Juldagen, Rikard Wolff och paus.

Börjar med pausen.

Helt plötsligt är det tyst, lugnt och helt stilla i huset efter dygn med prat, skratt, fixande och en massa på gång. Godingarna är på bio och ser Bilbo och ja, jag blev erbjuden att följa med men valde bort. Skönt med en liten paus och skönt att få rå sig själv en stund.
Har haft en härlig juldag, precis så slapp och ledig som jag hoppades på. Bara vegeterat, umgåtts vilket är det samma som skratt (... eller kanske mera garv med tanke på sällskapet) tid åt långa samtal och en massa fikande.
Upptäcker att jag får hålla ständig koll på mig själv för att inte gå igång med aktiviteter.
Kommer på mig själv med att tänka... kanske ska ta in den sista pelletspallen ... kanske ska rensa bland julsakerna nu när jag har lådorna framme o.s.v.!
Men nej, nu är det träna sig i att inte göra någonting alls som gäller.
Är övertygad om att det är en underskattad förmåga som jag verkligen behöver repetera och förfina. Låter den ju oftast drunkna i ambitionen "ska bara... ska bara"!
Juldagen är verkligen en extra bra dag att träna på det. Inga måsten, inga besök numera som ska göras,  inget praktiskt som måste klaras av ... allt i dyningarna efter julafton som innehåller så många aktiviteter.
Lyssnade på "Vinter i P1" som idag startade med Rikard Wolff som värd.
Så himla behaglig person ... och så oerhört duktig på att använda ord!
Jag tycker så mycket om ord och blir så lycklig när dom kommer helt rätt.
Oftast handlar det om att läsa skrivna ord. Ord som har vägts på guldvåg, redigerats... redigerats en gång till för att slutligen fastna på papper där dom därefter är beständiga och kan läsas om och om igen.
Men så glimrar det till och en människa som Rikard Wolff dyker upp.
Förstår att han har ett manus, begriper att det också är redigerade ord, men känner ändå att dom blir, till skillnad från det skrivna ordet, mer ärliga, omedelbara och här och nu!
Dom går ju liksom inte att bara deleta i efterhand!
Lyssnade på hans program på det här sättet som jag bara gör när jag är utvilad och inte har för mycket annat som pockar på i huvudet.
Och det handlar egentligen inte i första hand om hans berättelser, innehållet i dom.
Det handlar mer om hur han berättar, vilka ord han använder och ja, även när han inte använder orden alls! Där han istället gör den där perfekta pausen, ändrar tonläge... sänker tempot!
Så rackar-bra!
Har Du inte lyssnat - gör det!
Hela eftermiddagen har jag känt mig fylld av att behöva göra mig av med mina tankar om programmet. Jag letade upp honom på Facebook och skrev ett litet brev till honom, vad jag tycker om hans sätt att prata och att hans program gjorde avtryck.
Alltid skönt att få ge utlopp och återkoppling, beröm och bekräftelse när man blir berörd!

Livet för övrigt då... ja, längtan efter julmat har gått över ... absolut! 
Det går över snabbt!

Nej, imorgon lär det bli sundare livsföring och frossande i annat som hör till julen.
Frukt, nötter och liknande.
Har köpt ett stort, vackert granatäpple som jag ska göra något av.
Kanske ge mig ut i julrean och köpa mig en Blu-rayspelare för att äldsta godingen ska hinna hjälpa mig att få igång den innan hon reser hem till sitt!
Absolut rasta av mig med något riktigt fysiskt ansträngande och dessutom ha det bra och njuta av ledigheten!







För övrigt så har Bullekattens symtom på diabetes planat ut efter att jag slutade ge honom torrfoder som innehåller så mycket kolhydrater!
Istället får han nu äta ... mer eller mindre motvilligt ...  Alaska Pollock fisk, viltskav, strömmingsfileer och ett "blötfoder" på konservburk som enligt vad jag googlat fram ska höra till det bättre att ge.
Han upphörde med att dricka dom stora mängderna med vatten han drack bara efter ett halvt dygn och har inte behövt använda "nöd-lådan" i källaren mer.
Är skapligt pigg och pillar i sig nymodigheterna med mat lite eftersom.
Var så pigg natten till igår så att han i protest mot att jag inte gick upp när han väckte mig vid 3-snåret, lyckades bita av sladden till den digitala termometern, fastna i gardinen i sovrummet och träna sig i att klättra på väggen i jakten på en spik som stack ut lagom ovanför min huvudkudde!
Inte illa av en medelålders, smått överviktig katt i grå-randig pälskostym!
Den lille mannen .... han håller mig igång!  :)

Ett helt liv sen sist...

Känns som om jag har levt ett helt liv sen sist jag satt här och skrev!
Har fyllt mig med så mycket så när den obokade stunden har kommit har jag varit för trött eller klockan alldeles för mycket! Nu sitter jag dock i fåtöljen med den bärbara i knät och fötterna på fåtöljen bredvid.... bästa ställningen för att blogga!
Det är dan före dan före dan just nu och det känns riktigt bra tycker jag!
Julen kommer alltid som ett välkommet avbrott och medför att tiden helt plötsligt tar ett extraskutt till januari och all förväntan som har med det nya året att göra. Bara vetskapen om att det var som absolut mörkast igår och natten till idag, Tomas-natten, gör att det är annorlunda.
Men innan det är dags att släppa fram alla tankar på tulpaner i blandade färger ska jag frossa i jul och nyårsvilan som strax börjar.
Yngsta godingen har redan kommit hem och den äldsta landar här i stan ikväll även om hon inte dyker upp här hemma hos mig förrän imorgon, en dag som dom kommer att ägna åt att göra marsipangodis och klä julgranen. Har blivit lite av tradition att dom alltid ordnar med det medan jag tar hand om maten. I år är det ju lyxigt att ha två lediga dagar så här i direkt innan jul!
Oftast brukar jag jobba halva dagen den 23 december och sedan springa halvt gatlopp resten av dagen för att få till vårt veg-julbord!
Ser fram emot att ha en skön uppesittarkväll imorgon och låta julefriden få vältra sig in  i huset redan under eftermiddagen! Ska göra vad jag kan för att fridfullheten stannar tills efter nyår.
Visserligen ska jag in och jobba en av mellandagarna men det är helt ok, det är ju många lediga dagar ändå.

Har plockat fram lite julgrejer idag och överrumplas av att även jag ... ja, just det ...  har så långvariga och inrotade traditioner.
Jag har ju inte så mycket jul-pyngel. Men det jag har är grejer som hängt med länge.


Till exempel mina tomtar som ligger i den pappkartong jag hämtade på posten i början på 80-talet med en stor tomte som jag skickat efter från långt uppe i norra Sverige någonstans.
Och nu idag när jag tog upp kartongen från källaren  kom jag på att det handlar om 30 år med samma kartong med tomtar!

Tomtar har ett speciellt fack i mitt hjärta, men bara under förutsättning att dom ser ut precis som dom ska! Och nej, det går inte på förhand att tala om hur dom ska se ut ... det vet man bara när man ser dom.
Till exempel mina små jättefina tomtar efter farbror Tage... dom är helt rätt! Dom brukar vanligtvis sitta i porslinsblomman under julhelgen men i år ska dom få ombyte och tillbringa sin vakna tid i Kungs-Cissusen bredvid Putte-Sköldpaddas akvarie.

Det är med tomtar precis som med annat julpyngel ... man ser på en gång när det är fint och rätt.
Som i snögloppet förra helgen på Kungsgatan i Stockholm!
Så jättefint med ljusgardinen. som hänger ner över räcket.
Märkte dock inte den eventuell handeln som pågick nere i högerhörnan förrän jag redan hade fotograferat. Jag fick jättebråttom därifrån, kändes som om jag sett något jag inte skulle se... och att det kunde få konsekvenser.

Likaså den sparsmakade ljusslingan på KonsertHusets vägg... så jättefin!

Nej, nu ska jag se om Krumbukten Långsvans vill in.
Är extra rädd om honom nu eftesom jag anar och befarar att han kanske håller på att utveckla diabetes!
Sen snön kom har han ju varit inomhus mycket mer än vanligt och därmed inte fysiskt aktiv.
Han har rondör sedan innan den lille mannen vilket är en jätterisk för en medelålders katt som äter fullvärdigt djurfoder utan att så mycket som behöva röra på svansen en gång.
Sista dygnen har han druckit jättemycket så igår kväll gick det upp för mig att något är annorlunda!
Efter mycket googlande så är jag ganska säker på att det kan handla om diabetes ... redan har fått eller kan vara under uppsegling!
När jag dessutom på flera ställen hittar information om att just torrfoder...trots att det är det dyraste på marknaden, innehåller alldeles för mycket kolhydrater för en katt, som bara ska ha protein... då tar det skruv!
Kunde inte somna om inatt efter att jag varit uppe och släppt ut honom.
Funderade fram och tillbaka och förstår att jag måste kontakta veterinären och kolla upp ordentligt. Men innan ska jag ändra hans kostvanor och se om jag genom diet kan balansera upp blodsocker- balansen. Går säkert inte att jämföra med människor och hur man bäst lever ett liv med diabetes rakt av... men det finns en massa slående likheter! Det här bryter ut när han är medelålders, efter en period med bara lite fysiskt aktivitet och med en kost som består av en massa kolhydrater! Det är som klippt ur Folkhälsoinstitutets riskbedömning för hur man på bästa sätt får ett av vår tids vanligaste vällevnadssjukdom ... diabetes!
Visst är det oroligt... han är viktig i mitt liv den lille mannen!
Men om det nu  är svårt att vänja honom vid annan mat så kommer det dock att bli mycket svårare att ha honom inlagd på djursjukhus med dropp för att balansera sockervärden för att sen insulinbehandlas och blodsockerkollas dagligen!  Det är bara att ge järnet och försöka efter bästa förmåga! Egentligen tur att det inträffar nu när jag och tjejerna kommer att vara hemma mycket och ha tillfälle att kolla upp honom och pyssla om honom! Vi får fixa det tillsammans ... precis som vanligt! 

