söndag 26 maj 2013

Kan man säga att jag häckat färdigt?

Ja inte vet jag..... dök upp i mitt huvud bara när jag klurade på hur jag ska kunna sammanfatta allt jag egentligen vill skriva om i en enda rubrik. Men jag får väl förklara lite närmre hur häckningen kommer in.
För jag har inte legat på ägg (bara ätit i dag till frukost), boat (bara fixat lite med hartassen här hemma) eller fått flygfärdiga ungar (dom flyger ju redan).
Jag har gjort årets stordåd, nämligen klippt min häggmispelhäck!
Igår var det ju lördag och strålande solsken. Dagen tillbringade jag med styrelsen i den rödvita friska svettiga föreningen. Vi hade en jättebra dag med massor av klokt och bra prat men Vi satt inomhus hela tiden. När jag äntligen cyklade hem var klockan sen eftermiddag och jag kände mig lite snuvad på min lediga dag, som om jag höll på att missa det go´a helt!
Så väl hemma, efter att ha ätit lite gick jag ut och klippte gräset i blåsten.
Sen började jag ... klippa häcken.
Alldeles för sent för att kunna göra den färdig och helt på det klara med att det skulle bli heldagsregn idag söndag!
Men jag klippte och sågade.... massor, och gav upp först vid halv nio på kvällen.
Egentligen inte för att jag var trött utan mer för att vinden mojnade och det blev tyst... så jag ville inte störa grannarna med mitt sågande... med vanlig handsåg visserligen men en stilla majkväll hörs alla ljud så väl.
Mycket riktigt, idag på Mors Dag vaknade jag av porlandet av regn i stupröret utanför.
Efter en maffig söndagsfrukost med MorsDags-grattis på telefon gick jag ut.
I gummistövlar och regnjacka... jaja, långbrallor också förstås.
 Dyngsurt, plaskblött och drypande överallt, men ljummet i regnet. Inte en enda granne syntes till  förutom dom som snabbt skyndade förbi med sina kissnödiga hundkompisar.
Efter drygt två timmar var jag färdig och kvar finns nu en skalperad, föryngrad häck och kopiösa mängder med ris som jag kommer att ha kul med (!) länge ...anar jag!
Har fått till en annan rolig grej sista dagarna.
När jag för några år sedan blev med "eget sovrum" inredde jag det som jag ville ha det .... men hade inte någon riktig känsla för det.
Blev liksom ett vakuum efter att ha delat sovrum med en annan person, mannen jag var gift med i drygt 30 år.
Det finns ju fördelar med att ha eget sovrum och göra som man vill. Som att inte behöva dra ner persiennerna när det är månsken, låta fönstret vara öppet trots att fåglarna har kör-repetition halv 4 på sommar-mornarna  och kunna läsa en snutt i en bra bok alldeles för sent eller kanske mitt i natten, i väntan på att John Blund tittar in.
Nu har jag hur som helst blivit så sugen på att få till det, att fixa i ordning sovrummet lite mer rejält.
Ska nog skaffa mig en ny säng, som jag ska ställa på ett annat sätt .... men först när pianot har flyttat ut i vardagsrummet igen ..... och jag har kunnat "lägga ner" det stora akvariet som läcker och gör tillvaron alldeles för spännande med tanke på vattenskador!

Så än så länge är det bara överkastet jag har börjat fixa med!
Har hållit utkik ett tag utan att hitta något jag vill ha.
Har en så tydlig bild i huvudet på färgskalan det ska gå i och nu ska jag ordna mig ett själv. Ska sy en variant på lapptäcke!
Inte den "riktiga" hantverksvarianten utan mera "sy ihop olika bitar" av tyg i färgerna jag tänkt mig.
Har därför börjat samla tyg.
Köpte några fina småmönstrade bitar i tygaffären i veckan och hittade en klänning och en kjol i rätt färgskala och mönster på secondhand igår.
Idag har jag slaktat kjolen och klänningen och tvättat allt.
Har några saker jag måste bestämma mig för innan jag börjar klippa på riktigt.
Till exempel hur jag ska göra med rutorna ... ska alla vara lika stora tro?
Och vilken färg ska jag har som ram runt om ... lutar åt vinrött ... eller kanske gråblått.. som färgen på väggen eller... ?
I twitterflödet idag på MorsDag hittar jag det här inlägget som ger perspektiv på MorsDag.
Någon som heter Sara Backman Prytz skrev....
Extra kärlek idag till mammor som inte längre har sina barn, till barn som inte har sina mammor och till alla som vill vara mammor men inte kan! 
Tänkte så här när jag hade läst det!
Det Vi alla ändå har gemensamt är att Vi alla har varit barn ... och bevisligen haft en mamma ... och en pappa ... i någon mån och på något sätt! Så jag rundar av med att skriva ...
Kram Alla Barn!  :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar