Mycket i luften nu....

Söndagkväll och Första advent. Jag tycker så mycket om första advent... det är lite lockelse i själva ordet ....advent , "i väntan på"? Tittar man runt omkring sig är det som om hela svenska folket gått ihop i en stor manifestation för ljuset ... mot mörkret? Ljus i fönstren överallt och i år har jag sett så många som tjuvstartat, som började tända ljusstakar och stjärnor i halva förra veckan. Det är många som vill ha ljus... som längtar! Själv har jag inga ljusstakar i mina fönster, bara stjärnor. Tycker allra mest om dem i guldmetall, lite svagt lysande, diskreta på dagen men varma och stjärn-lika när det blir mörkt. Förra året köpte jag ändå till några nya stjärnor som står på fot, röda, som med en energilampa i lyser lite svagt... och varmt! Jag har heller inte någon adventsljusstake för stearinljus längre, i den form jag alltid haft tidigare. Det handlar dock inte om något medvetet val utan bara om att den gamla ljusstaken helt plötsligt havererade när jag skulle göra i ordning den för 3-4 år sedan. En av ljushållarna släppte så det var bara att kasta i metallåtervinningen. Jag vet att jag gick ner i källaren för att se om jag hade något annat användbart och helt plötsligt kom att tänka på min plättlagg. Den plättlagg jag fick av mamma när jag flyttade hemifrån på sjuttiotalet. Frågan var bara hur många plättar man kunde göra på den... fyra, fem, eller..? Den här plättlaggen är knappt använd alls . När det blev "plättläge" i huset på riktigt, många år senare, behövdes en större med utrymme för 7 plättar, så min lilla har mest legat nerpackad under alla år. Efter lite letande hittade jag den, den nyblivna advents-plättlaggen, för det visade sig vara just fyra plättar man kunde grädda i den och därmed också plats för fyra ljus .... att tända under tiden man väntar, under advent!

Igår när jag skulle fixa i ordningen den var jag osäker på om jag skulle kunna hitta något att smycka den med. Det är så fint att lägga nyponkvistar runtomkring. Förra året var det ju redan snö första söndagen i advent så den gången fick jag ta röda sidenband istället. Jag gick en sväng i går eftermiddag och hittade hur som helst en hel del nypon, men de flesta var mjuka och halvruttna efter frosten som har varit. På väg hem igen hittade jag till sist ändå en hög buske där frosten inte verkat nått upp till nyponen längst upp. Så nu står den här min plättlagg i år igen, smyckad med nyponkvistar, och ska se till att jag adventar ordentligt dom kommande fyra veckorna, när jag sitter där vid köksbordet! Det är blåsigt ute i kväll, stormen Berit har själv bjudit in sig för att fira advent! Norge verkar ha tagit udden av henne enligt SMHI men jag kan lova att det är vindar som heter duga kvar! Jag sitter här i husets "västliga" hörna, och himmel vad det tar i mellan varven! Fantastiska ljud! Vilka krafter som är i gång! Alltid lika fascinerande när naturen bjuder på föreställning! Ofta spännande men många gånger uppblandat med skräckblandad förtjusning. Är så påtagligt att det är helt på naturens villkor! Man kan inte sätta något emot ... hindra... ändra eller nonchalera. Det är bara att böja på nacken och lyssna, känna in och följa med ... och hålla tummarna för att takpannorna stannar kvar på taket och huset står kvar. En fördel kan nog ändå vara att det inte är något bra inbrottsväder! Det har varit flera inbrott här på området sista veckorna. Fräcka inbrott både i dagsljus och i mörker. Verkar som om man tar sig in genom balkong och altandörrarna, river runt och plockar med sig smycken, men bara dom av värde, och andra värdeföremål. Förra lördag-eftermiddagen var det inbrott på två ställen på "min gata", helt i närheten. Och idag var det någon som sa till mig..... Du måste vara uppmärksam, verkar som om tjuvarna ger sig på hus där det bor ensamstående kvinnor! Inget kul att höra! Håller tummarna för att det var slump och att polisen har fått många pepparkakor och adventsljus i helgen så att dom verkligen är på bettet i veckan som kommer. Nu ska jag göra i ordning lite the´ och sätta mig en stund och lyssna på stormen.... det är skönt att få vara inne minsann!

Lite (bröd)text om en bakmaskin.