Vitt ... heltäckande!

Ja, det är nog det som präglar tillvaron allra mest nu, vintervädret och all snö!
Jag vet att det är vackert, jag vet att barnen är glada och jag vet att det är ett tecken på att naturen sköter sig ... men jag gillar det inte ändå! Det är opraktiskt, bara alldeles för fantastiskt opraktiskt för att jag ska trivas och tycka att det är ok! Men eftersom det inte hjälper att beklaga sig få man ta skeden i vacker hand och gilla läget.
Promenerade därför tur och retur stan igår i den oplogade lössnön vilket är en upplevelse i sig!  
Sopade dessutom iskall fjäderlätt snö i omgångar under hela dagen igår ... det fyllde ju på hela tiden. Verkligen skönt att få vara ute och röra på sig i dagsljus.
Hängde upp min fågelautomat också, laddad med solrosfrön och hampfrön trots att det är ett bra sätt att dra till sig råttor enligt tidningarna.
Det var 13,7 minusgrader i natt och mitt gamla trähus kändes lite för svalt ... eller mera "för himla iskallt" när jag var tvungen att gå upp och öppna ytterdörren för Bullekatten mitt i natten.
Han tyckte också det var för kallt och katter kan verkligen uttrycka sin avsky för kyla på ett tydligt sätt. Kröp ihop och gjorde sig helt platt när kalluften strömmade in genom ytterdörren ... backade sedan och kravlade bakåt med svängande korpulent bakdel ... fortfarande lika platt!

När jag traskade in till stan igår förmiddag var det helt oplogat och nattens decimetertjocka nysnö  låg orörd på trottoaren. Det var rejält kallt med flera minusgrader och knappt en människa utomhus fastän klockan var tio och knäpptyst, så där tyst som det bara blir när det snöat en massa.
Flera gånger tyckte jag att jag hörde något i buskarna bredvid där jag gick och inte förrän jag stannade och tittade ordentligt såg jag dom svarta bollarna som satt och kollade in mig när jag gick förbi ... koltrastarna!
Uppburrade, säkert frusna och fullständigt orädda när jag stannade till och fotograferade.
Nu är det mera oväder på gång. Det har visst redan vältrat sig in över Skåne och är på väg hit mot det sydöstra hörnet nu i natt.
Håller tummarna för att det inte blir såna massor som dom pratar om på SMHI.
Jag har nämligen beställt 4 pallar pellets som kommer att levereras i veckan med långtradare
... vilket är en riktig rysare!
Är så smalt och trångt här på gatorna i vanliga fall så kombinationen med snöhögar och snömodd är överkurs. Men dom är otroligt duktiga på att manövrera, långtradarchaffisarna, så jag anar att han inte gör något han inte tror på är genomförbart och hur som helst, det är ju inte mitt bekymmer... förhoppningsvis är jag på jobbet när han kommer, lika bra det!
Brukar vara en lastbil med släp som längst bak dessutom är behängd med en liten truck som hissas ner och används till att lasta av pelletspallarna med!
Kan nog bli veckans underhållning för  alla pensionärer som bor här på området.

För övrigt har jag bakat kakor i kväll!
Enda gången på året jag bakar småkakor är till jul vilket medför att jag aldrig blir speciellt duktig på det.
Oftast blir dom goda men inte alltid vackra ... men sådan herre sådan hund, ni vet! :)

Har varit en härlig helg som nu strax är slut!
Kommande vecka är välfylld som vanligt, både dag och kvällstid och Lucia på torsdag.
Kommande helg är jag bortrest, helgen därpå är godingarna på plats här hemma för att få igång julen.
Ytterligare en helg senare är det nyår och förhoppningsvis har jag besök!
Det innebär att nästa gång jag sitter här en vanlig
söndagkväll och bloggar så är det januari,
.... ljuset är på väg tillbaka och jag kan på allvar fundera på om jag inte ska ha mig en liten tulpanbukett!
Livet är gott ... lev väl!

Första advent och andra december...

Gud Fader, Tomten eller någon annan godhjärtad hörde!
För jag hoppas verkligen att barn fortfarande önskar att det ska börja snöa... små barn och stora med förresten. När jag var liten så såg alla ungar verkligen fram emot att det skulle komma snö när det började dra ihop sig till jul. I mellanSverige var det nog ganska vanligt att snön kom och jag kan inte komma ihåg att jag inte ville att det skulle bli snö. Och nu har snön kommit i större delen... eller kanske hela Sverige!
Det kom några korn innan jag somnade i går kväll men inte mer. I fredags såg jag säsongens första snöflingor när jag var i  Malmö, inget som stannade kvar på marken men ändå.
I morse när jag vaknade snöade det för fullt och och sedan har det ju hållit på till och från hela dagen så nu är det hela 10 centimeter nysnö... stort för att vara sydöstrahörnan på Sverige! :)

Allt är relativt verkligen! Har varit runt till affärerna i eftermiddag och sett flera vuxna i vimlet iklädda termobrallor och dunjackor!
Men det klart, det gäller att passa på, det kan dröja länge till nästa gång det finns anledning att ta ut dom på vädring! Så härligt när första snön kommer på just en sån här dag som första advent.
All belysning, ljusslingor och annat ser ju så mycket finare och mer stämningsfullt ut om det ramas in med snö.

 Sen finns det varianter som är hopplöst ute från början ändå, där det inte hjälper med vare sig snö, regn eller annat, det är och förblir anskrämligt ändå.
Eller lite skrattretande.... på gränsen till fånigt.
På Stortorget i Malmö finns en gran som i dagsljus ser ut som en blandning mellan byggnadsställning och lyftkran i dagsljus belamrad med lampor. I skymningen drog ett ljusspel igång som medförde att hela skapelsen med 10-15 sekunders mellanrum bytte färg från knallgrönt till blått, lila, ceriserosa, och vitt jämnt fördelat över alltihop.
Kalla neonfärger som fick mig att tänka på tivoli mer än på den julgran den skulle föreställa.
Ändå kan jag ana så nöjd den kultur och julpyntsansvarige tjänstemannen/kvinnan på Malmö kommun är efter att ha lyckats med stordådet att modernisera julgransbegreppet så totalt!

Ser plötsligt vad jag skrivit och måste fnissa lite för mig själv... det var värst så stockkonservativ jag är när det kommer till kritan... eller till granen!

Stjärnor är en annan grej som finns i miljoner varianter!
Som i väntsalen jag passerade! Stora bulliga ljusbeiga , luftfyllda saker med belysning inuti.
Det kan ju vara så att jag inte har förmåga till nytänkande emellanåt... okej det får jag i så fall leva med.
Men dom här knubbiga sakerna fick mig mer att tänka på kommunala simhallar än på advent
.... uppblåsbara flythjälpmedel! :)
Hur som helst, så här i snötider brukar allmänna kommunikationer få på tafsen och det är möjligt att det kommer men i väntan på det vill jag ge beröm!
Man kan förköpa biljetter med ett så kallat res-kassa-kort här i stan och få rabatt.
Resan till Malmö var min debut att handla resa på det här sättet. Laddade kortet på nätet i veckan innan samtidigt som jag såg att resan jag tänkte göra kostade 204 riksdaler enkel. Var på plats i lite extra god tid innan tåget gick för att jag inte hade koll på hur dom här automaterna fungerade. Busenkelt verkligen, så himla behändigt!
Sen kom belöningen, rabatten... den utlovade... i form av att biljetten bara kostade 160 kronor när man handlade den i den här automaten.
En annan variant är sättet man kan åka buss på... med busskort!
Jag cyklar ju året runt men garderar med busskort när det är fruset och när det regnar en massa som sista veckorna! Från i fredags har jag ett "månadskort" som medför att jag kan åka hur mycket buss jag önskar och hinner på en månad. Så smart... så himla smart och användbart .... jag som bor där alla bussarna passerar!
Sen kommer det väl alltid vara så att jag tycker det är fullständigt hopplöst att behöva vänta på en buss, eller passa en busstid! Jag har alltid stönat över det vilket har medfört att jag många gånger hunnit traska kilometer på kilometer innan bussen kommit och då valt att gå den sista biten också.
Ser framemot att börja gå till eller ifrån jobbet, ett skönt och lätt sätt att ersätta cyklingen på.
Eftersom jag är van att röra en massa på mig så ställer snö och is till det för mig så då går jag ena sträckan mellan jobbet och hemma.... oftast hem på kvällen. Tar ganska prick en timme och gör att jag när jag kommer hem är färdig-rastad och färdig-tänkt.
Att traska länge i mörkret stämmer så väl med känslan jag har av att livet ska vara lite
igelkotts-aktigt  så här års.
Låta benen hitta lunken av egen kraft, ta huvudet under armen och bara vandra på!
                                                                         

