Att kunna ...eller inte!

Vanligaste fotomotivet just nu ...löv!

Är ju mitt uppe i att lära mig nytt på jobbet sedan några veckor tillbaka. Det är så himla kul....lite (...läs himla) svårt ibland men verkligen stimulerande. Mina ordinarie arbetsuppgifter har jag ju haft ett tag, så jag kan dom oftast, inte jämt, för när man har med människor att göra har man aldrig fullständigt koll. Men just nu är jag omgiven av nytt i smått och stort. Och jag håller hela dagarna på att orientera mig och förhålla mig till sånt som jag inte känner till.
Vissa saker är helt totalt glasklara... det här kan jag inte , det har jag inte någon tidigare kunskap om. Då handlar det om att pröva, fråga alla som finns runt omkring mig som kan, eller söka kunskap på ställen som logiskt sätt ska innehålla svaren.






Annat handlar mer om att det är förändrat sedan sist jag var i kontakt med det och att jag känner mig lite ovan och ringrostig!

mera löv...från gräsrotsnivå!

Och det väcker känslor hos mig som jag roar mig med att försöka observera  lite "utifrån", lite sakligt, i den mån det funkar överhuvudtaget när det handlar om mig själv.
Sedan är det ju naturligtvis en mängd saker som jag känner mig hemma i trots att jag inte arbetat aktiv och operativt med den här typen av uppgifter på cirka 10 år. Sammanhang som jag bara kommer på mig själv att hantera, som om jag aldrig har upphört, bara haft en paus. Och det är också roligt att upptäcka att det jag har i min ryggsäck av en massa erfarenheter fortfarande  funkar och är användbart.
Idag har jag till exempel försökt att spara ner material i datorn på en gemensam fil, där jag sparat ner grejer tidigare  utan att så mycket som blinka.... och idag funkar det helt plötsligt inte!
Tvärnit!
Och hur jag först prövar ett antal gånger i förvissningen att jag har gjort fel, för att sen börja leta om det finns alternativ ....  följt av att surna till lite .... sucka för mig själv... och ge upp!
Det kan faktiskt vara så att det inte funkar eftersom  den stora firman jag jobbar i, med alla sina datorer och system, håller på med ett stort migreringsarbete. Det saknas program, det saknas länkar och annat eller möjligtvis ligger dom väl dolt.
Eller så kan det faktiskt vara så att jag inte har fått tillräcklig behörighet i samband med att jag bytt arbetsuppgifter. Just den här händelsen har väl i sig inte givit mig några stora lyckokänslor men är ett exempel på hur stimulerande det är att få skakas om lite, tvingas ifrågasätta och pröva lite nytt.
Hur som helst måste jag lösa det under morgondagen.
Annat som är roligt att klara fastän jag är övertygad om, även nu efteråt, att jag inte kan... är att stå högt upp på en stege och klippa grenar!

En annan lönn .. 

Har en lönn på min lilla 600m2 stora tomt som börjar bli alldeles för stor..... lönnen alltså! :)
Men eftersom den från början för drygt 20 år sedan bara var en liten slana hemifrån backen vid mitt föräldrahem och att jag dessutom älskar lönnar... (hade absolut varit en lönn om jag var ett träd) .... vill jag ha den kvar!
Förra året tog jag hem en aborist som hjälpte mig att hamla den, på ett sätt så att jag lätt skulle kunna hålla efter den vartannat år. Det är bara det att den vuxit så kopiöst i sommar så att den redan håller på att växa mig över ... takåsarna! Alltså tog jag fram stegen igår, den längre delen, ställde den så stadigt jag vara kunde få till och klättrade sedan upp utrustad med stor grensax och såg.
På darriga ben och fylld av tanken att jag får ta det jag klarar.... klipper jag, sågar, håller i mig .....krampaktigt, flyttar mig sakta på stegen...lite upp och helst snabbt neråt igen.


Allt medan jag låter det märkliga ordet "hamla" snurra runt  i mitt huvud ( som jag  tycker låter så fel ... borde ha hetat halma istället) så dyker nästa ord upp i huvudet...föga trösterikt där jag står uppe bland löven ... ramla.... varpå jag snabbt försöker styra upp mina tankar med nästa .... svamla! Hur som helst... jag klarade det, och himlars vad stolt och förvånat glad jag blev!
Att kunna... eller inte kunna ... vad det ger glädje!
Yngsta godingen är hemma just nu ett tag, kom i fredags, och vips blir jag jättemamma!
Så mysigt att hon är hemma och så härligt och tryggt att få vara i den roll jag känner igen så väl! Nästa helg kommer också den äldsta godingen och då blir det dubbelt upp... med glädje och mammande! :)