Emellertid ....

Detta underbara ord, emellertid!
Så himla användbart och så hopplöst ute.... emellertid ... smaka på det!
Känns så där obestämt svävande som ... "hur som helst..." men med så mycket mer karaktär!
Har haft en jobbarkompis som i vardagsspråk använder det här ordet och då oftast när hon skulle börja beskriva eller berätta något, och det fastnade ohjälpligt hos mig.
Precis som en del andra ord också gör, för att dom är vackra.

Till exempel innerlighet ...så vackert, så extraordinärt vackert ord!
Jag såg en serie på TV för 4-5 års sedan. Det var en dansk kvinnlig journalist som i tre-fyra olika avsnitt intervjuade olika människor som hon tyckte borde vara duktiga på att diskutera kärlek.
Hon valde ett antal danska präster, kanske inte oväntat om man tänker efter, dom har ju till livsuppgift att företräda kärlek till mänskligheten, men just då var jag lite förvånad. Serien gick på Kunskapskanalen och var upplagd som olika samtal mellan den kvinnliga journalisten och en präst i taget och varje avsnitt hade ett tema. Kärlek  och hängivenhet ... eller" kärlighet och hängivelse" som dom sa på danska, förlåtelse kopplat till svek och otrohet och jag har för mig att ett avsnitt hade fokus avundsjuka. Prästerna hade en massa klokt att säga om detta .... utan att över huvud taget blanda in religiösa attribut eller bibeltexter. Allt handlade om deras erfarenhet och syn på kärlek som förhållningssätt i livet rent generellt eller riktat mot en viss människa. Många gånger under programmen använde dom ordet innerlighet ... som något beskrivande för den känslan som fyller oss i samband med villkorslös kärlek.
Det var där och då jag upptäckte det.

Ungefär samtidigt kom boken "Konsten att leva innerligt, skriven av Ted Harris. Han är präst någonstans i Stockholms innerstad  och skrev boken tillsammans med en kvinnlig journalist ... (Ann någonting) utifrån den danske filosofen Sören Kirkegaards sätt att förhålla sig till tillvaron.
Har Du inte läst den boken så har Du verkligen något att se fram emot!
Kommer just nu på att jag nog har lånat ut mitt exemplar till någon för ett bra tag sedan ... och det är väl kanske så man ska göra ... ge vidare!
Hur som helst var dom här danska TV-programmen och den här boken något som gjorde så djupa avtryck på mig.
Har flera gånger letat efter programmen i Kunskapskanalens arkiv utan framgång ... skulle gärna vilja se dom en gång till.




Men eftersom jag inte verkar kunna få till det kanske jag ska gilla läget och förstå att den stora behållningen är den jag redan fått ... insikten och lockelsen till ordet innerlighet!

Hur som helst .... eller emellertid .... nu  över till något helt annat!
Det är plötsligt en bra bit in i december nu och jag har accepterat att hösten är slut ....min fina höst som skulle vara så lång! Den gick fort, alldeles för fort!
Jag tycker om december månad också men på ett helt annat sätt! Hela månaden är ju något som hela tiden accelererar i en bestämd riktning, dag för dag, för att kulminera den 25 december i en känsla av total ledighet och icketid .... mer bara vegeterande bland pusselbitar, märklig smak i munnen av alla sötsaker jag stoppar mig uppblandat med hyacintdoft och nötskal!

Numera är julhelgen i stora drag helt lagom i omfattning och krav. Jag tycker att det är kul med dagar som bryter av det vanliga ... som helger, namnsdagar och egna små dagar att fira, omfattningen och "måsten som tillhör" bestämmer man ju själv. Och numera bestämmer jag en massa extrajobb helt själv, något som mina godingar gjort mig uppmärksam på. Som det årliga kapitlet med julkakor!
Jag uppmärksammades för ett antal år sedan på att det är mest jag som vill ha småkakor till jul och jag kommer absolut att baka dom i år igen... kringlorna, de skurna pepparkakorna och kokossnitten med sylt i, bara för att jag vill, inte för att jag måste.
Jag vet också att jag redan på Annandag Jul kommer att längta efter vanliga kostvanor igen och undra över om jag kan donera småkakorna till småfåglarna.

Snart är det som mörkast i den här delen av världen och den mesta växtligheten står stilla ... förutom en kvarglömd krasse-kvist i mitt fönster. Jag tog in den i oktober för att försöka måla av hur själva blommorna såg ut. Den blev kvarglömd i fönstret och har nu utvecklat rötter och fått nya ljusgröna blad..... vilken överlevare!

Måndag om några timmar igen, Anna-dagen och ny arbetsvecka på ingång.
Grattis till min syster Anna och till min äldsta goding som heter Anna som andranamn .... och grattis alla Ni andra Annor ... ni är många!

Blir en spännande vecka med mycket att få färdigt på jobbet.




Har fått erbjudande om nytt jobb och måste bli färdig med en del uppdrag innan månadsskiftet, lite väl trångt om tid så jag satt på jobbet och skrev för glatta livet igår fastän det var lördag.
Livet är i det stora hela gott  .... och mycket!
Kram ... innerligt mycket kram! 

Knä-elände och oförmåga att ta hand om mig själv!

Min grundinställning i livet är faktiskt att jag inte är intresserad av krämpor ett dugg.
Ändå har jag en präktig vårdutbildning i botten och har tillbringat ett antal år med att dela ut medicin, gå rond med doktorn, pilla i sår och ta hand om gamla kropparna som nyss slutat leva.
Men jag tyckte aldrig det var roligt, mer att det var ett bra sätt att komma på hur det fungerar det här med livet , skröpligheten och hyddorna ... kropparna Vi erbjudits att leva våra liv i.

Och delar av det tycker jag är fortsatt intressant, eller mer det som handlar om hur det fungerar "innanför väggarna" i hyddorna.
Hur Vi tänker, hur Vi förhåller oss till livet och hur Vi väljer att leva våra liv under tiden.
Det upphör aldrig att fascinera mig!
Inte en speciellt tillämpligt eller användbar inriktning om och när kroppen tar sig friheten att protestera.
När påminnelsen kommer om att jag behöver ta hand om mig, se till att jag får hjälp och att det inte har gått spårlöst förbi att jag levt en massa år.
Jag syftar på knä-eländet, det vänstra!
Och det stör mig så in i häckle-fjäll att jag ska behöva lägga tid, kraft och engagemang på detta!
För att göra en lång historia kort så handlar det om höga fotvalv som inte längre är höga, mängder med år i skor utan stöd, början till hallux valgus, skoinlägg från sportaffären, ont i stortå och tilltagande ömhet i knä som effektivt viftats bort med att det inte är så farligt.... det går nog över!
Tills jag råkar avslöja mig själv med att fundera på om jag ska ta en Iprem innan jag går och tränar på den rödvita föreningen... för att klara av att träna!
Nääää .... rena galenskapen!
Det hade jag omedelbart sagt till mina godingar och andra runt omkring om det varit dom som yppat något liknande, fortsatt med:  "-Vad håller Du på med? Gå till doktorn med Dig, se till att någon tittar på Din stortå, fot och knä!"
Tror Ni jag har lyssnat och gjort det?
Icke!
Istället har jag trampat på sedan i våras med hjälp av ytterligare andra skoinlägg från sportaffären och successivt valt bort löpträningen, promenerandet och vandrandet i takt med att jag fått ökat ont.
Efter ett besök hos kiropraktorn i september blev det faktiskt värre! Det var då jag började fatta att jag var tvungen att ta tag i mitt knäelände mer systematiskt.... och nu äntligen har jag fått rull på det!
Specialgjutna skoinlägg för 1400 pix som efter 3-4 veckor inte gjort någon revolutionerande skillnad. För två veckor sedan var jag på vårdcentralen och fick remiss till ortopedverkstan för specialare att stoppa i skorna och till sjukgymnasten för träningsprogram. Idag ringde jag sjukgymnasten och frågade om dom fått remissen (... vilket dom hade) och jag fick en tid där redan i övermorgon.
Tänker använda mig själv som studieobjekt för att ta reda på huruvida 56-åriga kvinnokroppar kan kompenseras vad avser knä-förfall med hjälp av specialträning av lämpliga utvalda extremiteter.

