Kan man säga att jag häckat färdigt?

Ja inte vet jag..... dök upp i mitt huvud bara när jag klurade på hur jag ska kunna sammanfatta allt jag egentligen vill skriva om i en enda rubrik. Men jag får väl förklara lite närmre hur häckningen kommer in.
För jag har inte legat på ägg (bara ätit i dag till frukost), boat (bara fixat lite med hartassen här hemma) eller fått flygfärdiga ungar (dom flyger ju redan).
Jag har gjort årets stordåd, nämligen klippt min häggmispelhäck!
Igår var det ju lördag och strålande solsken. Dagen tillbringade jag med styrelsen i den rödvita friska svettiga föreningen. Vi hade en jättebra dag med massor av klokt och bra prat men Vi satt inomhus hela tiden. När jag äntligen cyklade hem var klockan sen eftermiddag och jag kände mig lite snuvad på min lediga dag, som om jag höll på att missa det go´a helt!
Så väl hemma, efter att ha ätit lite gick jag ut och klippte gräset i blåsten.

Sen började jag ... klippa häcken.
Alldeles för sent för att kunna göra den färdig och helt på det klara med att det skulle bli heldagsregn idag söndag!
Men jag klippte och sågade.... massor, och gav upp först vid halv nio på kvällen.
Egentligen inte för att jag var trött utan mer för att vinden mojnade och det blev tyst... så jag ville inte störa grannarna med mitt sågande... med vanlig handsåg visserligen men en stilla majkväll hörs alla ljud så väl.
Mycket riktigt, idag på Mors Dag vaknade jag av porlandet av regn i stupröret utanför.
Efter en maffig söndagsfrukost med MorsDags-grattis på telefon gick jag ut.
I gummistövlar och regnjacka... jaja, långbrallor också förstås.
 Dyngsurt, plaskblött och drypande överallt, men ljummet i regnet. Inte en enda granne syntes till  förutom dom som snabbt skyndade förbi med sina kissnödiga hundkompisar.
Efter drygt två timmar var jag färdig och kvar finns nu en skalperad, föryngrad häck och kopiösa mängder med ris som jag kommer att ha kul med (!) länge ...anar jag!
Har fått till en annan rolig grej sista dagarna.
När jag för några år sedan blev med "eget sovrum" inredde jag det som jag ville ha det .... men hade inte någon riktig känsla för det.
Blev liksom ett vakuum efter att ha delat sovrum med en annan person, mannen jag var gift med i drygt 30 år.
Det finns ju fördelar med att ha eget sovrum och göra som man vill. Som att inte behöva dra ner persiennerna när det är månsken, låta fönstret vara öppet trots att fåglarna har kör-repetition halv 4 på sommar-mornarna  och kunna läsa en snutt i en bra bok alldeles för sent eller kanske mitt i natten, i väntan på att John Blund tittar in.
Nu har jag hur som helst blivit så sugen på att få till det, att fixa i ordning sovrummet lite mer rejält.
Ska nog skaffa mig en ny säng, som jag ska ställa på ett annat sätt .... men först när pianot har flyttat ut i vardagsrummet igen ..... och jag har kunnat "lägga ner" det stora akvariet som läcker och gör tillvaron alldeles för spännande med tanke på vattenskador!

Så än så länge är det bara överkastet jag har börjat fixa med!