 Idag är det den andra december ... en speciell dag! 
För precis 15 år sedan dog mamma Gunborg.
En dag som etsat sig in för alltid och som väcker sånt vemod.
Det är verkligen skönt att hon inte blev kvarglömd här på jorden i det skicket hon var ... utan tal ...
utan rörelseförmåga, men med knivskarpa tankar, blickar och frågor som hon ... till stora delar  lyckades förmedla till oss som fanns omkring.
Så många år som har gått.
Jag har drömt om henne flera gånger, tänker ofta på henne och får fortfarande den där förnimmelsen att jag ska ringa henne, berätta för henne när det händer något speciellt i mitt liv. Så kommer jag ju på att det inte längre går..... i vilket fall inte på  det vanliga sättet.
Sen andra gånger finns det  stunder när hon dyker upp i mina tankar och jag nästan invändigt ser hur hon skrattar eller tittar uppfordrande på mig för att det är något jag ska uppmärksamma eller förstå.
Så  Vi har någon form av kontakt ändå.... fast det gått femton år!
Mamma Gunborg ..... allt Gott till Dig där Du är i din himmel! Vill bara berätta för Dig att det har snöat som sjutton här idag... jaha ... Du vet det redan ... Du har redan tittat till mig! Härligt! :)

Doft, mera doft och annat av värde...

Nu har jag hamnat där jag ska vara. Startade datorn vid köksbordet och tänkte sitta där och blogga en stund. Ljusen på bordet var tända efter maten och det kändes som om det var där jag skulle bli kvar. Men nej, nu sitter jag vid "rödabordet" i hörnrummet. Det är märkligt vilken skillnad några centimetrar kan göra. Köksbordet är lite högre men tillräckligt för att jag ska ha svårt att pricka rätt på tangentbordet. Har något med höjden på armbågarna att göra  får jag för mig. Skriver en massa fel hela tiden.
Det allra bästa ställningen för att blogga är att sitta med datorn i knät och fötterna på bordet men jag anar att den lille mannen i grårandig kostym kommer att pocka på det han tycker är sin  ägodel (... det vill säga mitt knä) om jag hamnar i fåtöljen. Det är nämligen bästa
"ligga-i-knät-väder" för en katt just nu! Småregn, har börjat blåsa och personalen (det vill säga jag) är hemma och passar upp med klapp, lite kliande och glada tillrop om hur vacker och fin han är!
Har låtit lättjan ta över nu och har lagt ner ambitionen om att ta mig till skivstångsgympan.
Istället ska jag sitta här vid datorn en stund.. och sen bara vara.

Idag om en månad är det juldagen... så avlägset... men kul! Det är  mysigt med julhelgen, den kommer verkligen som ett välkommet avbrott i mörkret och  funkar lite som transport till att fylla huvudet med helt andra tankar. Som att man plötsligt vill ... eller snarare akut behöver... köpa gula, rosa och lila tulpaner, att det inte längre är kul att tända röda ljus och frossandet i det nya samtalsämnet "det är faktiskt lite ljusare idag"!
Så här en månad innan har jag som så många andra fyllt huset med dofter som hör julen till.
Saffran... jag säger då det... vad saffransbröd doftar gott och så himla snyggt det är med saffransdeg! Köpte saffran av en jobbarkompis som är från Iran. Han ville ha 95 kronor för en liten vacker glasburk med 2 gram. Vilken saffran sen... små röda rotliknande torra trådar som efter behandlingen i morteln doftade något fantastiskt! Förutom att degen blev så där fint rödprickig så smakar dom färdiga lussekatterna jättemycket saffran... inte för mycket bara så "mycket-fylligt-saffran"! Den leverantören ska jag vara rädd om!

Annan doft som överföll mig och fick mig att bli klarvaken igår var när jag städade här hemma.Öppnade fönstret i badrummet när jag fixat färdigt där och fortsatte fixandet i en annan del av huset. Gick tillbaka efter någon timme och överraskas av doften av vår! Solen var framme precis då och hjälpte kanske till att få alla doftämnen att ånga in genom fönstret lite extra! Det var den där doften som har med "lakan som torkat utomhus" att göra! Kände verkligen hur länge sedan det var sen sist! 

När jag ändå frossar i det här med dofter så kan jag ju berätta att just nu ligger doften av vinbär, blåbär och björnbär tung i köket. Jag är ju lycklig ägare till (...kan också läsas "känner mig ibland belastad av)  en frys med massor av bär och jag behöver väl inte gå närmare in på vem som lagt dom där! Jag äter upp dom lite i sänder i form av sylt/kompott/röra eller vad det nu kan kallas, som jag lägger på havregrynsgröten. Jag blandar lite olika och nu blev det vinbär, blåbär och björnbär.... blåsvart guld i dubbel bemärkelse! Doftar också ljuvligt!

Strax ny vecka ...välfylld både dagtid och kvällstid, men det är så det ska vara. Blir det som jag vill är jag ledig på fredag för att åka en sväng till Sveriges utpost mot kontinenten ... Malmö.
Över huvud taget är det välfyllt framöver, mycket som ska ordnas med, fixas och hållas i minnet.
En grej jag länge har haft uppskriven på en "att-köpa-vid-tillfälle-lista" har jag dock strukit!
Har tyckt mig behöva en mindre yxa att använda när jag ska fixa "spent-ved" till kaminen men så tycker jag inte längre! Tack vare att jag inte fått till att köpa den så har jag fortfarande 10 fingrar i behåll...varav ett sedan igår utsmyckat med plåster. Så snabbt det gick att slinta... fastän jag tycker att jag är så noga... tur att den var så himla slö ... den gamla jag har.... som jag absolut ska fortsätta att ha kvar ....oslipad!
God ny vecka och kom ihåg!
Det har aldrig tidigare varit så nära till våren som just idag!   :)   

Bedrövligheter och vårkänslor.

Halva jag är fylld av bedrövligheter....  den andra halvan av annat.
Har nyss hört om upptrappningen av alla granatattacker mellan Israel och Gaza under dygnet som gått.
Tänker på alla människor som är mitt uppe i fasor som har med krig att göra, vettskrämda barn omgivna av oroliga ledsna vuxna som inte längre utstrålar trygghet och lugn.
Alla ljud och alla bilder dom kommer att bära med sig hela livet.
Annat bedrövligt, fast på ett helt annat plan, mer lågvattenmärke i största allmänhet,
är sverigedemokraterna som visat sig rätta ansikte beväpnade med järnrör i veckan som gått.
Rädda lättprovocerade och maktlystna som tappar all kontroll så lätt. Och försvarar varandras agerande efteråt, inte utesluter, inte tar ställning emot!
Bra att dom visar sitt rätta jag... det börjar bli glest i deras partiledning ... och glesare hoppas jag att det blir !
Mer då.... nja.... kommer inte på så mycket bedrövligheter till.. mer på nivån små retstickor i min vardagslunk.
Min ljudanläggning i köket till exempel, som jag använder som radio all min vakna tid hemma.
Vet att jag skulle stänga av radion en kväll utan att tända belysningen... och att jag trevade lite fram och tillbaka innan jag hittade avstängningsknappen.
Märkte dagen därpå vad jag hade gjort... ändrat inställningen och fått igång en timer som medför att radion stängs av efter 12-14 minuter.
Igår skulle jag ge mig på att rätta till det här utrustad med bruksanvisningen, bra belysning och fjärrkontrollen! Men hur jag än gjorde så fanns timern kvar. Blev till sist så ilsk att jag stängde av eländet, bestämde mig för att byta batterierna i fjärrkontrollen eftersom det verkade som om kommandona ibland gick fram... ibland inte, och började att tänka goda tankar om små fina lättskötta transistorapparater som bara har några knappar, ingen fjärrkontroll och som alltid funkar!
Drog ur kontakten.... också det i ilska... satte i den nu för två-tre timmar sedan .... och radion har varit igång sedan dess!
Törs inte så mycket som titta åt skåpet där den står ... håller bara tummarna för att den funkar nu.
Blir himla trött på teknik ibland... är inte intresserad av att pilla med inställningar.. vill bara att det ska funka. 
En annan liten sak som inte blev som jag tänkt var att när jag äntligen tar tag i min ambition att skruva upp de nya brandvarnarna visar det sig att stjärnskruvmejseln jag äger är alldeles för grov... så jag får inte fast dom i taket mer än halvvägs.
Törs inte ta i med den för stora skruvmejseln ... anar att om jag slinter för många gånger förstör jag skruven.
Mannen jag varit gift med lyckades väl i sin fostran av mig vad det gäller snickeriochfixahuset-sammanhang och lite ränder sitter kvar!
Nähä .... istället ska jag göra slag i saken och köpa mig en skruvdragare med många olika grovlekar att byta mellan ... eller så skaffar jag mig en speciellt utvald vacker liten stjärnskruvmejsel i syfte att få ett förträffligt bra brandskydd här hemma!

