Ett helt liv sen sist...

Känns som om jag har levt ett helt liv sen sist jag satt här och skrev!
Har fyllt mig med så mycket så när den obokade stunden har kommit har jag varit för trött eller klockan alldeles för mycket! Nu sitter jag dock i fåtöljen med den bärbara i knät och fötterna på fåtöljen bredvid.... bästa ställningen för att blogga!
Det är dan före dan före dan just nu och det känns riktigt bra tycker jag!
Julen kommer alltid som ett välkommet avbrott och medför att tiden helt plötsligt tar ett extraskutt till januari och all förväntan som har med det nya året att göra. Bara vetskapen om att det var som absolut mörkast igår och natten till idag, Tomas-natten, gör att det är annorlunda.
Men innan det är dags att släppa fram alla tankar på tulpaner i blandade färger ska jag frossa i jul och nyårsvilan som strax börjar.
Yngsta godingen har redan kommit hem och den äldsta landar här i stan ikväll även om hon inte dyker upp här hemma hos mig förrän imorgon, en dag som dom kommer att ägna åt att göra marsipangodis och klä julgranen. Har blivit lite av tradition att dom alltid ordnar med det medan jag tar hand om maten. I år är det ju lyxigt att ha två lediga dagar så här i direkt innan jul!
Oftast brukar jag jobba halva dagen den 23 december och sedan springa halvt gatlopp resten av dagen för att få till vårt veg-julbord!
Ser fram emot att ha en skön uppesittarkväll imorgon och låta julefriden få vältra sig in  i huset redan under eftermiddagen! Ska göra vad jag kan för att fridfullheten stannar tills efter nyår.
Visserligen ska jag in och jobba en av mellandagarna men det är helt ok, det är ju många lediga dagar ändå.

Har plockat fram lite julgrejer idag och överrumplas av att även jag ... ja, just det ...  har så långvariga och inrotade traditioner.
Jag har ju inte så mycket jul-pyngel. Men det jag har är grejer som hängt med länge.


Till exempel mina tomtar som ligger i den pappkartong jag hämtade på posten i början på 80-talet med en stor tomte som jag skickat efter från långt uppe i norra Sverige någonstans.
Och nu idag när jag tog upp kartongen från källaren  kom jag på att det handlar om 30 år med samma kartong med tomtar!

Tomtar har ett speciellt fack i mitt hjärta, men bara under förutsättning att dom ser ut precis som dom ska! Och nej, det går inte på förhand att tala om hur dom ska se ut ... det vet man bara när man ser dom.
Till exempel mina små jättefina tomtar efter farbror Tage... dom är helt rätt! Dom brukar vanligtvis sitta i porslinsblomman under julhelgen men i år ska dom få ombyte och tillbringa sin vakna tid i Kungs-Cissusen bredvid Putte-Sköldpaddas akvarie.

Det är med tomtar precis som med annat julpyngel ... man ser på en gång när det är fint och rätt.
Som i snögloppet förra helgen på Kungsgatan i Stockholm!
Så jättefint med ljusgardinen. som hänger ner över räcket.
Märkte dock inte den eventuell handeln som pågick nere i högerhörnan förrän jag redan hade fotograferat. Jag fick jättebråttom därifrån, kändes som om jag sett något jag inte skulle se... och att det kunde få konsekvenser.

Likaså den sparsmakade ljusslingan på KonsertHusets vägg... så jättefin!

Nej, nu ska jag se om Krumbukten Långsvans vill in.
Är extra rädd om honom nu eftesom jag anar och befarar att han kanske håller på att utveckla diabetes!
Sen snön kom har han ju varit inomhus mycket mer än vanligt och därmed inte fysiskt aktiv.
Han har rondör sedan innan den lille mannen vilket är en jätterisk för en medelålders katt som äter fullvärdigt djurfoder utan att så mycket som behöva röra på svansen en gång.
Sista dygnen har han druckit jättemycket så igår kväll gick det upp för mig att något är annorlunda!
Efter mycket googlande så är jag ganska säker på att det kan handla om diabetes ... redan har fått eller kan vara under uppsegling!
När jag dessutom på flera ställen hittar information om att just torrfoder...trots att det är det dyraste på marknaden, innehåller alldeles för mycket kolhydrater för en katt, som bara ska ha protein... då tar det skruv!
Kunde inte somna om inatt efter att jag varit uppe och släppt ut honom.
Funderade fram och tillbaka och förstår att jag måste kontakta veterinären och kolla upp ordentligt. Men innan ska jag ändra hans kostvanor och se om jag genom diet kan balansera upp blodsocker- balansen. Går säkert inte att jämföra med människor och hur man bäst lever ett liv med diabetes rakt av... men det finns en massa slående likheter! Det här bryter ut när han är medelålders, efter en period med bara lite fysiskt aktivitet och med en kost som består av en massa kolhydrater! Det är som klippt ur Folkhälsoinstitutets riskbedömning för hur man på bästa sätt får ett av vår tids vanligaste vällevnadssjukdom ... diabetes!
Visst är det oroligt... han är viktig i mitt liv den lille mannen!
Men om det nu  är svårt att vänja honom vid annan mat så kommer det dock att bli mycket svårare att ha honom inlagd på djursjukhus med dropp för att balansera sockervärden för att sen insulinbehandlas och blodsockerkollas dagligen!  Det är bara att ge järnet och försöka efter bästa förmåga! Egentligen tur att det inträffar nu när jag och tjejerna kommer att vara hemma mycket och ha tillfälle att kolla upp honom och pyssla om honom! Vi får fixa det tillsammans ... precis som vanligt!