Icke-tid och nyårsdag!

Det klart jag ska börja nya året med ett blogginlägg ... måste ju lägga ribban för 2014!
Det är märkligt det här med nytt år, lockande och helt opräglat med en massa längtan och vill som brusar lågmält i bakgrunden.
Har haft fina lediga helgdagar och mellandagar som medfört att jag känt mig ledig på ett sätt som jag knappt kommer ihåg. Är till bredden fylld av att befinna mig i "icke-tid". En känsla som jag aldrig lyckas framkalla av vilja ... den bara dyker upp och växer fram av egen kraft dom korta stunder när det är helt oväsentligt vilken veckodag, datum eller tid på dygnet det är. En ovanlig känsla i min ibland alldeles för kalenderstyrda tillvaro och skön att vara med om, liksom bevis på att det funkar utan alla attribut runt om.

Saffransskorpor ... nytt för mig julen 2013!

Den här jul och nyårshelgen är den mer påtaglig än annars. Kanske hänger det ihop med att jag inte är speciellt trött eller sliten trots mycket på jobbet och årstiden utanför som medför mörker och brist på dagsljus.  Kanske beror det på att jag har lyckats styra upp julförberedelser för en gång skull... eller prioriterat ner. Det var ju vanlig lördag och söndag direkt innan julafton så fixande här hemma märktes ju knappt av. Eller så är det kanske så att jag har tillgång till en tillvaro i balans på ett annat sätt än tidigare. Märkte så väl på mina vuxna godingar nu när dom kom hem ... dom är trötta på ett helt annat sätt. Den äldsta av intensiva dagar som handelsanställd i julruschen mitt i storstaden, den yngsta av en tuff terminsfinal på musikfolkhögskola. Så mysigt när dom dyker upp här hemma  ... och mina återhållna mamma-pyssel-instinkter kan få välla fram och ta över mig helt och hållet.
Härligt att få handla en massa gott att äta och greja med ... för som ur-moder får jag för en stund utgå helt ifrån att mätta barn är detsamma som glada barn! Undrar vad Stefan Rössner (... expert och forskare på det här med att belöna sig själv och/eller andra med mat, matmissbruk och ätande) skulle kunna säga om det ... en hel del förstår jag.
Den äldsta godingen har redan återvänt hem till sitt och ytterligare jobbdagar med mellandagsrea, julklappsbyten och nyårsfirande, den yngsta stöttar upp äldreomsorgen här hemma i kommunen några dagar till innan det är dags för sista terminsstarten med musik och en massa nya toner.
Själv så börjar jag jobba imorgon ... på nytt uppdrag! Så roligt att få kasta upp alla vanor och sammanhang på bordet, röra runt ordentligt, krydda med behovet av att jag måste lära mig nytt och vara en motor i det nya sammanhanget för att så småningom under kommande halvår landa och upptäcka att jag har lite koll igen. Imorgon ska jag försöka få till avslut och summering i den del av mitt gamla uppdrag som jag lämnar för att på fredag flytta på mig rent fysiskt för att fortsätta vara i det nya!

Mikroskopiskt landskap denna gröna vinter

På lördag tänker jag packa ihop och plocka undan julen här hemma och ... ja just det, köpa mig en stor bukett tulpaner! Det får bli min markering av att det är en annan sida av nyåret, den som inte innehåller raketer och champagne. Är för övrigt inte förtjust i något av dessa två ... är lite skraj för det som väsnas, smäller och låter och blir alldeles för berusad och full av champagne! Jo, på riktigt! Handlar inte om mängderna ... och inte om eventuella känslor runt omkring (... tycker i så fall att det är effektivare med rödvin :) ) ... är bara något i denna gula bubblande dryck som gör mig full.
Tänker dock bli medvetet full av tulpaner ... men effekten blir ju en annan.
Handlar mer om att det bubblar och ställer till det i hjärtat .... som får mig att le och inse att det underbara kommer ... sen om några månader lite längre fram på det nya som just börjat ... 2014!       

