Juldagen, Rikard Wolff och paus.

Börjar med pausen.

Helt plötsligt är det tyst, lugnt och helt stilla i huset efter dygn med prat, skratt, fixande och en massa på gång. Godingarna är på bio och ser Bilbo och ja, jag blev erbjuden att följa med men valde bort. Skönt med en liten paus och skönt att få rå sig själv en stund.
Har haft en härlig juldag, precis så slapp och ledig som jag hoppades på. Bara vegeterat, umgåtts vilket är det samma som skratt (... eller kanske mera garv med tanke på sällskapet) tid åt långa samtal och en massa fikande.
Upptäcker att jag får hålla ständig koll på mig själv för att inte gå igång med aktiviteter.
Kommer på mig själv med att tänka... kanske ska ta in den sista pelletspallen ... kanske ska rensa bland julsakerna nu när jag har lådorna framme o.s.v.!
Men nej, nu är det träna sig i att inte göra någonting alls som gäller.
Är övertygad om att det är en underskattad förmåga som jag verkligen behöver repetera och förfina. Låter den ju oftast drunkna i ambitionen "ska bara... ska bara"!
Juldagen är verkligen en extra bra dag att träna på det. Inga måsten, inga besök numera som ska göras,  inget praktiskt som måste klaras av ... allt i dyningarna efter julafton som innehåller så många aktiviteter.
Lyssnade på "Vinter i P1" som idag startade med Rikard Wolff som värd.
Så himla behaglig person ... och så oerhört duktig på att använda ord!
Jag tycker så mycket om ord och blir så lycklig när dom kommer helt rätt.
Oftast handlar det om att läsa skrivna ord. Ord som har vägts på guldvåg, redigerats... redigerats en gång till för att slutligen fastna på papper där dom därefter är beständiga och kan läsas om och om igen.
Men så glimrar det till och en människa som Rikard Wolff dyker upp.
Förstår att han har ett manus, begriper att det också är redigerade ord, men känner ändå att dom blir, till skillnad från det skrivna ordet, mer ärliga, omedelbara och här och nu!
Dom går ju liksom inte att bara deleta i efterhand!
Lyssnade på hans program på det här sättet som jag bara gör när jag är utvilad och inte har för mycket annat som pockar på i huvudet.
Och det handlar egentligen inte i första hand om hans berättelser, innehållet i dom.
Det handlar mer om hur han berättar, vilka ord han använder och ja, även när han inte använder orden alls! Där han istället gör den där perfekta pausen, ändrar tonläge... sänker tempot!
Så rackar-bra!
Har Du inte lyssnat - gör det!
Hela eftermiddagen har jag känt mig fylld av att behöva göra mig av med mina tankar om programmet. Jag letade upp honom på Facebook och skrev ett litet brev till honom, vad jag tycker om hans sätt att prata och att hans program gjorde avtryck.
Alltid skönt att få ge utlopp och återkoppling, beröm och bekräftelse när man blir berörd!

Livet för övrigt då... ja, längtan efter julmat har gått över ... absolut! 
Det går över snabbt!

Nej, imorgon lär det bli sundare livsföring och frossande i annat som hör till julen.
Frukt, nötter och liknande.
Har köpt ett stort, vackert granatäpple som jag ska göra något av.
Kanske ge mig ut i julrean och köpa mig en Blu-rayspelare för att äldsta godingen ska hinna hjälpa mig att få igång den innan hon reser hem till sitt!
Absolut rasta av mig med något riktigt fysiskt ansträngande och dessutom ha det bra och njuta av ledigheten!







