Övar skuggor i bästa clementin-tid!

Ja, det är en bra benämning på den tid som nu är .... bästa clementin-tid!
I min kvartersbutik 4 minuter bort finns det sedan några veckor berg med clementiner i olika stadier, allt från lime-ljusgröna till brunfläckigt gul-oranga.

I mitten av den beskrivningen finns dom jag fyller min påse med, gyllengula små minisolar, fasta och jättegoda. Såna som medför att man först äter en så fort så att man bara anar hur god den är, sedan tar man nummer två och känner smaken och garderar med nummer tre för att njuta ordentligt! Anar att dom är rejält besprutade med gifter men vill ändå tro att dom är proppfulla med C-vitaminer att ersätta solskenet utomhus med. Clementiner och IngridMarie-äpplen för att inte skriva om CoxOrange-äpplen ... kan bara inte få nog.
Kan för övrigt inte heller få nog av hösten!
Njuter så av det vilsamma lugna som vältrar sig över tillvaron. Som gör att det är OK att stanna inomhus, boa in sig, tända ljus och inte ha så bråttom. Vet att många lider och tycker det är träligt med allt det mörka. Men jag bryr mig inte så mycket om det, cyklar fortfarande kommunen runt trots mörker, iklädd reflexväst och vissa dagar regnställ.

Eländet i min tillvaro börjar om det blir snö och halt ... så jag inte kan cykla .... känner hur jag suckar invändigt bara jag tänker på det. För egen del ser jag fram emot och hoppas av hela mitt hjärta på en grön vinter möjligtvis med undantag för någon vecka kring årsskiftet.
Lovade mig själv förra säsongen att göra slag i saken och resa till solljuset kommande vinter för att förebygga den totala håglöshet och känsla av att bara gå av tiden i väntan på ett "sen när det blir barmark, sen när det blir vår, sen när det vänder"!
Sagt och gjort... en bit in på nyåret ska jag som det nu ser ut vandra utmed levadorna på Madeira!

I väntan på det har jag det gott i höstmörkret.... och övar mig på skuggor.
Jo, på riktigt och det är förskräckligt svårt.

Jag går... eller mera står .... och övar mig att måla tillsammans med ett glatt gäng från jobbet en kväll varje vecka. Och får en massa inspiration ... som förutsätter att jag övar, övar och övar mig ännu mer för att jag så småningom ska kunna måla till exempel skuggor.
Anna, som är lärare är också konstnär och har kursen i sin atelje´ på en ö här i skärgården utanför stan.  Hon låter oss pröva på en massa olika tekniker.
Så himla knepigt att få till ... till exempel att måla en fot ...eller en hand, för att inte tala om en näsa! Kroppsdelar har visat sig vara små vidunderliga mästerverk som verkar nästan omöjliga att avbilda på ett platt papper.

Men hon visar oss små tricks hur man kan göra för att nöta in och lära sig att se. Hon säger till exempel att man ska titta, öva sig att se 80 % och måla 20%, verkligen ta sig tid och lägga märke till detaljer.
Sista två gångerna har Vi fått öva på porträtt och det är här det har visat sig att skuggorna är det som är avgörande om det blir något som är begripligt för andra än mig själv i slutänden.
Så nu har jag börjat kolla in och iakttager tillvaron i tre olika färger.
En för djupa skuggor, en annan för det som är lite mer belyst och en tredje för det som är ljust.
Håller på att knäcka koden, det vill säga börjar fatta hur jag ska titta, men oj vad knepigt det är.
Igår satt jag större delen av kvällen och försökte måla av personer i tidningen Råd och Rön med hjälp av mörkbrun, beige och ljusgul akrylfärg.

Dom skulle bara se sig själva ... i den här tappningen!
Roligt är det hur som helst, och envis har jag varit förr.....

Annat som har med skuggor att göra.
Numera vet jag hur en rättegång går till.
Blev kallad som huvudvittne till en rättegång efter att en person hamnade i min telefon en förmiddag i våras och hotade en kollega i huset ".... kan få en kula i huvudet, inte roligt att hitta henne död" och andra hemskheter.
Märklig känsla att gå in i rättssalen och se honom som hotat i telefonen sitta  där, så styv i korken så att han till och med valt bort att ha försvarsadvokat.
Hade istället sin gamla pappa med sig, bredvid sig vid bordet under rättegången.
Jag frågade åklagaren efteråt om jag skulle  behöva gå omkring och vara rädd nu.
Hon kunde naturligtvis inte svara på det utan berättade hur hon själv gör ...  har lite extra koll över axeln, utsätter sig inte för vilka situationer som helst, är uppmärksam på vad som händer runtomkring. Visst, en del av mig tycker det är läskigt, men en annan del säger att jag inte kan gå omkring och vara rädd. Hoppas istället att den här mannen ta tillvara möjligheten han fått genom att slippa fängelsestraffet åklagaren yrkade på. Istället blev det böter och skadestånd till tjänstemannen han hotade.

Dom gula.... stöldgodset från 2011!

Söndagkväll och ny novembervecka på ingång.
Imorgon ska jag till Sveriges sydligaste stad på utbildning med ett härligt gäng från jobbet.
Här hemma blommar mina novemberkaktusar ... vilket (... på tal om brottslighet) inkluderar stöldgodset som visade sig vara en riktig överlevare!
Se blogginlägg 20111113! :)
Avslutar med att uppmana oss alla att hjälpa människorna i Asien som drabbats av den ohyggliga tyfonen!
Själv väljer jag att skicka ett bidrag via Läkare utan gränser.... många bäckar små!
God vecka, alla!