Vad Vi människor är mycket!

Vad Vi människor är mycket, och komplicerade och aldrig heller drar oss för att tangera ytterligheter!
Under veckan som gått har jag berörts så av hur människor beter sig, hanterar situationer...
ja, hur dom väljer att vara människor.
Den första beröring kom från  massmedias berättelse om dom amerikanska soldaterna som efter avslutat dödande av sina offer toppar det hela med att ställa sig och pinka på dom döda kropparna. Och inte en soldat som man möjligtvis skulle kunna ursäkta som en galen sjuk person, nej 4-5 stycken  som tillsammans ,till synes lugna, knäpper upp gylfarna och i någon form av gemenskap förnedrar sina offer en sista gång.
Känner att jag saknar ord egentligen, men det gör jag ju inte, för istället blir jag sprängfylld av ord som vill beskriva den avsmak jag känner över hur lågt den mänskliga rasen kan sjunka.
Till yttermera visso hörde jag en militär-förstå-sig-påare här i Sverige förklara på P1 i fredagskväll,  inte försvara,  men i väl valda ordalag beskriva att så går det till i krig,
att det var något man ( ...fast jag tog det som att jag) skulle förstå.
Men jag vägrar.... nej, VÄGRAR .... acceptera att det är OK att i vissa situationer släppa allt det som Vi människor annars skryter med, vår förmåga att tänka, reflektera , ta ställning och välja mellan det onda och det goda!
Nej, jag vet, jag har aldrig varit med om ett krig, jag har alltid levt i den skyddade verkstaden i världen som heter lugna fredliga välordnade Sverige.
Jag kanske inte begriper, så kan det vara att jag inte förstår och kan ta in vad det innebär och medför att vara med om all ondska i ett krig.
Fast jag vet vad döda kroppar är.
Jag har varit med när många har dött, tagit och hållit i många döda kroppar som fortfarande varit varma, som bara en stund tidigare varit en levande människa.
Jag har varit med om det stora och förmånliga med att rätta till  håret och kläderna en sista gång, lagt trötta armar till rätta.
Alltid fyllts av samma undran över vad som hände, vem som vred om strömbrytaren och överrumplats av det påtagliga i att livet är något abstrakt som helt plötsligt begett sig av någon annanstans och bara lämnat det trötta gamla skalet kvar.
För det är gamla "färdig-levda" människor jag fått följa genom åren då jag jobbade på ålderdomshem...som Vi sa då! 
Åter till soldaterna, jag har lite ilska till som ska ut!
Skyll på krig, skyll på vad sjutton som helst!
För mig finns det inget försvar , ingen ursäkt till att en människa slutar vara människa.
Dom här soldaterna är nog livsfarliga  på många sätt, men mest för att dom tillåter sig att släppa sin mänsklighet och sin förmåga att välja mellan rätt och fel och ondska och godhet!

Den andra som jag berörts så av den här veckan är någonting som är precis tvärtom..... Fredsuppdraget!
 En kille som på eget initiativ har startat sitt fredsuppdrag som utgår ifrån att han vill ha fred med sig själv och att det bara kan ske om han bidrar till en bättre värld... genom att börja med sitt eget handlande!
Han erbjuder dessutom alla oss andra att vara med! :)
Varje dag klockan 10.00 lägger han ut dagens fredsuppdrag och kommer så att göra under hela 2012.
Blev Du lite nyfiken och vill veta mer ska Du titta vidare på  www.fredsuppdraget.se
Man kan också följa honom på Twitter på @fredsuppdraget 

Lika arg och upprörd som jag blev över dom pinkande soldaterna, lika lycklig och glad blir jag över såna här storslagna kloka vardagsmänniskor som medvetet och storsint väljer det goda!

Bryr mig inte om någon bild idag utan slutar med några verser ur Mikael Wiehes fina visa

Sång till modet!

Här är en sång till modet, till glädje, hopp och skratt, till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman, till alla som ställer krav, till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”
Här är en sång till modet hos dom som vågar se, som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar, till alla som släpper in, till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill


Stor modig Kram till Er Alla! :)