Emellertid ....

Detta underbara ord, emellertid!
Så himla användbart och så hopplöst ute.... emellertid ... smaka på det!
Känns så där obestämt svävande som ... "hur som helst..." men med så mycket mer karaktär!
Har haft en jobbarkompis som i vardagsspråk använder det här ordet och då oftast när hon skulle börja beskriva eller berätta något, och det fastnade ohjälpligt hos mig.
Precis som en del andra ord också gör, för att dom är vackra.

Till exempel innerlighet ...så vackert, så extraordinärt vackert ord!
Jag såg en serie på TV för 4-5 års sedan. Det var en dansk kvinnlig journalist som i tre-fyra olika avsnitt intervjuade olika människor som hon tyckte borde vara duktiga på att diskutera kärlek.
Hon valde ett antal danska präster, kanske inte oväntat om man tänker efter, dom har ju till livsuppgift att företräda kärlek till mänskligheten, men just då var jag lite förvånad. Serien gick på Kunskapskanalen och var upplagd som olika samtal mellan den kvinnliga journalisten och en präst i taget och varje avsnitt hade ett tema. Kärlek  och hängivenhet ... eller" kärlighet och hängivelse" som dom sa på danska, förlåtelse kopplat till svek och otrohet och jag har för mig att ett avsnitt hade fokus avundsjuka. Prästerna hade en massa klokt att säga om detta .... utan att över huvud taget blanda in religiösa attribut eller bibeltexter. Allt handlade om deras erfarenhet och syn på kärlek som förhållningssätt i livet rent generellt eller riktat mot en viss människa. Många gånger under programmen använde dom ordet innerlighet ... som något beskrivande för den känslan som fyller oss i samband med villkorslös kärlek.
Det var där och då jag upptäckte det.

Ungefär samtidigt kom boken "Konsten att leva innerligt, skriven av Ted Harris. Han är präst någonstans i Stockholms innerstad  och skrev boken tillsammans med en kvinnlig journalist ... (Ann någonting) utifrån den danske filosofen Sören Kirkegaards sätt att förhålla sig till tillvaron.
Har Du inte läst den boken så har Du verkligen något att se fram emot!
Kommer just nu på att jag nog har lånat ut mitt exemplar till någon för ett bra tag sedan ... och det är väl kanske så man ska göra ... ge vidare!
Hur som helst var dom här danska TV-programmen och den här boken något som gjorde så djupa avtryck på mig.
Har flera gånger letat efter programmen i Kunskapskanalens arkiv utan framgång ... skulle gärna vilja se dom en gång till.




Men eftersom jag inte verkar kunna få till det kanske jag ska gilla läget och förstå att den stora behållningen är den jag redan fått ... insikten och lockelsen till ordet innerlighet!

Hur som helst .... eller emellertid .... nu  över till något helt annat!
Det är plötsligt en bra bit in i december nu och jag har accepterat att hösten är slut ....min fina höst som skulle vara så lång! Den gick fort, alldeles för fort!
Jag tycker om december månad också men på ett helt annat sätt! Hela månaden är ju något som hela tiden accelererar i en bestämd riktning, dag för dag, för att kulminera den 25 december i en känsla av total ledighet och icketid .... mer bara vegeterande bland pusselbitar, märklig smak i munnen av alla sötsaker jag stoppar mig uppblandat med hyacintdoft och nötskal!

Numera är julhelgen i stora drag helt lagom i omfattning och krav. Jag tycker att det är kul med dagar som bryter av det vanliga ... som helger, namnsdagar och egna små dagar att fira, omfattningen och "måsten som tillhör" bestämmer man ju själv. Och numera bestämmer jag en massa extrajobb helt själv, något som mina godingar gjort mig uppmärksam på. Som det årliga kapitlet med julkakor!
Jag uppmärksammades för ett antal år sedan på att det är mest jag som vill ha småkakor till jul och jag kommer absolut att baka dom i år igen... kringlorna, de skurna pepparkakorna och kokossnitten med sylt i, bara för att jag vill, inte för att jag måste.
Jag vet också att jag redan på Annandag Jul kommer att längta efter vanliga kostvanor igen och undra över om jag kan donera småkakorna till småfåglarna.

Snart är det som mörkast i den här delen av världen och den mesta växtligheten står stilla ... förutom en kvarglömd krasse-kvist i mitt fönster. Jag tog in den i oktober för att försöka måla av hur själva blommorna såg ut. Den blev kvarglömd i fönstret och har nu utvecklat rötter och fått nya ljusgröna blad..... vilken överlevare!

Måndag om några timmar igen, Anna-dagen och ny arbetsvecka på ingång.
Grattis till min syster Anna och till min äldsta goding som heter Anna som andranamn .... och grattis alla Ni andra Annor ... ni är många!

Blir en spännande vecka med mycket att få färdigt på jobbet.




Har fått erbjudande om nytt jobb och måste bli färdig med en del uppdrag innan månadsskiftet, lite väl trångt om tid så jag satt på jobbet och skrev för glatta livet igår fastän det var lördag.
Livet är i det stora hela gott  .... och mycket!
Kram ... innerligt mycket kram!