Vanliga dagar, presenter och ansvar

Vardag igen, eller nja egentligen söndag just nu men storhelgerna är förbi. Dom kommer verkligen som en present i decembermörkret, jul och nyårshelgen.
Vad man än tycker och om man väljer att göra mycket eller lite, blir dom något som sticker ut, något som är annorlunda. Tycker om allt som medför att det blir en prick över i, som helger, överraskningar mitt i vardagen , namnsdagar och liknande.
Så jul och nyår är ett så välkommet avbrott..
Och i år har jag verkligen fått vara tillsammans med dom jag vill både under julhelgen och under nyårshelgen.
Så roligt att fixa med mat och göra lite extra.
Jag tycker att jag har bra insikt om vad som är viktigt för mig och jag blir bättre och bättre på att välja det, bara det och strunta i annat.
Och glasklart är att det alltid handlar om det man får möjlighet att göra tillsammans med andra, människor som man gärna vill vara tillsammans med.
Aldrig om det runt omkring, det som bara är attribut på olika sätt.
Julgranen har sitt värde för mig, men bara under förutsättningen att tjejerna rent praktiskt grejar med den, tar hand om den, bökar lite med inköpet innan, klär den med alla gamla välkända grejer.
Själva granen kan jag själv egentligen vara utan. Vill hellre ha en fin liten väldoftande en med sylvassa barr.
Champagnen på nyårsafton är en annan grej!
Tycker inte att det är speciellt gott och det romantiska med att dricka champagne har jag aldrig förstått. Inget kan väl överträffa vackert gott mörkrött vin!
Men tillsammans med andra vid tolvslaget på nyårsnatten är det så roligt med ett glas bubbel ändå, hade inte varit detsamma med julmust, the, vin eller mitt annars livsnödvändiga kaffe!
Nej, värdet på alla "tillbehör" i livet är egentligen helt i händerna på att det finns människor runt omkring ... och dom kommer alltid i första hand, dom är viktigast!
Här hemma hos mig är nu alla "tillbehören" bortplockade och inplockade, ja till och med utplockade om man räknar in granen.
Människorna, dom viktiga, har återvänt till sig och egentligen är det enda kvardröjande tecknet på att det varit storhelg några förväxta hyacinter (tyvärr helt doftlösa) och kvarblivna oknäckta nötter!  Härligt att det är januari och att ljuset strax är på väg tillbaka.
Har förberett presentleverans nyss till yngsta godingen som strax fyller år.
Så roligt att få skicka paket och anar att arbetsveckan kommer att vara välfylld så eventuella förberedelser få avklaras idag.
En annan present i livet, min Bulle-katt, har blivit sjuk, och oj så det inverkar på min tillvaro!
Han är verkligen en present som dök upp för 12 år sedan en varm augustikväll.
Hittekatten som bestämde sig för att stanna trots att det inte skulle finnas plats för en katt här hemma på grund av allergier. Men han fungerade, bondkatt som han är.
Har hört att det egentligen inte handlar om pälsen utan om ett proteinämne i huden som ger allergiska reaktioner. Oavsett vilket är han sedan dess vår och världens bästa katt.
Som jag misstänkte dagarna innan jul så har han utvecklat diabetes och hade när Vi var hos veterinären i fredags skyhögt blodsocker. Fick köpa specialfoder med mig hem och ska till diabetessköterskan för hundar och katter ( ... tänk att det är så vanligt så att dom har en sån) på tisdag. Diabetes hos katter kan behandlas men bara om man kan följa ett exakt schema med klockslag, klarar av att ge insulin två ggr/dag och ta blodsockerprover i anslutning till det och har möjlighet att ha uppsyn ... dygnet runt!
Dessutom måste katten bli innekatt under perioden som behandling pågår.
Vill så innerligt gärna ge honom en chans men är rädd för att det inte kan fungera!
Jag tror jag fixar att ge honom insulininjektioner utan problem och ta blodsocker på honom om jag absolut måste. Nej, det är logistiken med exakta tider som verkar svårt, att hålla tider för medicinering och mat! Och sen att inkräkta på det fria kattlivet han har som innebär att han kommer och går som han vill.
Men det är tydligen inte helt ovanligt att det läker ut, överbelastningen på insulinkörtlarna ... och då   finns det en möjlighet att han efter en period frisknar till och slipper insulinet ... det är det som gör att jag överhuvudtaget tänker på behandling.  
Kring det här snurrar mina tankar för fullt just nu .... för vem gör jag i såna fall det och till vilken nytta?
Jag har ju åtagit mig att vara Bullens allra trognaste bästa matte och det är det bästa jag vet. Det har alltid handlat om att han ska ha just det bästa kattliv en grårandig liten pälsklädd kattman kan ha.
Självständigt, fritt och med lagom blandning av att vara utomhus för möss-jakt på efternatten och  ligga i bästa fåtöljen inomhus på dagtid med matte-händerna tillgängliga för klapp och kli.
Och den goda maten  ... fisk uppvärmd speciellt i micron, mjölkresten i botten på mattes gröttallrik, en ostbit någon gång och knaprigt torrfoder ... så här i efterhand troligtvis i för stort överflöd!
Ja, det innebär verkligen ett jättestort ansvar det här att vara djurägare ... på olika sätt.
Just nu ligger han i stolen bredvid, har tvättat sig lite och sover.
Han sover mycket ... är trött, trött av förklarliga skäl.
Har nyss fått sin portion med specialfoder, 1/4 av dom 45g han totalt ska ha per dygn.
" - Ingår det pincett och förstoringsglas? "  ser det ut som att han tänker.
När jag på mattars sätt  "förmänskligar" honom och åter för en stund glömmer bort att han är en katt och ett djur ... dock världens bästa!