 Har varit ute i trädgården en sväng i eftermiddags innan det började skymma.
Magnolian har nästan släppt alla blad så det var läge att gå ut och ta hand om dom. Jag tycker ju om det här med löv och blad och använder så mycket som möjligt att täcka rabatter och odlingsbäddar med.
Vet förstås att det kan bli fin sovalkov till alla mördarsniglar om det blir en mild vinter men tröstar mig med att jag kan köpa stor, verkligen extrastor ... förpackning Snigelfritt i slutet på mars!

För tänker man efter så är det så himla knasigt det här hur Vi gör med vårt odlande!

Tar bort allt organiskt material, städar, plockar och låtsas att "fint i trädgården" är detsamma som inte ett löv kvar.
Sen... på våren ... så handlar Vi organiskt material för dyra pengar i affären och strör ut och känner oss som riktigt präktiga trädgårdsmästare.
Det är bara det att det Vi häller ut från alla säckar och påsar troligtvis inte på långa vägar har samma höga mull-tal och näringsvärde som sånt som äts upp av maskar på plats och får förmultna av naturens egen kraft.... men ser lite skräpigt ut under  tiden.
Hur som helst... det var där bland Magnolialöven som jag kom på mig själv med att tänka på hur jag kan göra i vår... i rabatterna... gräva upp... gräva om ... göra om!
Så jättekul det kommer att bli!
Ska börja rita så smått hur jag vill ha det!
Och mitt uppe i det här anfallet av vår-tankar hittade jag blommande julrosor bakom nedvissnade perenner. Som en bekräftelse på att det lever och växer i trädgården... bara lite mer fördolt och lågmält!

Avslutade min "söndags-sväng-i-trädgården" med att hitta en kvarglömd vissen och skrumpen vindruvsklase vilket också blev en påminnelse om att  vinstocken ska beskäras i december.... alla andra månader är det ju för mycket sav igång!
Nu ska jag dock strax bestämma mig för om jag ska iväg till den rödvita föreningen ikväll eller inte. Skivstångsjympa... härligt!
Men jag ska också sällskapa en liten ... nej stor MaineCon- kattfröken  några hus bort ... Gabriella .. så jag vet inte om jag hinner.
Är ett pass imorgon med... så jag får se ....ska strax bestämma mig!

Det ljusnar betydligt ...

Dåså, äntligen sitter jag still!
Idag har jag haft så många grejer på gång hela tiden så jag nästan blir trött på mig själv!
Så fascinerande med såna här dagar som idag, då jag varit med mig själv utan att egentligen ha något "måste"! Kör på utifrån arbetslust och intressanta objekt liksom, utan att någon eller något hindrar. Under alla år så har det ju varit så att nu är klockan si eller så och det är dags för ditt eller datt.
Och egentligen är jag nog lite så i mig själv. Jag tycker om att pausa för fika och är ganska noga med att laga riktig mat även om jag ska äta bara med mig själv.
Helgerna har ju en förmåga att fyllas med en massa som jag vill få undan eller komma ikapp med.... så för det mesta blir det lite förutbestämbart vare sig jag vill eller inte!
Men idag hade jag inget speciellt schema... till en början vill säga! Åt en maffig helgfrukost och och tog mig tid att titta hur jag har det här hemma!
Jag älskar mitt lilla hus och har det verkligen som jag vill ha det!
Visserligen har jag en massa som jag vill göra i ordning och fixa till ... eller göra om.... men det ingår ju i att ha eget hus .... det blir aldrig färdigt!

Mitt vackra stöldgods...den gula!

Hur som helst upptäcker jag vilka små under som skett här hemma under veckan... ja, visst har jag sett att det var på gång! Mina novemberkaktusar har slagit ut... och blommar något helt kopiöst!
Har tidigare bloggat om mitt tjuvaktiga leverne och stöldgodset som växer här hemma i fönstren.
Läs gärna så får Du detaljerna (Gamla synder 20111113) .
Det stöldgodset har nu hur som helst växt till sig ytterligare och lyser så fint mitt ibland dom röda blommorna.
Plötsligt har jag mycket som blommar här hemma i novembermörkret och mer är på gång.
Några av amaryllislökarna jag planterade har nämligen absolut vaknat.

Jag var tvungen att ge mig in till jobbet en stund idag trots att det är söndag. Men efter 1 timme var jag ute på gatan igen och promenerade hem i rask takt... 56 minuter enligt Runkeeper... inte pjåkigt. Så skönt att vara utomhus i dagsljus... kände verkligen hur jag fylldes på!

Yngsta godingen berättade på telefon att hennes folkhögskola ska ha konsert den 17 december och då jag ska vara med....absolut! Det kräver en extra ledig dag ... liksom mitt besök i Malmö som jag nyss fick ställa in!
Alltså har jag suttit och grovplanerat hur kommande 6 veckor ska se ut.
De sista arbetsveckorna 2012.... för om exakt 6 veckor vid den här tiden är det lilla julafton och julskinkorna runt om i vårt avlånga land griljeras för fullt!

Annat i veckan som gör att tillvaron känns ljus är att O´bama får fortsätta fyra år till.
Så bra!
Det jätteförändringsarbetet han påbörjat måste absolut få några till år på sig innan man kan bedöma vad det är värt och om han är rätt man för att göra det.
Nästa år är det ju året innan valet här i Sverige. Jag jobbar i offentlig sektor och anar vad det innebär och medför.
Det som går att krama ut i form av besparingar kommer att genomföras under första hälften av 2013....  för 2014 tvärnitar all förändring för att ersättas av en massa vallöften och floskler.
Här i stan är det bedrövligt rörigt politiskt.
Saknas egen majoritet så allt sker i samråd med Sverigedemokraterna ....mer eller mindre.
Tyvärr inga lokalpolitiker som imponerar heller. Det är en baksida med att jobba som kommunaltjänsteman att det ibland blir så tydligt att dom är lekmän ... och glömmer ha tillit till
... och luta sig mot dom som har kunskapen.

Söndagkväll... härliga rofyllda tillstånd!
Alltid så klartänkt och utvilad så här dags på helgen.
Skulle ha gått på skivstångsgympan egentligen, men valde bort.... ibland får man välja bort även det roliga för att ha balans!
Det är ju så mycket jag vill ... så mycket jag vill göra så det gäller verkligen att ha koll på att det stannar vid "lagom" .... detta himla braiga ord som talar om när det är bästa nivån för att fortsätta ha det bra!
Till sist... det ljusnar betydligt i  mitt kök!
Har en jättestor Magnolia utanför matrumsfönstret!
Hela sommaren är det skugga och behagligt svalt vid köksbordet.
Men ibland mörkt... och nu ljusnar det... verkligen.
Löven ramlar och himlen blir åter synlig ... det ljusnar i november... inte illa! :)
    

AllaHelgonsdag .... AllaDomVisaknardagen eller ..... SåGladAttViFortfarandeFårvaraTillsammans-dagen!

                                                                                                                                                                             

 Sitter i soffhörnan med laptopen i knät och fötterna på ... ja, just det... på soffbordet!
Så gott är livet just nu!
Har varit på kyrkogården för några timmar sedan, en sån vacker men speciell plats att besöka.
Jag är inte vidare spökrädd av mig ... har respekt för att jag inte har koll men är inte rädd. Kyrkogårdar är just såna platser som inger respekt och kräver respekt.



Respekt för alla som vilar där, för alla minnen som omger dom, för all saknad som ger sig till känna där,  alla tårar av sorg över att ha förlorat någon som var viktig.

