Har haft en fylld vecka på jobbet och något på gång alla kvällar hitintills så nu är jag trött
... och tänker så vara!
Det är skönt att vara så trött att ambitionen helt lägger ner!
Stadiet innan det sker, när man visserligen är lika trött men fortfarande driver på med ett och annat "ska bara", tar på krafterna!
Nä, då är det bättre så här, när ett halvt öga har koll på klockan för att inte missa halvtio-snåret när jag kan börja dra mig tillbaka.
Finns inget som hindrar mig att göra så redan nu mer än känslan av att ta till vara kvällen i någon mån.
Ute är det kallt och snöigt och usch och fy ... men helt rätt!
Det är precis så här det ska vara i januari, naturen sköter sig precis som den ska och tiden är inte ur led ... det är mera min egen lilla privata "vinterochsnö-protest"!
Letar alla tecken jag kan på att våren är på ingång fastän jag så himla väl vet att det är för tidigt ... men vad hjälper det när jag längtar! :)
Lovar mig själv att nästa år ska jag ha en resa till solen inbokad så här års som vitamininjektion.
Bullekatten har fått diabetes mellitus, det vill säga precis samma syndrom som Vi människor kan få när Vi är medelålders, lätt överviktiga och rör på oss för lite.
Elisabeth, veterinären, säger att det finns goda förutsättningar för att det ska gå tillbaka under förutsättning att han går ner i vikt lite (8hg) , äter diet och under en period får insulinbehandling.
Så efter en massa vånda, tårar och funderande över vad det är för kattliv jag håller honom kvar i pågår nu behandling... på andra veckan, och det går över förväntan enkelt och smärtfritt.
Den lille grårandiga mannen har startat en egen blogg
.... titta in om Du vill på
bullekattenkrumbukt.blogspot.com
Putte SköldPadda ville inte vara sämre utan tog tillfället i akt att få mer uppmärksamhet och utförde någon form av bungyjump nerför källartrappan i helgen som var.
Källardörren stod lite på glänt och Putte fick för sig att vidga sina vyer och med hjälp av fritt fall med 3-4 dunsar tog han sig ner på betonggolvet i källaren.
Väl nere låg han först alldeles stilla samtidigt som en rejäl blodpöl växte kring honom.
Jag var övertygad om att han var död... när han plötsligt efter en stund började röra på sig igen.
Jag tog försiktigt upp honom till badkaret för att undersöka honom och anar att bröstskölden kan ha fått en spricka.
Hur som helst verkar han vara OK idag och äter och rör på sig som vanligt.
Ska truga honom med oskalad räka i helgen som plåster på såren.
Ja, ja, så är det att ha farm och minizoo!
Det är ett himla ansvar att ha djur och blir faktiskt lite smått skrämmande när jag inser vilken makt jag har över deras liv och död.
Men kanske just därför ... när man tar sig den stora friheten att försätta djur i sån beroendeställning får man också se till att dom lever ett gott liv så nära sitt naturliga ursprung som möjligt.
Och om inte ... ta ansvaret och konsekvensen när dom riskerar att fara illa!
Just nu ser det ut som jag får fortsätta att vara katt och sköldpaddsskötare ett tag till!
Lägger jag till aspekten att det aldrig tidigare har varit så nära nästa vår som just nu
.... ter sig livet faktiskt riktigt gott! :)
Ja små busdjur är det alltid! Men det är ju tur att de är små ihärdiga vikingar allihop.
SvaraRaderaNu längtar jag att höra efter dina glädjetjut om våren!
Och vilken fin bild på Bullen!