Är verkligen taggad efter en lång skogs-promenad i det strålande november-solskenet igår som slutade med att jag sista kilometrarna kom på mig själv med att smålinka mellan varven.
Ja ja, visserligen delvis beroende på att mina strumpor i gummistövlarna behagade kasa ner till en ihop-korvad boll under framfoten med maffiga vattenblåsor på hälarna som följd men också på grund av högljudda protester från knä-eländet.
Jo, det hörs faktiskt hur det knakar eller "boinkar" till i knät när jag går, ett ljud jag inte hört därifrån förut.
Har känslan av att lårbenet landar i helt fel vinkel i knäskålen vilket gör att alla "resårband" på insidan av knät har töjts ut för mycket och att det är just dom resårbanden/ledbanden som låter när dom hoppar över benfästen och broskbitar!



Men oj, vad hände?
Nu får det väl ända vara bra!
Bäst att leta upp vägen tillbaka till min grundinställning ... handlade visst om att inte vara intresserad av krämpor har jag för mig.
För övrigt så är livet gott .... har ju ett knä till! 
  
     

Övar skuggor i bästa clementin-tid!

Ja, det är en bra benämning på den tid som nu är .... bästa clementin-tid!
I min kvartersbutik 4 minuter bort finns det sedan några veckor berg med clementiner i olika stadier, allt från lime-ljusgröna till brunfläckigt gul-oranga.

I mitten av den beskrivningen finns dom jag fyller min påse med, gyllengula små minisolar, fasta och jättegoda. Såna som medför att man först äter en så fort så att man bara anar hur god den är, sedan tar man nummer två och känner smaken och garderar med nummer tre för att njuta ordentligt! Anar att dom är rejält besprutade med gifter men vill ändå tro att dom är proppfulla med C-vitaminer att ersätta solskenet utomhus med. Clementiner och IngridMarie-äpplen för att inte skriva om CoxOrange-äpplen ... kan bara inte få nog.
Kan för övrigt inte heller få nog av hösten!
Njuter så av det vilsamma lugna som vältrar sig över tillvaron. Som gör att det är OK att stanna inomhus, boa in sig, tända ljus och inte ha så bråttom. Vet att många lider och tycker det är träligt med allt det mörka. Men jag bryr mig inte så mycket om det, cyklar fortfarande kommunen runt trots mörker, iklädd reflexväst och vissa dagar regnställ.

Eländet i min tillvaro börjar om det blir snö och halt ... så jag inte kan cykla .... känner hur jag suckar invändigt bara jag tänker på det. För egen del ser jag fram emot och hoppas av hela mitt hjärta på en grön vinter möjligtvis med undantag för någon vecka kring årsskiftet.
Lovade mig själv förra säsongen att göra slag i saken och resa till solljuset kommande vinter för att förebygga den totala håglöshet och känsla av att bara gå av tiden i väntan på ett "sen när det blir barmark, sen när det blir vår, sen när det vänder"!
Sagt och gjort... en bit in på nyåret ska jag som det nu ser ut vandra utmed levadorna på Madeira!

I väntan på det har jag det gott i höstmörkret.... och övar mig på skuggor.
Jo, på riktigt och det är förskräckligt svårt.

Jag går... eller mera står .... och övar mig att måla tillsammans med ett glatt gäng från jobbet en kväll varje vecka. Och får en massa inspiration ... som förutsätter att jag övar, övar och övar mig ännu mer för att jag så småningom ska kunna måla till exempel skuggor.
Anna, som är lärare är också konstnär och har kursen i sin atelje´ på en ö här i skärgården utanför stan.  Hon låter oss pröva på en massa olika tekniker.
Så himla knepigt att få till ... till exempel att måla en fot ...eller en hand, för att inte tala om en näsa! Kroppsdelar har visat sig vara små vidunderliga mästerverk som verkar nästan omöjliga att avbilda på ett platt papper.

Men hon visar oss små tricks hur man kan göra för att nöta in och lära sig att se. Hon säger till exempel att man ska titta, öva sig att se 80 % och måla 20%, verkligen ta sig tid och lägga märke till detaljer.
Sista två gångerna har Vi fått öva på porträtt och det är här det har visat sig att skuggorna är det som är avgörande om det blir något som är begripligt för andra än mig själv i slutänden.
Så nu har jag börjat kolla in och iakttager tillvaron i tre olika färger.
En för djupa skuggor, en annan för det som är lite mer belyst och en tredje för det som är ljust.
Håller på att knäcka koden, det vill säga börjar fatta hur jag ska titta, men oj vad knepigt det är.
Igår satt jag större delen av kvällen och försökte måla av personer i tidningen Råd och Rön med hjälp av mörkbrun, beige och ljusgul akrylfärg.

Dom skulle bara se sig själva ... i den här tappningen!
Roligt är det hur som helst, och envis har jag varit förr.....

Annat som har med skuggor att göra.
Numera vet jag hur en rättegång går till.
Blev kallad som huvudvittne till en rättegång efter att en person hamnade i min telefon en förmiddag i våras och hotade en kollega i huset ".... kan få en kula i huvudet, inte roligt att hitta henne död" och andra hemskheter.
Märklig känsla att gå in i rättssalen och se honom som hotat i telefonen sitta  där, så styv i korken så att han till och med valt bort att ha försvarsadvokat.
Hade istället sin gamla pappa med sig, bredvid sig vid bordet under rättegången.
Jag frågade åklagaren efteråt om jag skulle  behöva gå omkring och vara rädd nu.
Hon kunde naturligtvis inte svara på det utan berättade hur hon själv gör ...  har lite extra koll över axeln, utsätter sig inte för vilka situationer som helst, är uppmärksam på vad som händer runtomkring. Visst, en del av mig tycker det är läskigt, men en annan del säger att jag inte kan gå omkring och vara rädd. Hoppas istället att den här mannen ta tillvara möjligheten han fått genom att slippa fängelsestraffet åklagaren yrkade på. Istället blev det böter och skadestånd till tjänstemannen han hotade.

Dom gula.... stöldgodset från 2011!

Söndagkväll och ny novembervecka på ingång.
Imorgon ska jag till Sveriges sydligaste stad på utbildning med ett härligt gäng från jobbet.
Här hemma blommar mina novemberkaktusar ... vilket (... på tal om brottslighet) inkluderar stöldgodset som visade sig vara en riktig överlevare!
Se blogginlägg 20111113! :)
Avslutar med att uppmana oss alla att hjälpa människorna i Asien som drabbats av den ohyggliga tyfonen!
Själv väljer jag att skicka ett bidrag via Läkare utan gränser.... många bäckar små!
God vecka, alla!
           

Så blev det kväll...

Jag har haft en så jättebra dag idag ... en dag som nu blivit kväll.

Boklövs-brunt och grått...

Jag har klurat på sånt som jag borde klurat på tidigare, som till exempel det här med kläder .. att ha på sig nu när det är höst.
Jag har bedrövligt tomt i garderoben ... på riktigt.
Har rensat och slängt just för att göra någon form av nystart. Fått bort det mesta av det urtvättade, blackiga och "inte-kul-att-ta-på-sig" ... bara lämnat dom gamla favoriterna "som jag kan ha när jag målar" eller " kan vara bra att ha här hemma"!
Precis som om jag brukar måla så mycket så att jag behöver ha en speciell avdelning i garderoben för det. Nä, det står mer för kvalificerad separationsångest är väl lika bra att erkänna.
Hur som helst så är det glest mellan galgarna med användbara kläder.
Så idag har jag klurat på vad jag vill ... behöver ... tänker ... ska ....skaffa mig, i vilket fall börja leta efter.
Till exempel något terrakotta-färgat till en småmönstrad gungig kjol i svartvitt från Indiska som jag har köpt idag.

Finaste färgskalan ...