Har hållit utkik ett tag utan att hitta något jag vill ha.
Har en så tydlig bild i huvudet på färgskalan det ska gå i och nu ska jag ordna mig ett själv. Ska sy en variant på lapptäcke!
Inte den "riktiga" hantverksvarianten utan mera "sy ihop olika bitar" av tyg i färgerna jag tänkt mig.
Har därför börjat samla tyg.
Köpte några fina småmönstrade bitar i tygaffären i veckan och hittade en klänning och en kjol i rätt färgskala och mönster på secondhand igår.
Idag har jag slaktat kjolen och klänningen och tvättat allt.
Har några saker jag måste bestämma mig för innan jag börjar klippa på riktigt.
Till exempel hur jag ska göra med rutorna ... ska alla vara lika stora tro?
Och vilken färg ska jag har som ram runt om ... lutar åt vinrött ... eller kanske gråblått.. som färgen på väggen eller... ?
I twitterflödet idag på MorsDag hittar jag det här inlägget som ger perspektiv på MorsDag.
Någon som heter Sara Backman Prytz skrev....
Extra kärlek idag till mammor som inte längre har sina barn, till barn som inte har sina mammor och till alla som vill vara mammor men inte kan! 
Tänkte så här när jag hade läst det!
Det Vi alla ändå har gemensamt är att Vi alla har varit barn ... och bevisligen haft en mamma ... och en pappa ... i någon mån och på något sätt! Så jag rundar av med att skriva ...
Kram Alla Barn!  :)

Hänryckning och sniglar....

Så har pingsthelgen smugit sig förbi!
Jag som ibland inbillar mig att jag är flexibel blir mellan varven bevisad om att det är precis tvärtom ... som till exempel det här med pingsthelgen.
Kommer på mig själv med att fortfarande känna mig lite småsur över att jag har blivit snuvad på den här fantastiska hänryckta helgen som numera saknar annandag .... den märks liksom inte av längre, den spelar liksom ingen roll längre. Har mer blivit som Nobeldagen, EU-dagen eller varför inte Våffeldagen ... den står i almanackan men fyller inte längre något syfte.
Säkert en tendens att det mer och mer blir så med våra i grunden kristna helger, dom blir bara extra lediga dagar!




Fascineras ändå av ordet hänryckt ... slog upp det och det betyder "mystiskt tillstånd som kan kallas extas eller trans"!
Inte illa... var det det jag drabbades av igår när det plötsligt var 26 grader varmt med strålande solsken och jag cyklade tur och retur till torget i ärmlös sommarklänning och barbent.
Känslan av fantastisk overklighet var slående med allt det myckna varma på en gång.
Och faktiskt fanns det en liten gnutta hänrycknings-känsla kvar idag också när jag vaknade av åska, regn och en massa underbara dofter som välde in genom sovrumsfönstret.
Det var bara det att dom tog sig helt andra uttryck  ...å det grövsta!

Fick för mig att gå ut på mördarsnigel-jakt fram på förmiddagen i småregnet.
Hittade två mördarsniglar och en 8-10 larver och sen ... säkert 150 snäckor!
Småsniglar precis överallt och det var då .. precis där som mitt svarta jag dök upp ... fastän jag i efterhand är övertygad om att det var pingsthelgen och allt hänryckande som ställde till det!
Mitt vanligtvis fredliga sinne förbyttes till en sniglarnas lie-man ... eller mera lie-kvinna .... med bara ett stort utropstecken i mitt hänryckta sinne!
Dom ska dö dom små kryllande sakerna!
Och så blev det ... med hjälp av gammal glass-plastlåda, hett vatten och stora mängder diskmedel och rödsprit tog jag mängder av små sniglar i sina randiga snäckor av daga!
 Halva glasslådan är faktiskt full där den fortfarande nu ikväll står kvar med sitt läskiga innehåll vid källartrappan.

Ja, kära nån, det finns kanske en annan baktanke än den officiella med att pingsthelgen blivit förkortad.
Det har nog med hänryckningen att göra... vad skulle inte 56-åriga, vanligtvis fredliga kvinnor ta sig för på annandagen om dom fick chansen?
Vill någon veta ? :)
Nä, iväg till jobbet... lugnast så!

En kortis får det bli...

Alldeles överväldigad ... överfylld!

Tulpanerna ... hade jag verkligen så många?