För övrigt så har Bullekattens symtom på diabetes planat ut efter att jag slutade ge honom torrfoder som innehåller så mycket kolhydrater!
Istället får han nu äta ... mer eller mindre motvilligt ...  Alaska Pollock fisk, viltskav, strömmingsfileer och ett "blötfoder" på konservburk som enligt vad jag googlat fram ska höra till det bättre att ge.
Han upphörde med att dricka dom stora mängderna med vatten han drack bara efter ett halvt dygn och har inte behövt använda "nöd-lådan" i källaren mer.
Är skapligt pigg och pillar i sig nymodigheterna med mat lite eftersom.
Var så pigg natten till igår så att han i protest mot att jag inte gick upp när han väckte mig vid 3-snåret, lyckades bita av sladden till den digitala termometern, fastna i gardinen i sovrummet och träna sig i att klättra på väggen i jakten på en spik som stack ut lagom ovanför min huvudkudde!
Inte illa av en medelålders, smått överviktig katt i grå-randig pälskostym!
Den lille mannen .... han håller mig igång!  :)

Ett helt liv sen sist...

Känns som om jag har levt ett helt liv sen sist jag satt här och skrev!
Har fyllt mig med så mycket så när den obokade stunden har kommit har jag varit för trött eller klockan alldeles för mycket! Nu sitter jag dock i fåtöljen med den bärbara i knät och fötterna på fåtöljen bredvid.... bästa ställningen för att blogga!
Det är dan före dan före dan just nu och det känns riktigt bra tycker jag!
Julen kommer alltid som ett välkommet avbrott och medför att tiden helt plötsligt tar ett extraskutt till januari och all förväntan som har med det nya året att göra. Bara vetskapen om att det var som absolut mörkast igår och natten till idag, Tomas-natten, gör att det är annorlunda.
Men innan det är dags att släppa fram alla tankar på tulpaner i blandade färger ska jag frossa i jul och nyårsvilan som strax börjar.
Yngsta godingen har redan kommit hem och den äldsta landar här i stan ikväll även om hon inte dyker upp här hemma hos mig förrän imorgon, en dag som dom kommer att ägna åt att göra marsipangodis och klä julgranen. Har blivit lite av tradition att dom alltid ordnar med det medan jag tar hand om maten. I år är det ju lyxigt att ha två lediga dagar så här i direkt innan jul!
Oftast brukar jag jobba halva dagen den 23 december och sedan springa halvt gatlopp resten av dagen för att få till vårt veg-julbord!
Ser fram emot att ha en skön uppesittarkväll imorgon och låta julefriden få vältra sig in  i huset redan under eftermiddagen! Ska göra vad jag kan för att fridfullheten stannar tills efter nyår.
Visserligen ska jag in och jobba en av mellandagarna men det är helt ok, det är ju många lediga dagar ändå.

Har plockat fram lite julgrejer idag och överrumplas av att även jag ... ja, just det ...  har så långvariga och inrotade traditioner.
Jag har ju inte så mycket jul-pyngel. Men det jag har är grejer som hängt med länge.


Till exempel mina tomtar som ligger i den pappkartong jag hämtade på posten i början på 80-talet med en stor tomte som jag skickat efter från långt uppe i norra Sverige någonstans.
Och nu idag när jag tog upp kartongen från källaren  kom jag på att det handlar om 30 år med samma kartong med tomtar!

Tomtar har ett speciellt fack i mitt hjärta, men bara under förutsättning att dom ser ut precis som dom ska! Och nej, det går inte på förhand att tala om hur dom ska se ut ... det vet man bara när man ser dom.
Till exempel mina små jättefina tomtar efter farbror Tage... dom är helt rätt! Dom brukar vanligtvis sitta i porslinsblomman under julhelgen men i år ska dom få ombyte och tillbringa sin vakna tid i Kungs-Cissusen bredvid Putte-Sköldpaddas akvarie.

Det är med tomtar precis som med annat julpyngel ... man ser på en gång när det är fint och rätt.
Som i snögloppet förra helgen på Kungsgatan i Stockholm!
Så jättefint med ljusgardinen. som hänger ner över räcket.
Märkte dock inte den eventuell handeln som pågick nere i högerhörnan förrän jag redan hade fotograferat. Jag fick jättebråttom därifrån, kändes som om jag sett något jag inte skulle se... och att det kunde få konsekvenser.

Likaså den sparsmakade ljusslingan på KonsertHusets vägg... så jättefin!