Redan när jag går in genom muren blir allt lite mer högtidligt och vackert.
Just den här helgen, AllaHelgonsHelg, är det extra vackert och högtidligt där med alla mängder av ljus som brinner överallt.
Och alla människor som rör sig lågmält i mörkret mellan alla gravar och träd.
Det hann bli beckmörkt innan jag kom därifrån.
Träffade flera jag känner, alla i samma ärende, och alla var Vi fyllda av samma känsla av

"vackert och stilla".
Jag hade ljus med mig att att sätta på graven där mina svärföräldrar vilar och till minneslunden för mina föräldrar som har sin grav 60 mil bort.
Besöker gärna mina svärföräldrars grav.
Dom kommer alltid att vara mina svärföräldrar även om jag inte längre är gift. Dom var viktiga människor för mig, speciellt första tiden i den här landsändan. Så oerhört vänliga människor... omtänksamma och generösa.
När mina tjejer  var hemma förra helgen var Vi på kyrkogården och tjuvstartade AllHelgonaHelgen.
Jag fick med mig det hemifrån att kyrkogården var en viktig plats att besöka den här helgen, oavsett om man har en grav att gå till eller inte, så tjejerna har hängt med mig sedan dom var små.
När vi med tiden väl fick en grav att besöka  blev det självklart för släkten här nere också.
Hur som helst ... Vi tjuvstartade förra helgen, mina tjejer och jag.
Tände ljus för dom Vi saknar, promenerade runt och kollade in det Vi brukar kolla.
Naturligtvis tände Vi ljus på mina svärföräldrars grav, men idag när jag kom dit kände jag mig lite besvärad eftersom det var flera ljus som brann där... fick en påtaglig känsla av att tränga mig på. Dessutom var det fullständigt becksvart i den här änden av kyrkogården ...  och det var då jag fick förnimmelsen av att luften var tjock på något märkligt ...uppmanande sätt ... anar att det var hjärnspöken och inte riktiga... men det gav mig en anledning att gå tillbaka till platsen för minneslunden istället.
Där var det så mycket folk så att det nästan var lite köbildning upp till den överfyllda "båten med ljushållare" i svart smide, den lilla springbrunnen med rinnande vatten och fyrkanten med plats för mängder av blommor och ljus.

Pratade bort en stund innan det blev min tur att tända ljusen för mamma Gunborg och pappa Eric och för mina svärföräldrar Inga och Gustav.
Det var faktiskt lite skönt att få sitta där på huk en stund ...pilla lite med ljusvekarna, tändstickorna ...  mixtra en stund med att få dom gula metallocken på plats igen.
Förvissa sig om att det brinner och sedan sakta dra mig tillbaka.
En sån där stund som känns varm och ombonad på insidan... allvarlig ... men inte ledsen
.... bara allvarligt här och nu.


Drog mig mot gatan och "den levande världen" igen och promenerade sen hem i mörkret.
Funderade lite kring det här med "AllaHelgonsdag"... det är ju det Vi firar egentligen.
Men i praktiken är det "AllaDomVi Saknar-dagen"!
Hade också kunnat var "SåGladAttViFortfarandeFåVaraTillsammans-dagen"!
Kram till alla Ni som lever
... och alla Ni som eventuellt gjorde luften tjock på kyrkogården nyss! :)

En verkligen svart sotare och lite om det här med tid...

Just nu håller jag på att ta emot en present... precis som alla Ni andra... Vi alla tillsammans!
Vi får just nu en timme extra... den Vi lånade ut i våras!
Hur skulle man kunna använda den på ett bättre sätt än att blogga... så säg? :)

Frostig åbrodd...

Egentligen ska jag lägga mig men jag kommer nog inte att hinna med något bloggande i morgon så nu kör jag på.
Denna kalla natt med fullmåne och minusgrader! Så vacker och så krispig ... och jätte kall! I mitt gamla ...lite dragiga... trähus känns det svalare. Har ju inte kört igång värmen fullt ut i hela huset, har ju inte behövts eftersom det varit så milt utomhus och dessutom står det ju tomt större delen av veckorna. Men nu har jag satt på elementen, eldat i kaminen och suttit med ljus tända större delen av kvällen... så nu är det varmt och ombonat.
Yngsta godingen har ju varit hemma nu några dagar och hon har påpekat att det är svalt... den äldsta kommer i morgon och hon tycker säkerligen detsamma anar jag!
Men det var inte det jag skulle blogga om utan först om sotaren som var här i veckan och gjorde mig så himla förvånad. Han dök upp klockan sju på morgonen, innan det ens ljusnat så det kändes lite oroligt att han skulle upp på taket, men det är ju där han befinner sig vanligtvis så den oron var nog bara min. Han skulle sota rökstocken vid kaminen med. Det var då det märkliga hände.
Jag frågade honom om brandskydd... hur många brandvarnare jag bör ha nere i källaren och här uppe. Om jag ska skaffa seriekopplade eller vanliga ... som reagerar oberoende av varandra. Då säger han.... jag kan hjälpa Dig att fixa det ... svart!
Lite senare strax innan han skulle gå erbjöd han sig att rensa imkanalen till köksfläkten, något som sotaren gjorde regelbundet innan men som nu inte längre är lagstadgat. Jag tackade naturligtvis ja till det, men sa att jag i så fall ville ha det på fakturan.

Han ordnade det och säger sedan när han går att han bjuder mig på det.... han insåg väl att jag inte var så intresserad att få det fixat svart. Egentligen är jag väl inte helt emot svarta tjänster ... om jag ska vara helt ärlig. Men då bygger ju det på att jag i så fall letar upp någon själv. 

Inte sotaren... tänk vad rörigt i efterhand om det börjar brinna.... hur ska jag då bevisa att jag skött sotningen i huset! 

 Att han överhuvudtaget hade mage att föreslå... blev så förvånad! 

Vi ändrar ju tiden nu som sagt, tillbaka till normaltid...detta konstiga Vi håller på med. 

 Hörde dom pratade på radion om att man åter tyckte sig ha hittat förutsättningar för liv ute i rymden...... ljusår bort....lång tid verkligen! Pratade med min yngsta goding om hur hon tänker kring tiden efter när musikfolkhögskolan är förbi. Tänker själv på att jag helt plötsligt bara har 5 månader kvar att vikariera på de nya arbetsuppgifterna som är så intressanta och att det om två månader redan har varit julhelg och ljuset är på väg tillbaka. Tid ur olika aspekter verkligen.

Frusen kissekatt....

Min Bullekatt hänger upp tiden eller sitt beteende efter sin egen klocka...eller snarare kanske årstid. Under alla år han bott här i huset... 10-12... så har han vintertid tillbringat jättemycket tid i ett speciellt fönster.. ovanför ett element naturligtvis.. och sovit på bordet som står där. Vet aldrig riktigt när han slutar vistas där på senvåren men plötsligt är han aldrig där. Likadant på hösten... helt plötsligt är det där han ska vara igen... i sitt fönster... och på sitt bord där jag (... naturligtvis :)... ) bäddar med en mjuk filt!

Som igårkväll ... då satt han plötsligt i fönstret och tittade ut som om han aldrig tagit någon paus över sommaren.

Den andra på gång...

Jag har själv fyllt mig med ett annat tidsperspektiv ikväll nämligen .... "efter nästa raggsocka"! Håller lite snabbt på att sticka raggisar till yngsta godingen som hon ska få med sig hem till veckan. Har därför ägnat kvällen åt att fixa den andra sockan... och funderat på vad jag ska sticka sedan ..."efter den andra raggsockan"!
Vet vad det blir! Först ett par raggisar åt den äldsta godingen... sen behöver jag en ny sjal och linda in mig i i vinter... jag gillar ju inte mössor!
För en stund sedan kom jag dock på att jag glömt något ... helt och hållet! Jag hade funderingar på i veckan på att lyssna på Eva Dahlgren som skulle spela här i stan ikväll! Vet att jag dock tänkte vänta med att bestämma mig tills jag visste om någon av tjejerna skulle vara hemma här ikväll.Det brukar alltid finnas lite biljetter kvar.... men Eva har jag verkligen helt glömt bort!

Raggisar och sällskaplig Bullekatt

Och faktum är väl att det är inte fler aktiviteter jag behöver just nu... min vakna tid är ganska fulltecknad ett bra tag framöver!

Och tiden jag sover  fyller jag minsann också! Är ju fullmåne nu och då drömmer jag alltid en massa.
Inatt blev jag lite väl närgånget och enträget uppvaktad av en av våra kommunalpolitiker här i stan.
Och vaknade och kände mig jättestörd över att han inte fattade att jag inte var intresserad alls.

Kommer ihåg att jag som argument påminde honom om att jag hade varit arbetsledare för hans fru (vilket faktiskt stämmer på riktigt...) men också att jag tycker han är alldeles för kort!
Han är kort i verkligheten men i drömmen hade han krympt ytterligare... han ville kramas och jag kände verkligen att jag stod nästan dubbelvikt när jag försökte komma loss från hans famn!
Man har inte roligare än man gör sig! :)
 Hoppas verkligen att jag inte springer på honom på riktigt närmaste dagarna... då kommer jag att få problem med att hålla mig för skratt!
Godnatt .....  nu är min extratimme förbrukad med råge!        

Att kunna ...eller inte!

Vanligaste fotomotivet just nu ...löv!

Är ju mitt uppe i att lära mig nytt på jobbet sedan några veckor tillbaka. Det är så himla kul....lite (...läs himla) svårt ibland men verkligen stimulerande. Mina ordinarie arbetsuppgifter har jag ju haft ett tag, så jag kan dom oftast, inte jämt, för när man har med människor att göra har man aldrig fullständigt koll. Men just nu är jag omgiven av nytt i smått och stort. Och jag håller hela dagarna på att orientera mig och förhålla mig till sånt som jag inte känner till.
Vissa saker är helt totalt glasklara... det här kan jag inte , det har jag inte någon tidigare kunskap om. Då handlar det om att pröva, fråga alla som finns runt omkring mig som kan, eller söka kunskap på ställen som logiskt sätt ska innehålla svaren.