Emellertid ....

Detta underbara ord, emellertid!
Så himla användbart och så hopplöst ute.... emellertid ... smaka på det!
Känns så där obestämt svävande som ... "hur som helst..." men med så mycket mer karaktär!
Har haft en jobbarkompis som i vardagsspråk använder det här ordet och då oftast när hon skulle börja beskriva eller berätta något, och det fastnade ohjälpligt hos mig.
Precis som en del andra ord också gör, för att dom är vackra.

Till exempel innerlighet ...så vackert, så extraordinärt vackert ord!
Jag såg en serie på TV för 4-5 års sedan. Det var en dansk kvinnlig journalist som i tre-fyra olika avsnitt intervjuade olika människor som hon tyckte borde vara duktiga på att diskutera kärlek.
Hon valde ett antal danska präster, kanske inte oväntat om man tänker efter, dom har ju till livsuppgift att företräda kärlek till mänskligheten, men just då var jag lite förvånad. Serien gick på Kunskapskanalen och var upplagd som olika samtal mellan den kvinnliga journalisten och en präst i taget och varje avsnitt hade ett tema. Kärlek  och hängivenhet ... eller" kärlighet och hängivelse" som dom sa på danska, förlåtelse kopplat till svek och otrohet och jag har för mig att ett avsnitt hade fokus avundsjuka. Prästerna hade en massa klokt att säga om detta .... utan att över huvud taget blanda in religiösa attribut eller bibeltexter. Allt handlade om deras erfarenhet och syn på kärlek som förhållningssätt i livet rent generellt eller riktat mot en viss människa. Många gånger under programmen använde dom ordet innerlighet ... som något beskrivande för den känslan som fyller oss i samband med villkorslös kärlek.
Det var där och då jag upptäckte det.

Ungefär samtidigt kom boken "Konsten att leva innerligt, skriven av Ted Harris. Han är präst någonstans i Stockholms innerstad  och skrev boken tillsammans med en kvinnlig journalist ... (Ann någonting) utifrån den danske filosofen Sören Kirkegaards sätt att förhålla sig till tillvaron.
Har Du inte läst den boken så har Du verkligen något att se fram emot!
Kommer just nu på att jag nog har lånat ut mitt exemplar till någon för ett bra tag sedan ... och det är väl kanske så man ska göra ... ge vidare!
Hur som helst var dom här danska TV-programmen och den här boken något som gjorde så djupa avtryck på mig.
Har flera gånger letat efter programmen i Kunskapskanalens arkiv utan framgång ... skulle gärna vilja se dom en gång till.




Men eftersom jag inte verkar kunna få till det kanske jag ska gilla läget och förstå att den stora behållningen är den jag redan fått ... insikten och lockelsen till ordet innerlighet!

Hur som helst .... eller emellertid .... nu  över till något helt annat!
Det är plötsligt en bra bit in i december nu och jag har accepterat att hösten är slut ....min fina höst som skulle vara så lång! Den gick fort, alldeles för fort!
Jag tycker om december månad också men på ett helt annat sätt! Hela månaden är ju något som hela tiden accelererar i en bestämd riktning, dag för dag, för att kulminera den 25 december i en känsla av total ledighet och icketid .... mer bara vegeterande bland pusselbitar, märklig smak i munnen av alla sötsaker jag stoppar mig uppblandat med hyacintdoft och nötskal!

Numera är julhelgen i stora drag helt lagom i omfattning och krav. Jag tycker att det är kul med dagar som bryter av det vanliga ... som helger, namnsdagar och egna små dagar att fira, omfattningen och "måsten som tillhör" bestämmer man ju själv. Och numera bestämmer jag en massa extrajobb helt själv, något som mina godingar gjort mig uppmärksam på. Som det årliga kapitlet med julkakor!
Jag uppmärksammades för ett antal år sedan på att det är mest jag som vill ha småkakor till jul och jag kommer absolut att baka dom i år igen... kringlorna, de skurna pepparkakorna och kokossnitten med sylt i, bara för att jag vill, inte för att jag måste.
Jag vet också att jag redan på Annandag Jul kommer att längta efter vanliga kostvanor igen och undra över om jag kan donera småkakorna till småfåglarna.

