Livet som talgoxe...närmare än jag anar!

Februarisöndag och ledigt,  både utanför mig och inom mig. Visst, finns alltid lite praktiskt som ska fixas men inga stordåd som pockar på. Har haft så bra dagar med roliga och intressanta saker som händer så jag är ledig, glad och nöjd även på insidan! En mix som handlar om att få vara med om lagom blandning "kul och intressant", möten med människor jag vill möta, lagom spänna bågen så jag får utmanas och växa och så naturligtvis sova tillräckligt, mätt och belåten och inga bekymmer som är så stora så att dom stör.
Sen till det andra storslagna som sker nu och gör livet så gott!
Ljuset som kommer tillbaka. Så underbart att det plötsligt är mera dagsljus, både på morgonen precis i skarven när jag går hemifrån och snart också på eftermiddagen när jag jobbat färdigt! Känner så påtagligt i hela mig att varje liten cell längtar efter ljus. Kommer på mig själv med att le stort när jag får solen i ansiktet som i fredags när det var så fint. Jag promenerade hem från jobbet på kvällen och under den timmen kom skymningen. Det var ändå mer ljust än mörkt när jag kom hem... och hela det gamla trähuset var så uppvärmt inomhus efter allt solsken som vällt in under dagen.
Igår spöregnade det på eftermiddagen så snön och isen har till min stora förtjusning fått sig en omgång. Innan regnet kom hann jag dock in till stan för att lyssna på den yngsta godingens spelning med jazzförtecken. En spelning för barn, stora och små. Temat var katter, jazzkissekatter och Elsa Beskows saga om katten som aldrig, aldrig mer kom hem igen!
Kommer Ni ihåg den... den som slutar med "Schas katta, och katten sprang till skogs och kom aldrig mer igen!"
Har nyligen fått veta att det finns en fortsättning på den sagan ...som ger ett lyckligt slut. Ett slut som gjorde mig så glad, vuxen som jag är. Har så lätt att hitta känslan av oro jag hade som barn för hur det gick för den lilla katten

Jag planterade om mina krukväxter igår, sparade bara de största som är enklast att fixa till när jag kan vara utomhus framemot sommaren. Öppnade också fönstret i sovrummet i morse när jag steg upp, helt plötsligt längtar jag efter att få in frisk luft igen något som hindrats av att det varit så kallt innan.... och oftast mörkt när jag stiger upp, morgonpigg som jag är.
Nu är mina överlevande pelargoner på plats här uppe i värmen. Som vanligt en balansgång ett tag fram över ... det här med lagom mycket vatten och omsorg, ska ju väckas så sakteliga.

Klippte också ner min blodröda hibiskus för första gången. Letade under några år efter en som är riktigt röd, som inte går mot rosa eller orange. Hittade en strax innan jul 2010, den sämsta tiden att köpa krukväxter, dom är ju helt präglade av perfekt växthusmiljö den tiden på året. Jag köpte den ändå och lyckades hålla liv i den till våren då den började blomma med blommor stora som hela handen. Tror att jag plockade bort den sista vissnade blomman vid nyårshelgen, den har hållit på att blomma i ett. Nu har jag klippt ner den, hårt... för att få fina buskiga grenar. Svider lite i själen att göra det men vet att det är det rätta.

Tror faktiskt att jag ska ut och se om jag kan börja klippa lite även där?
Behöver putsa till plommonträdet som har många vattenskott efter att jag försökt föryngra det
... 50 år gammalt Viktoria-plommonträd, vanskligt men håller tummarna.

Ljusnar upp, kanske solen kommer fram även idag!

Helt plötsligt är jag nära släkt med talgoxarna.... om jag skulle klättra upp på en gren och sjunga en stump jag med?
Lite mer tveksamt om grannarna skulle uppskatta det på samma vis förstås ...
men dom hade säkert tyckt det var ett spännande inslag i egnahems-området där jag bor...
det finns mycket intresse och åsikter om vad grannar gör ...och inte gör! :)