Har haft en härlig juldag, precis så slapp och ledig som jag hoppades på. Bara vegeterat, umgåtts vilket är det samma som skratt (... eller kanske mera garv med tanke på sällskapet) tid åt långa samtal och en massa fikande.
Upptäcker att jag får hålla ständig koll på mig själv för att inte gå igång med aktiviteter.
Kommer på mig själv med att tänka... kanske ska ta in den sista pelletspallen ... kanske ska rensa bland julsakerna nu när jag har lådorna framme o.s.v.!
Men nej, nu är det träna sig i att inte göra någonting alls som gäller.
Är övertygad om att det är en underskattad förmåga som jag verkligen behöver repetera och förfina. Låter den ju oftast drunkna i ambitionen "ska bara... ska bara"!
Juldagen är verkligen en extra bra dag att träna på det. Inga måsten, inga besök numera som ska göras, inget praktiskt som måste klaras av ... allt i dyningarna efter julafton som innehåller så många aktiviteter.
Lyssnade på "Vinter i P1" som idag startade med Rikard Wolff som värd.
Så himla behaglig person ... och så oerhört duktig på att använda ord!
Jag tycker så mycket om ord och blir så lycklig när dom kommer helt rätt.
Oftast handlar det om att läsa skrivna ord. Ord som har vägts på guldvåg, redigerats... redigerats en gång till för att slutligen fastna på papper där dom därefter är beständiga och kan läsas om och om igen.
Men så glimrar det till och en människa som Rikard Wolff dyker upp.
Förstår att han har ett manus, begriper att det också är redigerade ord, men känner ändå att dom blir, till skillnad från det skrivna ordet, mer ärliga, omedelbara och här och nu!
Dom går ju liksom inte att bara deleta i efterhand!
Lyssnade på hans program på det här sättet som jag bara gör när jag är utvilad och inte har för mycket annat som pockar på i huvudet.
Och det handlar egentligen inte i första hand om hans berättelser, innehållet i dom.
Det handlar mer om hur han berättar, vilka ord han använder och ja, även när han inte använder orden alls! Där han istället gör den där perfekta pausen, ändrar tonläge... sänker tempot!
Så rackar-bra!
Har Du inte lyssnat - gör det!
Hela eftermiddagen har jag känt mig fylld av att behöva göra mig av med mina tankar om programmet. Jag letade upp honom på Facebook och skrev ett litet brev till honom, vad jag tycker om hans sätt att prata och att hans program gjorde avtryck.
Alltid skönt att få ge utlopp och återkoppling, beröm och bekräftelse när man blir berörd!
Livet för övrigt då... ja, längtan efter julmat har gått över ... absolut!
Det går över snabbt!
Frukt, nötter och liknande.
Har köpt ett stort, vackert granatäpple som jag ska göra något av.
Kanske ge mig ut i julrean och köpa mig en Blu-rayspelare för att äldsta godingen ska hinna hjälpa mig att få igång den innan hon reser hem till sitt!
Absolut rasta av mig med något riktigt fysiskt ansträngande och dessutom ha det bra och njuta av ledigheten!
För övrigt så har Bullekattens symtom på diabetes planat ut efter att jag slutade ge honom torrfoder som innehåller så mycket kolhydrater!
Istället får han nu äta ... mer eller mindre motvilligt ... Alaska Pollock fisk, viltskav, strömmingsfileer och ett "blötfoder" på konservburk som enligt vad jag googlat fram ska höra till det bättre att ge.
Han upphörde med att dricka dom stora mängderna med vatten han drack bara efter ett halvt dygn och har inte behövt använda "nöd-lådan" i källaren mer.
Är skapligt pigg och pillar i sig nymodigheterna med mat lite eftersom.
Var så pigg natten till igår så att han i protest mot att jag inte gick upp när han väckte mig vid 3-snåret, lyckades bita av sladden till den digitala termometern, fastna i gardinen i sovrummet och träna sig i att klättra på väggen i jakten på en spik som stack ut lagom ovanför min huvudkudde!
Inte illa av en medelålders, smått överviktig katt i grå-randig pälskostym!
Den lille mannen .... han håller mig igång! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar