Alla färger ... och tillbaka i kroppen!

Jaha.... lördag igen och självklart  ... helt logiskt efter att alla dom andra veckodagarna passerat sedan sist jag bloggade.
Mina dagar har en förmåga att försvinna in i varandra nu och jag fyller mig med så himla mycket. Mest sånt som medfört att jag "levt" och tillbringat all vaken tid uppe i huvud, upptagen med att ta in, begripa, få ihop två-plus-två och helst lägga lite på minnet också.
Är mitt uppe i att orientera mig i nya arbetsuppgifter och lära mig vad Vi jobbar med inom min förvaltning ur ett helhetsperspektiv. Det vanliga är ju att det handlar om ett mer specifikt avgränsat uppdrag med fokus på en speciell målgrupp..., äldre, vatten och avlopp, bygglov eller skola.
Men inte för förvaltningen jag tillhör. Den skiljer sig från andra så tillvida att den sysslar med både mat, utbildning, IT, ekonomi, transporter, telefonväxel, kundmottagning, löner och sedan det förträffliga området jag tillhör ... att fokusera på skattkistan ...  det vill säga alla medarbetare! :)
Börjar egentligen inte nya jobbet förrän på måndag den 1 oktober, men övergången har pågått sista veckorna för att kulminera i ett tvådagarsinternat torsdag-fredag den här veckan.
Så bra introduktion för mig ...men som sagt, har medfört att det känns som om jag bosatt mig i mitt huvud sedan en vecka tillbaka. Nja... förstås, lite ljug kanske ... har väl använt kroppen med till och från men känslan nu efteråt är att jag har hållit på med tankearbete hela tiden.
Fick hjälp att ta mark igen av två jobbarkompisar igår kväll med "prat-om-livet" på AfterWork.
Sen fortsatte jag idag !
Behövde in till stan för att fixa ett ärende och det vanliga är ju att jag cyklar ... 23 minuter ungefär tar det, om inte det är för mycket motvind.
Men idag kände jag att jag behövde mycket längre tid än 23 minuter på mig för att lämna min vistelse i huvudet och ta mig ner i kroppen igen.
Så jag valde att traska .... vilket inbegrep en omväg genom den gamla parken i höjd med lasarettet . Bland dom nedfallna gamla ekarna, utmed dom grå bokstammarna för att sedan tillbringa säkert 2 km bredvid strandkanten med en massa vind i ansiktet och faktiskt några regndroppar!
Väl inne i stan hann jag förutom att ordna med mitt ärende, handla Jannes goda obesprutade tomater på torget, titta på dom maffiga gladiolus-buketterna i gulvita tältet och köpa mig en flaska Maipo-vin ... och en extraordinärt god äppelmunk på Lennarts. Prata lite skit med folk jag mötte för att sen traska hemåt igen, med en tilltagande blåsa på en "pektå" i dom nyligen, på rea, inhandlad walkingskorna!
Men vadå, målet var ju att ta mig tillbaka till kroppen, så det tilltagande linkandet med vänsterfoten blev väl beviset för att jag höll på att ta mig i mål!
Så här dags, efter att ha pratat med mina syskon på telefon länge och väl och ätit god mat så känner jag att jag åter är tillbaka i min långa kropp.
Någon annan, med randig päls och just nu kattmats-doftande andedräkt, har spritt ut sig i mitt knä, vilket medför att jag för tillfället bloggar med endast höger långfinger samtidigt som jag kliar och klappar den lille mannen och envist försöker fnysa bort killande katthår från ansiktet!

Ja, livet är gott och jag känner hur jag är påfylld med mängder av september med allt vad det innebär av sval luft och vackra färger.
Så mycket färg jag har sett idag!
Skulle man kunna samla upp den på något sätt och mäta mängden ... så handlar det nog om en 10-liters hink ... i plåt ... för att den skramlar bättre än plast !  :)

Färgskalan ute i naturen är så makalös,
och kortvarig, så det gäller ju verkligen att vara på
... och sörpla i sig!

Det lär ju komma en period efter denna som handlar om att fördjupa sig i det grå färgspektrat som är väl så vackert på sitt sätt , men något helt annat än det som finns tillgängligt nu. 

Det var värst vad det blev mycket...

Det är inte så ofta som jag är på dåligt humör eller ägnar mig åt ältande eller självömkan.
Det har liksom runnit av det mesta vart efter som åren gått. Hamnar jag i det så är det oftast något konkret som får mig att snubbla till och anfallet är ganska kortvarigt. Men kom på mig själv med att vältra mig i navelskåderi och i känslan att vara lite drabbad senaste dygnen. .... trots att det bara handlar om små detaljer.

..så mycket höst!

Började lördag-morgonen med att några bitar lossnade från en kindtand, en som är tidigare lagad. Fyllde mig därför raskt med katastroffantasier fyllda med ohyggliga plågsamma, utdragna rotfyllningar. Det är inte mycket som väcker sånt obehag hos mig som att gå till tandläkaren. Drog en visdomstand för ... säkert 25 år sedan, som slutade precis på det där förfärliga sättet jag bara hade hört talas om, trots att tandläkaren lovat motsatsen. Däremot har jag aldrig varit med om någon rotfyllning så det vet jag faktiskt egentligen inte alls hur det är.
Fortsatte sen på ett annat tema, nämligen att Bullens mat strax är slut. Eftersom jag har en välfylld vecka framför mig, även på kvällstid, konstaterade jag snabbt att jag troligtvis inte skulle komma åt att handla vilket innebar att jag "blev tvingad" att i regnet ta mig till djuraffären och spendera 700 spänn så här några dagar innan lön på 10kg lightfoder.
Jodå, man kan köpa påse med 2kg också för mycket färre slantar men "halvan i mig som är smålänning" har fostrat mig i att såna affärer inte är  aktuella.

Olika nyanser....

Samtidigt som jag frossade i kattmats-åtaganden som skulle fullföljas klurade jag på det faktum att jag måste ... med verklig betoning på måste .... ringa killen som hjälper mig med pelletspannan. Det är någon superdigital och teknisk inställning som plötsligt ramlat bort enligt en display på väggen i pannrummet som medför att pannan inte känner av temperaturväxlingar utomhus på det sättet den ska. Det har hänt en gång tidigare och var ingen vare sig stor eller dyrbar grej att då få fixad, säkert inte nu heller. Hur som helst så blev tankarna på detta verkligen extra gödning åt känslan  "åååh ...det är mycket nu". 
Efter en för övrigt bra lördag satte jag mig sent på kvällen när jag åter var för mig själv att sticka. Har nyss fått hem några "extranystan" till tröjan jag stickar som kräver mer garn än vad beskrivningen anger. Upptäcker efter en stund att färgen skiljer sig från den ursprungliga... visserligen bara nyanser men dock ... det är ju så med ullgarn och alla andra naturprodukter ....det är olika.
Funderar en stund .... först kring om det är någon ide att sticka den färdigt.... sen mer och mer... det klart jag ska ... bara en ärm kvar och det är inte säkert att andra kommer att se färgskillnaden lika tydligt som jag gör.

Upptäckte liksom då mitt "drabbade sinne" och kunde se det lite från ett annat håll.
Tanden som ändå till största delar sitter kvar, kattmaten som nu är hemma och nog kommer att   räcka fram till jul, inställningen på pannan som kommer hinna bli fixad innan hösten och kylan kommer på allvar och den flernyanserade tröjan ... baggis ..repar upp lite och sen blir det mest min hemlighet! Det är just det ... det här med perspektiv ... att hitta rätt perspektiv på saker, ting, livet och sånt.

massor av kul....

Perspektiv jag till stora delar fyller mig med idag är att klura på vad jag ska sticka av allt garn jag köpte på semestern i Bosnien i maj, nöjdheten med att ha plockat in trädgårdsmöblerna idag och det roliga med att kompisar plötsligt dyker upp så jag får pröva det jag säger.... jag är så glad när någon kommer utan att "beställa tid", hårdmacka och kaffe har jag alltid hemma!

Hade tänkt mig en bra bild på en lönn som helt plötsligt väljer att skifta färg, ibland med bara en enda gren till att börja med, mitt i allt det gröna.
Men jag har inte tagit mig iväg dit jag tänkt idag,
det får bli senare i veckan om jag får till det.
Det skiftar fort nu i alla grenverk så det gäller att hänga på om man ska vara med om den färgsprakande föreställningen hösten bjuder på ... med lönnen först ut på scen... eller om det är aspen.
Lägger istället till en bild från regnandet igår, på min krasse. Ser ut som det är en tår ... en liten glädjetår över att livet är så mycket ... så mycket olika perspektiv ... och växlar färg så ofta! 
  

Så fick latmasken komma loss en stund...

Så här dags på söndagkvällen skulle jag egentligen ha suttit här nyduschad, nytränad och med nyuttröttade muskler... men nej, inte ikväll! Jag valde bort skivstångsgympan på den "rödvita föreningen" och släppte loss latmasken istället.
Sommaren kom ju nästan och hälsade på här i kväll så jag hamnade ute på soffan i trädgården med kaffe och en äppelmuffins.
Så får det bli ibland ... låta lättjan bre ut sig på både utsidan och insidan.
Annars lite höstkänsla ... så becksvart ute nu fastän klockan bara är lite över åtta.
Har nytt tjockt ljus på bordet, brunt denna gången, som ger lugn.
Skapade extraunderhållning för kunderna borta i affären när jag var där för några timmar sedan och  handlade. Har ju tagit in blommor jag har haft ute på sommarvistelse i trädgården och läste att man borde sticka ner giftpinnar i jorden i samband med att man tar in dom för att inte få med sig sjukdomsangrepp in. Letade därför rätt på hörna där giftpinnarna fanns i affären, tar en förpackning från hyllan högt upp, jag får sträcka mig ordentligt  ( ... och då är jag 174cm).
Bredvid har dom staplat upp höga staplar med vattenkannor i regnbågens alla färger.
Det var nog ingen som hade varit och rört den hyllan på ett tag, för med ner tillsammans med förpackningen giftpinnar kommer en hel stapel med plastkannor och ramlar över mig .... i omgångar
... så jag stod helt stilla en stund och undrade när det skulle ramla färdigt.
Det stod en kille i närheten och packade upp varor och han kom springande och undrade om jag var OK!
Dom där får Vi nog titta över sa han.... ja, det får Ni nog göra sa jag... och gick därifrån!
Det hände ju ingenting med mig förutom en rejäl pulshöjning som höll i sig en lång stund... vet inte om det var för att jag blev rädd eller för att det kändes försmädligt att ställa till med sånt oväsen.
Hur som helst är pulsen precis där den ska vara nu... och fötterna på stolen bredvid, thekoppen inom räckhåll och kvällsfriden som en varm go´filt!

Härliga helg... snart slut... så här dags på söndagkvällen är jag annars riktigt klartänkt och på!
Hade jag varit ledig måndag med så hade jag banne mig gjort något litet underverk. Är väl kanske lika bra att hålla sig på jobbet! :)
Sotade min pelletspanna idag, har inte behövt göra det på länge eftersom den inte är igång så mycket nu under sommarhalvåret.
Fantastiskt hur lite det blir kvar av alla mängder pellets jag häller i.


Av cirka ... vad blir det nu ... 13 säckar med 16 kg i varje .... 194kg pellets är det bara dryga litern vackert grått sot kvar, silkeslent och finfördelat som potatismjöl.
Kan aldrig låta bli att ta lite i det men ångrar mig oftast efteråt eftersom det har en förmåga att fastna i nagelbanden och i alla "mina mönster" på händerna.
Killen som hjälper mig när det är något bök och stök med pannan ställer ju in förbränningen minutiöst och mäter rökgaserna för att förbränningen ska bli optimal.... jag anar att han lyckas eftersom det inte blir mer kvar att suga upp med dammsugaren när jag sotar.

Fixade lite ved att tända med i Roslagsspisen också, så nu är jag redo!

Livet är gott!
Läste ett bra twitter i morse ... så här stod det "Bedöm inte dagen efter den skörd Du skördar utan utifrån dom frön Du planterar!" 
Får bli kommande veckas devis!

Lite PutteSköldPadda-look-alike!

Idag blev det höst, och jag njuter! Jag var förberedd, javisst.... har ju Klart.se som app på telefonen vilket är så nära kristallkula man kan komma.
Redan i morse var det något annorlunda på gång.