Annat handlar mer om att det är förändrat sedan sist jag var i kontakt med det och att jag känner mig lite ovan och ringrostig!

mera löv...från gräsrotsnivå!

Och det väcker känslor hos mig som jag roar mig med att försöka observera  lite "utifrån", lite sakligt, i den mån det funkar överhuvudtaget när det handlar om mig själv.
Sedan är det ju naturligtvis en mängd saker som jag känner mig hemma i trots att jag inte arbetat aktiv och operativt med den här typen av uppgifter på cirka 10 år. Sammanhang som jag bara kommer på mig själv att hantera, som om jag aldrig har upphört, bara haft en paus. Och det är också roligt att upptäcka att det jag har i min ryggsäck av en massa erfarenheter fortfarande  funkar och är användbart.
Idag har jag till exempel försökt att spara ner material i datorn på en gemensam fil, där jag sparat ner grejer tidigare  utan att så mycket som blinka.... och idag funkar det helt plötsligt inte!
Tvärnit!
Och hur jag först prövar ett antal gånger i förvissningen att jag har gjort fel, för att sen börja leta om det finns alternativ ....  följt av att surna till lite .... sucka för mig själv... och ge upp!
Det kan faktiskt vara så att det inte funkar eftersom  den stora firman jag jobbar i, med alla sina datorer och system, håller på med ett stort migreringsarbete. Det saknas program, det saknas länkar och annat eller möjligtvis ligger dom väl dolt.
Eller så kan det faktiskt vara så att jag inte har fått tillräcklig behörighet i samband med att jag bytt arbetsuppgifter. Just den här händelsen har väl i sig inte givit mig några stora lyckokänslor men är ett exempel på hur stimulerande det är att få skakas om lite, tvingas ifrågasätta och pröva lite nytt.
Hur som helst måste jag lösa det under morgondagen.
Annat som är roligt att klara fastän jag är övertygad om, även nu efteråt, att jag inte kan... är att stå högt upp på en stege och klippa grenar!

En annan lönn .. 

Har en lönn på min lilla 600m2 stora tomt som börjar bli alldeles för stor..... lönnen alltså! :)
Men eftersom den från början för drygt 20 år sedan bara var en liten slana hemifrån backen vid mitt föräldrahem och att jag dessutom älskar lönnar... (hade absolut varit en lönn om jag var ett träd) .... vill jag ha den kvar!
Förra året tog jag hem en aborist som hjälpte mig att hamla den, på ett sätt så att jag lätt skulle kunna hålla efter den vartannat år. Det är bara det att den vuxit så kopiöst i sommar så att den redan håller på att växa mig över ... takåsarna! Alltså tog jag fram stegen igår, den längre delen, ställde den så stadigt jag vara kunde få till och klättrade sedan upp utrustad med stor grensax och såg.
På darriga ben och fylld av tanken att jag får ta det jag klarar.... klipper jag, sågar, håller i mig .....krampaktigt, flyttar mig sakta på stegen...lite upp och helst snabbt neråt igen.


Allt medan jag låter det märkliga ordet "hamla" snurra runt  i mitt huvud ( som jag  tycker låter så fel ... borde ha hetat halma istället) så dyker nästa ord upp i huvudet...föga trösterikt där jag står uppe bland löven ... ramla.... varpå jag snabbt försöker styra upp mina tankar med nästa .... svamla! Hur som helst... jag klarade det, och himlars vad stolt och förvånat glad jag blev!
Att kunna... eller inte kunna ... vad det ger glädje!
Yngsta godingen är hemma just nu ett tag, kom i fredags, och vips blir jag jättemamma!
Så mysigt att hon är hemma och så härligt och tryggt att få vara i den roll jag känner igen så väl! Nästa helg kommer också den äldsta godingen och då blir det dubbelt upp... med glädje och mammande! :)

Hösttecken och att bli glad!

Egentligen kanske man inte kan jämföra rakt av, det kan jag nog förstå, men varför är det sån himla skillnad på vårtecken och hösttecken!
Till och med BLT... en av våra lokala blaskor här i stan har det som en speciell aktivitet med start redan i ... februari tror jag att leta vårtecken, att vara först. Men det finns inte minsta lilla aktivitet kring att leta hösttecken, vad jag vet.
Och ok, jag tycker också att det är viss skillnad, men bara viss. Jag gläds så år hösten, trivs så gott med det tilltagande lugnet som breder ut sig,  att det blir mer stilla och eftertänksamt.
Så annorlunda i jämförelse med våren då tempot både på utsidan och på insidan ökar tillsammans med all förväntan som sprids ut med vartenda liten bladknopp som sväller.
Påtagliga hösttecken, och dom första man kanske tänker på är ju förstås naturen, färgerna, det tilltagande mörkret och temperaturen.... men det finns andra, som gör att man känner igen sig i årstiden.
Tänkte frossa i dom i det här blogginlägget! :)

Börjar med det som dök upp i mitt synfält i affären i veckan som gick.... alla goda små gula clementiner som plötsligt låg i en stor hög.
Jag har inte tänkt på dom på så länge, men plötsligt känns dom som något som behövs. Lite sura var dom nog, dom första jag köpte på prov, men inte dom som slank ner i korgen i fredags... dom var helt perfekta! Så himla gott att kunna sätta i sig 3-4 stycken under en dag och ändå känna sig sugen på fler.
En annan sak jag upptäckte i affären var färsk rödkål!
Jättefin, nyskördad, krispig och helt oumbärlig för råkostsalladerna här hemma på vinterhalvåret.
För drygt 10 åren sedan valde ju mina godingar att bli vegetarianer så av nyfikenhet började jag utforska vad jag skulle använda för att även fortsättningsvis säkra upp bra kosthållning med alla mineraler, vitaminer och spårämnen för att undvika alla brister ogenomtänkt veg-kost kan medföra.
Finhackad rödkål, råriven morot och apelsinklyftor skurna i småbitar är därefter en trogen återkommande färgklick till maten här hemma.
Mera hösttecken...
I fredags var jag en sväng på torget på lunchen och såg plötsligt alla olika lådor med äpplen med röda vackra skal och som doftar så fantastiskt gott!
Aldrig doftar ju importerade äpplen som våra inhemska. Fick hålla i mig för att inte köpa med mig hem för många ... godingarna kommer hem först i slutet av månaden så jag får lugna mig lite med att gå igång med "mammandet" ( .... som inbegriper att ha välfyllt skafferi).
Anar ... eller egentligen mera vet ... att dom kan föda sig själva helt fantastiskt bra .... men som mamma har man ju vissa rättigheter ... eller tar sig! :)

Ett till hösttecken ...
Jo lika roligt som jag tycker det är med penseer i slutet på april, lika kul är det med alla amaryllislökar som nu finns i blomsteraffären. Varje år kommer det någon ny sort, mera fylld eller mera sirlig, alla pampiga i  fantastiska färger. Investerade i tre "vanliga" röda igår, en till vardera goding och en till mig själv. Dessutom hittade jag en jag letade efter förra säsongen som då redan var slutsåld, vit med en blodröd kant längs med alla kronblad och heter Amaryllis Diamond "Picotee". Och ingen blir väl egentligen förvånad om jag erkänner att det slank ner ytterligare en "bara för att det är kul".
Den är just en sån där sirlig, lite som en spindel, i rött och vitt som heter Amaryllis Cybister "Sumatra"!
Idag har jag planterat alla dess skrovliga, torra  och ganska fula lökar  och ställt dom strategiskt i fönstren. Så långsökt att dom bär på anlag till vackra blommor. Anar att dom röda kommer att blomma kring Lucia, dom är oftast lite preparerade. Dom andra.... kanske inte förrän efter nyår!
Är så svårt att veta eftersom det är helt beroende av hur långt löken kommit i sitt vilande.
Naturen har ju sin gång vilket innebär att löken vaknar när den sovit färdigt och dom här specialarna gör som dom vill oberoende av storhelger, årsskiften och annat.

Till sist ett hösttecken som varar till efter trettonhelgen i januari!
Lyktan på trappan! Jag tror jag brukar ställa ut den till Allhelgonahelgen men vanor är ju till för att brytas... igår kom den därför fram, laddades med ett vitt tjockt vacker ljus som lyste upp det regnblöta mörkret på trappan här hemma hos mig under hela kvällen!
Tänker fortsätta att leta hösttecken och bli glad för vart enda ett!
Som till exempel att luften i cykeldäcken krymper när det är kalla frostmornar!
Man (...det vill säga jag)  ... blir övertygad om att det är punka ... och upptäcker sen att det är fel  .. och plötsligt är allt så väldigt trevligt igen! :)

Massor av allt och tur att jag inte är 30 år längre!