Av allt det vackra utomhus som jag inte kan se mig mätt på eller för den delen inte heller höra mig mätt på!
Kom hem för dryga timmen sedan, blöt i håret efter dusch och bastu på Friskis och tog kvällsmaten med mig ut.

Magnolian... går knappt att beskriva

Hjälpte solen att gå ner i väster insvept i BulleKattens gula katthårsprydda fleecepläd.
Assisterad av näktergalen en bit bort i bokskogen, koltrasten i toppen på björken vid kyrkan och skatorna som boar i grannens tuja småpratandes med varandra på det där sättet dom bara gör när dom har ungar eller möjligtvis håller på att få.
Trodde göken skulle ge ett handtag men han var väl tvungen att vila stämbanden nu ikväll efter allt kokoande tidigare idag.





Mina sinnen är så på, så observanta på allt som händer och sker, som låter, som rör sig,
som hela tiden förändras ... som lever.

Blivande äppelblom...

Så tacksam över att få bo och leva här mitt uppe i allt det vackra.
Kan inte låta bli att tänka så här ... igen!
Sån himla tur att det inte hänger på oss människor att smycka naturen så här års.
Fästa varenda blomma på forsytia-grenarna, plantera alla vitsippor i så perfekt avstånd från varandra så att alla blommor syns ...sida vid sida, kronblad vid kronblad!
Blanda exakt rätt ljusgröna färg till alla björkblad och bokblad ... så det blir en så underbar färgkombination med det grå berget och all mörkgrön mossa. Och dessutom se till att det är perfekta små mellanrum mellan plattor och stenar så att gråsuggorna inte kläms ihjäl när dom springer fram och tillbaka.
Så bra att det inte hänger på oss! :)

Avslutar med något helt annat.
Kunde inte somna om på ett tag i natt efter att jag släppt ut BulleKatten. Passade istället på att läsa ut Stefans Einhorns bok "Änglarnas svar" ! 
Jättebra .... relationer i skuggan av andra världskriget och så invecklade kopplingar så att man absolut vill veta hur det hänger ihop!        

Kan beskrivas som .... lycka, tror jag!

Första maj, första vårdag, första fröna i jorden, första rabarberpajen och härliga lediga dag! Egentligen en ganska komplett summering av min dag och min sinnesstämning.

Dillfrö

 

