Hösttecken och att bli glad!

Egentligen kanske man inte kan jämföra rakt av, det kan jag nog förstå, men varför är det sån himla skillnad på vårtecken och hösttecken!
Till och med BLT... en av våra lokala blaskor här i stan har det som en speciell aktivitet med start redan i ... februari tror jag att leta vårtecken, att vara först. Men det finns inte minsta lilla aktivitet kring att leta hösttecken, vad jag vet.
Och ok, jag tycker också att det är viss skillnad, men bara viss. Jag gläds så år hösten, trivs så gott med det tilltagande lugnet som breder ut sig,  att det blir mer stilla och eftertänksamt.
Så annorlunda i jämförelse med våren då tempot både på utsidan och på insidan ökar tillsammans med all förväntan som sprids ut med vartenda liten bladknopp som sväller.
Påtagliga hösttecken, och dom första man kanske tänker på är ju förstås naturen, färgerna, det tilltagande mörkret och temperaturen.... men det finns andra, som gör att man känner igen sig i årstiden.
Tänkte frossa i dom i det här blogginlägget! :)

Börjar med det som dök upp i mitt synfält i affären i veckan som gick.... alla goda små gula clementiner som plötsligt låg i en stor hög.
Jag har inte tänkt på dom på så länge, men plötsligt känns dom som något som behövs. Lite sura var dom nog, dom första jag köpte på prov, men inte dom som slank ner i korgen i fredags... dom var helt perfekta! Så himla gott att kunna sätta i sig 3-4 stycken under en dag och ändå känna sig sugen på fler.
En annan sak jag upptäckte i affären var färsk rödkål!
Jättefin, nyskördad, krispig och helt oumbärlig för råkostsalladerna här hemma på vinterhalvåret.
För drygt 10 åren sedan valde ju mina godingar att bli vegetarianer så av nyfikenhet började jag utforska vad jag skulle använda för att även fortsättningsvis säkra upp bra kosthållning med alla mineraler, vitaminer och spårämnen för att undvika alla brister ogenomtänkt veg-kost kan medföra.
Finhackad rödkål, råriven morot och apelsinklyftor skurna i småbitar är därefter en trogen återkommande färgklick till maten här hemma.
Mera hösttecken...
I fredags var jag en sväng på torget på lunchen och såg plötsligt alla olika lådor med äpplen med röda vackra skal och som doftar så fantastiskt gott!
Aldrig doftar ju importerade äpplen som våra inhemska. Fick hålla i mig för att inte köpa med mig hem för många ... godingarna kommer hem först i slutet av månaden så jag får lugna mig lite med att gå igång med "mammandet" ( .... som inbegriper att ha välfyllt skafferi).
Anar ... eller egentligen mera vet ... att dom kan föda sig själva helt fantastiskt bra .... men som mamma har man ju vissa rättigheter ... eller tar sig! :)

Ett till hösttecken ...
Jo lika roligt som jag tycker det är med penseer i slutet på april, lika kul är det med alla amaryllislökar som nu finns i blomsteraffären. Varje år kommer det någon ny sort, mera fylld eller mera sirlig, alla pampiga i  fantastiska färger. Investerade i tre "vanliga" röda igår, en till vardera goding och en till mig själv. Dessutom hittade jag en jag letade efter förra säsongen som då redan var slutsåld, vit med en blodröd kant längs med alla kronblad och heter Amaryllis Diamond "Picotee". Och ingen blir väl egentligen förvånad om jag erkänner att det slank ner ytterligare en "bara för att det är kul".
Den är just en sån där sirlig, lite som en spindel, i rött och vitt som heter Amaryllis Cybister "Sumatra"!
Idag har jag planterat alla dess skrovliga, torra  och ganska fula lökar  och ställt dom strategiskt i fönstren. Så långsökt att dom bär på anlag till vackra blommor. Anar att dom röda kommer att blomma kring Lucia, dom är oftast lite preparerade. Dom andra.... kanske inte förrän efter nyår!
Är så svårt att veta eftersom det är helt beroende av hur långt löken kommit i sitt vilande.
Naturen har ju sin gång vilket innebär att löken vaknar när den sovit färdigt och dom här specialarna gör som dom vill oberoende av storhelger, årsskiften och annat.

Till sist ett hösttecken som varar till efter trettonhelgen i januari!
Lyktan på trappan! Jag tror jag brukar ställa ut den till Allhelgonahelgen men vanor är ju till för att brytas... igår kom den därför fram, laddades med ett vitt tjockt vacker ljus som lyste upp det regnblöta mörkret på trappan här hemma hos mig under hela kvällen!
Tänker fortsätta att leta hösttecken och bli glad för vart enda ett!
Som till exempel att luften i cykeldäcken krymper när det är kalla frostmornar!
Man (...det vill säga jag)  ... blir övertygad om att det är punka ... och upptäcker sen att det är fel  .. och plötsligt är allt så väldigt trevligt igen! :)