En kjol som jag ska göra lite kortare ... och sy dit ljusgrå spets på fållen.
Skulle vilja ha en hängselkjol också ... eller hängselklänning, men den lär jag väl få tråckla ihop själv misstänker jag, det är liksom inte såna det dräller av i affärerna i år.
Och sedan det här med skor och kängor.
Fyller mig ju som bäst med att renovera/reparera min högra fot och knä. Nedtrampat fotvalv och början till hallux valgus ställer till det i knäleden på ett sätt som jag inte tänker finna mig i.
Så i veckan hämtade jag hem specialgjorda inlägg som jag just nu håller på att öva in att använda, 40 min idag, 20 igår allt enligt instruktionen från henne som ordnat dom åt mig.
Och det är lika bra att inse att det inte är höga klackar som gäller framöver för min del ( ... ifall jag nu skulle fått för mig att börja använda det)  utan något mer terränggående, fot-och-knävänligt med plats för inläggen. Och det tänker jag leta efter nu ... ska bli så kul att fixa till mig med lite ... pimpa upp mig  med nya roliga kläder att ta på.
Ska kika runt i affärerna imorgon tänkte jag, det vill säga dom som är öppna en söndag.
Känns som om jag har gott om tid, kanske på grund av bonustimmen som dyker upp det här dygnet  och förgyller helgen nu när Vi går tillbaka till vintertid.
Känns överhuvudtaget så lugnt och ombonat i min tillvaro.
Kommande veckor är inte alls så fyllda jämfört med dom som just passerat, och jag njuter av att det är höst. Har tänt ljus här hemma, köpt ytterligare en cyklamen idag ... en vit!
Ute blåser det så jag hör hur vinden far kring husknuten. Bulle-katten har intagit sovplatsen på bordet invid elementet precis som han plötsligt brukar göra under hösten tidigare om åren.
Vet aldrig riktigt när det sker ....plötsligt ligger han bara där igen. På våren är det tvärtom.... plötsligt slutar han att lägga sig där. 

Grå-skalan, den vackra...

Mycket av löven har fallit, ska ta hand om det som ligger i trädgården imorgon.
Plötsligt är det så ok att  runda av utelivet för säsongen. Ska täcka mina odlingsbäddar med löven och hörnan där rabarbern växer. Där brukar jag lägga täckväv över för att inte skräp och för mycket från fåglarna ska ramla ner under vintern. Fågelautomaten med frön hänger nämligen direkt ovanför. Handlade fågelfrön idag. Förra året upptäckte jag att jag hade besök av en råtta så jag avbröt utfodringen. Men blev så sugen att börja igen efter att ha hört min syster berätta i veckan att hon just börjat lägga ut frön. Man ska visst helst börja tidigt så att fåglarna stannar.
Därför öppnar  restaurangen imorgon!

Rolig skylt på Kastrup i veckan....

Nu ska jag sätta mig i en annan hörna av huset och köra igång Spotify. Väntar på att Lalehs hela nya album ska ligga ute. Duktiga tjej med Din fina röst och många gånger kloka texter.  Tack för Dig ...
Ta till vara bonustimmen Vi får inatt, ägna den åt att tänka extra kloka och goda tankar.
Tick tack för mig!      

Jakten på hösten!

Nej, inte jakt på det sättet.
Jaga djur eller så, nej mer rakt på sak, jakten på hösten, ... för att just fånga hösten innan den slinker mig ur näven helt!
Kom på i torsdags när jag cyklade iväg på morgonen att plötsligt har alla träd och buskar gula och röda löv och en del har till och med redan bäddat marken med dom. Och allt har hänt medan jag har fyllt mig med annat.

Så idag har jag varit ute i den stora och vackraste av alla katedraler och tittat, tittat ännu mer ... och satt in på mitt höstkonto i hjärtat.
Jag lyckades dock inte fånga några dofter!
Det är märkligt doftlöst utomhus eftersom det är så peppar-torrt i markerna.
Ingen doft alls, i vilket fall inte jämfört med hur det vanligtvis brukar dofta så här års.
Doften av fukt, jord och blöt mull ... och svampar.

SMHI hade förvarnat om regn under eftermiddagen men det verkar vara en leverans som låter vänta på sig för än har inget kommit.
Hitintills har det aldrig passerat en höst utan nederbörd.
Så jag får ha doftsensationerna innestående till nästa gång.

Annars är det en skattkammare ute i backarna nu!
Mängder av vackra glänsande kastanjer i olika stadier.
En del helt för sig själva bland löven, andra till hälften kvar i sina gröngula eller alltmer bruna skal.
Alla vackra och helt oemotståndliga.
Och jag lyckades hitta några fina bokollon ... efter en lång stunds letande.
Skatterna jag fick med mig hem ska få torka till nere vid pelletspannan för att sedan bli skådebröd på bordet vid soffan i vinter.
Måste nämna lite om alla fantastiska löv längs med stigen där jag passerade idag.
Om man skulle kunna mäta (eller kanske väga) mängden färgintryck man tar in via synen en sån här färgsprakande höstdag så skulle man lugnt kunna konstatera att jag just nu är fulltankad ... eller har kanske till och med lite överlast (om man mäter det i kilo).


Slutar aldrig fascineras.... och imponeras av all färgprakt på hösten.

Dessa otroliga kombinationer!
Så vackert ... så fantastiskt vackert!





Hörde på radion att det är Tacksägelsedagen idag ... enligt kyrkoåret.
Kyrka eller inte så känner jag mig väldigt tacksam över att jag hann ut i det vackra och att jag fick mina sinnen fyllda .... att jaktlyckan var så god idag!
Nej, jag fångade inte hösten, men banne mig fick jag till en god och lång stund med "henom" i bästa jaktmarken och det var gott!      

Har inte tid att skriva något långt inlägg ikväll.
Lägger istället in några bilder, så förstår Ni varför jag går i spinn!
I löv it! :)
           

Som om ingenting hade hänt ...

Precis så!
Nu tänker jag skriva ett inlägg precis som om ingenting hade hänt!
Det känns som ljusår sedan sist jag skrev och inte har jag någonting att skylla på.
Har jag inte haft tid?
Jo, visst har jag haft tid! Massor med tid, lika mycket som alla andra vilket innebär i vilket fall 24 timmar varje dygn!
Inte tycker det är kul längre?
Jo, visst gör jag det! Det är himla kul med allt som har med bloggande att göra.
Datorn gått sönder? Ont i händerna? Ide´torka? Internethaveri? Hastigt påkommen analfabetism?
Inte alls, inte något av det heller som är orsak!
Faktiskt så ska jag nog inte försöka få till någon förklaring för det är egentligen det som är grejen med min blogg.
Jag gör det bara för min egen skull, när jag överrumplas av alla härlig ord, alla tankar och funderingar som plötsligt behöver komma ut, formuleras och landas någonstans..... som i en blogg som andra kan läsa!
Ser att många varit inne och läst under sista veckorna som gått trots att jag inte tillfört något nytt!
Tack o tack! Jag blir så jätteglad för det!
Hoppas Ni inte har försvunnit nu ... eller har Ni gjort det, hoppas Ni hittar tillbaka!
Som sagt, tiden tog ett skutt!

Mängder av goa tomater...

För livet och tillvaron rullar på utan större tillägg eller avdrag, mer bara på det här vanliga sättet som faktiskt är bäst.
Tycker nog att jag fortfarande springer lite efter alla andra på jobbet, har inte riktigt kommit ikapp deras klartänkta planeringar, utkristalliserade projekttankar och effektiva schemaläggningar.
Men imorgon startar en ny arbetsvecka så det vore väl själva farfar om jag inte ska ta in lite på dom kommande arbetsdagar!






Utomhus skiftar årstiden till mognadsfas ... den period som är som en egen årstid.
Inte riktigt höst ännu, bara moget och överblommat.
Blir återigen helt tagen av alla vackra

Vissnande vacker...

fröställningar, förmultnande växt och fruktdelar och regndroppar som dröjer kvar överallt på det sättet dom bara gör på hösten.
Har fått tömma minneskortet på kameran igen idag efter att ha stannat upp och "tittat noga " genom kameralinsen så fort jag rör mig utomhus.
Så storslaget med färgskalan som nu skiftar från pastell till mustigt och fullödigt!
Fyller mig med all färg-energi jag kommer över med baktanken att kunna "plocka från lagret" när mitt till synes kroniska återkommande bristtillstånd gör sig påmint i januari - februari.
Då när allt verkar stanna upp i ett "tusen nyanser av grått"!
Undrar om det har med åren som går och och livet att göra?
Sista åren har jag verkligen kommit på mig själv med att leva i en begränsande, vegeterande och orkeslös tillvaro en bit in på nyåret där allt bara handlar om sen!
Sen när snön är borta, sen när det blir ljust igen, sen när man slipper klä på sig...

Landskap i miniatyr...

Ska verkligen se till att kliva av det vanliga och ta mig till solen kommande vintersäsong, var spelar mindre roll.
Bara jag får gå i solen, bara vara och vistas utomhus.

Det här att gå, det är bra det!
Verkligen uppenbart för mig att Vi är gjorda för rörelse.
Har nyligen varit hos en naprapat som bräckte, knäckte, tryckte och drog med syftet att mitt knä ska sluta spöka. Har med hjälp av uttjänta och taskiga träningsskor under åren lyckats trampa ner ett fotvalv, som ger felställning i knät, som medför roterat bäcken med förkortat ben som i sin tur ger felställning i ryggen och stelhet i nacken!
Vilken finurlig konstruktion Vi är!
Hur som helst, efter två behandlingar har jag jämn-långa ben, kan vrida huvudet i sidled så att jag nästan känner mig som en uggla.... och en ischiasnerv som tycker det är lite för trångt bland alla muskler som nu rör sig på ett annorlunda sätt.
Har många runt omkring mig som under åren pratat om och haft "ont av ischias" men aldrig tidigare själv vetat vad det innebär.
Nu vet jag!
Nåja, så farligt är det inte för mig, och stå och ligga fungerar ypperligt.
Finns en enkel och effektiv stretch-rörelse man kan göra för att minska trycket på nerven .... googla på "behandla ischias - naprapat" om Du också hör till dom utvalda.

Söndagkväll och jag borde kolla upp hur jag har det med "kläder på kroppen" tills imorgon.

Äpple som nog hör till sorten Katja

Det är bara att inse att jag inte kommer att kunna ha sommarklänning på mig längre utan att det nu är dags för något mer skylande-värmande.
Lite som av en mellanperiod även det... för tidigt för höstkläder men inte längre läge för sommarkläderna. Det är bara att vänta in anfallet som brukar komma i oktober och ge sig till känna som ett absolut krav på omedelbar behovstillfredställelse av nya bruna jeans, plommonfärgad mullig tröja och mörkgrön bredrandig manchesterkjol ... för att inte tala om nödvändiga roliga leggings och oumbärliga skor och kängor!

Underverk ...

Den lysande framtiden ligger inom räckhåll ... på många sätt!
Sprakande natur i gult och rött, krispiga frostiga mornar med soluppgång så glasklar så att allt tvärnitar och sen ... alla mängder av ljus att tända! På insidan och utsidan, hemma och hos varandra när Vi ägnar oss åt allt prasslande bland höstlöven!    

Farmen och annat liv..

Så skönt! Kväll och absolut  på det klara med att jag inte tänker göra något mer nyttigt, praktiskt eller ordningsamt mer idag! Min fjärde semestervecka är till ända, en härlig vecka som gjort skillnad. Är nere i varv och igång med allt som hör det egna livet till och har det så bra på både ut och insidan. Augusti har visat sin bästa sida med soliga dagar, långa svepande syrefyllda vindar som ger en påtaglig och ny känsla att det plötsligt är svalt på alla delar av kroppen förutom just där solen kommer åt. 

Har förmånen att bo så fantastiskt bra med möjlighet att skörda från egna träd och buskar. 

Marmelad på plutt-konservburk!

Den här veckan har jag plockat av skugg-morellerna, eller mer den lilla del av alla mängder bär som jag har möjlighet att använda.
Det är förresten dom jag har som bild här på min blogg. Som bär är dom ju lite syrliga att äta så det blir mest att jag fryser in, urkärnade i plastpåsar (6-7dl) lagom att ta fram och koka upp med lite socker som sylt till all havregrynsgröt jag sätter i mig alla jobbardagar.
I år gjorde jag också marmelad av lite bär och fyllde på i små pluttiga nyinköpta konservburkar som jag tänkte kan vara användbart som "gå-bort-o-hälsa-på-present".
Blir så otroligt god marmelad!








Annat att skörda inom kort är många ... verkligen kopiöst många, tomater!

Gjorde ju som jag brukar på försommaren,
köpte tomatplantor lite här och där ( ... alldeles för många) och planterade dom vart eftersom i min hemmagjorda självbevattnande jättebalja. Gödslade med hönsgödsel, fyllde på med vatten.
Dom har verkligen trivts i solen och under sommaren utvecklat ett stort grönt buskage av blad.
Jo, jag har nog sett blommor med men har faktiskt inte tagit mig tid att kolla upp hur det ser ut med "blivande tomater" ... förrän här om dagen!
Mest för att pinnarna jag satt som stöd för länge sedan ramlat och hela "tomatskogen" halvlåg ner på plattorna.
Jag började plocka bort en del av dom stora bladen... och upptäckte massor av tomater under.
Har smakat några .. och ja, verkligen söta goda.Tror faktiskt det är fyra olika sorter, röda stora "vanliga", små röda cocktailtomater, gula halvstora runda och gula plommonformade.
Har för mig att jag också köpte den sorten som ger ganska små rödgrön-spräckliga frukter men ser inga ännu. Vilken present med så mycket tomater! Har plockat bort så mycket blad jag törs för att näringen ska gå till bären, bundit upp efter bästa förmåga och tagit bort alla blommor som ännu inte bildat frukter.
Förhoppningsvis hinner dom flesta mogna utomhus i solen... blir i så fall världens godaste antioxidantkur!

Ja, man kan ägna sin kraft och uppmärksamhet till både det ena och det andra.
Jag bor ju med flera "lite äldre" husdjur. KrumbuktenLångsvans alias BulleKatten (minst 14år), Putte SköldPadda (15år och kan bli 40!) och ett mindre antal nästan odödliga akvariefiskar.
För några veckor sedan började Puttes akvarium att läcka på ett sätt som gjorde det nödvändigt att tömma det helt på vatten (han är nämligen i grund och botten en vattensköldpadda som dock vistas på golvet fritt i huset större delen av dagarna). Jag letade upp ett litet fiskyngel-akvarium från förrådet som nu har funkat som övernattningslägenhet i väntan på att jag skulle täta hans stora.





Till saken hör att jag har ytterligare ett stort akvarium där "dom odödliga" bor!



Under alla år när tjejerna var små har det funnits akvariefiskar i huset och många gånger har jag för mig att dom dog väl snabbt.
Men vissa överlever allt... som dom jag har kvar nu !

En citrongul ciklid som jag tror är 5 år minst och tre mindre (... undrar om dom inte heter sorgbands-tetror). Dom var ett gäng på 10 från början för 5 år sedan men är nu bara tre kvar. Och algätaren, yngst i gänget med sina 3-4 år, men störst med sina 10-12 centimeter.
Hur som helst är jag hjärtligt trött på det här fiskakvariet som också visat tecken på att börja läcka, hotfull faktor att räkna med med sina 165 liter på parkettgolv i trähus!
Har dock inte hjärta att göra mig av med firrarna!
Dock har det överhängande läckage- hotet upphört sedan något dygn genom att firrarna fått flytta in i det mindre yngel-akvariet när Putte väl fick återvända till sitt nyrenoverade slott.

Det är roligt med djur och en förmån att få leva tillsammans med dom.
Visst blir man lite bunden, visst är det både lite passning och bekymmer men jag tror det är det som är meningen med livet när det kommer till kritan!
Att vara lite bunden till ... ha förbund och relationer till det som lever ... över och under vattenytan!





Fredagkväll den fjärde veckan, en femte semestervecka kvar ...  men först härlig helg!
Utomhus är det mörk augustikväll, hör inga syrsor, kanske är det för svalt.