Nej, nu ska jag se om Krumbukten Långsvans vill in.
Är extra rädd om honom nu eftesom jag anar och befarar att han kanske håller på att utveckla diabetes!
Sen snön kom har han ju varit inomhus mycket mer än vanligt och därmed inte fysiskt aktiv.
Han har rondör sedan innan den lille mannen vilket är en jätterisk för en medelålders katt som äter fullvärdigt djurfoder utan att så mycket som behöva röra på svansen en gång.
Sista dygnen har han druckit jättemycket så igår kväll gick det upp för mig att något är annorlunda!
Efter mycket googlande så är jag ganska säker på att det kan handla om diabetes ... redan har fått eller kan vara under uppsegling!
När jag dessutom på flera ställen hittar information om att just torrfoder...trots att det är det dyraste på marknaden, innehåller alldeles för mycket kolhydrater för en katt, som bara ska ha protein... då tar det skruv!
Kunde inte somna om inatt efter att jag varit uppe och släppt ut honom.
Funderade fram och tillbaka och förstår att jag måste kontakta veterinären och kolla upp ordentligt. Men innan ska jag ändra hans kostvanor och se om jag genom diet kan balansera upp blodsocker- balansen. Går säkert inte att jämföra med människor och hur man bäst lever ett liv med diabetes rakt av... men det finns en massa slående likheter! Det här bryter ut när han är medelålders, efter en period med bara lite fysiskt aktivitet och med en kost som består av en massa kolhydrater! Det är som klippt ur Folkhälsoinstitutets riskbedömning för hur man på bästa sätt får ett av vår tids vanligaste vällevnadssjukdom ... diabetes!
Visst är det oroligt... han är viktig i mitt liv den lille mannen!
Men om det nu  är svårt att vänja honom vid annan mat så kommer det dock att bli mycket svårare att ha honom inlagd på djursjukhus med dropp för att balansera sockervärden för att sen insulinbehandlas och blodsockerkollas dagligen!  Det är bara att ge järnet och försöka efter bästa förmåga! Egentligen tur att det inträffar nu när jag och tjejerna kommer att vara hemma mycket och ha tillfälle att kolla upp honom och pyssla om honom! Vi får fixa det tillsammans ... precis som vanligt! 

Vitt ... heltäckande!

Ja, det är nog det som präglar tillvaron allra mest nu, vintervädret och all snö!
Jag vet att det är vackert, jag vet att barnen är glada och jag vet att det är ett tecken på att naturen sköter sig ... men jag gillar det inte ändå! Det är opraktiskt, bara alldeles för fantastiskt opraktiskt för att jag ska trivas och tycka att det är ok! Men eftersom det inte hjälper att beklaga sig få man ta skeden i vacker hand och gilla läget.
Promenerade därför tur och retur stan igår i den oplogade lössnön vilket är en upplevelse i sig!  
Sopade dessutom iskall fjäderlätt snö i omgångar under hela dagen igår ... det fyllde ju på hela tiden. Verkligen skönt att få vara ute och röra på sig i dagsljus.
Hängde upp min fågelautomat också, laddad med solrosfrön och hampfrön trots att det är ett bra sätt att dra till sig råttor enligt tidningarna.
Det var 13,7 minusgrader i natt och mitt gamla trähus kändes lite för svalt ... eller mera "för himla iskallt" när jag var tvungen att gå upp och öppna ytterdörren för Bullekatten mitt i natten.
Han tyckte också det var för kallt och katter kan verkligen uttrycka sin avsky för kyla på ett tydligt sätt. Kröp ihop och gjorde sig helt platt när kalluften strömmade in genom ytterdörren ... backade sedan och kravlade bakåt med svängande korpulent bakdel ... fortfarande lika platt!

