Fruntimmersveckan och andra tjejer

Nej, inget regn att tala om.
Mer exakt tre millimeter längst ner i botten på regnmätaren om man ska vara noga och från och med nu är det inte bara min trädgård som vill ha mer, hela jag väntar och längtar.

...tror den heter Blå bolltistel - humlegodis!

Veckan som gått har inneburit fantastiska sommardygn, verkligen önskeväder. Men det är som alltid när det hänger upp sig på en viss sorts vädertyp, efter ett tag blir jag less.... som nu!
Går liksom inte att fixa riktig svalka någonstans vare sig omkring mig eller inuti mig!

Sådär ja, då är jag färdig med min typiskt-svenska-inledning av det här blogginlägget och har spytt av mig om vädret och kan därmed mycket lättad från och med den här meningen ägna mig åt det jag tänkt, nämligen mina andra funderingar.
Googlade lite på det märkliga ordet fruntimmer och hamnade i nationalencyklopedin istället för wikipedia.


Fanns ett antal betydelser med ursprung i tyskan men fastnar för "ett rum för kvinnor".
Låter så fint ... ser framför mig ett gäng med tanter och tjejer av olika snitt och storlek som var och en bär omkring på ett eget speciellt kvinnligt väsen och kvinnoliv, omgärdat av ett rum ... som en yttre rustning (stabil, vindtålig och inte känslig för vare sig stötar eller knuffar) vid namn fruntimmer. Kanske ett ord att vara rädd om! Det är precis som ordet kärring som jag tills ganska nyligen uppfattat som ett skällsord. Ändrade uppfattning efter att jag hörde en äldre man från västkusten prata om sin hustru och kallade henne Kär-ring med betoning på hur viktig hon var för honom.
Ett ord vars betydelse alltså helt styrs av avsändaren ... precis som vanligt !
Oj.... nu har visst kung Bore vaknat.... får se hur länge jag kan fortsätta skriva då!
Fruntimmersveckan ja, verkligen en semestervecka för mig. Det är mer än 24 år sedan jag jobbade just den här veckan. Vet det med bestämdhet eftersom äldsta godingen har namnsdag en av dagarna och det många gånger har krävt lite extra för att få till den traditionella rulltårtsbakelsen som hör till att fira bemärkelsedagar här hemma hos mig. Mamma började.... vanlig lite tjockare skiva rulltårta, en rejäl klick vispgrädde ovanpå toppad med pudrad kakao. Många gånger har Vi varit på semester och bott provisoriskt just under fruntimmersveckan. Men det har alltid varit en självklarhet att få till rulltårtsbakelsen ändå och jag har inget minne av att det inte gått. I år var namnsdagsbarnet dock hemma hos sig på just sin dag så det får bli leverans retroaktivt när hon dyker upp i Staun nästa gång.

Tjejerna i Frank Sylvester

Mera tjejer.....
Yngsta godingen hade en spelning i stan här om kvällen tillsammans med dom andra tjejerna i Frank Sylvester.
Så roligt att lyssna på dom live på scen med alla tillbehör .... mellansnack, publikreaktioner och jättebra ljud.

Dom finns på Youtube om någon vill lyssna. Sök på FrankSylvester!
Ett perfekt sätt för övrigt att använda bakgården till ett museum ... fylla det med musik vackra, sköna sommarkvällar.



Sista tjejen jag tänkte blogga om är IngridMarie, det goda äpplet!
För 10 år sedan lyckades jag med stordådet att ta livet av det gamla IngridMarie-trädet som funnits säkert 60 år på tomten där jag bor. Visserligen var det illa åtgånget sedan något år tidigare efter en tillbyggnad som kommit alldeles för nära. Men efter att jag klippt bort alla grenar som pekade mot huset för att öka oddsen för att det skulle kunna få stå kvar blev det dock för tufft för trädet och nästkommande år visade det sig att det hade gått hädan, inte minsta gröna blad kom.

Under några år funkade den med en alltmer av-barkad kal stam som spalje till två högväxande clematis, vilket var det snyggaste spaljen jag någonsin varit med om. Av en händelse en höst tog jag tag i en gren och upptäckte att hela trädet var löst så det började luta för att en tid därefter av egen kraft ramla omkull helt. Efter det har stammen fått ligga kvar som ett stilleben i trädgården vid husväggen, numera silvervitt utan bark och under den vackraste förmultning man kan skåda.

Dom vackra ärren efter alla bortsågade grenar under åren har mer och mer blivit som ögon och öppningar in till trädets inre.
När jag tittar på trädet finns alltid barnfilmen Pocahontas i mitt huvud.
Det finns en sekvens i den filmen när en Träd-Ande i form av ett urgammalt kvinnoansikte plötsligt visar sig i den skrovliga barkens mönster på ett stort gammalt träd när Pocahontas är bekymrad och behöver råd om vägen framåt i livet! Ett skrynkligt jätte-gammalt kvinnoansikte, så vackert, så klokt ... och som jag tagit med mig sedan dess!
Det är något med träd... tallar och äldre träd med karaktär ... som berör.
Hur som helst ... jag har saknat mitt IngridMarie-träd och köpte därför ett nytt för 6-7 år sedan som jag grävde ner i en annan hörna av trädgården.

För två år sedan bar det frukt för första gången och avslöjade att det var av en annan sort och tydligen blivit felmärkt i affären.
I år dignar det av frukt och jag tänker ta med mig några äpplen och cykla bort till handelsträdgården vad det lider för att få hjälp med att klura ut vilken sort det är.

Mitt senaste tillskott, nu två år gamla "garanterat" IngridMarie-träd har fått behålla tre av sina från början alldeles för många kart. 
Börjar se ut som riktiga äpplen...
Man kan minsann ha roligt med nästan vad som helst
... som att följa ett IngridMarie-träds uppgång och (för-)fall.

Rundar av med att berätta att mannen som var på ingång nyss ... han Bore, vände om och har nu försvunnit helt!
Han efterlämnade några droppar regn .... men det smakade mer så jag säger välkommen tillbaka!
Någon form av manlig list tro?
God Söndag!