Dags att vända blad!

Tiden har minsann gått sedan sist jag skrev.

Fina juldagar med värme och umgänge, mat, mera mat och tillfälle att "mamma-pyssla" kring mina godingar. Egentligen inte så mycket vila utan mer "göra helt andra saker" vilket  också medför vila, fast på ett annat sätt . Ändå ligger jag säkert lite back på sömn just nu.

Under juldagarna fick mina godingar mig att sitta uppe till en bra bit efter midnatt (vilket är ovanligt) för att titta på film och spela "Visst är Ni sjuk", ett helt galet spel som ger massor av goa garv och fniss.

I onsdags åkte äldsta godingen hem till sitt igen och den yngsta återgick till sina musik-aktiviteter och repetitioner . Mitt "vara uppe för länge på kvällen liv" fortsatte dock med att jag var och lyssnade på bra musik hela onsdagskvällen. En välgörenhetskonsert, "Candle for Africa" med musiker från England (bland andra Dan Ree) till förmån för alla som svälter på Afrikas Horn. Lyckades missa sista bussen hem 00.30 vilket resulterade att jag ådrog mig en långpromenad på 6 km mitt i natten för att komma hem. Jodå, det finns taxi att ringa men dom första kilometrarna traskade jag på av ren frustration över att det inte gick fler bussar, och dom sista efter ett konstaterande att nu är jag drygt halvvägs, lika bra att gå resten med. Upp och jobba efter alldeles för få timmar med sömn omgärdat av rackarväder med stormbyar och småregn.

I torsdagskväll fortsatte kvällsrumlandet med att jag träffade en jobbarkompis direkt efter jobbet på ett Vinotek.

Blev inte alls sent men gjorde mig ändå tröttare och sömnigare än vanligt så när väl eftermiddagen kom i fredags och jag hade kommit hem efter jobbet var gränsen hårfin till att blomma ut i "sur och övertrött" mitt i städandet och fixandet här hemma.

Ibland tycker jag faktiskt att jag är skapligt klok och förnuftig nu mera, men dess emellan kan jag ägna mig åt riktiga galenskaper. Till exempel har jag en liten fix ide, eller kanske är det en (o)vana, eller möjligtvis ett förstadium till att bli streber och rigid som gör att jag på kvinnors vis vill ta kontroll och städa, köra igång eventuell tvätt, handla och så vidare innan jag ska vara ledig.. eller rättare sagt... kan känna mig ledig.

Ska jag försöka mig på en analys av varför så är det nog detsamma som att jag "pinkar revir" här hemma, boar in mig, och det är väl helt ok, det är bara tidpunkten som oftast är illa vald. Jag är sällan på dåligt humör eller sur, men vid dessa tillfällen, när jag är för trött, kan jag bli ohyggligt grinig och sur om jag inte får vara ifred.

Hur som helst, idag är jag framme vid nyårsafton... och dessutom helt igenom  go´ och glad. :)

Krispig Jättedaggkåpa

Dagen har så här långt varit alldeles extraordinär!

Krispig, frostig och med en sol som vräkt ner över mig och alla runt omkring! 

Så underbart ... och så fantastiskt vackert! 

Så mycket sol som sipprat in genom ögonen idag har jag inte fått under hela hösten känns det som. Allt utomhus har varit smyckat med iskristaller. Yngsta godingen och jag träffades i stan. Jag hade tänkt handla på torget för att göra rotsaker i ugn men upptäckte att torghandlarna, dom jag ville gå till i vilket fall, hade tagit ledigt.

Följde i stället med i affärerna  på yngsta godingens jakt efter nyårsstass. Vi avslutade det hela, efter färdigt inköp, på ett fik.

På väg hem valde Vi att promenera med cyklarna... ingen av oss hade bråttom ... det var så skönt att få dröja sig kvar utomhus.

Kvarglömd och vacker Mangold

Strax vänder Vi blad och börjar 2012! 
Ett helt nytt oskrivet blad i livsboken som bara väntar på att fyllas med händelser, längtan, målgång och liv! 

Mitt eget 2011 har innehållit mycket "landa färdigt", orientera mig vilken väg jag vill vandra vidare på, ringa in det jag vill att tillvaron ska innehålla och vad jag vill sträva efter att lägga till!

Önskar oss alla energi och kraft att leva det liv Vi vill, mod att genomföra det som behövs för att det ska bli av, massor av kärlek att ge ut och ta emot och klokskap och förstånd så att Vi tar rätt beslut. För egen del, för andras välbefinnande och för framtiden för vårt älskade vackra jordklot! 


Kram och Gott Nytt År!

Storslagen gryning!

Har inte tid att blogga egentligen! Bestämde mig för att komma i säng tidigt ikväll, både för att jag sovit alldeles för lite men också för att jag läser en så himla bra bok! Dubbelfel av Lionel Shriver. Men jag måste skriva en liten snutt för i morse var jag med om något stort! Cyklade som vanligt hemifrån vid 7-snåret. Becksvart men upptorkat och kyligt. När jag nästan är inne i stan börjar ljuset komma och jag ser att det är stora bulliga moln som passerar över himlen som svarta skuggor över den mörkblåa bakgrunden. Jag cyklar utmed hamnen och då händer det. Ljuset börjar synas ute över vattnet och molnformationerna ställer till med ett fantastiskt uppträdande.

Jag är bara tvungen att stanna och titta på det en stund. Kameran ligger som vanligt längst ner i "ryggan" men efter mycket bökande bland matlådor och annat får jag fram den och kan ta några bilder. Blir så lycklig när jag ser på det här skådespelet. Som vanligt överträffar naturen allt! Det här är första morgonen på länge som det inte bara är svart, svart och jättesvart! Det är stort och jag är så glad för att jag fick se det!

Kände så starkt att jag ville dela med mig av detta vackra till någon...eller till alla....så även Twitter kom väl till pass! Lasse Tenander har skrivit en sång för länge sedan som heter " Allt detta orörda vackra"! Vet inte om den stämmer in för övrigt men just titeln är en glasklar beskrivning på min morgon!

Julglädje .... men folk ser inte glada ut!

Idag borde vara en stor dag, i vilket fall för alla barn ... eller är det jag som inte hänger med? Det är sex dagar kvar till julafton som var den mest efterlängtade av alla dagar på året när jag var liten. Men jag ser inte några glada förväntansfulla barn eller vuxna heller för den delen. Både igår och idag har jag rört mig ute i vimlet. Igår var jag inne i stan vid middagstid. Jag skulle till torget för att köpa hyacinter och bruna vackra ägg i första hand. Sen fick jag, som en liten bonus, tag i en fin krans av enris att hänga vid ytterdörren, hade sån tur att hitta på en torghandlare som sålde alla sina kransar jättebilligt. Jag ville ha en "naturell", som inte var fylld med tomtar, klockor och röda pappersband. Hade väl från början egentligen en vild ide om att jag skulle ha gjort en själv men det har helt fallit i glömska till jag hamnade hos honom som sålde ut alla sina. Nu hänger min utanför ytterdörren med bara en liten snodd rött ullgarn i, precis som jag ville ha det! Hur som helst, när jag var där inne i stan, bland alla andra som också var där,var det inte julglädje som surrade i luften mest. Nu hör ju jag till det släktet som gärna iakttager och tjuvlyssnar på folk och jag blev mer och mer fylld av hur folk jag mötte såg ut i ansiktet och hur dom lät. Ibland säger man ju att yngre människor går som i en egen bubbla för att dom alltid lyssnar på musik och är igenstängda för övrig input med hjälp av hörlurar. Det må vara så, men igår och idag har jag mött mängder av vuxna som vandrar omkring som i trance med blicken någonstans i fjärran, utan att egentligen verka se något. Med nollställda ansikten och till synes avstängda och onåbara för allt som heter ögonkontakt och leenden.... och detta helt utan hörlurar och musik i öronen! Och sedan det här med hur folk låter! Hörde flera föräldrar som helt ogenerat tjafsade för fullt med varandra medan barnen satt eller stod bredvid och lyssnade istället för att ägna kraften till att fixa en rolig och spännande "någradagarkvartilljul-dag" för sina barn. Medelålders par som muttrade och suckade för sig själva... och åt varandra... på ett sätt som alltid förvånar mig. Jag blev så fylld av att titta och lyssna på dom jag mötte så andra förhoppningsvis gladare människor lade jag faktiskt inte märke till. Funderade över det här igår och hade anledning att fortsätta idag då jag var i ett annat köpcentra.

Tycker faktiskt synd om dom här människorna som inte har ork, eller är det engagemang och energi, över till att ta vara på dom här tillfällena som bryter av mot den vanliga vardagen. Om nu julen är alldeles för dyr för många och alldeles för inriktad på en massa onödig konsumtion, så är det helt gratis att gå med ett mindre barn och titta på allt ...vackra röda julklappspapper, chokladtomtar... och kanske en riktig om man har tur ... prata hemlisar och ta tillvara den där korta stunden innan dom blir stora. Och alla far och mormödrar och far och morfäder.... det är ju Ni som ska vara dom som står för det kloka, erfarna och i bästa fall lite visa. Välj bort det här som känns så fel, välj till något som känns bättre! Barn älskar överraskningar och bus, det är Vi vuxna som tvingar på dom den här överkonsumtionen och all galen julhandel. Det går visst, man behöver inte springa på om man inte vill...det är bara att stanna upp och följa sitt hjärta åt ett annat håll! Idag när jag bara skulle fixa ett mindre ärende och egentligen kände mig lite för sunkig för att vara ute bland folk slog det mig... tänk om jag är i minoritet här! Tänk om Vi bara är några kvar som tycker det ska bli roligt med jul, som tycker det är kul att förbereda för en härlig helg och ledighet! Nej, jag hör inte till dom med jättestor släkt att umgås med, jag har inga drivor av guldpengar att ösa ur, jag är inte religiös på det sättet. Jag tycker bara det är så roligt att det finns annorlunda dagar, att dagar gör skillnad, att det får bli festligt. Just julen är speciellt viktig för att det är ett avbrott i det mörka utomhus, avslut på hösten och förberedelsetid för allt frossande i tulpaner som kommer en månad senare. Det finns ju många minoriteter i samhället och det kanske är så att jag numera hör till ett gäng... en liten skara ... med tindrande ögon och tomtebloss i näven, som aldrig slutar älska han med skägget .. och aldrig slutar hoppas på att han kommer!

Måste till sist också lägga in en bild på min Bulle-Krumbukten-katt. Jag vet att han inte ligger här och tittar efter någon med skägg, möjligtvis istället efter någon av grann-katterna eller grann-hundarna. Just här, vid elementet, tillbringar han mycket tid under vinterhalvåret. Idag hade han lyckats böja ner en Bogainville-gren (...som faktiskt är lite taggig) och lagt sig över den. Såg ut som han också väntade ... och i brist på grönt gräs och annat somrigt tänkte .... man tager vad man haver och kommer över! Det dög i vilket fall att sova på en lång stund!

Nu är det bara för mörkt!

Ja, nu tycker jag att det bara är för bra, eller egentligen menar jag helt tvärtom...för dåligt! Åh så mörkt det är! Nej, det hjälper inte med snö, det handlar mer om att jag tycker att jag inte får något dagsljus. Och så är det nog, det sparsmakade dagsljus som är, har verkligen varit i lågbudgetvariant länge nu. Säkert beroende på att stora delar av december har varit så mulen, regnrik och fylld av lavendelblåa mörka (visserligen emellanåt vackra) bulliga moln så dagsljuset har bara inte orkat att ta sig igenom. Så nu gäller det att hitta på en strategi att ta sig till framtiden som innehåller mer ljus... inte symbolisk utan helt konkret, att ta sig till andra sidan nyår då det sakta ökar igen. Precis som vanligt behöver jag ju egentligen inte göra någonting alls rent praktiskt.....ljuset kommer ju att återvända helt av egen kraft. Men jag behöver hänga upp tillvaron på några krokar ändå. Till exempel att det nu bara är en vecka kvar till Tomas-natten, den mörkaste natten på året. Förr firade man den här natten, eller i vilket fall ställde man till med en stor fest, och gjorde upp eldar för att fördriva allt som hade med mörker och mörka krafter att göra. Nu tror ju jag inte så mycket på att det finns speciella krafter igång just för att det är mörkt, ondska förekommer ju lika ofta i fullt dagsljus... vem vet, kanske till och med oftare. Till exempel så härjade ju ondskan personifierad på Utöya i Norge en fin sommardag i fullt dagsljus. Kanske ska jag återuppliva traditionen att göra lite fest den 21/12, fira alla "Tomasar" (eller vad dom nu kan heta i plural) jag känner, elda en riktigt eldig eld i kaminen, skåla i extra svart starkt kaffe, och låta ljuset i min lykta ute på trappan få brinna hela natten, trots min till hälften småländska ekonomiska själ! Julhelgen kommer verkligen som en liten present. Dessa underbara dagar som kan vara så härliga och som jag i år verkligen längtar efter. Förra julen valde jag till exempel bort jul-skinka. Mina godingar är ju vegetarianer så jag brydde mig inte om att äga en för egen del. Men i år ska jag ha mig en skinka. Folk i min omgivning har gett mig rådet att "..köp Dig några skivor i påläggsdisken istället"! Men icke sa Nicke, jag har köpt en liten skinka på 1,3 kg som jag tänker koka i gryta precis som vanligt. Förstår att den kommer att krympa till en liten pygme´-skinka, men den tänker jag sedan grilljera så det doftar jul i hela huset. Är egentligen inte så himla förtjust i massor av julskinka, det är ju själva juldagarna det är gott, sedan blir jag ju lite less, ärligt sagt. Längtar efter att få vara hemma i dagsljus. När jag skriver det här kommer jag faktiskt också på att jag nog inte varit ute så mycket på lunchen som jag brukar. Där har jag något att ta tag i redan i morgon!

En annan liten protestaktion mot att det är för mörkt är att jag har köpt mig en liten kruka Basilika. Det är ju inget speciellt med det egentligen. Men till skillnad mot andra år har jag redan nu planterat om den lilla plantan i krukväxtjord. Det är inte alls säkert att den kommer att ta sig för det är ju som sagt var så dåligt med dagsljus. Men jag testar ändå och hoppas på att den ska överleva och vara en fin stor planta under hela våren som jag kan nypa blad av lite nu och då. På plasthöljet som var runt omkring står det att "plantan inte är avsedd för odling"... men plantan är vad jag förstår inte läskunnig och det har gått så förträffligt bra andra år, även om jag tidigare väntat till januari innan påsen med krukväxtjord kommit fram. Jaha, nu är det faktiskt lite kortare tid kvar tills ljuset återkommer, för medan jag har suttit här med laptopen i soffan är Tomasnatten lite närmre... tro det eller ej! Nej, har kanske inte tid att skriva mer då, måste ju förbereda min nya tradition... fest den 21/12, med eldig eld i kaminen och skålande i becksvart starkt kaffe!

En massa kakor och vinrankan!

Så blev det kväll den tredje söndagen i advent. Mörkt ute och så tyst! Gick med en undrande känsla hela förmiddagen att något var annorlunda tills jag kom på att det var så tyst utomhus. Det har blåst i mer eller mindre två veckor. Allt från vanligt blåsväder över kuling till stormbyar som alla har ryckt och slitit i huset och låtit en massa! Men i morse var det åter tyst ute, och tystnaden har hållit i sig! Inte minsta motvind (eller medvind heller för den delen) när jag trampade tur och retur F&S i kväll. Inomhus börjar alla dofter lägga sig efter allt kak-bakandet idag. Jag bakar aldrig småkakor resten av året, men till jul gör jag fyra speciella sorter. En av sorterna är speciellt viktig för den äldsta godingen, dom andra uppskattar Vi alla tre men är helt oumbärliga för mig. Kakorna blir nog alltid goda men däremot inte alltid så vackra, för egentligen tycker jag det är lite för petigt med småkakor, jag är mer lagd på "knåda-deg-hållet"! I år ser dom ändå riktigt stiliga ut alla fyra sorterna för att vara min produktion och som sagt provsmakningen är för länge sedan avklarad så jag kan intyga att smaken är precis som den ska. Yngsta godingen undrade när hon kom hem i eftermiddag hur Vi skulle göra med dom.... vänta tills jul med ätandet eller? Vi var dock eniga om att Vi väntar till jul med att jobba för att dom ska gå åt ... så nu är dom i tryggt förvar i frysen.

Den första sorten jag gjorde är skurna pepparkakor med mandel. Tänkte så på min fantastiska kak-bakande mamma när jag stod och gjorde i ordning degen igår kväll. Kan nog tänka mig att hon också hade lite koll på mig från sin himmel ... med ett roat och lite nöjt leende på läpparna. Hon bakade nämligen också skurna pepparkakor till jul (bland alla andra kakor hon bakade). Degen rullade hon ut i längder och satte i skafferiet över natten. Kommer ihåg hur jag hade stenkoll på när mamma lämnade köket, smög ut i köket, öppnade skafferidörren och tog mig en bit deg... så himla gott! Det hör till saken att Vi är fem syskon men vid dom här tillfällena var det liksom ingen ide att hjälpas åt och göra gemensam sak ... då hade degen tagit helt slut! Det är kanske inte heller så konstigt att jag också har såna tydliga minnen av att mamma gormade om att Vi inte fick ta av degen. Undrar hur det egentligen såg ut när hon skulle börja bakandet dagen därpå?

Den andra sorten jag gör är kringlor med pärlsocker. Den degen är egentligen inte så god att äta direkt, mördeg är ju mycket godare. Jag önskade mig verkligen mördeg när jag var liten. Kommer ihåg att mamma berättade för mig någon gång när jag var 8-9 år att mördeg gjordes av mjöl, socker, ägg och smör. Min mamma hörde till den tidens mammor som alltid var hemma. Men någon gång under min mördegs-längtan-period var hon borta och jag var själv hemma. Jag tror jag var sjuk och hemma från skolan, dock inte sämre än att genomföra min "Mission impossible"! Jag tog ägg, socker, mjöl och smör, gick ner i källaren till torkrummet. Kan fortfarande känna den självklara förvissningen över att vara framme vid mitt mål att få smaka mördeg igen! Jag har inget minne av hur jag gjorde rent praktiskt men kommer ihåg att jag var så jätteförvånad över att det inte med automatik blev mördeg... utan en kletig rått-ägg-smakande soppa! Bunken som innehöll "den stora besvikelsen" gömde jag under mangeln, och det tog lång tid innan mamma hittade den och undrade hur en av hennes degskålar hamnat där...under mangeln.... med något märkligt innehåll! Det var först när jag blev vuxen som hon fick veta hur det låg till... egentligen!

Tredje sortens kakor jag bakar är syltkakor med kokos på som gräddas i långpanna och sedan skärs i rutor! Så rackar-goda att äta medan dom fortfarande är lite halvtinade...till varmt kaffe!

Den fjärde sorten är som sagt var äldsta godingens favorit, syltkakor gjorda på potatismjöl! Hon brukar få den stora äran att äta upp dom i stort sett helt själv. Jag och den yngre har ju fullt upp med dom andra! :)

Ja, jag känner mig ju faktiskt riktigt nöjd över att ha bakat alla dessa kakor idag. Men jag har gjort en annan sak också som jag nästan är ännu mer nöjd över! Jag kom helt plötsligt ihåg att jag ska beskära vinrankorna! Det kan man enligt instruktionsboken bara göra i december, annars förblöder dom! Förra året kom det ju snö så tidigt så jag glömde helt bort det, vilket medförde att vinrankorna mer har sett ut som ett grönt spretigt skatbo i år! Det låter som jag har en väldig odling vilket nu inte är fallet. Jag har två sorter, en blå och en grön som faktiskt har gett några klasar. När jag klippte i mina vinrankor idag blev jag ändå lite fundersam... väldigt grönt och levande inuti grenarna! Hoppas inte den milda decembervintern har glömt att natta mina rankor... så även saven får ta igen sig! Nu är det hur som helst gjort! Lät med flit några pinnar ligga kvar efter klippningen. Tänkte på att skatorna brukar börja putsa lite på sina bon direkt på nyåret när solen tittar fram. Mina pinnar är lite lagom inredningsstorlek med tanke på det! Ny arbetsvecka i morgon! Vet att jag har en välfylld vecka, ingen ide att vare sig oroa sig eller längta... den kommer med en dag i taget.... helt av sig själv! PS! Det här med att älska att äta deg.... någon liten bristsjukdom kanske... vad tros om mördegsbrist? Det finns dock ett visst inslag av ärftlig belastning... jag har lyckats överföra det på mina vackra barn! Sockerkakssmet på tesked, bulldeg som man tar sig en klet av själv, lite mer obegripligt även matbröds-deg som ska knyckas när den jäser under bakduken. Är dock inte riktigt klar över deras läggning när det gäller skurna-pepparkakor-i-kylskåpet! DS!

Bästa tid är nu....

Jag har tid! Helt plötsligt har jag tid, på ett helt annat sätt än jag är van vid. Egen tid, obokad tid, avsatt tid och tid att tänka tanken fullt ut! Så ovant och så annorlunda. Och vad livet och den disponibla tiden förändrades snabbt! Eftersom jag tycker att jag har tid så behöver jag ju faktiskt inte heller ha speciellt bråttom längre, utan kan vara grundlig och sticka iväg på sidospår, när jag grejar praktiskt med något och i tanken. Och då slår det mig.... tänk om den bästa tiden är nu!

För i hela mitt vuxnare liv tycker jag att mitt fokus alltid har funnits framför mig. Flytta hemifrån, utbildning, jobb, leta efter "kärlekarna" och bygga livet med den stora kärleken. Mera jobb och jobbande, alla hus Vi ägnat oss åt att göra i ordning för framtiden, kampen för att få barn som först aldrig kom, och sedan efter 9 år av hopp och vemod kom, först en och sedan en till! Sedan alla underbara år som småbarnsförälder, skolbarnsförälder och tonårsförälder och som mamma. Under dom åren gick jag också utbildningar och kurser där jag gick med på att nästan hjärntvättas i uppfattningen att det viktigaste är att prioritera och disponera sin tid rätt. Att kvantitet inte är lika viktigt som kvalitet. Att strävan efter ett aktivt liv är viktigare än att vila och vara passiv, att till och med semestern ska vara aktiv... aktiv vila! Och det ska jag villigt erkänna att när jag varit mitt uppe i alla skeenden så har jag trott att det var det rätta. Men många gånger har jag i kombination med övertygelsen om att tiden är till för att jagas låtit mig övertygas om att det kommer ett "sen ska jag..." omgärdat med "och då ska jag"! Att det riktiga, rätta livet finns där framför någonstans! Att jag befunnit mig på en transportsträcka där nuet bara är något som forsar förbi och att det stora finns framför. Kanske har det med åren att göra till viss del att det faktiskt är så att jag blir lite klokare och förståndigare vart eftersom tiden går. Men jag vill också tro att det har att göra med valen jag gjort längs med vägen. Att jag gjorde någonting åt det jag inte trivdes med, att jag hade modet och kraften att förändra och leta rätt på mig själv och min tid igen, mitt liv och all längtan... för det är ju just tiden som blir vårt liv. För här är jag nu med min återfunna tid som jag formar på det sättet jag vill. Det finns fortfarande en massa längtor som har med framtiden att göra, som drar som magneter och säkert innehåller lite verklighetsflykt mellan varven. Jag längtar efter att få vara med om och se ett praktfullt norrsken, jag vill fjällvandra när fjällvärlden skiftar färg i september, jag vill gå i det dramatiska landskapet utmed havet där dom spelade in slutscenerna i MammaMia, jag vill bygga en stark kärlek med någon som älskar ändlösa samtal precis som jag, jag vill bli ännu bättre på att ta tillvara ....eller bara vara... all tid som jag plötsligt har till hands! Nalle Puh lär ha sagt så här: Om man inte vet vart man ska är det ingen ide att skynda sig. Man vet ju ändå inte när man är framme! Det ligger någonting i det ... kanske bäst att vara här och nu en stund! :)

Som min Bulle-katt som struntar i att han är alldeles för stor för att krypa under köksön.... längtan efter "hans torrfoder" som matte tappat där blev för stark... han tog sig efter lite kravlande ut igen... för egen maskin... om än möjligtvis något platt! Mauuu!