När jag traskade in till stan igår förmiddag var det helt oplogat och nattens decimetertjocka nysnö  låg orörd på trottoaren. Det var rejält kallt med flera minusgrader och knappt en människa utomhus fastän klockan var tio och knäpptyst, så där tyst som det bara blir när det snöat en massa.
Flera gånger tyckte jag att jag hörde något i buskarna bredvid där jag gick och inte förrän jag stannade och tittade ordentligt såg jag dom svarta bollarna som satt och kollade in mig när jag gick förbi ... koltrastarna!
Uppburrade, säkert frusna och fullständigt orädda när jag stannade till och fotograferade.
Nu är det mera oväder på gång. Det har visst redan vältrat sig in över Skåne och är på väg hit mot det sydöstra hörnet nu i natt.
Håller tummarna för att det inte blir såna massor som dom pratar om på SMHI.
Jag har nämligen beställt 4 pallar pellets som kommer att levereras i veckan med långtradare
... vilket är en riktig rysare!
Är så smalt och trångt här på gatorna i vanliga fall så kombinationen med snöhögar och snömodd är överkurs. Men dom är otroligt duktiga på att manövrera, långtradarchaffisarna, så jag anar att han inte gör något han inte tror på är genomförbart och hur som helst, det är ju inte mitt bekymmer... förhoppningsvis är jag på jobbet när han kommer, lika bra det!
Brukar vara en lastbil med släp som längst bak dessutom är behängd med en liten truck som hissas ner och används till att lasta av pelletspallarna med!
Kan nog bli veckans underhållning för  alla pensionärer som bor här på området.

För övrigt har jag bakat kakor i kväll!
Enda gången på året jag bakar småkakor är till jul vilket medför att jag aldrig blir speciellt duktig på det.
Oftast blir dom goda men inte alltid vackra ... men sådan herre sådan hund, ni vet! :)

Har varit en härlig helg som nu strax är slut!
Kommande vecka är välfylld som vanligt, både dag och kvällstid och Lucia på torsdag.
Kommande helg är jag bortrest, helgen därpå är godingarna på plats här hemma för att få igång julen.
Ytterligare en helg senare är det nyår och förhoppningsvis har jag besök!
Det innebär att nästa gång jag sitter här en vanlig
söndagkväll och bloggar så är det januari,
.... ljuset är på väg tillbaka och jag kan på allvar fundera på om jag inte ska ha mig en liten tulpanbukett!
Livet är gott ... lev väl!

Första advent och andra december...

Gud Fader, Tomten eller någon annan godhjärtad hörde!
För jag hoppas verkligen att barn fortfarande önskar att det ska börja snöa... små barn och stora med förresten. När jag var liten så såg alla ungar verkligen fram emot att det skulle komma snö när det började dra ihop sig till jul. I mellanSverige var det nog ganska vanligt att snön kom och jag kan inte komma ihåg att jag inte ville att det skulle bli snö. Och nu har snön kommit i större delen... eller kanske hela Sverige!
Det kom några korn innan jag somnade i går kväll men inte mer. I fredags såg jag säsongens första snöflingor när jag var i  Malmö, inget som stannade kvar på marken men ändå.
I morse när jag vaknade snöade det för fullt och och sedan har det ju hållit på till och från hela dagen så nu är det hela 10 centimeter nysnö... stort för att vara sydöstrahörnan på Sverige! :)

Allt är relativt verkligen! Har varit runt till affärerna i eftermiddag och sett flera vuxna i vimlet iklädda termobrallor och dunjackor!
Men det klart, det gäller att passa på, det kan dröja länge till nästa gång det finns anledning att ta ut dom på vädring! Så härligt när första snön kommer på just en sån här dag som första advent.
All belysning, ljusslingor och annat ser ju så mycket finare och mer stämningsfullt ut om det ramas in med snö.

 Sen finns det varianter som är hopplöst ute från början ändå, där det inte hjälper med vare sig snö, regn eller annat, det är och förblir anskrämligt ändå.
Eller lite skrattretande.... på gränsen till fånigt.
På Stortorget i Malmö finns en gran som i dagsljus ser ut som en blandning mellan byggnadsställning och lyftkran i dagsljus belamrad med lampor. I skymningen drog ett ljusspel igång som medförde att hela skapelsen med 10-15 sekunders mellanrum bytte färg från knallgrönt till blått, lila, ceriserosa, och vitt jämnt fördelat över alltihop.
Kalla neonfärger som fick mig att tänka på tivoli mer än på den julgran den skulle föreställa.
Ändå kan jag ana så nöjd den kultur och julpyntsansvarige tjänstemannen/kvinnan på Malmö kommun är efter att ha lyckats med stordådet att modernisera julgransbegreppet så totalt!

