Förväntan...

Vad roligt det är att ha något framför sig!
Det har man ju alltid, mer eller mindre förstås, men jag menar mer som nu... det jag har!
Jag har packat ryggsäcken för imorgon ger jag mig av till Uppland med omnejd! Har bara lyckats med att fylla den till 3/4. Behöver inte så mycket för dom 5-7 dagarna jag ska vara iväg och jag som älskar att ha kjol och klänning på mig har fyllt den med sånt som går att knöla ihop och inte skrynklar sig så mycket.... och inte ett enda par jeans kommer med.
Fick till och med plats för stickningen, min nystartade mossgröna tröja under tillblivelse!
Njuter av att inte behöva ha så många saker med mig men så är det en konst att hitta det där lagom! Lagom med garderingar för väderomslag och sammanhang som fodrar speciell eller specifik klädsel.
Ska hälsa på i stugorna .... hos min äldsta goding, hos mina syskon och förhoppningsvis hos två gamla kompisar från när jag var barn och tonåring.
Den ena är nunna i ett kloster! Har lite sporadisk "julkortskontakt" med henne, på en ganska formell nivå. Får känslan att hon är en "äldre... mycket äldre släkting" när julkorten kommer, någon som känns bekant men är så olik.... mig och det jag känner till.
Jag lekte mycket med henne som barn, upp till 8-9 års ålder.
Hon var på den tiden en ganska högljudd pojkflicka som det alltid var massor av ljud och situationer kring. Så otroligt att hon lever som nunna och jag har så många gånger tänkt när julkortet kommer från henne att det skulle vara så roligt att få möta henne igen .... på riktigt.
Se om jag hittar "pojkflickan" .... där i nunnekläderna ..... och stillheten i klostret!
Kan hon fortfarande garva så där högljutt nu för tiden tro?
Har inte lyckats nå henne ännu men har fått reda på när dom svarar på telefonen i klostret.
Telefontid imorgon mellan 10-11 och mellan 16-18!
Håller tummarna för att jag ska kunna få komma och säga hej till henne.
Går det åt pipsvängen är det risk för att jag släpper min tanke om att träffas, då får det nog vara.
Min andra kompis är hon jag gjort alla tokigheter, roligheter och alla äventyr tillsammans med under tonåren, min bästa bästis, min edsvurne!
Vi har haft lite sporadisk kontakt under åren men jag känner inte att jag riktigt når henne, att Vi hittar tillbaka till varandra och den gemenskap Vi hade. Förklarligt naturligtvis ...åren har gått.
Har upptäckt att hon bor alldeles i närheten av där min äldsta goding bor så jag ska göra det jag kan för att få träffa henne och se om hon "finns där" fortfarande.
Jag har pratat med alla mina fyra syskon under dagen idag och försökt få till en turne´plan.
Tycker egentligen att det är så skönt att slippa planera, "beställa tid" och  boka in mig hos folk för att träffas .... vilket tas emot både si och så av min omgivning. Har en dröm om att det skulle kunna vara så enkelt... bara knacka på och få slinka in och sätta sig en stund vid köksbordet. Men det funkar inte så överallt i stugorna.
Ett av mina syskon hade absolut inte tid att träffas nu under kommande vecka och det är jag inte förvånad över, hon är den som har störst kontrollbehov och behöver mest  framförhållning och planering... men har ett bamsehjärta av guld.
Det får bli en annan gång, jag får vara nöjd med att ha försökt skapa tillfällen för möten och får räkna med att alla inte står ut med den avsaknad av planering och förutsägbarhet som jag omger mig med. Min bror har alltid öppna famnen ...  och dörren .... så där stannar jag över natten.
Mina två äldre systrar bor i norra Uppland och dom kommer jag att träffa på torsdag ... då Vi alla tre har namnsdag! Vi heter Karin, en av dom har det som sitt förstanamn fast med C i början, och Karin-dagen var en stor dag hemma hos oss när Vi var små.
Mamma ville att alla hennes döttrar skulle heta Karin efter en tant som bodde på ön i Roslagen där hon växte upp. Den tanten hette just Karin och firade alltid 2augusti med stort kaffekalas för hela ön och det ville mamma fortsätta med.
Överhuvudtaget tycker jag om att fira namnsdagar .. tycker det är en så roligt med en guldkant på en vanlig dag!
Jag hoppas hinna få umgås med min äldsta goding i hennes hemmiljö lite också, vara med henne i joggingspåret hon använder , prata och ha det gott ihop!
Yngsta godingen tar hand om förvärvsarbetandet, huset här hemma och min fyrbente man i sin randiga kostym under tiden!
Bra att någon tar ansvar för att hålla gamla Sverige igång när såna som jag ägnar mig år kringflackande dagdrönarliv på resande fötter!    
Sovdags!
Ser fram emot imorgon....  :)