Ska strax repa upp ett bakstycke på min tröj-stickning, har kommit på att jag vill ha en annan modell av det här garnet!
Ser ut att bli en stickning som kommer att räcka länge..... men som Robban Broberg sjunger och andra insiktsfulla sagt: Målet är ingenting vägen är allt ... så jag stickar på och hoppas (stick-)vägen är lång, givande och både avig och rät!

Att lämna avtryck

Nu är  det halvtid!
I första hand tänker jag på att jag har haft semester i två och en halv vecka nu, och har hälften kvar! Det är så rätt för mig att vara ledig i fem härliga långa veckor i sträck! Ägnar så mycket tid och tankeverksamhet åt mitt arbete under årets resterande elva månader så det är både användbart och spännande att låta mitt privata liv få ta plats under den tolfte månaden.
Det är olika det här hur Vi fungerar!
Några vill dela upp semestern i småportioner, andra tycker det är pest att vara ledig långa perioder i sträck och ytterligare andra längtar efter att få lite semester överhuvudtaget.
För mig hinner liksom aldrig mitt privata liv breda ut sig fullt ut om det bara har en kort helg eller så på sig att disponera.
Nej, det behövs faktiskt att drygt en vecka passerar för att mitt goa´ jobb med all sitt innehåll helt ska tona bort från min skalle. Sen tar det ytterligare några dagar för mitt eget privata liv att förstå att det ska ta plats... får ta plats. Så där jag befinner mig precis nu, efter två och en halv veckas ledighet,  är det så gott att vara. Jag är pigg och utvilad och fylld av kraft och mod att fixa, dona och ägna mig åt mitt eget liv! Och dessutom lagom lat så jag sticker in med en dag som idag... då jag bara vegeterar och bara är. Det behövs verkligen!

Sista tre dygnen har jag totalrenoverat äldsta godingens tonårsrum! Egentligen inte direkt inplanerat på förhand, mer ett eventuellt alternativ om andan skulle falla på... vilket den nu gjorde, med besked! Äldsta godingen packade ihop sitt rum sist hon var hemma så det var en ganska kort startsträcka med förberedelser. Jag tror mig inte om att tapetsera helt på egen hand så det har därför mer handlat om spackel, målarburkar och penslar! Jodå, underverk kan minsann ske under bara några dygn! Första strykning av taket i tisdagskväll liksom grundmålning av väggarna! Andra strykningen av taket onsdag-morgon liksom första strykning av den nya väggfärgen.... kallad nyponros!
Cykeltur till affären för mera färginköp.
Kommer därefter på mig själv en timme senare, på väg hem på cykeln, med en stor kasse på pakethållaren innehållande för utom färgen också gardiner och överkast!
Till det facila priset av 229 kronor!
 Den halvan av min själ som är småländsk höll på att krevera av glädjefnatt och förnöjsamhet och den andra, den uppländska delen, påbörjade omedelbart en planering för huruvida en ytterligare affärsrunda kunde vara användbar och möjlig att genomföra med tanke på fler storslagna skojiga inköp! Hur som helst, 3-4 timmar senare var all målning avslutad, all maskeringstape bort-pillad och städning och fönsterputs fixad.
Egentligen skulle vegeterandet och vilan tagit vid redan där men eftersom yngsta godingen hade förvarnat om att hon gärna ville bjuda hem lite kompisar, som precis som hon själv strax ska lämna stan för plugg och jobb, valde jag att lämna huset i hennes händer och sticka in till stan.
Kan väl kort runda av den här utläggningen med att när jag stängde igen mina gröna vid 23-snåret så behövdes ingen lång godnattvisa, mer en fråga om att hitta skön sovställning med pizza-stinn buk och jättevarm kelig katt som absolut skulle ligga tätt, tätt intill.
Det var dygn som gjort skillnad, som lämnat avtryck rent utseendemässigt här hemma.
Idag skulle det bli spöregn enligt SMHI, upp till 50mm.

 Det såg hotfullt ut ett tag men nu tittar solen fram igen så det blev inte så mycket av det.
Har upptäckt en massa fjärilslarver i busk och slinger-krassen, en efterlängtad underhållning i semestertider under åren!
Har tidigare bloggat om att jag  i min lilla frimärkesträdgård har en stor hubbe brännässlor som BB till fjärilarna. Tycker så mycket om fjärilar och försöker därför få dom att trivas hos mig genom att ha blommor som dom gillar.
För utom fjärilsbusken till exempel rubeckia av olika sorter, isop, bolltistel och andra som jag inte kommer ihåg namnen på just nu. Dessutom sår jag krasse lite här och där för att larverna ska ha tillgång till många restauranger innan dom utvecklas vidare till puppor.




Har tittat efter larver sista veckorna utan att hitta några... men nu är det fullt över allt med i första hand nässelfjärilslarver i olika storlekar men också en ny sorts fjärilslarv jag inte sett förr som är helgrön. Kul att se vad det blir!

Dom brukar lyckas med att äta upp nästan alla krasse-blad innan dom förpuppas. Men det gör inget, det kommer det nya krasseblad ... och flera blommor som varar ända till frosten förstör sent  i höst.



Läste för några år sedan om det här med att visa vänlighet och kärlek till allt levande och att kunna göra det från hjärtat, osjälviskt och utan att kalkylera och räkna med egen vinning. Kommer inte ihåg vem som skrev det men det handlade om att göra skillnad för andra.
Ibland bara med hjälp av en liten gest eller detalj, men att ständigt sträva efter att lämna ett avtryck som var varmt och ombonat hos dom man möter ... så många som möjligt som kommer i ens väg.


Och att det där lilla kan göra skillnad ... kan bidraga till något stort ... som Butterfly Effect! Symboliken i att ett litet vingslag från en fjäril kan vara den energikick som i slutänden sätter igång något så stort som ett jordskred!
Tycker det är en fascinerande tanke!
Nej, inte jordskredet, det kan Vi hoppa över, menar mer att något stort sker, påbörjas, startar med hjälp av något väldigt litet.
Ger liksom hopp!
Ungefär som Ingen kan göra allt men alla kan göra något!  

Avrundar därför med en kram, en sån där lite snabb ... som ett fjärilsvingslag ... till Er Alla! :)

Tekniska prylar, musik och annat tidsfördriv....

Om någon skulle be mig att beskriva mig själv och mitt förhållande till teknik så skulle det bli ett kort, snabbt och uttömmande svar som nej, jag är inte intresserad! Men när jag sedan drar efter andan så känner jag hur det där utropstecknet på slutet plötsligt börjar växa och föröka sig för att plötsligt gå över till att bli ett frågetecken .... följt av ett plirande leende.
För faktiskt är det så att jag har "blivit- med" en massa tekniska prylar som jag faktiskt, ärligt talat är riktigt beroende av, jag har verkligen börjat tycka att jag behöver dem eller det jag får tillgång till genom att använda dem.
Just nu i semestertider är jag till exempel fast i CandyCrush-träsket och börjar enligt äldsta godingen att bli en riktig gamer! Kan väl av en händelse passa på att tala om att jag ligger före henne ... självaste gamer-drottningen! ;)
Det är också bara att inse jag numera tar för givet att jag kan få åter-lyssna på en bra låt jag hör någonstans direkt på Spotify efter att spårat den med appen SoundHound på telefonen.
Det är heller inte många gånger jag lyssnar på SommariP1 när det sänds på dagtid, nej det har blivit en vana att jag kan lyssna på webben när det passar mig på kvällen någon gång innan jag går och lägger mig.
Mera då!
Jo, jag följer med stort intresse twitter-flödet och det här med att blogga har absolut börjat likna ett behov. Jag förnekar heller inte att jag har fortlöpande spaning på mitt facebook-konto även om min aktivitet inte hör till dom högre.
Senaste månaderna har jag webbhandlat flera gånger och nu omfattar det även djurfoder, något som visar sig vara oerhört mycket billigare och dessutom medför att jag får en 5-kilos påse levererad till ytterdörren utan extra kostnad vilket både jag och bakhjulet på cykeln gillar!
Jo, så är det nog! Jag har nog utvecklat ett teknikberoende även om min självinsikt inte har växt ikapp och har självklar koll på det.
Fyller mig just nu med att skaffa extra betalkort för att kunna ha ett kort att använda löpande under månaden samtidigt som jag tjänar in bonus som kan bidraga till billigare resor. Och om detta nu är självklarheter för stora delar av befolkningen så är det ett drastiskt steg för mig som någonstans inom mig alltid känt mig tryggast med en "sliten smålands-börs med kontanter i" så jag har koll på mina tillgångar ... eller kanske mer utgifterna!
Och för att smaska till med något storslaget avslutningsvis kopplat till teknik så hör även jag numera till skaran som blir riktigt sur över leverantörer som inte kan leverera efaktura.
Att sköta hela ekonomin digitalt är ju så himla smart och rationellt ... tänker jag och gödslar tekniknörden inom mig.