Snart är det som mörkast i den här delen av världen och den mesta växtligheten står stilla ... förutom en kvarglömd krasse-kvist i mitt fönster. Jag tog in den i oktober för att försöka måla av hur själva blommorna såg ut. Den blev kvarglömd i fönstret och har nu utvecklat rötter och fått nya ljusgröna blad..... vilken överlevare!

Måndag om några timmar igen, Anna-dagen och ny arbetsvecka på ingång.
Grattis till min syster Anna och till min äldsta goding som heter Anna som andranamn .... och grattis alla Ni andra Annor ... ni är många!

Blir en spännande vecka med mycket att få färdigt på jobbet.




Har fått erbjudande om nytt jobb och måste bli färdig med en del uppdrag innan månadsskiftet, lite väl trångt om tid så jag satt på jobbet och skrev för glatta livet igår fastän det var lördag.
Livet är i det stora hela gott  .... och mycket!
Kram ... innerligt mycket kram! 

Knä-elände och oförmåga att ta hand om mig själv!

Min grundinställning i livet är faktiskt att jag inte är intresserad av krämpor ett dugg.
Ändå har jag en präktig vårdutbildning i botten och har tillbringat ett antal år med att dela ut medicin, gå rond med doktorn, pilla i sår och ta hand om gamla kropparna som nyss slutat leva.
Men jag tyckte aldrig det var roligt, mer att det var ett bra sätt att komma på hur det fungerar det här med livet , skröpligheten och hyddorna ... kropparna Vi erbjudits att leva våra liv i.

Och delar av det tycker jag är fortsatt intressant, eller mer det som handlar om hur det fungerar "innanför väggarna" i hyddorna.
Hur Vi tänker, hur Vi förhåller oss till livet och hur Vi väljer att leva våra liv under tiden.
Det upphör aldrig att fascinera mig!
Inte en speciellt tillämpligt eller användbar inriktning om och när kroppen tar sig friheten att protestera.
När påminnelsen kommer om att jag behöver ta hand om mig, se till att jag får hjälp och att det inte har gått spårlöst förbi att jag levt en massa år.
Jag syftar på knä-eländet, det vänstra!
Och det stör mig så in i häckle-fjäll att jag ska behöva lägga tid, kraft och engagemang på detta!
För att göra en lång historia kort så handlar det om höga fotvalv som inte längre är höga, mängder med år i skor utan stöd, början till hallux valgus, skoinlägg från sportaffären, ont i stortå och tilltagande ömhet i knä som effektivt viftats bort med att det inte är så farligt.... det går nog över!
Tills jag råkar avslöja mig själv med att fundera på om jag ska ta en Iprem innan jag går och tränar på den rödvita föreningen... för att klara av att träna!
Nääää .... rena galenskapen!
Det hade jag omedelbart sagt till mina godingar och andra runt omkring om det varit dom som yppat något liknande, fortsatt med:  "-Vad håller Du på med? Gå till doktorn med Dig, se till att någon tittar på Din stortå, fot och knä!"
Tror Ni jag har lyssnat och gjort det?
Icke!
Istället har jag trampat på sedan i våras med hjälp av ytterligare andra skoinlägg från sportaffären och successivt valt bort löpträningen, promenerandet och vandrandet i takt med att jag fått ökat ont.
Efter ett besök hos kiropraktorn i september blev det faktiskt värre! Det var då jag började fatta att jag var tvungen att ta tag i mitt knäelände mer systematiskt.... och nu äntligen har jag fått rull på det!
Specialgjutna skoinlägg för 1400 pix som efter 3-4 veckor inte gjort någon revolutionerande skillnad. För två veckor sedan var jag på vårdcentralen och fick remiss till ortopedverkstan för specialare att stoppa i skorna och till sjukgymnasten för träningsprogram. Idag ringde jag sjukgymnasten och frågade om dom fått remissen (... vilket dom hade) och jag fick en tid där redan i övermorgon.
Tänker använda mig själv som studieobjekt för att ta reda på huruvida 56-åriga kvinnokroppar kan kompenseras vad avser knä-förfall med hjälp av specialträning av lämpliga utvalda extremiteter.