Jag  kom upp lite extra tidigt och kom på mig själv med att redan vara sysselsatt med att släppa fram hösten. Skippade kjolen för gamla underbara ingångna jeans, valde bort cykeln och åkte buss istället, i gympadojjor och med dragkedjan i jackan ordentligt uppdragen så jag utan problem kunde gömma  ansiktet i den om det skulle behövas.
Ovädret hade redan dragit in över västkusten läste jag på Twitter och himlen här hemma på Sveriges östra kust bjöd på underhållning som heter duga med alla vackra förbi-vältrande gråblå moln som körde catwalk  av hög klass på himlavalvet.

Hoppade av bussen några hållplatser innan jag egentligen behövde för att få traska längs med vattnet, med kameran i fickan, för att se den mäktiga soluppgången som var på ingång.
Efter en välfylld arbetsdag, nio timmar senare, utan för många inbokade förutbestämda händelser, gick jag upp på stan ett varv.
Valde bort afterwork med andra för att ordna afterwork med mig själv istället.
Hittade en buss som tog mig hem efter att ha ordnat mig en packning bestående av nyinköpta walking-dojjor på rea och en papperspåse med "nygrillade revben av dom bästa" inköpta på Hemköp.

Kommer hem... stänger om mig... och kände mig helt plötsligt så nära besläktad med PutteSköldPadda som bor här hemma hos mig.
Kände hur jag drog mig in i mitt skal för att få njuta .... av att få vara själv, släppa taget, bara vara och ha det gott!
Så här långt, tre timmar senare, är revbenen i stort sett uppätna nersköljda med hjälp av rött MaipoVin.
Ute har ovädret klingat av och det känns nästan lite svalt här inomhus, har ju ingen värme på. Har en massa torr fin ved att fyra på men orkar inte greja med det ikväll. Behöver gå igenom den och ordna lite spent-ved och ha till hands när jag ska tända i Roslagsspisen... kanske något att pilla med i helgen!
Har plockat fram min gula stickade sjal och värmer mig i den så länge.
BulleKatten har redan gjort det han kunnat för att värma mitt knä men på katters vis, utan förvarning, reste han sig och kom på att han skulle gå ut, i blåsten och regnet..... den lille mannen i sin grårandiga kostym. Egensinnig är bara förnamnet!
Äldsta godingen har fått jobb... så glad för hennes skull... det var verkligen hennes tur nu!
Yngsta godingen har det bra på sin "folkis" vid Mälaren och njuter av att ha kommit igång med musicerandet... så roligt att hon trivs....  vet att hon längtat så till en tillvaro med nya människor och nya sammanhang ... omgärdade med musik.
Själv har jag fått erbjudande om andra spännande arbetsuppgifter under kommande halvåret, är så glad ... är så tacksam! En annan roll men i samma sammanhang som innan ... härliga kompetenta och engagerade människor omkring som jag nu får möjlighet att bredda vägen för.
Har jobbat alldeles för många timmar i veckan som gått, många bollar i luften och några kom till i kombination med introduktion i det nya.
Behöver ha tid för mig själv nu ... behöver reflektera över vad jag behöver kolla upp, lyssna av och hämta in.
Och det är där jag är nu, i mitt "PutteSköldPadds-tillstånd"!
Drar in mitt huvud djupt in i skalet,
och stänger ute allt brus runtomkring mig en stund.
Underbara helg... så passande att Du kom just nu..... hade det bara varit onsdag idag hade det inte funkat .... eller det hade det väl gjort ... men med ansträngning!
En kopp the nu ... sen vågrätt läge .... ska ju ta hand om lördagen imorgon.
Nästan alla plommon har blivit avplockade under senaste dagarna. La ut på Facebook att alla var välkomna att hjälpa mig att plocka av dom och äta upp dom ...
var verkligen en jättebra metod att bli av med jättemånga Viktoria-plommon!
Kan ge mig den på att det blir fler blogginlägg i helgen... har så mycket jag vill blogga om!
Avslutningsvis.... glöm inte att eländes elände plötsligt kan bytas ut mot lycka och glädje... utan förvarning ... och mot alla... eller i vilket fall många odds!
Jag tänker på dom frisläppta journalisterna som landade på Arlanda idag efter att ha suttit fängslade så länge! Gläds med dom... det är stort! 
 