Ibland är det bara att inse att man har haft fel! När det var poppis att köpa bakmaskiner för 8-10 år sedan var jag helt på det klara med att det var en oerhört onödig elektrisk pryl. Precis som äggkokare, riskokare, knivslipare och elektriska tandborstar! Det sistnämnda, tandborsten, var det första jag tvingades inse,(...motvilligt är bara förnamnet), att det är en riktig höjdare för såna som jag. Som under många år skurat tänderna som om dom vore ingrodda trasmattor, på bekostnad av krympande tandkött och blottade tandhalsar. Min kloka, lugna tandläkare rekommenderade mig att sluta med vanlig tandborste och överge allt skurande och i stället köpa mig en eltandborste. Jag som så gärna åtar mig att vara lite världs-samvete-bärare och värnar om miljön, skulle jag börja borsta tänderna med en elpryl! Men eftersom det var han som sa det tillsammans med hans bestämda konstaterande att jag aldrig mer skulle vara nöjd med en vanlig tandborste om jag väl prövade. Eltandborste blev det inte men väl en batteridriven med laddningsbara batterier! Och mycket riktigt vill jag absolut inte vara utan min batterikompis idag! Den andra storslagna jag tvingats erkänna är att det är så kul att ha en bakmaskin!

Jag tycker om bröd, gott grovt bröd, men tycker inte att jag hittar det jag vill ha i vanliga mataffärer. Man tröttnar ju också så lätt på en brödsort och börjar längta efter omväxling. Har alltid hållit på och bakat bröd eller olika typer av "bullar" både med och utan surdeg. För några år sedan var det en tjej i min omgivning på jobbet som tillsammans med sin man var med i en energibesparings-tävling (vilken dom också vann senare). Hon berättade (matmänniska som hon är) att en av dom stora energislukarna i ett hushåll är just en vanlig ugn som värms upp för till exempel att grädda bröd. Och efter det sa hon det som fick mig att lystra till .... att hon därför använde bakmaskin när hon bakade matbröd. Efter det började jag kika på bakmaskiner med eller utan finesser som alla kostade runt 1000-lappen vilket jag tyckte var för dyrt ...för jag ville ju bara testa. Men för drygt 1 år sedan sålde en av lågpriskedjorna här i stan bakmaskiner för 399 kronor... och då förstår Ni vem som hängde på låset för att inhandla denna elektriska mackapär. Sen har jag bakat, bakat och bakat ännu mer och är så nöjd! Visserligen tycker jag att dom märkliga recept på bröd med vitt mjöl, mjölk och socker som bifogades maskinen är helt oanvändbara och säkert en av anledningarna till att många bakmaskiner blir ståendes i skåpen hos svenska folket. Men jag har fler i min omgivning som är rutinerade bakmaskinsanvändare och av en av dom har jag fått ett jättebra grundrecept som jag sedan kan bolla och tricksa med efter humör och innehåll i skåpet.

Det händer att jag bakar på vanligt sätt någon gång och då är det för att jag vill ha små portionsbröd och inte en limpa. Annars lutar jag mig lite skönt tillbaka när min omgivning pratar surdegsrecept som ska jäsa hur länge som helst och gräddas i timtal. Hemma hos mig, med min elektriska mackapär (... nu ser jag att det till och med blir lite vitsigt.... MACKA-pär). Hemma hos mig märks det inte längre att jag bakar på det sättet som det blev innan. Med mjöl över hela diskbänken och delar av köksgolvet, ingen seg-deg-disk som fastnar i diskborsten och sen får skrapas upp ur vasken. Nej alla ingredienser hälls direkt i maskinen, i en viss ordning. Locket stängs, kontakten sätts i väggen och underverket påbörjas. Efter tre timmar (varav minst 1 timme då doften av nybakat matbröd sprids i hela huset) behagar maskinen signalera med 10 pip att det är färdigt. Man kan programmera den att starta mitt i natten också för att ha nybakat på morgonen men det har jag aldrig prövat. Nu ikväll har jag bakat och brödet håller nu på att svalna lite innan det är dags för en kvällsmacka och the.´ Dagens variant av receptet blev en slatt utgången Keso, filmjölk, vatten, rågflingor, mörkt lantbrödsmjöl, rågsikt och lite vetemjöl för att det ska jäsa upp. Dessutom mörk sirap som mat för torrjästen, russin och en näve solrosfrön. Den yngsta godingen är hemma och hon och jag kommer tillsammans att ha satt i oss den här goa lilla limpan tills på ... torsdagkväll gissar jag.

