Energi och vårfnatt!

Vilken energi jag har ... och det är så härligt!
Skulle så gärna vilja veta och förstå exakt vad som händer i mig och alla andra när våren kommer.

Porlande....

Är det någon talgox-hormon som dragits ner i mina lungor tro, som flaxar runt och och sjunger glatt för sig själv där nere och får mig att bli mer syrerik.
Eller har det med mina gröna ögon att göra som äntligen får tillräckligt med ljus så att jag till och med får kisa lite...för första gången på länge!
Under veckan som gått har något radikalt hänt i mig som faktiskt borde kunna mätas i blodprov.
Halten vårfnattglobulin till exempel.
Eller tempen i hjärtat .... antalet förväntan-längtangrader som höjs för varje liten snödroppe som öppnar sina vita små blommor.
Energin har den här helgen visat sig på olika sätt.
Igår totalstädade jag mitt kök ... ja, jag menar verkligen totalt! Från tak och skåp till den bruna fula plastbehållaren för kompostpåsen. Det var länge sedan sist och ett led i min ambition att få undan tråk-jobben som ska fixas inomhus i god tid innan jag hellre vill vara ute.
Har redan missat "i god tid"! Skyller på att det varit för mörkt att städa när det varit så mörkt som det har varit. Jo, jag har lampor, massor av lampor, visserligen energisparlampor som tar en stund innan dom blivit helt tända men ändå. Lampsken räcker liksom inte till längre
... för att städa (...stort leende, sjukdomsvinst av att  vara 55år fyllda).
Beroende på hur våren blir kommer jag att fortsätta städa rejält här inomhus, men blir det tidig och varm vår hoppar jag över ... tills nästa senvinter ... kanske!

Stilla...

 Idag har jag varit ute och klippt lite på min björnbärsbuske och tvättat cykeln som jag cyklat med på saltslaskiga vägar under vintern.
Sen stack jag ut i skogen för att springa för första gången på länge. Hade kameran med mig, som oftast, och tur var det.
Det var mycket is i skogen så jag kunde inte springa längre sträckor utan fick anledning att stanna många gånger
 ... och lyssna,
på allt porlande vatten.

Kristall...

Och titta på allt vackert isigt som fanns vid sidan av.
Vilka konstverk!
Som så många gånger förr blir jag överrumplad över alla dessa små konstverk. Oftast är det allra vackraste också bara en ögonblicksbild, något som bara finns en kort stund .....  kanske beroende på ett visst ljus, en viss rörelse eller något annat.

Köldtålig.....

Allt det storslagna gör mig så fylld av känslan att jag är med om något speciellt,
att alla mina sinnen är igång samtidigt,
att allt är här och nu,
tid spelar liksom inte någon som helst roll i sammanhanget!








Mindfulness-träning på magisternivå ... eller kanske precis tvärtom!
En medfödd förmåga Vi alla har färdig att användas när som helst
.....om Vi bara är uppmärksamma på det som sker!