Om livet som är gott ... och att ladda!

Och så med ens slog vädret om, nu är det mulet och det känns helt ok att sätta sig inomhus och blogga. 
Så somrigt det har varit sista dygnen, både dag och natt och speciellt igår kväll.
Jag var i stan och lyssnade på musik, på bland andra Tomas Di Leva och tjejbandet FrankSylvester, (dom sistnämnda kan man hitta på Youtube, yngsta godingen spelar bas i det bandet).
Jag tog med mig både kofta och tjockare tröja med tanke på att jag skulle tillbringa hela kvällen precis vid vattenbrynet och det brukar bli sent. Helt i onödan. Jag cyklade hem min dryga halvmil strax efter midnatt i bara klänningen. Det var precis vindstilla och inte en krusning på vattenytan.
Det var precis en sån sommarnatt som man spar i fantasin och tänker på som den optimala sen när det blir höst och vinter.
Idag har jag varit semesterledig precis en vecka, en bra vecka, trots en eländigt envis förkylning som inte släpper helt. Doktorn sa idag på morgonen att han inte hittade några bakterier i blodet, så det är virus som har invaderat.
Han frågade mig om jag var förskolelärare. Jag hann bli lite förvånad och undra varför han frågade mig om det innan han sa att det var en typisk infektion som brukar härja i förskolan men som läker av sig själv.... med tiden!
Så tiden får fixa den bäst den vill för nu tänker jag inte bry mig inte om den längre. Jag vet ju vid det här laget att jag får luft mellan hostattackerna och att det faktiskt inte är tyfis/röllakansfeber eller kaninpest!
Därför har jag, lite i obstinat protest, cyklat kommunen runt och fixat en massa ärenden idag.
Köpt fantastiska potatisar och palsternackor på torget, lämnat in en grej jag stickat till inramning, stannat i secondhand affärer och kollat, köpt speciell mat till PutteSköldpadda i en annan del av kommunen för att slutligen landa hemma under parasollet för att höra finalen på dagens Sommarprogram i P1!
Livet är så gott! :)
Jag har målat och delvis kittat om en massa tråkiga fönster under min första semestervecka.
Klättrat alldeles för högt på stegar, kladdat ner med vit linoljefärg på plattorna utomhus och orsakat ojande hos grannarna över att jag målat fastän det varit så varmt. Men nu är det klart och jag är så nöjd!
Ska ha tag på en målare som kan fixa lite färg på mina vindskivor, för där går gränsen, absolut.... så himla högt, alldeles för högt för mig!
Lite efterarbete är det förstås kvar, jag hör ju som sagt var till det kladdande släktet, men linoljefärgen torkar sakta så jag låter den vara ifred någon vecka innan jag tar hand om det.
Att böka och greja med sånt som är viktigt för mig i min egen värld är ett himla bra sätt att ladda ny  energi. Bara jag får till att varva med "göra ingenting" ....  eller mer " göra-nästan-ingenting"!
Jag har precis börjat sticka på en ny tröja, mossgrön och  i en modell som jag stickat två gånger förut. Ljusgul i slutet på 70-talet och nötbrun i början på 90-talet.
Den sista lever än, adopterad av yngsta godingen och den är snart så gles så den riskerar att brista helt.

Apropå det här med att ladda.
När man står och målar fönster har man jättegod tid på sig att fundera på oviktiga saker, till exempel alla grejer man hela tiden håller på att ladda.
Med viss variation förstås.
När jag jobbar är jobbmobilen en sån grej som alltid måste laddas.
Och min egen gamla "nödsändare-mobil", min privata som jag egentligen bara  använder till att smsa till mina godingar med.
Men nu under semestern är det plötsligt viktigare att ladda MP3 som jag har FMradio i.
Kameran är en annan pryl som alltid behöver vara laddad, liksom min tandborste!



För att inte tala om datorn!
Märks minsann att det varit såna fantastiska dagar när jag suttit utomhus på kvällarna med den så helt plötsligt är batterinivån ofta oroväckande låg även på den.

Till viss del är det bra att ladda även andra förråd .. dom som går att äta också. Men bara till viss del. Förra sommaren bloggade jag om det här med den ärftliga belastningen från min fina mamma, bästa kokerskan och "jätte-mamma" till oss fem ungar, som alltid hade kolossala förråd med saft, sylt  och gele, för att inte tala om konserverade ingefärspäron och äppelmos. Jag håller på att göra mig av med den känslan av "måste-ta-tillvara-inget-får-förstöras", så jag stretar emot att samla stora förråd av bär och annat. Men tillräckligt stort ändå för rester av förra årets skörd finns fortfarande kvar i frysen. Har gjort lite svartvinbärsmarmelad i veckan... låter så gott så jag kunde inte låta bli.

Har en massa hallon på buskarna i trädgården men i nästan alla är det mask! Ska maila Odla.nu och fråga om jag kan göra något inför nästa år, hallon är ju så jättegott ... utan invånare!

Till sist .... Pigge-lunken kom ikväll! Har ju sett  att han använt tomten som toalett men nu dök han upp personligen.
Bjöd honom... eller henne ... på BulleKattens superdyra RoyalCanin foder uppblött med vatten!
Det smakade bra minsann för det blev ett väldigt smaskande i den hörnan av uteplatsen. Det hela avslutades med att han sträckte ut bakbenen och la sig i rabatten bredvid och somnade .... jag såg hur han andades med långa djupa andetag... väntade mig nästan att han skulle börja snarka!








Nu ska jag avrunda den här goda veckan med ett glas lika gott Maipo... med orange kork, inte röd! Favoritvinet sedan länge och jättevackert rött... och gott!
Tror minsann att det är himla bra mot envisa virusinfektioner!
Ladda på ... och lev väl!