Det är, precis som jag började det här blogginlägget, bara att inse att man har fel i allt sitt tyckande och "besser-wissande" om vad som är bra och vad som är knasigt. Det är först när man tillåter sig att prova som man vet... i efterhand. Har ett citat i ett glas på mitt köksbord som låter så här... Lär Dig italienska, boka en resa, sponsra en späckhuggare. Gör världen lite bättre, gör något annat..... (och här tänker jag nu fylla på)... testa en bakmaskin ! :)

Under ytan en novemberlördag.

Härlig lördag och egen tid. Efterlängtat efter en arbetsvecka med mycket innehåll och engagemang. Verkade nästan ogenomförbart att stiga upp och bege sig iväg till jobbet i går fredag. Final med musik på kvällen med skärgårdens egna Sinn Fen som levererade en massa spelglädje i musik och text (...som jag måste leta upp och läsa närmre) Det blev ett rejält manfall under eftermiddagen på jobbet bland dom som tänkt följa med. Till sist var Vi tre plus en respektive kvar som höll fast vid att det inte var någon risk att Vi skulle missa helgtröttheten genom att stanna kvar ute i vimlet och lyssna på musik. Eventuell trötthet väntar ju helt lugnt och stilla på att det ska bli just lugnt... som idag lördag. Och det har verkligen varit en fridfull dag med i stort sett bara mig själv som sällskap. Så välbehövligt att få släppa taget och låta tankarna komma och gå som dom vill. Trötta tankar, kloka tankar, allvarliga och vemodiga tankar har runnit igenom mitt huvud i kombination med tankar på att ta tag i sånt som har med längtor att göra, nya saker och sammanhang jag längtar efter och vill vara med om. Är skönt med såna här "bara-vara-dagar" som inte innehåller så mycket som ska styras upp, tas beslut om eller avbryts av att man plötsligt måste stänga av djupsinnigheterna för att annat pockar på uppmärksamhet. Under tiden har jag lyssnat på radion och en hel del musik och hamnade hos Uno Sveningsson som har så mycket fint att lyssna på. Har några CD med honom och naturligtvis blev det ju efter ett tag dags för "Under ytan". Just dom orden har sedan hela eftermiddagen snurrat i mitt huvud, ur olika aspekter. Till exempel att det är härligt att få stanna upp och titta närmre på något intressant! Att få gå under ytan... pilla lite... och få stilla sin nyfikenhet. Men också att ha modet att titta ner, lite djupare, anstränga sig och känna in vad som finns under ytan, sånt som är undangömt för att det inte riktigt känns bra och behagligt att ha det uppe i dagsljuset. Härligt är väl kanske inte rätt ord att beskriva hur det känns att göra det sistnämnda men eftersmaken är definitivt ärlig och uppriktig ... och faktiskt lite härlig också! :) Hur som helst så följde "Under ytan" med mig ut i skogen denna gråväders-dag med stundvis regn. Helt plötsligt kryllade det med en massa "under ytan" över allt...

Det där bruna lite mjuka jag trampade på visade sig vara vackra ekollon... i mängder.

Skogskärlek..... en härlig trädkram!

Någonting vill komma ut... vill ta plats! En av längtorna kanske? :)

Under den skrovliga lite fula ytan är det ljust, slätt och fint .... och fullt av en massa skrymslen att upptäcka.

Mysigt krypin i markplan och naturnära omgivning ledigt!

...och floristpriset går till Skogsrået!

.... Palettakademin bekräftar att Blekinges färger inte längre är rosa, blått och gult ... från och med nu vissnaboklövsbrunt, mossgrönt och stenbumlingsgrått!

Tillbaka till Uno.... Under ytan, finns stora och små. Under ytan, finns det skratt och gråt. Det finns mycket där som händer som Vi inte kan förstå, men Vi hittar alltid svaren där i botten av oss själva. Under ytan.

Varmt och skönt en onsdagkväll.

Som vanligt på onsdagarna är jag uppe för sent. Klockan är strax 22 och här sitter jag fortfarande. Den yngsta godingen är hemma och gick just och lade sig, helt extraordinärt ovanligt (dom sista tio åren...) att hon lägger sig på rosenörat innan mig. Oftast är det jag som dräller in i sängen och hinner både skriva och läsa lite, ackompanjerad av yngsta godingens spelande på allt från kontrabas (... som just nu är återlämnad), elbas (..med förstärkare!), vanlig gitarr eller bara någon gnolande rytm eller slinga hon övar in. Tiden mellan 22- 22.45 verkar vara hennes bästa tid för att öva. På dagtid hittar jag henne många gånger inne i mitt sovrum vid pianot fördjupad i någon känd eller okänd slinga.Det är härligt med all musik och är bara hennes dörr stängd och jag stänger om mig till sovrummet så hörs det inte så mycket och är inte störande alls. Det är ljud som har med det pågående livet att göra, ljud som jag är van att ha omkring mig och som jag kommer att sakna den dag dom låter någon annanstans där jag inte är. Det är likadant med ljudet från äldsta godingens snabba, verkligen ursnabba, bearbetning av tangentbordet på datorn som också är hennes ständige följeslagare. Har aldrig hört någon skriva så snabbt som hon. När jag pratar med henne på Skype hör jag ofta det ljudet eftersom hon alltid håller på och chattar och skriver med andra samtidigt som hon pratar med mig. Nu sedan hon flyttat hemifrån har det blivit ett ljud som jag tycker om, som känns hemtamt och ombonat. Ja ja, hör väl hemma under rubriken mammakänslor och navelsträngs-karvande misstänker jag. Idag har det varit kallt, klart och vackert hela dagen. Riktigt kyligt att cykla till gympan på F&S vid 17snåret, och ännu kyligare att ta sig hem, ny-duschad och ny-bastad , med blött hår utan pannband.... var i hela hoppsan jag nu har lyckats lägga det någonstans! Väl hemkommen kom jag på att jag ville ha något ordentligt, matigt och varmt att äta så jag gjorde en trogen gammal specialare... "hittat-i-skåpet-paj", vilket innebär Kajsa Varg-modellen, man tager vad man haver! Hur som helst så är jag nu mätt, verkligen mätt (...och kaffesugen vilket är ett sug som får vänta att tillgodoses till imorgon), trött, stum i alla muskler och lite frusen. Satte mig här i fåtöljen en stund och klurade på om jag skulle gå och lägga mig men kom på andra tankar, vilket min Bulle-katt också gjorde. När jag tog fram datorn för att blogga hoppade han resolut upp i mitt knä, trampandes och spinnandes för att sedan lägga sig ner. Nu hör han till modellen större (väl-närd... fast veterinären använder ordet överviktig) katt, så när han ligger i mitt knä är det bara en sak som gäller. Nämligen att hålla i honom så att han inte av "(kisse)miss-tag" ramlar i golvet, den lille mannen som lindar mig kring sitt lillfinger (..eller kan det vara svans)! En varm sovande katt i knät är det bästa element man kan ha (... sa hon som lever singel och nog har glömt bort!) Nu är jag varm, Bullekatten med så han ligger sedan en stund tillbaka i fåtöljen bredvid. Klockan är alldeles för mycket och jag ska gå till sängs. Måste nog kolla Wordfeud på telefonen en sväng, har åkt på däng ordentligt idag så jag vill ha revansch! Sätter in en bild jag bara tycker är för härlig, lite dålig kvalite men ändå!

Gamla synder .... i full blom!

Härlig söndagkväll och becksvart ute! Den här helgen har jag fått en försmak av vad som komma skall, krispigt frost-vackert på morgonen och i igår till och med ett vågrätt solsken med långa skuggor stora delar av dagen. Solen ska ju dyka ännu lite lägre innan det är färdigt och vänder om drygt en månad vid vintersolståndet och Tomas-natten. Tänkte på det när jag cyklade till stan igår, med solen rakt framifrån i ansiktet så att jag knappt kunde se. Nästa gång solen står i exakt det läget, på den höjden, så är det januari och den är på väg upp igen.. underbara tanke! I väntan på att ljuset växer är det bara att smita utomhus för att ta tillvara dagsljuset dom stunder som bjuds och däremellan tända alla vackra ljus man kommer över medan man boar in sig inomhus med det som förgyller. Stickor och garn till exempel.

Har fått till det sista med storasysters tröja den här helgen. Det förvånar mig alltid när det är dags att montera ihop delarna man stickat att det är så tidsödande moment ...och tråkigt! Tycker egentligen att själva hop-monteringen borde gå automatiskt eftersom det stora är "själva stickandet". Men ack nej, det tar en himla tid och blir inte det momentet bra är liksom hela tröjan bara halvdan. Har letat efter 7 fina knappar och hittade det jag letade efter i torsdags för 12 kronor och 50 öre styck... rena investeringen, knappar är ju värdeföremål! Annat som fyller mig.... Det är ju november och nästan de enda blommorna som blommar inomhus förutom orchideer är just novemberkaktusen... eller kaktusarna. Förra året vid det här tiden bestämde jag mig för att skaffa fler i andra färger förutom den "vanligt ljusrosa" jag har sedan tidigare. Väntade till efter nyår då jag köpte en röd och en vit, pyttesmå, överblommade i bruna små fula plastkrukor. Jag hade gått och tittat på dom ett tag och trodde att dom skulle sälja ut dom lite billigt när tulpaner och annat våraktigt skulle packas upp men icke.

En kväll när jag var i affären hade dom ställt alla krukor med novemberkaktusar mitt i gången till försäljning för 49 kronor styck. Jag vet att jag fick stå och leta efter exemplar som fortfarande hade någon synlig blomma för att vara säker på färgen. Det var då det hände... Det hade tidigare funnits några som gick åt gult och någon som hade dragning åt orange, färger jag aldrig sett tidigare på novemberkaktusar. Bland dom jag plockade igenom nu fanns en med havererade och delvis avbrutna grenar som hade en vissnad blomma som helt klart verkade gå i gult. Jag ville absolut inte betala 50 kronor för krukan utan tog en av dom avbrutna avramlade små grenarna och lade i en av krukorna jag tänkte köpa, ... samvetet var som bortblåst. Lite extra rak i ryggen passerade jag genom kassorna och hoppades på att den lilla grenen inte skulle ramla av så kassörskan skulle slänga den som skräp.

Väl hemma stack jag ner grenen ordentligt i en av krukorna jag köpt och glömde sen bort det hela.... tills igår, när solen vräkte in genom fönstret på mina kaktusar. Dom är fulla med knopp... och då såg jag! I en av dom små krukorna har en gulorange blomma slagit ut, mitt stöldgods överlevde! Ja, jag har faktiskt lite dåligt samvete, visserligen lär det ju innebära tur att just stjäla blomskott utan att tala om det för någon för att det ska ta sig. Men det här är helt klart tassemarker för mig, har aldrig tagit skott så här övertydligt innan! Hur som helst, medan skammen fortsätter att vältra sig runt lite i min kropp så tänker jag fortsätta vara jätteglad för mina fina novemberkaktusar som blommar, både dom jag ärligt betalt och för kvisten jag stal! Nu är det dags för lite the´ och säkert en eller ett par skorpor för att kunna landa en stund innan det är sängdags! Verkar vara en bra vecka i antågande, har flera roliga saker på gång. Nåja, mammografi är väl "så där" förstås, men fantastiskt förmånligt tycker jag (... som hör till gänget som tycker det är helt OK att betala skatt). :D

Ljus och skuggor denna dag med så många elvor!

Fredagkväll efter en som oftast välfylld vecka. Har inte riktigt landat i helgledigheten ännu utan håller som bäst på med att låta dom sista jobbtankarna få snurra färdigt i huvudet. Dom är lite som gula asplöv mina tankar, på väg att landa efter att ha släppt taget om grenen men fyllda av några extra varv med snurr och sen en sväng i sidled för att till sist så sakteliga lägga sig till ro bland kompislöven på marken. Veckan var tills igår nog ganska ordinär då jag strax innan jag skulle sluta på nära håll fick vara med om hur någon jag tidigare haft kontakt med i jobbet på ett bedrövligt sätt straffade ut sig. Denne någon kom plakat-full till jobbet bland behövande människor, efter att ha kört bil, och inför ögonen på chefen missade parkeringsfickan med flera meter för att i stället hamna nere i en slänt med kofångaren mot en tall. Polisen som snabbt dök upp i pike´buss nämnde något om grov vårdslöshet i trafik, blodprov på 1,4 promille och det allvarliga rättsliga efterspelet när man totalt förnekar trots alkoholångor som fick omgivningens ögon att tåras, en halv flaska whisky i väskan och oförmåga att stå upprätt utan stöd. Det hör inte till min vardag att vara med i dom här sammanhangen men eftersom jag kände till personen ifråga och situationen blev så extraordinär och akut, fick Vi hjälpas åt alla Vi som fanns till hands. När jag sent omsider satte mig på cykeln hem i mörkret igår kväll kunde jag helt plötsligt se den här personen ur två perspektiv. Den jag känner till sedan tidigare som "en som redan har det bekymmersamt och tvingas kämpa extra" och sedan ur det skrämmande nya perspektivet "galningen som kör bil rattfull och kan köra ihjäl någon av dom jag älskar"! Vet inte riktigt vilket jag ska välja ännu eftersom jag kan se dom olika perspektiven, kanske ska jag till och med behålla bägge. Det är ju märkligt det här med vad man ser beroende på just i vilket perspektiv eller ljus man ser saker och ting.

När jag skulle börja leva med mig själv för ett bra tag sedan skaffade jag mig lite nya föremål att ha omkring mig bara för att jag tycker dom är fina. Bland annat en liten skulptur i svart metall, ungefär 35cm hög som jag tycker uttrycker "längtan och att vara på väg genom att hjälpas åt"! Den här skulpturen har redan haft ett hårt liv i mitt hem. Jag hade en elektriker hemma i somras och han lyckades komma åt den så att den ramlade ner på golvet och gick sönder. Under en vecka höll jag på med olika lim för att laga den utan att lyckas. Till sist tog jag till lite "kärringknep". Jag surrade ihop den med ståltråd och målade till sist alla "skavank-märken" med svart färg. Lite skev är den men "kan stå upp igen", och har återtagit placeringen ovanför min Roslagskamin.

När jag tänder stearinljuset där syns den så tydligt mot den vita bakgrunden. Här om kvällen flyttade jag av en slump det tända stearinljuset så att det hamnade framför skulpturen. Då upptäckte jag något helt annat! Skulpturen blev det lilla i blickfånget och istället hade jag en stor maffig skugga av mitt figurgäng över halva murstocken! En helt ny bild och ett helt nytt perspektiv bara för att ljuset kom från ett annat håll. Som livet på en pinne! Önskar att jag alltid får uppfatta och se tillvaron ur nya oväntade perspektiv! Idag är det den 11/11 2011... ett dygn fyllt med elvor.... och kanske också av älvor och annat småfolk, beroende på hur man ser på sin omgivning... och på skuggor och ljus ... det var ju det där med perspektiv! :)

AllHelgonahelgen och ett kort inlägg!

Måste skriva några rader fastän jag egentligen inte har tid! Det är ju Alla Helgons Dag och jag har varit iväg en sväng till kyrkogården ... tillsammans med alla andra i stan, för det är just det jag vill skriva om! Så många det är på kyrkogården den här dagen och så vackert det är! Jag kom dit lagom när det började bli mörkt och hann gå runt bland gravarna medan det fortfarande var lite dagsljus kvar. Det har varit helt vindstilla idag och klart så halvmånen syntes så tydligt.

Jag stod och pratade en stund med en jobbarkompis så det hann bli nästan helt svart innan jag kom bort till den ände av kyrkogården där svärföräldrarna jag hade ligger begravda. På deras grav brann ljuset i lyktan som det oftast gör så jag vände om och började gå tillbaka mot minneslunden som syntes som ett ljussken i fjärran.

Väl framme fick jag ställa mig vid sidan av en stund och vänta "på min tur" för det var nästan köbildning av människor på väg att tända ljus för alla kära som är borta. Sån fin varm stämning, både av alla ljuslågor men också av en märklig gemenskap bland oss alla där. Lite lågmält och allvarligt men tryggt och ombonat! Kyrkogårdar är annars lite märkliga platser tycker jag. Så overkligt att det är så många döda begravda där och en plats för så mycket sorg och saknad men också ett mål för många att komma till för att återknyta lite kontakt med någon man inte får träffa på vanligt sätt längre.

Jag har så långt till mina egna föräldrars grav och det är sällan jag kommer dit så jag använder minneslunden som en plats där jag kan tända mina ljus. Det känns bra även om jag inte känner att dom är där, det är mer en symbol för att jag tänker på dom med värme och tacksamhet för att dom gav mig liv och att just jag fick bli deras dotter! TACK mamma och pappa det gjorde Ni bra!

Efter en stund vandrade jag hem över den nu svarta kyrkogården och ut på vägen i månskenet! En fin tradition det här med att besöka kyrkogården och tända ljus .... Vi svenskar som annars är lite sparsmakade börjar bli riktigt kreativa och företagssamma... riktiga ljusspridare!

Skräpigt (?) ... och önskeväder!