Mitt i veckan och kväll igen. Har kommit på mig själv med att skratta åt tillvaron som den ter sig just nu... flera gånger sista dygnet. Inte för att den egentligen är komisk i sig mer för att det är så extremt med allt just nu. Både på jobbet och i min privata sfär. Sedan drygt 1 vecka har jag börjat ett nytt uppdrag som jag ska verka i tills vitsipporna börjar dyka upp i vår. Och det är kanske där det först ställts på sin spets med inflödet och anhopningen av händelser och input. Är omgiven av så många välmenande människor som var och en bjuder in till introduktion/utbildning i allt från dataprogram som sköter ekonomi, löner, rekrytering och liknande till sammanhang där det handlar om uppdatering på pågående processer i stort till önskemål om att jag ska deltaga eller starta nya processer som rör detaljer. Därutöver utbildningsdagar i ledarskap, planeringsdagar och som i morgon konferensdag..... som dock ska avnjutas i form av webbkonferens kring ett angeläget ämne. Som grädde på moset håller Vi på att flytta runt i huset där jag har mitt arbetsrum. Säkert handlar det om ett trettiotal människor som byter rum med varandra vilket förutsätter logistik på hög nivå som måste pareras in så att det dagliga arbetet på något sätt eller i vilket fall i någon mån ändå funkar.
 Av olika skäl har datumen flyttats fram och tillbaka för att för min egen del landa i att det skulle ske idag på morgonen. Det beskedet fick jag under dagen igår, en dag som var så överfylld redan från start. Men vissa saker måste gå att få till så jag packade ihop mitt rum  och arbetsrummet intill under förmiddagen igår samtidigt som jag skötte telefon och lite löpande. Stannade kvar på jobbet lite längre igår kväll för att bli riktigt färdig och gick ifrån en heldagsutbildning idag för att få möjlighet att packa upp, eftersom jag bara måste ha grejer på plats när jag startar arbetsdagen imorgon. Upptäcker när jag skyndat tillbaka till jobbet idag efter lunch att flytten inte ens är påbörjad men får beskedet av den tålmodiga samordnande kvinnan  i receptionen  att den troligtvis.... ja, just det .... troligtvis kommer att bli av under eftermiddagen. Det var vid ett av dom tillfällena jag skrattade förresten samtidigt som jag snabbt fick bestämma mig för hur jag skulle hantera min eftermiddag. Hittade en hörna i ett tomt rum, med en lånad bärbar dator i knät och mobiltelefonen inom räckhåll.... och kunde jobba någon timme hur bra som helst! Då kommer nästa skratt... eller mer ett leende...invändigt, tillsammans med ett lugnt konstaterande att det faktiskt inte är så viktigt det här med hur det är runt omkring för att kunna jobba en stund. Långsiktigt  jovisst.... men det går hur bra som helst när man måste och bara bestämmer sig för att det ska gå! Hur som helst så kom ett gäng med flyttgubbar och flyttade , kånkade och baxade och vips var mitt nya arbetsrum tömt allt som fanns där tidigare  och påfyllt med allt mitt. Någon timme senare hade det mesta kommit upp från de få kartonger jag hade och jag kunde dra mig hemåt. Visserligen för sent och för hungrig för att hinna till träningspasset jag brukar köra på onsdagkvällarna men fylld av känslan att jag gjort det jag kunnat av dagen som varit. Imorgon fortsätter karusellen som jag misstänker håller samma fart till halva nästa vecka.  Här hemma håller jag på att via telefon få sotaren att förstå att jag kan inte kan ta emot honom kl 10 en vanlig jobbardag med allt vad som krävs med att stänga av pelletspannan innan så den hinner svalna . Önskemålet från styrelsen jag är med i att prata sopsortering med en fastighetsägare under en långlunch kan jag ju heller inte gå till mötes, det får ske en kväll. Ja, det är så mycket nu omkring mig och min vakna tid så uppbokad både på jobbet och här hemma.
Det är då jag kommer på mig själv med att känna stor tacksamhet över att inte vara som jag var när jag var kring 30 .... då var jag hudlös och betydligt mer lättstörd i mitt välbefinnande.
Så skönt att vara 55 och kunna luta mig tillbaka mellan varven, ta ett djupt livgivande andetag och låta mig lyftas upp en bit i det blå för att vänta in  helikopterperspektivet, överblicken och känslan av distans. Så tryggt att veta att det är helt OK att karusellen snurrar på av egen kraft och veta att det är min förmåga att balansera som är viktigast, återhämtningen och distansen. Att det till och med är en mängd saker som kommer att ske .... kommer att bli klara ..... kommer att genomföras helt av egen kraft och utan någon som helst medverkan från min sida ... eller med hjälp av oro eller känsla av "mycket nu"! Nej, det är det här som är livet, allt som pågår nu, allt som flödar omkring mig! Det är  roligt att få vara med och känna pulsen av allt som pågår men också skönt att stanna upp som nu med min blogg, eller som om en stund med min stickning och en kopp "Goji med havtorns-the".
Sen har det varit första dagen med frost idag... men jag lär nog få anledning att skriva om kyla och rimfrost närmaste månaderna ändå misstänker jag! Mycket liv nu.... och så ska det få vara!

 

Tänker på det här med ljus.... och att det mörknar

Sitter framför TV:n för en gångs skull för att det är ett program med Jan Myrdal på en kanal.
Men känner att jag inte orkar hålla uppmärksamheten på hans berättelse ... detta märkliga sätt att förhålla sig till livet och allt  som ingår. Tycker mig ana en illagjord liten pojke bakom allt detta pompösa sakliga redogörande för besvikelser och svek... anar att han har sina skäl för att förhålla sig så.

Nej, datorn åkte fram så jag kan få skriva ner lite tankar om det här med ljus.... ur många perspektiv. Jag gick bort en sväng till affären här bredvid för en stund sedan och upptäckte för första gången i höst att det var för mörkt för att gena över ängen... som jag brukar.
Och en av anledningarna är att dom har satt upp gatubelysning utmed  ena kanten som gör att det verkligen ser becksvart ut på den andra. Har aldrig tänkt på ljus och mörker på det sättet förut.... att ljus som förstärks också medför att mörker blir svartare.... ja, kära nån, filosofiska klubben verkar ha stormöte här i min soffa!
Hur som helst, istället gick jag på riktiga vägen (som är en riktigt lång omväg) till affären och märkte hur det mörknade jättesnabbt eftersom en molnvägg sakta vältrade sig fram över himlen.

Så påtagligt att det är höst och att dagsljuset verkligen har krympt.... och tänker krympa ännu mer!
När jag kommer in på affären (där jag egentligen bara hade tänkt att handla lingonsylt och bröd)
snubblar jag istället över en helt underbar hylla mitt i gången fylld med tjocka stearinljus... och några smala. Helt plötsligt har jag en hel hög med ljus i min korg.... det var liksom ett akut anfall med symtom från nån besvärlig bristsjukdom som gav sig till känna och pockade på omedelbar behandling. 
När jag gick hem från affären kom jag på mig själv att för första gången i höst sakna min reflexbricka i min svarta rock och nästa tanke blev med automatik att jag måste leta rätt på min reflexväst. Väl här hemma igen sätter jag på the-vatten och utan att jag vet hur jag bestämde mig börjar jag tända ljus här i stora rummet där jag sitter.
Det är ungefär här jag är nu i mina tankar.
Nu börjar  en period där tillvaron fylls av att å ena sidan anpassa sig till att leva i mörker genom att gå på riktiga vägar, ha reflexer på sig och lägga kraft på att man ska synas... trots att det är korpsvart.
Å andra sidan kommer jag tillsammans med större delen av alla Er andra hjälpa ljuset på traven genom att tända egna ... ytterligare ljus!
Att det här med ljuset är så viktigt ... och att få tända eld!
I symbolisk bemärkelse så är ju också det så viktigt. Att dela med sig av allt ljust i tillvaron ... att få göra gott för någon annan.

Har många gånger tänkt på det kopplat till mitt jobb.
Kanske är det just det där lilla extra man kan göra för en annan människa som är det som är den värdefullaste arbetsinsatsen, inte dokumentet man pillar med, mötet man ska bevista, strukturen som ska filas på.... det som stressar när det inte hinns med.
 Min arbetsdag idag började med en händelse som handlar om att olika myndigheter och arbetsgivare  borde ha samverkat kring någon som är extra sårbar.
Av olika skäl blev det inte så och det blev verkligen bekymmersamt för den som drabbades.
 Fyllde mig mer eller mindre med detta under cirka 3 timmar innan jag tillsammans med min arbetskamrat ( som alltid utgår ifrån att hitta möjlighetsperspektivet)  och en tredje person som kunde bistå rent operativt (med samma positiva inställning) hade löst det hela.

