Det var värst vad det blev mycket...

Det är inte så ofta som jag är på dåligt humör eller ägnar mig åt ältande eller självömkan.
Det har liksom runnit av det mesta vart efter som åren gått. Hamnar jag i det så är det oftast något konkret som får mig att snubbla till och anfallet är ganska kortvarigt. Men kom på mig själv med att vältra mig i navelskåderi och i känslan att vara lite drabbad senaste dygnen. .... trots att det bara handlar om små detaljer.

..så mycket höst!

Började lördag-morgonen med att några bitar lossnade från en kindtand, en som är tidigare lagad. Fyllde mig därför raskt med katastroffantasier fyllda med ohyggliga plågsamma, utdragna rotfyllningar. Det är inte mycket som väcker sånt obehag hos mig som att gå till tandläkaren. Drog en visdomstand för ... säkert 25 år sedan, som slutade precis på det där förfärliga sättet jag bara hade hört talas om, trots att tandläkaren lovat motsatsen. Däremot har jag aldrig varit med om någon rotfyllning så det vet jag faktiskt egentligen inte alls hur det är.
Fortsatte sen på ett annat tema, nämligen att Bullens mat strax är slut. Eftersom jag har en välfylld vecka framför mig, även på kvällstid, konstaterade jag snabbt att jag troligtvis inte skulle komma åt att handla vilket innebar att jag "blev tvingad" att i regnet ta mig till djuraffären och spendera 700 spänn så här några dagar innan lön på 10kg lightfoder.
Jodå, man kan köpa påse med 2kg också för mycket färre slantar men "halvan i mig som är smålänning" har fostrat mig i att såna affärer inte är  aktuella.

Olika nyanser....

Samtidigt som jag frossade i kattmats-åtaganden som skulle fullföljas klurade jag på det faktum att jag måste ... med verklig betoning på måste .... ringa killen som hjälper mig med pelletspannan. Det är någon superdigital och teknisk inställning som plötsligt ramlat bort enligt en display på väggen i pannrummet som medför att pannan inte känner av temperaturväxlingar utomhus på det sättet den ska. Det har hänt en gång tidigare och var ingen vare sig stor eller dyrbar grej att då få fixad, säkert inte nu heller. Hur som helst så blev tankarna på detta verkligen extra gödning åt känslan  "åååh ...det är mycket nu". 
Efter en för övrigt bra lördag satte jag mig sent på kvällen när jag åter var för mig själv att sticka. Har nyss fått hem några "extranystan" till tröjan jag stickar som kräver mer garn än vad beskrivningen anger. Upptäcker efter en stund att färgen skiljer sig från den ursprungliga... visserligen bara nyanser men dock ... det är ju så med ullgarn och alla andra naturprodukter ....det är olika.
Funderar en stund .... först kring om det är någon ide att sticka den färdigt.... sen mer och mer... det klart jag ska ... bara en ärm kvar och det är inte säkert att andra kommer att se färgskillnaden lika tydligt som jag gör.

Upptäckte liksom då mitt "drabbade sinne" och kunde se det lite från ett annat håll.
Tanden som ändå till största delar sitter kvar, kattmaten som nu är hemma och nog kommer att   räcka fram till jul, inställningen på pannan som kommer hinna bli fixad innan hösten och kylan kommer på allvar och den flernyanserade tröjan ... baggis ..repar upp lite och sen blir det mest min hemlighet! Det är just det ... det här med perspektiv ... att hitta rätt perspektiv på saker, ting, livet och sånt.

massor av kul....

Perspektiv jag till stora delar fyller mig med idag är att klura på vad jag ska sticka av allt garn jag köpte på semestern i Bosnien i maj, nöjdheten med att ha plockat in trädgårdsmöblerna idag och det roliga med att kompisar plötsligt dyker upp så jag får pröva det jag säger.... jag är så glad när någon kommer utan att "beställa tid", hårdmacka och kaffe har jag alltid hemma!

Hade tänkt mig en bra bild på en lönn som helt plötsligt väljer att skifta färg, ibland med bara en enda gren till att börja med, mitt i allt det gröna.
Men jag har inte tagit mig iväg dit jag tänkt idag,
det får bli senare i veckan om jag får till det.
Det skiftar fort nu i alla grenverk så det gäller att hänga på om man ska vara med om den färgsprakande föreställningen hösten bjuder på ... med lönnen först ut på scen... eller om det är aspen.
Lägger istället till en bild från regnandet igår, på min krasse. Ser ut som det är en tår ... en liten glädjetår över att livet är så mycket ... så mycket olika perspektiv ... och växlar färg så ofta!