Jag blev ledig idag! Visste inte om det skulle funka förrän i går eftermiddag när jag försökte ta ett grepp om vilka arbetsuppgifter jag har som ligger. Var uppe tidigt denna dag som dock började så snopet och annorlunda mot vad jag tänkt mig. Äldsta godingen skulle ha kommit hem den här helgen för första gången efter flytten till stora staden. Men det blev inte så ... hon är sjuk! Vi hade telefonkontakt länge och väl på morgonen, hon var så besviken själv och Vi vände och vred på allt för att se om Vi inte skulle kunna hitta en lösning. Men det är ingen höjdare att sitta på buss i 55 mil om man knappt står på benen och mår illa! Det tog en stund innan jag kunde ta mig för något efter Vi lagt på luren, modershjärtat jobbade för fullt och jag visste att hon skulle gå och lägga sig igen och hoppades på att hon skulle lyckas sova bort eländet. Under tiden, när jag satt där med kaffekoppen händer det... det som kändes som ett mindre underverk efter en vecka i dis, mera dis och dimma! Det ljusnar och en till en början blek och försiktig sol tittar fram. Så annorlunda det blev, så ljust och så fullständigt omöjligt att stanna inomhus! Jag hade tänkt mig någon timme utomhus för att "hösta till det" i trädgården idag, men mer på nivån "hoppas det är uppehåll en stund och inte för kallt". Det tog inte många minuter för mig att ta mig ut, fram med lövräfsan, korgen och sekatören. Päronträdet, äppelträden och häggmispeln har släppt alla blad nu i veckan så jag började med dom. Magnolian (modell jättestor som sträcker sig över taknocken) håller på som bäst liksom Spireahäcken. Min lönn, den kära vackra, är ny-hamlad så alla dom löven får jag klara mig utan i höst, dom som nästan är allra bäst!

För det är faktiskt så att jag tycker om löv som fallit, jag använder dom (nåja, inte vartenda ett men många) och är noga med att samla in och räfsa. Men inte av samma skäl som min goa varmhjärtade granne. Hon tycker löv är skräp som skräpar ner och som ska städas bort så att det inte ser just "skräpigt" ut! Vi ser så olika på trädgård och allt som växer. Hon vill inte att det ska vara för högt, omfångsrikt eller skräpande... och jag ser det som "lyckad odling" om det blir just högt, omfångsrikt och, ja växter tappar blad och vissnade blommor, så det blir lite som ramlar ner. Min goa granne är så genomsnäll men uttrycker sina synpunkter på det där sättet så det alltid väcks en snabb ilning i mig som handlar om att vara sanitär-olängenhets-aktig, slarvig och ostädad! :) I hennes trädgård är det väldig ordning och mycket grön ogräsfri gräsmatta, i min är det förvisso också lite gräsmatta (med mycket mossa, tusenskönor, maskrosor och annat fint i) men mest en massa blommor både odlade och vilda som jag tycker om. Någon gång på sensommaren stod min goa granne och jag och pratade och hon kommenterade något hon såg i min trädgård och avslutade med... ja, din trädgård är så....är så.... ja, vad ska man kalla den...originell på något sätt! Oj, vad det blev svettigt en stund för henne...men hon fixade det! :)

Vad gör jag med löven då? Jo, jag täcker mina odlingsbäddar med löv. Rabarberbänken blev i år bäddad med päron och plommonlöv, Jordgubbsbänken fick resten av plommon och äppellöven uppblandat med magnoliabladen som börjar ramla i drivor. Vinbärsbuskarna och hallonen bäddar jag också in i löv. Och nej, det blir inte fler mördarsniglar, bara fin lövkompost och näring av allt det här "skräpet". På våren städar jag möjligtvis bort dom löv som ligger på "fel ställen" men låter annars alla ligga kvar. Täcker över dom som ligger i rabatter och såbäddar med ett tunt lager ny jord som man kan plantera fröna i.... sen växer det så att det knakar ur "skräpet". Jag avslutade den här härliga novemberfredagen i trädgården med att klippa gräset en sista gång... det växer faktiskt fortfarande. Har lite småplock kvar innan jag är helt nöjd men annars är trädgårdssäsongen avslutad för i år!

Sen är det ju AllaHelgona-Helgen den här helgen så jag avrundade med att plocka fram lyktan som jag brukar ha på trappan. Där står den sen ända till efter trettonhelgen på nyåret och jag tänder den (nästan..) varje kväll! Det är så fint och ombonat med det levande ljuset i mörkret. Flera av grannarna på området gör likadant... det är som Vi har en lokal liten ljuskampanj i mörkret... som påminnelse om att det finns en massa ljus!Och det är ju faktiskt i mörkret man ser ljuset bäst!

Avrundning på en vanlig onsdag!

Nu är strax den här onsdagen slut, en dag som rullat på som denna mitt-i-veckan-dag oftast gör utan någon hänsyn till att det nyss var helg och utan någon tanke på att det strax är fredag igen! Jag har ett litet extra gott öga till onsdagar utan att för den skull vilja bli av med någon enda av dom andra sex, men onsdagen är lite kravlös tycker jag. Måndagen är och förblir en start-dag, man ska ju liksom starta upp vardagslivet igen efter helgen, förhoppningsvis komma till jobbet och vara (i vilket fall lite ...) produktiv och klartänkt igen. Tisdagen har en förmåga att bara försvinna i myllret av dagar som går. Man är ju igång igen med sin arbetsvecka men har dock hunnit bli lite trött, man måste se till att komma i säng i skaplig tid, man har ju dessutom ytterligare tre jobbardagar framför sig innan det finns utrymme för annat så ambitionen finns liksom inte att hitta på något extra en tisdag... den får liksom bara rinna iväg... mot onsdagen. För på onsdagarna börjar kreativiteten ta sig igen. Jag är oftast på jobbet lite extra tidigt denna dag eftersom jag fortfarande är fylld av förvissning att jag kommer att hinna få snurr på och göra mig av med en massa arbetsuppgifter just den här veckan. Har denna dag inte en tanke på att veckan har någon begränsning. Nej, på onsdagarna lever jag lite i det blå och har fullständig tillit till att jag kan fixa allt jag vill och har all tid i världen man kan tänka sig ifall jag skulle få för mig att göra något stordåd. Onsdagarna innebär också gympa för mig, ett bra sätt att spralla loss alla muskler tillsammans med en massa andra, koppla bort huvudet en stund och bara låta ambitionen bestå i att dra i sig en massa luft och inte halka i eventuella svettpölar.Efter final med dusch och en stund i bastun är jag i skick som ny... och vrålhungrig och alldeles för pigg. Det är till exempel därför jag sitter här och bloggar nu fastän klockan närmar sig 23! Hur som helst... sen har Vi torsdagen och då börjar jag inse att det handlar om att välja och prioritera vad som ska hinna avverkas på jobbet just denna vecka, att jag får bestämma mig om jag ska fixa något hemma på en vardag eller spara till dom vanligtvis alldeles för fullmatade helgdagarna. På torsdagen går också ett av dom få TV-programmen jag oftast ser... socialpornografi på hög nivå... Lyxfällan! Då sitter jag tillbakalutad i soffan och låter 1 timme av människors ur-usla ekonomi fylla mig med förundran och ibland lite "ojande" över hur slarvig man bara får tillåta sig att bli! (En liten figur på min axel påminner mig nu om att det är ett effektivt trick man kan använda sig av för att känna sig lite mer präktig och duktig...det här med att frossa i andras elände!) Hur som helst kommer alltid fredag efter torsdag vilket innebär att det börjar bli lite ont om utrymme och tid för att bli färdig med både det ena och det andra på jobbet. Fredag-förmiddagarna medför därför en viss frustration och ett något ansträngande tempo som dock inte utesluter en fralla (det vill säga bägge delarna inte bara den ena halvan), toppat med rejäla ostbitar och nedsköljt med kaffe och härligt fikarums-prat med jobbarkompisarna för att överhuvudtaget ha en möjlighet att genomföras. För framemot lunchtid på fredagen ramlar den härliga "ge-upp-insikten" över mig! Så befriande skönt att fatta att det är kört, kalkat, ogenomförbart att hinna med det man tänkt sig fixa denna vecka. Fredag-eftermiddagen blir jag oftast kvar på jobbet fastän jag har någon stående ambition att gå hem tidigare. Det blir liksom inte av, jag grejar med lite av varje och rundar av inför helgen! Fredagkvällen blir vanligtvis en praktisk fixarkväll för mig hemma med något extra gott att äta, handla och pilla med lite av varje inkluderat se till att tiden går så att jag med gott samvete kan få gå och lägga mig på rosenörat! Sen har Vi lördagen, denna lyckodag! Oftast vaknar jag tidigt av mig själv, är ju morgonpigg av födsel och ohejdad vana! Lördag-mornar är fyllda med en känsla av vara oändligt ledig, tillgång till en massa kul och möjlighet att få vara utomhus i dagsljus. Söndagen likaså även om jag tvingar mig själv att återgå till verkligheten fram emot kvällen då greppet om den stundande nya veckan ska tas. Slutar med ett litet klokord ...som till exempel jag behöver påminna mig om ibland! Slå Dig ner... tills brådskan har gått över! Idag har jag så mycket att göra...så jag tror att jag gör det imorgon istället! :)