Är verkligen taggad efter en lång skogs-promenad i det strålande november-solskenet igår som slutade med att jag sista kilometrarna kom på mig själv med att smålinka mellan varven.
Ja ja, visserligen delvis beroende på att mina strumpor i gummistövlarna behagade kasa ner till en ihop-korvad boll under framfoten med maffiga vattenblåsor på hälarna som följd men också på grund av högljudda protester från knä-eländet.
Jo, det hörs faktiskt hur det knakar eller "boinkar" till i knät när jag går, ett ljud jag inte hört därifrån förut.
Har känslan av att lårbenet landar i helt fel vinkel i knäskålen vilket gör att alla "resårband" på insidan av knät har töjts ut för mycket och att det är just dom resårbanden/ledbanden som låter när dom hoppar över benfästen och broskbitar!



Men oj, vad hände?
Nu får det väl ända vara bra!
Bäst att leta upp vägen tillbaka till min grundinställning ... handlade visst om att inte vara intresserad av krämpor har jag för mig.
För övrigt så är livet gott .... har ju ett knä till! 
  
     

Övar skuggor i bästa clementin-tid!

Ja, det är en bra benämning på den tid som nu är .... bästa clementin-tid!
I min kvartersbutik 4 minuter bort finns det sedan några veckor berg med clementiner i olika stadier, allt från lime-ljusgröna till brunfläckigt gul-oranga.

I mitten av den beskrivningen finns dom jag fyller min påse med, gyllengula små minisolar, fasta och jättegoda. Såna som medför att man först äter en så fort så att man bara anar hur god den är, sedan tar man nummer två och känner smaken och garderar med nummer tre för att njuta ordentligt! Anar att dom är rejält besprutade med gifter men vill ändå tro att dom är proppfulla med C-vitaminer att ersätta solskenet utomhus med. Clementiner och IngridMarie-äpplen för att inte skriva om CoxOrange-äpplen ... kan bara inte få nog.
Kan för övrigt inte heller få nog av hösten!
Njuter så av det vilsamma lugna som vältrar sig över tillvaron. Som gör att det är OK att stanna inomhus, boa in sig, tända ljus och inte ha så bråttom. Vet att många lider och tycker det är träligt med allt det mörka. Men jag bryr mig inte så mycket om det, cyklar fortfarande kommunen runt trots mörker, iklädd reflexväst och vissa dagar regnställ.

Eländet i min tillvaro börjar om det blir snö och halt ... så jag inte kan cykla .... känner hur jag suckar invändigt bara jag tänker på det. För egen del ser jag fram emot och hoppas av hela mitt hjärta på en grön vinter möjligtvis med undantag för någon vecka kring årsskiftet.
Lovade mig själv förra säsongen att göra slag i saken och resa till solljuset kommande vinter för att förebygga den totala håglöshet och känsla av att bara gå av tiden i väntan på ett "sen när det blir barmark, sen när det blir vår, sen när det vänder"!
Sagt och gjort... en bit in på nyåret ska jag som det nu ser ut vandra utmed levadorna på Madeira!

I väntan på det har jag det gott i höstmörkret.... och övar mig på skuggor.
Jo, på riktigt och det är förskräckligt svårt.

Jag går... eller mera står .... och övar mig att måla tillsammans med ett glatt gäng från jobbet en kväll varje vecka. Och får en massa inspiration ... som förutsätter att jag övar, övar och övar mig ännu mer för att jag så småningom ska kunna måla till exempel skuggor.
Anna, som är lärare är också konstnär och har kursen i sin atelje´ på en ö här i skärgården utanför stan.  Hon låter oss pröva på en massa olika tekniker.
Så himla knepigt att få till ... till exempel att måla en fot ...eller en hand, för att inte tala om en näsa! Kroppsdelar har visat sig vara små vidunderliga mästerverk som verkar nästan omöjliga att avbilda på ett platt papper.

Men hon visar oss små tricks hur man kan göra för att nöta in och lära sig att se. Hon säger till exempel att man ska titta, öva sig att se 80 % och måla 20%, verkligen ta sig tid och lägga märke till detaljer.
Sista två gångerna har Vi fått öva på porträtt och det är här det har visat sig att skuggorna är det som är avgörande om det blir något som är begripligt för andra än mig själv i slutänden.
Så nu har jag börjat kolla in och iakttager tillvaron i tre olika färger.
En för djupa skuggor, en annan för det som är lite mer belyst och en tredje för det som är ljust.
Håller på att knäcka koden, det vill säga börjar fatta hur jag ska titta, men oj vad knepigt det är.
Igår satt jag större delen av kvällen och försökte måla av personer i tidningen Råd och Rön med hjälp av mörkbrun, beige och ljusgul akrylfärg.

Dom skulle bara se sig själva ... i den här tappningen!
Roligt är det hur som helst, och envis har jag varit förr.....

Annat som har med skuggor att göra.
Numera vet jag hur en rättegång går till.
Blev kallad som huvudvittne till en rättegång efter att en person hamnade i min telefon en förmiddag i våras och hotade en kollega i huset ".... kan få en kula i huvudet, inte roligt att hitta henne död" och andra hemskheter.
Märklig känsla att gå in i rättssalen och se honom som hotat i telefonen sitta  där, så styv i korken så att han till och med valt bort att ha försvarsadvokat.
Hade istället sin gamla pappa med sig, bredvid sig vid bordet under rättegången.
Jag frågade åklagaren efteråt om jag skulle  behöva gå omkring och vara rädd nu.
Hon kunde naturligtvis inte svara på det utan berättade hur hon själv gör ...  har lite extra koll över axeln, utsätter sig inte för vilka situationer som helst, är uppmärksam på vad som händer runtomkring. Visst, en del av mig tycker det är läskigt, men en annan del säger att jag inte kan gå omkring och vara rädd. Hoppas istället att den här mannen ta tillvara möjligheten han fått genom att slippa fängelsestraffet åklagaren yrkade på. Istället blev det böter och skadestånd till tjänstemannen han hotade.

Dom gula.... stöldgodset från 2011!

Söndagkväll och ny novembervecka på ingång.
Imorgon ska jag till Sveriges sydligaste stad på utbildning med ett härligt gäng från jobbet.
Här hemma blommar mina novemberkaktusar ... vilket (... på tal om brottslighet) inkluderar stöldgodset som visade sig vara en riktig överlevare!
Se blogginlägg 20111113! :)
Avslutar med att uppmana oss alla att hjälpa människorna i Asien som drabbats av den ohyggliga tyfonen!
Själv väljer jag att skicka ett bidrag via Läkare utan gränser.... många bäckar små!
God vecka, alla!
           

Så blev det kväll...

Jag har haft en så jättebra dag idag ... en dag som nu blivit kväll.

Boklövs-brunt och grått...

Jag har klurat på sånt som jag borde klurat på tidigare, som till exempel det här med kläder .. att ha på sig nu när det är höst.
Jag har bedrövligt tomt i garderoben ... på riktigt.
Har rensat och slängt just för att göra någon form av nystart. Fått bort det mesta av det urtvättade, blackiga och "inte-kul-att-ta-på-sig" ... bara lämnat dom gamla favoriterna "som jag kan ha när jag målar" eller " kan vara bra att ha här hemma"!
Precis som om jag brukar måla så mycket så att jag behöver ha en speciell avdelning i garderoben för det. Nä, det står mer för kvalificerad separationsångest är väl lika bra att erkänna.
Hur som helst så är det glest mellan galgarna med användbara kläder.
Så idag har jag klurat på vad jag vill ... behöver ... tänker ... ska ....skaffa mig, i vilket fall börja leta efter.
Till exempel något terrakotta-färgat till en småmönstrad gungig kjol i svartvitt från Indiska som jag har köpt idag.