En sån här dag som överfaller mig med energi och ... ja, faktiskt lycka!
Lycka är annars ett typiskt sån´t ord som jag är lite skeptisk emot, det har liksom gått inflation i det, slösats bort i trendträsket och luktar lite storvulet och pretantiöst!
Men just nu, här idag, känner jag mig lycklig, på rätt sätt, på mitt sätt, och det är så väldigt gott!
Det har med allt att göra, solen, årstiden och mitt eget inre välbefinnande med förmåga att hålla distansen till "borde,  skulle ha gjort och måste".
Istället är jag faktiskt just nu mitt i en strimma av "är färdig med, har gjort, nöjd och har skaplig koll".... och den, ofta korta stunden, är härlig så länge den varar!
Och tacksam, jag är så himla tacksam för att jag är en av dom som fortfarande fått möjlighet att fortsätta vara frisk.
Tänker på det här med bröstcancer.
Har varit på mammografi nyligen,och jag säger det högt: HURRA för att betala skatt!
Det är en fantastisk förmån att bli kallad... eller inbjuden, hur man nu väljer att se det!
Jag var tvungen att boka om tiden och valde en tid direkt på morgonen. Tidigt ute som vanligt (ja,  jag hör till den sorten som hellre är ute i god tid än dyker upp i sista minuten) så naturligtvis var jag på plats säkert 20 minuter innan utsatt tid. I väntrummet satt redan några kvinnor och bläddrade i Amelia, Sköna Hem och Landstingets informationsbroschyrer. Jag satte mig ner mitt framför två dörrar och läser anslaget som sitter på den ena... något om  "Hälsokontroll, för att spara vår gemensamma tid, förbered Dig gärna genom att klä av Dig på överkroppen, behåll jacka eller annat klädesplagg på och vänta på att Vi ropar upp Dig"! Den andra dörren var bara stor , vit och tom som alla dörrar på lasarettet vanligtvis är. Efter en stund öppnas just den dörren, en kvinna kommer ut i sällskap av en sköterska som säger: "Vi tar kontakt med Dig närmaste dagarna, doktorn kommer att ringa upp Dig". Kvinnan försvinner in i ett av dom små omklädningsbåsen och kommer strax ut påklädd, passerar mig och då ser jag det trötta oroliga ansiktet.... och förstår. Hon är inte på vanlig hälsokontroll, hon har fått en remiss, det finns kanske en misstanke om att hon har förändringar i brösten. Under tiden jag sitter där och väntar dyker det upp en annan kvinna från ett bås som blir kallad att gå in genom den dörren. Hon hinner inte komma ut igen innan det är min tur. Men jag hinner sitta kvar en stund med ett tilltagande allvar och växande respekt för att jag är mitt i centrum där sanningar kan uppenbaras för oss som är där.
Förmånen med att få gå på mammografi och kanske hitta förändringar i tid, som förhoppningsvis går att åtgärda, för en symbolisk futtig summa!
Vilket fantastiskt land Vi lever i! Svaret från undersökningen fick jag 4 dagar senare, och jag stannade faktiskt upp en stund innan jag öppnade det, återvände i tankarna till dörrarna på lasarettet och det faktum att det är svaret i just det vita kuvertet jag höll i handen som gör skillnad ... vilken dörr man nästa gång blir inbjuden genom. Jag har fått frikort en stund till och lovar mig som alla gånger tidigare att bli mer noga med att undersöka brösten själv... inte glömma bort, låta bli eller strunta i det.

Åter till dagen som är idag, en dag som jag tillbringat utomhus.
Har gjort i ordning mina tre så-bäddar, en med jordgubbar, en med grönsaker och en med övrigt ... ja faktiskt! Förra året tömde jag en påse bortnejlikor, en påse digitalis ....vad den nu heter på svenska, och något mer jag inte just nu kan identifiera. Och allt verkar ha slagit rot och väller upp... får väl bara bestämma mig för att jag tycker det är bra, men det tar upp sån plats!



Har dock sått dill, ruccola, persilja, rädisor och spenat.
Tror att jag ska hålla mig till det och stoppa ner några potatisar i jorden i stället för palsternacka och rödbetor som jag brukar... det brukar ända bara bli maskar i dom.
Hittade en vacker grönskimrande skalbagge... som ett litet smycke i jorden.
Har plockat säsongens första rabarber och gräddat paj på ... så himla gott!

 Men .... för första gången på hur länge som helst har jag inte haft någon flagga uppe idag trots att det är flaggdag och Första maj... liksom försmak på sommaren! Nej, konstaterade att flaggan var sönder i fållarna sist den var uppe så jag slängde den... och skulle köpt en ny!
Men det får bli en annan gång... nu ska jag leta rätt på vimpeln. Hoppas jag inte har slängt den med men har för mig att det bara var en massa knutar på den som jag lyckades pilla upp.
Annat som hänt idag då.... har bokat tågbiljetter till Göteborg den tredje juli då Sting är i stan.

Har pratat "lugnande" på telefon med äldsta godingen som lyckats köra in en rejäl sticka i stortån som hon med möda lyckades få ut med hjälp av sax. Fick bildbevis på Whatsup efter en stund och ser att hon också garderat med en stor förskärare!
Nu ska jag sätta på thevatten, öppna en nyinköpt påse med skorpor och tänker hinna med en stund med Teas lila tröj-garn innan jag avslutar den här ..... lyckliga .... dagen!

Kristina Reftel slutar sin bok så här ... Vart Du än går, gå helhjärtat!
Det tänker jag göra nu .... mot skorp-påsen!