MINN bestående av Fia, Kasper, Martin och Emil

I dagarna tre har Vi haft skärgårdsfest här i Staun!
 Önskeväder och en massa musik gjorde det till tre fantastiska dagar på olika sätt.
Yngsta godingen har varit med och spelat sin egen musik under namnet MINN tillsammans med tre musiker-kompisar.
Två av kompisarna har kinesat över här hemma och jag fick den här gången låna ut mitt eget sovrum eftersom jag precis ska börja måla väggar i andra delar av huset.

Igår spelade dom bl.a från en båt/flotte i gästhamnen .... så somrigt!








För en stund sedan reste musikkompisarna hem men innan hann dom "leka" med mitt gamla piano

som står just i mitt sovrum.
Förstår numera ... sedan några timmar ... hur mitt piano egentligen kan och ska låta!
För plötsligt hör jag introt från trilogin
Sagan om Ringen ... det här fina melodiska temat som kommer igen i alla filmerna!

Annars är det ju söndag idag och jag har verkligen inte ansträngt mig för att lägga i någon högre växel.
Kvällen och natten blev sen och välfylld av en massa musik på olika håll i stan.

Har läst ut en jättebra bok istället!  
Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce





Det är ju så annorlunda att läsa på dagtid, "långa tids-sjok" istället för en snutt på kvällarna och hoppas på att mina gröna håller sig uppspärrade tillräckligt länge.
Så härligt att få dyka djupt ner och in i handlingen, stänga av allt runt omkring och bara leva med i berättelsen.
Kan nästan känna mig lite andfådd och slutkörd när boken närmar sig slutet, som jag verkligen varit på en resa någon annanstans.

Och njutningen när man hittar dom där jättefint formulerade textraderna ... som det här från boken jag tdigare i veckan läste.
Kan också rekommenderas!
Kärlekens historia av Nicole Krauss


Imorgon börjar min tredje semestervecka!
Kommer antagligen att innehålla målning och fixande här hemma!

Elva månader om året har jag liksom många andra stort fokus på jobb och arbetsliv.
Den tolfte månaden stänger jag av för att ägna mig helt åt det som är viktigt för mig i min egen och privata tillvaro.
Så här långt kan man väl med arbetslivstermer beskriva det som att introduktionen är väl genomförd och livs-verksamheten nu pågår för fullt.
Inga smaskigare detaljer att skvallra om så här långt men det är riktigt intressant och gött mellan varven!
Glasklart är dock att det just nu finns alldeles för lite mat innanför linnet ....vilket måste åtgärdas!

Fruntimmersveckan och andra tjejer

Nej, inget regn att tala om.
Mer exakt tre millimeter längst ner i botten på regnmätaren om man ska vara noga och från och med nu är det inte bara min trädgård som vill ha mer, hela jag väntar och längtar.

...tror den heter Blå bolltistel - humlegodis!

Veckan som gått har inneburit fantastiska sommardygn, verkligen önskeväder. Men det är som alltid när det hänger upp sig på en viss sorts vädertyp, efter ett tag blir jag less.... som nu!
Går liksom inte att fixa riktig svalka någonstans vare sig omkring mig eller inuti mig!

Sådär ja, då är jag färdig med min typiskt-svenska-inledning av det här blogginlägget och har spytt av mig om vädret och kan därmed mycket lättad från och med den här meningen ägna mig åt det jag tänkt, nämligen mina andra funderingar.
Googlade lite på det märkliga ordet fruntimmer och hamnade i nationalencyklopedin istället för wikipedia.


Fanns ett antal betydelser med ursprung i tyskan men fastnar för "ett rum för kvinnor".
Låter så fint ... ser framför mig ett gäng med tanter och tjejer av olika snitt och storlek som var och en bär omkring på ett eget speciellt kvinnligt väsen och kvinnoliv, omgärdat av ett rum ... som en yttre rustning (stabil, vindtålig och inte känslig för vare sig stötar eller knuffar) vid namn fruntimmer. Kanske ett ord att vara rädd om! Det är precis som ordet kärring som jag tills ganska nyligen uppfattat som ett skällsord. Ändrade uppfattning efter att jag hörde en äldre man från västkusten prata om sin hustru och kallade henne Kär-ring med betoning på hur viktig hon var för honom.
Ett ord vars betydelse alltså helt styrs av avsändaren ... precis som vanligt !
Oj.... nu har visst kung Bore vaknat.... får se hur länge jag kan fortsätta skriva då!
Fruntimmersveckan ja, verkligen en semestervecka för mig. Det är mer än 24 år sedan jag jobbade just den här veckan. Vet det med bestämdhet eftersom äldsta godingen har namnsdag en av dagarna och det många gånger har krävt lite extra för att få till den traditionella rulltårtsbakelsen som hör till att fira bemärkelsedagar här hemma hos mig. Mamma började.... vanlig lite tjockare skiva rulltårta, en rejäl klick vispgrädde ovanpå toppad med pudrad kakao. Många gånger har Vi varit på semester och bott provisoriskt just under fruntimmersveckan. Men det har alltid varit en självklarhet att få till rulltårtsbakelsen ändå och jag har inget minne av att det inte gått. I år var namnsdagsbarnet dock hemma hos sig på just sin dag så det får bli leverans retroaktivt när hon dyker upp i Staun nästa gång.

Tjejerna i Frank Sylvester

Mera tjejer.....
Yngsta godingen hade en spelning i stan här om kvällen tillsammans med dom andra tjejerna i Frank Sylvester.
Så roligt att lyssna på dom live på scen med alla tillbehör .... mellansnack, publikreaktioner och jättebra ljud.

Dom finns på Youtube om någon vill lyssna. Sök på FrankSylvester!
Ett perfekt sätt för övrigt att använda bakgården till ett museum ... fylla det med musik vackra, sköna sommarkvällar.



Sista tjejen jag tänkte blogga om är IngridMarie, det goda äpplet!
För 10 år sedan lyckades jag med stordådet att ta livet av det gamla IngridMarie-trädet som funnits säkert 60 år på tomten där jag bor. Visserligen var det illa åtgånget sedan något år tidigare efter en tillbyggnad som kommit alldeles för nära. Men efter att jag klippt bort alla grenar som pekade mot huset för att öka oddsen för att det skulle kunna få stå kvar blev det dock för tufft för trädet och nästkommande år visade det sig att det hade gått hädan, inte minsta gröna blad kom.

Under några år funkade den med en alltmer av-barkad kal stam som spalje till två högväxande clematis, vilket var det snyggaste spaljen jag någonsin varit med om. Av en händelse en höst tog jag tag i en gren och upptäckte att hela trädet var löst så det började luta för att en tid därefter av egen kraft ramla omkull helt. Efter det har stammen fått ligga kvar som ett stilleben i trädgården vid husväggen, numera silvervitt utan bark och under den vackraste förmultning man kan skåda.

Dom vackra ärren efter alla bortsågade grenar under åren har mer och mer blivit som ögon och öppningar in till trädets inre.
När jag tittar på trädet finns alltid barnfilmen Pocahontas i mitt huvud.
Det finns en sekvens i den filmen när en Träd-Ande i form av ett urgammalt kvinnoansikte plötsligt visar sig i den skrovliga barkens mönster på ett stort gammalt träd när Pocahontas är bekymrad och behöver råd om vägen framåt i livet! Ett skrynkligt jätte-gammalt kvinnoansikte, så vackert, så klokt ... och som jag tagit med mig sedan dess!
Det är något med träd... tallar och äldre träd med karaktär ... som berör.
Hur som helst ... jag har saknat mitt IngridMarie-träd och köpte därför ett nytt för 6-7 år sedan som jag grävde ner i en annan hörna av trädgården.

För två år sedan bar det frukt för första gången och avslöjade att det var av en annan sort och tydligen blivit felmärkt i affären.
I år dignar det av frukt och jag tänker ta med mig några äpplen och cykla bort till handelsträdgården vad det lider för att få hjälp med att klura ut vilken sort det är.

Mitt senaste tillskott, nu två år gamla "garanterat" IngridMarie-träd har fått behålla tre av sina från början alldeles för många kart. 
Börjar se ut som riktiga äpplen...
Man kan minsann ha roligt med nästan vad som helst
... som att följa ett IngridMarie-träds uppgång och (för-)fall.

Rundar av med att berätta att mannen som var på ingång nyss ... han Bore, vände om och har nu försvunnit helt!
Han efterlämnade några droppar regn .... men det smakade mer så jag säger välkommen tillbaka!
Någon form av manlig list tro?
God Söndag!
     
         

Begränsad framkomlighet minsann .....

Ock plötsligt har tiden tagit ett jätteskutt och jag har inte lyckats fått till minsta lilla blogginlägg på länge! Vet inte om jag har haft så här långt mellanrum mellan inläggen någon gång förut!
Men nu ska det bli av. Jag har satt mig i fåtöljen inomhus med datorn på en handduk i mitt barbenta knä (... blir så svettigt annars) och ett stort glas vatten bredvid.
Har en massa uppslag i huvudet som jag skulle kunna skriva om men börjar med det som är allra mest aktuellt i min tillvaro just nu ... semester!
Imorgon börjar min oändliga ledighet på fem veckor!
Jo, jag tänker behålla känslan av att det är oändligt fastän jag kommer ihåg hur fort det oftast går.
Men det är också en känsla ... det här med snabbheten ... att någonting går fort!
Jag tänker pröva att ha semester så långsamt och så sakta jag bara förmår för att behålla känslan av att den räcker riktigt länge så långt det bara är möjligt! Har därför inga datum att förhålla mig till, inga storslagna aktiviteter och pådrag inplanerade. Mer en grundläggande ambition att jag varje dag ska läsa i någon av alla bra böcker jag vill läsa, sticka några varv på min kofta, se till att jag begåvas med en daglig pulshöjning på minst 60 minuter och därtill frossa i alla mumsiga primörer, frukter och bär jag kommer över. Beroende på hur mina godingar har möjlighet att komma hem eller inte kommer jag att vara här hemma... eller inte.
Ock så naturligtvis vädret! Blir det många dagar av den sorten som varit idag, med 28 grader i skuggan och strålande solsken, kommer jag att läsa massor och sticka färdigt både koftan jag håller på med och mer. Säkert kommer jag dessutom bli begåvad med den mest välstädade källaren och vackraste travade vedhögen också. Jag blir nämligen lite grinig när det är för varmt utomhus längre perioder och min källare är det bästa stället i världen att vara på när värmen böljar som mest sommartid.
Jag har "resten" av ett jättelass med ved att sortera igenom. Det har räckt att mata kaminen med i två vintrar och kommer absolut att räcka en vinter till. Men jag behöver klyva en del, trava upp den lite bättre och helst fixa lite spent-ved att tända brasorna med.
Blir det önskeväder ... det vill säga blandat soliga och regniga dagar så är det öppet för vad som helst både här hemma  och någon annanstans!
Min första vecka ska jag hur som helst ägna åt att "boa in mig"!

Undrar om det är en kvinnlig företeelse eller om män gör lika dant? Jag har hur som helst ett behov av att ordna det runt omkring mig när jag ska vara hemma så här länge, göra fint, fixa till, plocka färdigt ... få till det så att jag trivs.
Började därför i trädgården igår.
Min trädgård växlar mellan att befinna sig i minst tre olika tillstånd ungefär så här ... Begränsad-Framkomlighet-I-Djungeln, Här-Var-Det-Mycket-Men-Fint och Versaille-I-Frimärksformat!
Så här dags på sommaren har djungeln oftast brett ut sig och i år verkar den på något sätt också etablerat sig.
Det hör till saken att min trädgård inte alls är stor, det kan låta så men icke ... bara mycket, med många avdelningar och krypin.
Och nu kan man lugnt konstatera att det är det först nämnda läget som råder ... jag kommer faktiskt inte fram överallt!

Till och med Bulle-katten protesterar för den bristande framkomligheten och tar omvägar runt kopiösa JätteDaggkåpor som vältrar sig över plattorna, hallonbuskar som etablerat närkontakt med häggmispelhäcken och mitt fjärils-BB/brännässlorna som bildat jätte-maffig-hubbe vid lekstugan.
Men efter en heldag igår så är en fjärdedel av trädgården plötsligt fixad och omvandlad till
Versaille-I-Frimärksformat ... brukar dock vara ett snabbt övergående tillstånd men jättefint så länge det varar! Sol-Kungen ... eller den kung som nu bodde i Versaille gillar nog inte jämförelsen men å andra sidan lär det inte vara någon överhängande risk för att han läser min blogg heller!
Idag har det varit jättevarmt. Redan i morse vid halv nio var det för gassigt för trädgårdsarbete.

Av en händelse började jag läsa i boken jag nyss lånat av min syster ... och sen fortsatte jag ... liggandes i solstolen under parasollet till boken var slut och dagen hunnit bli sen eftermiddag!
Kunde bara inte sluta. Livet efter Dig av Jojo Moyes. En bok där det i början finns en tydligt rollfördelning vem som är den behövande/mottagande och vem som är den som ger/lär ut. Men sakta och säkert växer andra och fler perspektiv fram ... åh, hjälp vilken bra bok!
Har både fått mig att le .... skratta högt emellanåt och även gråta en skvätt!
Läs den!






Rundar av med att bestämma mig för att det är bra att PutteSköldpaddas akvarium började läcka ymnigt just nu i helgen ... har ju faktiskt bättre tid att ta hand om det nu när jag är ledig istället för om det varit vanlig jobbarvecka.
Så här dags har en sval och underbar sommarkväll brett ut sig utomhus!
Det är fullmåne  ... min bästa tid ... också en liten present att börja semestern med!
Ska ordna mig lite the, höra om yngsta godingen (som kommit hem efter att ha bidragit till att äldreomsorgen i kommunen fungerar nu under sommaren) också vill ha.
Så småningom ser jag framemot en God Natt ... till oss Alla! :)
         

Så mycket vackert om man bara vill...

Har varit iväg på Sveriges västra sida några dagar, som inskolning till det härliga som är på ingång med start om två veckor.
Fast ärligt talat har jag nog redan börjat semestern så smått med allt "vara utomhus", läsa-för-länge-om-kvällarna och invasionen av tankar på hur jag kan/ska vända upp och ner på min trädgård och göra om.
Ändå är det väl så att jag fortfarande har en hel del kvar som ska fixas på jobbet innan jag känner mig nöjd och kan låta maskineriet stanna upp.
Förstår också att jag får hålla koll så att jag inte blir engagerad i annat nu innan.




Några av mina numera utvilade kollegor har nämligen kommit tillbaka och dom är en påtaglig riskfaktor, fyllda med upptåg och kreativa idee´r som dom är.

Laddade in bilderna från min kamera i datorn för en stund sedan och kommer på att jag sett så mycket vackert nu när jag var iväg.
Den första vackra och egentliga orsaken till resan var Sting och hans gitarrist Dominique Miller.
Så roligt att äntligen få lyssna på dom live, jag har varit på gång så länge. En regnig men ljummen kväll, massor med folk med paraplyer som stundvis skymde sikten men med hjälp av storbildsskärmen så funkade det bra ändå.
Vackra man, på insidan och utsidan och med röst och musik som var precis så jättebra och stort som jag hoppades på.