Finaste färgskalan ...

En kjol som jag ska göra lite kortare ... och sy dit ljusgrå spets på fållen.
Skulle vilja ha en hängselkjol också ... eller hängselklänning, men den lär jag väl få tråckla ihop själv misstänker jag, det är liksom inte såna det dräller av i affärerna i år.
Och sedan det här med skor och kängor.
Fyller mig ju som bäst med att renovera/reparera min högra fot och knä. Nedtrampat fotvalv och början till hallux valgus ställer till det i knäleden på ett sätt som jag inte tänker finna mig i.
Så i veckan hämtade jag hem specialgjorda inlägg som jag just nu håller på att öva in att använda, 40 min idag, 20 igår allt enligt instruktionen från henne som ordnat dom åt mig.
Och det är lika bra att inse att det inte är höga klackar som gäller framöver för min del ( ... ifall jag nu skulle fått för mig att börja använda det)  utan något mer terränggående, fot-och-knävänligt med plats för inläggen. Och det tänker jag leta efter nu ... ska bli så kul att fixa till mig med lite ... pimpa upp mig  med nya roliga kläder att ta på.
Ska kika runt i affärerna imorgon tänkte jag, det vill säga dom som är öppna en söndag.
Känns som om jag har gott om tid, kanske på grund av bonustimmen som dyker upp det här dygnet  och förgyller helgen nu när Vi går tillbaka till vintertid.
Känns överhuvudtaget så lugnt och ombonat i min tillvaro.
Kommande veckor är inte alls så fyllda jämfört med dom som just passerat, och jag njuter av att det är höst. Har tänt ljus här hemma, köpt ytterligare en cyklamen idag ... en vit!
Ute blåser det så jag hör hur vinden far kring husknuten. Bulle-katten har intagit sovplatsen på bordet invid elementet precis som han plötsligt brukar göra under hösten tidigare om åren.
Vet aldrig riktigt när det sker ....plötsligt ligger han bara där igen. På våren är det tvärtom.... plötsligt slutar han att lägga sig där. 

Grå-skalan, den vackra...

Mycket av löven har fallit, ska ta hand om det som ligger i trädgården imorgon.
Plötsligt är det så ok att  runda av utelivet för säsongen. Ska täcka mina odlingsbäddar med löven och hörnan där rabarbern växer. Där brukar jag lägga täckväv över för att inte skräp och för mycket från fåglarna ska ramla ner under vintern. Fågelautomaten med frön hänger nämligen direkt ovanför. Handlade fågelfrön idag. Förra året upptäckte jag att jag hade besök av en råtta så jag avbröt utfodringen. Men blev så sugen att börja igen efter att ha hört min syster berätta i veckan att hon just börjat lägga ut frön. Man ska visst helst börja tidigt så att fåglarna stannar.
Därför öppnar  restaurangen imorgon!

Rolig skylt på Kastrup i veckan....

Nu ska jag sätta mig i en annan hörna av huset och köra igång Spotify. Väntar på att Lalehs hela nya album ska ligga ute. Duktiga tjej med Din fina röst och många gånger kloka texter.  Tack för Dig ...
Ta till vara bonustimmen Vi får inatt, ägna den åt att tänka extra kloka och goda tankar.
Tick tack för mig!      

Jakten på hösten!

Nej, inte jakt på det sättet.
Jaga djur eller så, nej mer rakt på sak, jakten på hösten, ... för att just fånga hösten innan den slinker mig ur näven helt!
Kom på i torsdags när jag cyklade iväg på morgonen att plötsligt har alla träd och buskar gula och röda löv och en del har till och med redan bäddat marken med dom. Och allt har hänt medan jag har fyllt mig med annat.