Att få ringa den typen av telefonsamtal ... få vara den som berättar att bekymmer inte längre finns ... är en förmån!
Så här dags på kvällen, när en mångfacetterad arbetsdag är slut är det troligtvis just den arbetsuppgiften som gjorde mest skillnad, spred mest glädje och gav ljus till någon omkring mig!
Och det trots att jag nog hade valt bort just den arbetsuppgiften, om jag hade haft möjlighet, eftersom jag tycker det är så träligt när såna här situationer uppstår.
Så det är kanske så hösten ska tillbringas ... med att elda upp mitt nyinköpta stearin-ljus-lager IRL och med symboliska små ljus i fantasin.... för att sprida ljus i alla mörker! 


  

Alla färger ... och tillbaka i kroppen!

Jaha.... lördag igen och självklart  ... helt logiskt efter att alla dom andra veckodagarna passerat sedan sist jag bloggade.
Mina dagar har en förmåga att försvinna in i varandra nu och jag fyller mig med så himla mycket. Mest sånt som medfört att jag "levt" och tillbringat all vaken tid uppe i huvud, upptagen med att ta in, begripa, få ihop två-plus-två och helst lägga lite på minnet också.
Är mitt uppe i att orientera mig i nya arbetsuppgifter och lära mig vad Vi jobbar med inom min förvaltning ur ett helhetsperspektiv. Det vanliga är ju att det handlar om ett mer specifikt avgränsat uppdrag med fokus på en speciell målgrupp..., äldre, vatten och avlopp, bygglov eller skola.
Men inte för förvaltningen jag tillhör. Den skiljer sig från andra så tillvida att den sysslar med både mat, utbildning, IT, ekonomi, transporter, telefonväxel, kundmottagning, löner och sedan det förträffliga området jag tillhör ... att fokusera på skattkistan ...  det vill säga alla medarbetare! :)
Börjar egentligen inte nya jobbet förrän på måndag den 1 oktober, men övergången har pågått sista veckorna för att kulminera i ett tvådagarsinternat torsdag-fredag den här veckan.
Så bra introduktion för mig ...men som sagt, har medfört att det känns som om jag bosatt mig i mitt huvud sedan en vecka tillbaka. Nja... förstås, lite ljug kanske ... har väl använt kroppen med till och från men känslan nu efteråt är att jag har hållit på med tankearbete hela tiden.
Fick hjälp att ta mark igen av två jobbarkompisar igår kväll med "prat-om-livet" på AfterWork.
Sen fortsatte jag idag !
Behövde in till stan för att fixa ett ärende och det vanliga är ju att jag cyklar ... 23 minuter ungefär tar det, om inte det är för mycket motvind.
Men idag kände jag att jag behövde mycket längre tid än 23 minuter på mig för att lämna min vistelse i huvudet och ta mig ner i kroppen igen.
Så jag valde att traska .... vilket inbegrep en omväg genom den gamla parken i höjd med lasarettet . Bland dom nedfallna gamla ekarna, utmed dom grå bokstammarna för att sedan tillbringa säkert 2 km bredvid strandkanten med en massa vind i ansiktet och faktiskt några regndroppar!
Väl inne i stan hann jag förutom att ordna med mitt ärende, handla Jannes goda obesprutade tomater på torget, titta på dom maffiga gladiolus-buketterna i gulvita tältet och köpa mig en flaska Maipo-vin ... och en extraordinärt god äppelmunk på Lennarts. Prata lite skit med folk jag mötte för att sen traska hemåt igen, med en tilltagande blåsa på en "pektå" i dom nyligen, på rea, inhandlad walkingskorna!
Men vadå, målet var ju att ta mig tillbaka till kroppen, så det tilltagande linkandet med vänsterfoten blev väl beviset för att jag höll på att ta mig i mål!
Så här dags, efter att ha pratat med mina syskon på telefon länge och väl och ätit god mat så känner jag att jag åter är tillbaka i min långa kropp.
Någon annan, med randig päls och just nu kattmats-doftande andedräkt, har spritt ut sig i mitt knä, vilket medför att jag för tillfället bloggar med endast höger långfinger samtidigt som jag kliar och klappar den lille mannen och envist försöker fnysa bort killande katthår från ansiktet!

Ja, livet är gott och jag känner hur jag är påfylld med mängder av september med allt vad det innebär av sval luft och vackra färger.
Så mycket färg jag har sett idag!
Skulle man kunna samla upp den på något sätt och mäta mängden ... så handlar det nog om en 10-liters hink ... i plåt ... för att den skramlar bättre än plast !  :)

Färgskalan ute i naturen är så makalös,
och kortvarig, så det gäller ju verkligen att vara på
... och sörpla i sig!

Det lär ju komma en period efter denna som handlar om att fördjupa sig i det grå färgspektrat som är väl så vackert på sitt sätt , men något helt annat än det som finns tillgängligt nu. 

Det var värst vad det blev mycket...

Det är inte så ofta som jag är på dåligt humör eller ägnar mig åt ältande eller självömkan.
Det har liksom runnit av det mesta vart efter som åren gått. Hamnar jag i det så är det oftast något konkret som får mig att snubbla till och anfallet är ganska kortvarigt. Men kom på mig själv med att vältra mig i navelskåderi och i känslan att vara lite drabbad senaste dygnen. .... trots att det bara handlar om små detaljer.

..så mycket höst!

Började lördag-morgonen med att några bitar lossnade från en kindtand, en som är tidigare lagad. Fyllde mig därför raskt med katastroffantasier fyllda med ohyggliga plågsamma, utdragna rotfyllningar. Det är inte mycket som väcker sånt obehag hos mig som att gå till tandläkaren. Drog en visdomstand för ... säkert 25 år sedan, som slutade precis på det där förfärliga sättet jag bara hade hört talas om, trots att tandläkaren lovat motsatsen. Däremot har jag aldrig varit med om någon rotfyllning så det vet jag faktiskt egentligen inte alls hur det är.
Fortsatte sen på ett annat tema, nämligen att Bullens mat strax är slut. Eftersom jag har en välfylld vecka framför mig, även på kvällstid, konstaterade jag snabbt att jag troligtvis inte skulle komma åt att handla vilket innebar att jag "blev tvingad" att i regnet ta mig till djuraffären och spendera 700 spänn så här några dagar innan lön på 10kg lightfoder.
Jodå, man kan köpa påse med 2kg också för mycket färre slantar men "halvan i mig som är smålänning" har fostrat mig i att såna affärer inte är  aktuella.

Olika nyanser....

Samtidigt som jag frossade i kattmats-åtaganden som skulle fullföljas klurade jag på det faktum att jag måste ... med verklig betoning på måste .... ringa killen som hjälper mig med pelletspannan. Det är någon superdigital och teknisk inställning som plötsligt ramlat bort enligt en display på väggen i pannrummet som medför att pannan inte känner av temperaturväxlingar utomhus på det sättet den ska. Det har hänt en gång tidigare och var ingen vare sig stor eller dyrbar grej att då få fixad, säkert inte nu heller. Hur som helst så blev tankarna på detta verkligen extra gödning åt känslan  "åååh ...det är mycket nu". 
Efter en för övrigt bra lördag satte jag mig sent på kvällen när jag åter var för mig själv att sticka. Har nyss fått hem några "extranystan" till tröjan jag stickar som kräver mer garn än vad beskrivningen anger. Upptäcker efter en stund att färgen skiljer sig från den ursprungliga... visserligen bara nyanser men dock ... det är ju så med ullgarn och alla andra naturprodukter ....det är olika.
Funderar en stund .... först kring om det är någon ide att sticka den färdigt.... sen mer och mer... det klart jag ska ... bara en ärm kvar och det är inte säkert att andra kommer att se färgskillnaden lika tydligt som jag gör.

Upptäckte liksom då mitt "drabbade sinne" och kunde se det lite från ett annat håll.
Tanden som ändå till största delar sitter kvar, kattmaten som nu är hemma och nog kommer att   räcka fram till jul, inställningen på pannan som kommer hinna bli fixad innan hösten och kylan kommer på allvar och den flernyanserade tröjan ... baggis ..repar upp lite och sen blir det mest min hemlighet! Det är just det ... det här med perspektiv ... att hitta rätt perspektiv på saker, ting, livet och sånt.

massor av kul....

Perspektiv jag till stora delar fyller mig med idag är att klura på vad jag ska sticka av allt garn jag köpte på semestern i Bosnien i maj, nöjdheten med att ha plockat in trädgårdsmöblerna idag och det roliga med att kompisar plötsligt dyker upp så jag får pröva det jag säger.... jag är så glad när någon kommer utan att "beställa tid", hårdmacka och kaffe har jag alltid hemma!

Hade tänkt mig en bra bild på en lönn som helt plötsligt väljer att skifta färg, ibland med bara en enda gren till att börja med, mitt i allt det gröna.
Men jag har inte tagit mig iväg dit jag tänkt idag,
det får bli senare i veckan om jag får till det.
Det skiftar fort nu i alla grenverk så det gäller att hänga på om man ska vara med om den färgsprakande föreställningen hösten bjuder på ... med lönnen först ut på scen... eller om det är aspen.
Lägger istället till en bild från regnandet igår, på min krasse. Ser ut som det är en tår ... en liten glädjetår över att livet är så mycket ... så mycket olika perspektiv ... och växlar färg så ofta!