Turistbyråns förträffliga Göteborgskarta, 24timmars turistbiljett, Paddan och hoppon-hoppoff-bussarna bidrog till att Vi kikade runt i stan ordentligt.
Kranarna i hamnen blev vackra grafiska mönster och min tidigare uppfattning från år genom bilfönster att Göteborgs gator är ett obegripligt kaos är borta  .... järnvägsstationen, Liseberg och Ullevi, Läppstiftet, Feskekyrka, mysiga Haga, parken Vi traskade igenom flera gånger och hotellet bredvid affären äldsta godingen tidigare ständigt längtade till. Den som säljer rockprylar och vackra svarta gothar-klänningar som verkar hämtade från en skräckfilm i sekelskiftesmiljö.

"Konst-blommor" i Trädgårdsföreningens rabatt som absolut kan konkurrera med riktiga.... någonting med själva böjen som gör att jag fastnar... dom dras liksom mot något.

Enorma Haga-kanelbullar. Ingen koll på alls att kanelbullar är något som kan blir så stort så dom med fördel staplas på höjden, att en enda kan göra en proppmätt och ändå räcka och bli över som färdkost på den fortsatta turistvandringen.

Fula fantastiska fiskar i Feskekyrkan....











.... och vårt jättefina hotellrum!

Ett vanligt ordinärt hotellrum stylat av någon som heter Christian Lundwall... så roligt att ett vanligt ordinärt hotellrum kan överraska så!
Ett grönt plastben på skrivbordet som annars var av trä,
gröna knoppar av plast högt upp på sänggaveln.
spegelram av transparent hårdplast men samma modell som vanligtvis brukar vara av bladguld,
tigermönstrade garderobsdörrar m.m.

Som pricken över i plastpärlor i gult, grönt och rött som gardiner.... så fint, så kul och så oväntat på ett hotellrum.

Kan väl säga att det var tur för hotellet att det var så här fint. För när jag kom hem upptäckte jag att dom debiterat dubbel kostnad för rummet.
Visade sig dock idag att dom på några minuter rättade till felet, bad om ursäkt och önskade välkommen tillbaka.

Nu måste jag fortsätta med mina förberedelser....
Sova och vila så att jag orkar med semestern när den börjar!

Musik, frälsis-sånger och bitna kattöron.

Söndagkväll i fåtöljen och har just letat på Spotify efter en låt utan framgång.

Lasse Tennander spelade in en LP för himla länge sedan som heter Alla är Vi barn i början där ett av dom sista spåren är låten "Allt detta orörda vackra"! Tror att alla hans LP-skivor finns på Spotify utom just den. Har skivan i hyllan men har ännu inte gjort mig besväret att sätta ihop vinylspelaren utan hoppades på att hitta den på Spotify. Den här låten dyker ofta upp i mitt huvud när jag sitter på cykeln på väg till jobbet om mornarna. Det är en jättefin ballad som innehåller några ord om att "det vackra finns där man väntar sig det allra minst"... precis det jag så ofta ser från cykeln.

Så mycket vackert, ögonblicksbilder som hänger ihop med att ljuset faller i en speciell vinkel under ett kort ögonblick, något som snabbt flimrar förbi mellan ett vägräcke och en parkerad bil eller det där nyvakna och just orörda som bara finns en stilla sommarmorgon utan att göra något som helst väsen av sig. Har flera gånger kommit på mig själv med att nynna på den här balladen, den korta melodislingan och dom få stroferna jag kommer ihåg. Får väl bestämma mig för om jag ska ta mig i kragen och koppla ihop mackapären här hemma så jag får höra den.
Eller förresten... ska se om jag kan hitta Lasse Tennander på Facebook och skicka ett meddelande. För något år sedan var det likadant med en låt som Dan Hyllander spelat in som jag tycker så mycket om. I samband med att han dök upp i Sverige efter flera år utomlands började jag tänka på just den låten som heter "Stormens öga" och hittade massor av hans musik på Spotify men inte just den.
Skrev till honom på fejjan, fick inget som helst svar.... men hur som helst dök låten upp på Spotify ett tag därefter.
Finns ju inget som väcker minnen till liv som musik.
Det där märkliga som händer ... man hör några takter på en låt man inte hört på länge eller för sitt liv tror sig kunna komma ihåg texten på. Vips öppnas fördämningarna och ut väller minnen och vers på vers utan att man vet  var i hela hoppsan dom gömde sig.
Som en härlig liten gumma jag umgicks med under ett antal år för länge sedan. Hon var det Vi runt omkring kallade för "ådis" det vill säga åderförkalkad. Nu för tiden vet Vi att det handlar om ett stort antal olika demensjukdomar men då var det inte så viktigt att veta varför, det hörde liksom till det naturliga åldrandet och det här med att bli gammal att man blev glömsk och ibland inte kunde göra sig förstådd. Ingen utredning, ingen dramatik utan mer ett tecken på att åldern tog ut sin rätt.
Den här lilla gumman var otroligt fysiskt rörlig och hela tiden på väg "hem till mor" och till alla sina sysslor. Flera gången om dagen kunde hon sticka iväg eftersom ingen ännu hade uppfunnit kodlås på dörrar eller andra hindrande larm. Otaliga gånger körde jag runt med bilen och letade efter henne, hämtade upp henne nere vid bensinmacken där hon oftast tittade in eller i någon gatuhörna där någon väntade som hade ringt och berättat att dom hittat henne där. Hon hade nästan helt tappat sitt språk och sin förmåga att tala men kunde sjunga. Inte på beställning men när hon hörde musiken.

Vi som fanns runt omkring henne visste inte att Vi höll på med minnesträning, det var heller inte uppfunnet. Men Vi gjorde det ändå, satte på skivspelaren med gamla "frälsis-sånger", satte oss ner i soffan tillsammans med henne, höll om och tog ögonkontakt. Började med stöd av LP-skivan snurrande på skivspelaren sjunga första stroferna i "Ovan där, PärlePorten eller Blott en Dag" och efter några versrader hakade hon ofelbart på, med stark röst och på klingande  blekingedialekt ord efter ord, vers på vers, psalm efter psalm. Just den här lilla gumman var med i Pingstförsamlingen nere i byn så det var enkelt för oss att hitta "hennes låtar". Tänker på hur det är nu med Spotify och alla playlist´s. Redan nu är det ju ofantligt höga krav på alla människoarbetare inom äldreomsorgen att anpassa insatser och omsorg efter vars och ens behov och särart. Kan väl konstatera att ribban höjs ytterligare när gamlingarnas demensdimmor i framtiden ska skingras med Metallica (... då menar jag inte dom finstämda balladerna), Whitney Houstons "wailande" eller Timbuktus rappande! Härligt är dock att veta att språket vilar och finns kvar allra längst tid i hjärnans speciella hörna och vinkling för musik ... där det kan leva sitt liv med hjälp av toner långt efter att det försvunnit uttalade som vanliga meningar.
Söndagkväll igen .... ny arbetsvecka imorgon, både för mig och yngsta godingen som är här hemma och börjar sommarjobbet!

BulleKatten hamnade i råkurr igen natten till fredagen.
Ibland undrar jag om han är långt ner i rang i kattvärlds-hierarkin här på området, kastrerad äldre man som han är. Jodå, han är jättemorsk och kaxig om en annan katt kommer in här i trädgården, men verkar annars välja fly än illa fäkta när det drar ihop sig i stora världen utanför grinden.
Det finns en ilsken lite katthona en bit bort som till och med jag, den stora kattälskaren, har respekt för och hon har många gånger givit honom rejält med stryk och bett som behövt veterinärbehandlas.
Det är inte för inte Vi kallar henne för Bitch-katten.
Upptäckte igår att Bullen är biten i bägge öronen vilket säkert kommer att ge honom ytterligare en personlig look med flik i det ena eftersom det liksom är ett hål i ytterkanten. Det andra ytterörat är svullet dom yttersta centimetrarna och verkar perforerat som av en tand rakt igenom.
Väntar och håller koll och hoppas att han kan läka av egen kraft och att Vi slipper veterinärbesök.
Annars alldeles stilla och vackert utomhus, inte minsta blad rör sig, bara pampiga moln som vandrar vidare över himlen!
För sent för the egentligen´... men ska runda av med en kopp och sätta mig på verandatrappan och vänta in sommarnatten en stund!