Så idag har jag varit ute i den stora och vackraste av alla katedraler och tittat, tittat ännu mer ... och satt in på mitt höstkonto i hjärtat.
Jag lyckades dock inte fånga några dofter!
Det är märkligt doftlöst utomhus eftersom det är så peppar-torrt i markerna.
Ingen doft alls, i vilket fall inte jämfört med hur det vanligtvis brukar dofta så här års.
Doften av fukt, jord och blöt mull ... och svampar.

SMHI hade förvarnat om regn under eftermiddagen men det verkar vara en leverans som låter vänta på sig för än har inget kommit.
Hitintills har det aldrig passerat en höst utan nederbörd.
Så jag får ha doftsensationerna innestående till nästa gång.

Annars är det en skattkammare ute i backarna nu!
Mängder av vackra glänsande kastanjer i olika stadier.
En del helt för sig själva bland löven, andra till hälften kvar i sina gröngula eller alltmer bruna skal.
Alla vackra och helt oemotståndliga.
Och jag lyckades hitta några fina bokollon ... efter en lång stunds letande.
Skatterna jag fick med mig hem ska få torka till nere vid pelletspannan för att sedan bli skådebröd på bordet vid soffan i vinter.
Måste nämna lite om alla fantastiska löv längs med stigen där jag passerade idag.
Om man skulle kunna mäta (eller kanske väga) mängden färgintryck man tar in via synen en sån här färgsprakande höstdag så skulle man lugnt kunna konstatera att jag just nu är fulltankad ... eller har kanske till och med lite överlast (om man mäter det i kilo).


Slutar aldrig fascineras.... och imponeras av all färgprakt på hösten.

Dessa otroliga kombinationer!
Så vackert ... så fantastiskt vackert!





Hörde på radion att det är Tacksägelsedagen idag ... enligt kyrkoåret.
Kyrka eller inte så känner jag mig väldigt tacksam över att jag hann ut i det vackra och att jag fick mina sinnen fyllda .... att jaktlyckan var så god idag!
Nej, jag fångade inte hösten, men banne mig fick jag till en god och lång stund med "henom" i bästa jaktmarken och det var gott!      

Har inte tid att skriva något långt inlägg ikväll.
Lägger istället in några bilder, så förstår Ni varför jag går i spinn!
I löv it! :)
           

Som om ingenting hade hänt ...

Precis så!
Nu tänker jag skriva ett inlägg precis som om ingenting hade hänt!
Det känns som ljusår sedan sist jag skrev och inte har jag någonting att skylla på.
Har jag inte haft tid?
Jo, visst har jag haft tid! Massor med tid, lika mycket som alla andra vilket innebär i vilket fall 24 timmar varje dygn!
Inte tycker det är kul längre?
Jo, visst gör jag det! Det är himla kul med allt som har med bloggande att göra.
Datorn gått sönder? Ont i händerna? Ide´torka? Internethaveri? Hastigt påkommen analfabetism?
Inte alls, inte något av det heller som är orsak!
Faktiskt så ska jag nog inte försöka få till någon förklaring för det är egentligen det som är grejen med min blogg.
Jag gör det bara för min egen skull, när jag överrumplas av alla härlig ord, alla tankar och funderingar som plötsligt behöver komma ut, formuleras och landas någonstans..... som i en blogg som andra kan läsa!
Ser att många varit inne och läst under sista veckorna som gått trots att jag inte tillfört något nytt!
Tack o tack! Jag blir så jätteglad för det!
Hoppas Ni inte har försvunnit nu ... eller har Ni gjort det, hoppas Ni hittar tillbaka!
Som sagt, tiden tog ett skutt!

Mängder av goa tomater...

