....  ärligt ..... konstatera att jag till vissa delar inte alls är med .... här och nu i utvecklingen.

Min fina nya trasmatta... gröna trasmatta!

Först det här med att köpa ny matta att lägga under mitt gamla slagbord. Jag har inte haft någon matta där sista åren, har inte vetat hur eller vad jag vill ha.
Rätt som det var för några veckor sedan fick jag helt plötsligt ett anfall av " fixa-matta-på-en-gång". Och en grön... eller möjligtvis brun ... trasmatta , inte någon hårig från IKEA eller vit stilren vacker från Mio-möbler. Nej, ingenting annat hos mig eller kring mig är stilrent, det är mer liksom trasmatta över allting, så en trasmatta ... absolut!  Googlade runt utan att känna att jag fick napp vad det gäller färg tills det ramlade över mig att det finns en mattaffär här i stan där jag bor. Besökte den dagen därpå och hittade min fina gröna trasmatta, med lite melerade trasor i, inte enfärgad, enhetlig och livlös. Beställde den och här ligger den nu,  min fina matta!




Inte modern, inte "inne och trendriktig" men väldigt mycket mig... lite melerad ... om man tittar noga!

... fortfarande inte packat upp... men snart!

Den andra grejen som medför självinsikt är mina nyinköpta högtalare till min kompis "bärbara datorn". Har högtalare sedan innan där jag ofta sitter och skriver, med bra ljud och som går att kräma på ganska rejält så jag hör ut till köket. Tog det smarta beslutet att köpa en omgång till att ha just i köket eftersom jag och Spotify är så bra polare!
Berättade för en kompis på jobbet att jag skulle hämta dom i förrgår på väg hem från jobbet.
Hon svarade att dom haft samma tanke hemma men valt trådlöst ...naturligtvis mycket smartare, enklare.... mera här och nu.
Men det är då jag får stanna upp, le lite igenkännande för mig själv och konstatera att jag inte är så uppdaterad ... inte så trådlös, utan mer fylld med sladdar, trådar, nystan och trasor .... ärligt talat! :)