Ser plötsligt vad jag skrivit och måste fnissa lite för mig själv... det var värst så stockkonservativ jag är när det kommer till kritan... eller till granen!

Stjärnor är en annan grej som finns i miljoner varianter!
Som i väntsalen jag passerade! Stora bulliga ljusbeiga , luftfyllda saker med belysning inuti.
Det kan ju vara så att jag inte har förmåga till nytänkande emellanåt... okej det får jag i så fall leva med.
Men dom här knubbiga sakerna fick mig mer att tänka på kommunala simhallar än på advent
.... uppblåsbara flythjälpmedel! :)
Hur som helst, så här i snötider brukar allmänna kommunikationer få på tafsen och det är möjligt att det kommer men i väntan på det vill jag ge beröm!
Man kan förköpa biljetter med ett så kallat res-kassa-kort här i stan och få rabatt.
Resan till Malmö var min debut att handla resa på det här sättet. Laddade kortet på nätet i veckan innan samtidigt som jag såg att resan jag tänkte göra kostade 204 riksdaler enkel. Var på plats i lite extra god tid innan tåget gick för att jag inte hade koll på hur dom här automaterna fungerade. Busenkelt verkligen, så himla behändigt!
Sen kom belöningen, rabatten... den utlovade... i form av att biljetten bara kostade 160 kronor när man handlade den i den här automaten.
En annan variant är sättet man kan åka buss på... med busskort!
Jag cyklar ju året runt men garderar med busskort när det är fruset och när det regnar en massa som sista veckorna! Från i fredags har jag ett "månadskort" som medför att jag kan åka hur mycket buss jag önskar och hinner på en månad. Så smart... så himla smart och användbart .... jag som bor där alla bussarna passerar!
Sen kommer det väl alltid vara så att jag tycker det är fullständigt hopplöst att behöva vänta på en buss, eller passa en busstid! Jag har alltid stönat över det vilket har medfört att jag många gånger hunnit traska kilometer på kilometer innan bussen kommit och då valt att gå den sista biten också.
Ser framemot att börja gå till eller ifrån jobbet, ett skönt och lätt sätt att ersätta cyklingen på.
Eftersom jag är van att röra en massa på mig så ställer snö och is till det för mig så då går jag ena sträckan mellan jobbet och hemma.... oftast hem på kvällen. Tar ganska prick en timme och gör att jag när jag kommer hem är färdig-rastad och färdig-tänkt.
Att traska länge i mörkret stämmer så väl med känslan jag har av att livet ska vara lite
igelkotts-aktigt  så här års.
Låta benen hitta lunken av egen kraft, ta huvudet under armen och bara vandra på!
                                                                         

 Idag är det den andra december ... en speciell dag! 
För precis 15 år sedan dog mamma Gunborg.
En dag som etsat sig in för alltid och som väcker sånt vemod.
Det är verkligen skönt att hon inte blev kvarglömd här på jorden i det skicket hon var ... utan tal ...
utan rörelseförmåga, men med knivskarpa tankar, blickar och frågor som hon ... till stora delar  lyckades förmedla till oss som fanns omkring.
Så många år som har gått.
Jag har drömt om henne flera gånger, tänker ofta på henne och får fortfarande den där förnimmelsen att jag ska ringa henne, berätta för henne när det händer något speciellt i mitt liv. Så kommer jag ju på att det inte längre går..... i vilket fall inte på  det vanliga sättet.
Sen andra gånger finns det  stunder när hon dyker upp i mina tankar och jag nästan invändigt ser hur hon skrattar eller tittar uppfordrande på mig för att det är något jag ska uppmärksamma eller förstå.
Så  Vi har någon form av kontakt ändå.... fast det gått femton år!
Mamma Gunborg ..... allt Gott till Dig där Du är i din himmel! Vill bara berätta för Dig att det har snöat som sjutton här idag... jaha ... Du vet det redan ... Du har redan tittat till mig! Härligt! :)