För livet och tillvaron rullar på utan större tillägg eller avdrag, mer bara på det här vanliga sättet som faktiskt är bäst.
Tycker nog att jag fortfarande springer lite efter alla andra på jobbet, har inte riktigt kommit ikapp deras klartänkta planeringar, utkristalliserade projekttankar och effektiva schemaläggningar.
Men imorgon startar en ny arbetsvecka så det vore väl själva farfar om jag inte ska ta in lite på dom kommande arbetsdagar!






Utomhus skiftar årstiden till mognadsfas ... den period som är som en egen årstid.
Inte riktigt höst ännu, bara moget och överblommat.
Blir återigen helt tagen av alla vackra

Vissnande vacker...

fröställningar, förmultnande växt och fruktdelar och regndroppar som dröjer kvar överallt på det sättet dom bara gör på hösten.
Har fått tömma minneskortet på kameran igen idag efter att ha stannat upp och "tittat noga " genom kameralinsen så fort jag rör mig utomhus.
Så storslaget med färgskalan som nu skiftar från pastell till mustigt och fullödigt!
Fyller mig med all färg-energi jag kommer över med baktanken att kunna "plocka från lagret" när mitt till synes kroniska återkommande bristtillstånd gör sig påmint i januari - februari.
Då när allt verkar stanna upp i ett "tusen nyanser av grått"!
Undrar om det har med åren som går och och livet att göra?
Sista åren har jag verkligen kommit på mig själv med att leva i en begränsande, vegeterande och orkeslös tillvaro en bit in på nyåret där allt bara handlar om sen!
Sen när snön är borta, sen när det blir ljust igen, sen när man slipper klä på sig...

Landskap i miniatyr...

Ska verkligen se till att kliva av det vanliga och ta mig till solen kommande vintersäsong, var spelar mindre roll.
Bara jag får gå i solen, bara vara och vistas utomhus.

Det här att gå, det är bra det!
Verkligen uppenbart för mig att Vi är gjorda för rörelse.
Har nyligen varit hos en naprapat som bräckte, knäckte, tryckte och drog med syftet att mitt knä ska sluta spöka. Har med hjälp av uttjänta och taskiga träningsskor under åren lyckats trampa ner ett fotvalv, som ger felställning i knät, som medför roterat bäcken med förkortat ben som i sin tur ger felställning i ryggen och stelhet i nacken!
Vilken finurlig konstruktion Vi är!
Hur som helst, efter två behandlingar har jag jämn-långa ben, kan vrida huvudet i sidled så att jag nästan känner mig som en uggla.... och en ischiasnerv som tycker det är lite för trångt bland alla muskler som nu rör sig på ett annorlunda sätt.
Har många runt omkring mig som under åren pratat om och haft "ont av ischias" men aldrig tidigare själv vetat vad det innebär.
Nu vet jag!
Nåja, så farligt är det inte för mig, och stå och ligga fungerar ypperligt.
Finns en enkel och effektiv stretch-rörelse man kan göra för att minska trycket på nerven .... googla på "behandla ischias - naprapat" om Du också hör till dom utvalda.

Söndagkväll och jag borde kolla upp hur jag har det med "kläder på kroppen" tills imorgon.

Äpple som nog hör till sorten Katja

Det är bara att inse att jag inte kommer att kunna ha sommarklänning på mig längre utan att det nu är dags för något mer skylande-värmande.
Lite som av en mellanperiod även det... för tidigt för höstkläder men inte längre läge för sommarkläderna. Det är bara att vänta in anfallet som brukar komma i oktober och ge sig till känna som ett absolut krav på omedelbar behovstillfredställelse av nya bruna jeans, plommonfärgad mullig tröja och mörkgrön bredrandig manchesterkjol ... för att inte tala om nödvändiga roliga leggings och oumbärliga skor och kängor!

Underverk ...

Den lysande framtiden ligger inom räckhåll ... på många sätt!
Sprakande natur i gult och rött, krispiga frostiga mornar med soluppgång så glasklar så att allt tvärnitar och sen ... alla mängder av ljus att tända! På insidan och utsidan, hemma och hos varandra när Vi ägnar oss åt allt prasslande bland höstlöven!