Tiden går och kommer....

Det här med tid kan man fundera på! Till exempel idag, den 1 december, dagen då vintern börjar! Absolut inte utomhus, nejdå, där är det lite småregnigt, milt och blåsigt och helt i avsaknad av tecken på att någon vinter skulle vara i antågande. Nej,vintern har börjat i mina tankar. Jag tycker hösten slutar med november! Så började jag tänka på kloka Bodil Jönsson och hennes tankegångar om framlänges-tid och baklänges-tid. I någon av hennes böcker, (kommer inte ihåg i vilken bara...) har hon skrivit hur man kan förhålla sig till ekollon utifrån det här med framlänges och baklänges-tänk. Det handlar om ett barn som ser ett ekollon på marken och frågar en vuxen i närheten: ... Varför ligger det ett ekollon här! Just den här vuxne svarar som dom flesta av oss nog hade gjort:... Titta uppåt så ser Du eken som står här, därifrån har ekollonet fallit! Det svaret är ett baklängessvar. En annan vuxen hade kunnat svara så här: ... Det här ekollonet ligger här för att det ska kunna växa ett stort fint träd här i framtiden! Det svaret är ett framlänges-svar.... som jag bara älskar och blir alldeles varm i hjärtat av! Det första svaret handlar ju om orsak och verkan och Bodil Jönsson är ju forskare i bland annat fysik så det klart hon tänker logiskt. Men det andra svaret är ju lika rätt men så oerhört mycket mer fantasifyllt och sprängfyllt av möjlighet. Jag är övertygad om att det sista svaret är mer begripligt för ett barn än för oss vuxna som vart eftersom Vi växer upp fyller oss med så mycket logik, för Vi tror det är mer klokt och smart. Bodil Jönsson använder bägge sätten och rekommenderar oss att träna oss i framlänges-tänk, just bara för att det är så fantasi-triggande och kreativt! Kopplat till mina egna funderingar idag kring tid skulle man ju faktiskt kunna säga så här utifrån baklängestids-tänket. Tänk att det är den 1 december idag! Det är det för att det varit höst en lång tid, närmare bestämt i tre månader. För det var just den 1 september som jag började jobba igen efter min långa sköna sommarsemester. Idag, den 1 december är också en av dom dagar jag åkt hemifrån innan det blivit ljust och kommer hem igen först när det mörknat bara för att solen har behagat krympa dagsljuset med en liten stund varje dag ända sedan midsommar! Om jag försöker få till lite om den 1 december i framlänges-tänk blir det ungefär så här istället! Idag är det den 1 december, en dag som är en dag närmare den 1 mars.... som är den första dagen i vårmånaden, den månad som reserverats för alla snödroppars åter-upp-komst i dagsljuset. Den 1 december är också en av dom dagar på året man kan använda till att få i sig några av alla dom pepparkakor man kommer att stoppa i sig innan julhelgen är över. Om man som jag hör till det släktet som tycker om hösten och stearinljus-tider kan man passa på att påminna sig om att dom tre tjocka fina oranga ljus som inhandlades billigt på den stora mataffären här om dagen är att beteckna som förberedelser inför nästa höst.... eftersom det faktiskt redan har passerat en massa dagar med höst-stearinljus-tändande .... och oranga ljus faktiskt inte alls är lika kul i januari som i oktober! I mitt garage står pelargoner som trots mörker och kyla skjuter en massa skott, liksom Änglatrumpeten i källaren! Det måste väl tyda på att dom är Framlänges-tänk-växter ... tycker jag hör att dom mumlar något om att det går mot ljusare tider snart!

Har ett ordstäv i en plastlåda i bokhyllan av någon som hette Johan Axel Gustav Acke som låter så här: Det är så roligt att leva...för då får en si hur det går! Instämmer och samtycker både framlänges och baklänges! :)