Kontraster i mängder...

Vad livet innehåller mycket olika!
Som bildar en massa kontraster mellan något och något annat, så det gör skillnad.
Veckan som har gått har varit en galen vecka... faktiskt... fylld med galet mycket att göra på jobbet och privat..... och så kommer lördagen och det gör skillnad, en kontrast som bjuder på tvärtom.
Vila !
Från att ha varit fylld av arbetsuppgifter (... som hela tiden verkar komma i en takt som ständigt gör att jag är ett halvt steg bakefter ... och får skynda mig lite, skärpa mig så jag håller fokus och koncentration) tills idag då jag känner att jag är här och nu och bara gör det jag vill ...om jag har lust vill säga ... och det har jag!
Under veckan som gått har jag varit på F&S och tränat en hel del, och det medför också kontraster. Kommer dit trött, tömd i huvudet och med känslan att " ...nja, egentligen vet jag inte om jag orkar det här".
Och någon timme senare går jag därifrån med visserligen fortsatt trött kropp men med ett huvud bubblande av energi så jag nästan blir lite påfrestande för mig själv när jag väl är tillbaka hemma. Ingen lust att lägga mig utan mer som i startgroparna för att köra igång med något, baka matbröd eller så. Får bromsa mig själv och säga till på skarpen att jag ska gå till sängs ....inte läsa längre....för sent att börja blogga...  släcka lampan för att klockan är 23.30 ... och annat fostrande.
På jobbet har jag pendlat mellan att vara till hands, bistå i processer som någon annan håller i för att där emellan snabbt hinna pilla lite med mina egna uppdrag.
Ena stunden vidöppna sinnen, nästa stund stänga av allt utanför mig själv för att hitta koncentration och fokus.

Viktoriaplommon i massor!

Ytterligare en annan kontrast under veckan är att det har varit jag som varit den som berättat för andra vid två olika tillfällen... och det är annorlunda.
I vanliga fall brukar jag ha rollen att vara den som ber andra berätta. Jag har fått möjlighet att berätta om olika skeenden under mitt arbetsliv, vad jag gjort,  hur jag gör, vad jag vill och vad jag kan.
Vid första tillfället var det ledningspersonal som ville veta och vid det andra tillfället var det fackliga företrädare. Det handlar om en eventuell möjlighet att få lägga till och ändra arbetsuppdrag, pröva nytt och utmana mig själv. Får veta till veckan hur dom väljer. Som alltid är rekrytering beroende på vem och vad dom söker, någon annan tro´eller kanske mig! 


Underbara här och nu ger också kontraster!
Ljuset i september kommer mer vågrätt och överallt dyker det upp långa skuggor, av grässtrån, träd, människor och annat...som ger långa, meterlånga skuggor. Samtidigt är ljuset så ljust och skuggan så mörk .... och kontrasterna där emellan så tydliga. Jag älskar den här tiden på året.... lugnet och harmonin, det tydliga ljuset med alla kontraster,
dom mustiga färgerna och skillnaden som börjar märkas ...mellan varmt och svalt!
En av mornarna  jag cyklade till jobbet hade jag verkligen behövt vantar för den svala fartvindens skull... men så började solen värma halvvägs in till stan. Innan jag var framme vid jobbet blev jag tvungen att knäppa upp jackan och plötsligt kändes som om jag var rätt klädd för årstiden ändå. Kämpar annars frenetiskt emot att behöva klä på mig en massa kläder, leker sommar så länge det bara går!
Imorgon ska det visst bli sol och över 20 grader varmt! Härligt! Ska ta tillvara dagen och vara utomhus så mycket jag får till. Vet ju att om vädret slår om kan det vara höst om bara något dygn.
För säkerhets skull ska jag slänga ut min garderob på sovrumsgolvet imorgon-bitti.
Har ambitionen att med kritiska ögon granska och sortera ut det som är somrigt, för urtvättat, för slitet, och för "inte-roligt-längre"! För att ge plats för lite nytt ...... förhoppningsvis .. och gamla godingar som jag förvarar i två röda kartonger uppe på mina garderober.
Nä, nu ska jag göra skillnad!
Sop-sorterings-soporna ska få komma till containern och jag ska få lite luft! Fin lördag åt Er alla!