Underförstått är jag alltså oerhört nöjd med att äntligen har tagit tag i mitt snart totala förfall längst ner på min långa kropp! Förskräckligt hur jag ser ut så här års när jag inte håller efter mig. På sommaren är det mer på nivån tvätta fötterna och fila lite extra för att jag har gått barfota, men nu.... viken total sanering. Först långt varmt fotbad, sen fila och fila och fila lite till. Klippa, torka och smörja och smörja ännu mer för att sedan täcka över dom uppluckrade rosa kroppsdelarna med rena strumpor!
Den här stora arbetsinsatsen innebar också att startskottet just gick för sommarsäsongen..... nu är jag redo! Ambitionen är från och med nu att investera i en flaska med något snabbtorkande underverks-liniment som jag från och med nu regelbundet och med stort flit och engagemang ska applicera på mina rosa fossingar, dom numera mjuka välartade kroppsdelarna!
Det är mycket med fötter och blir oerhört mycket när man gör som jag ... låter dom frodas och växa fritt och otuktat större delen av vinterhalvåret.
Har annars varit utomhus idag och förundrats över allt som bara växer och väller fram överallt. Trots att det fortfarande är ganska svalt så exploderar mycket av växtligheten och resten ligger i startblocken och bara väntar.
Växter som trivs breder verkligen ut sig!
För 5-6 år sedan knyckte jag en liten reva nunneört som växte på en mur på en tomt här i stan.
Jag hade gått och tittat på den ett tag och sett att den verkligen var tålig som växte och överlevde i en liten skreva på en lodrät mur. Sent en kväll när Vi var på väg hem ryckte jag som sagt åt mig en reva och stoppade ner i min trädgård. Numera väller det upp nunneört över allt vare sig det finns jord eller inte, är hetaste solläge eller mörkaste skugga!
Jag tycker jättemycket om den och vill den inget som helst ont .... jag bara rycker upp en massa nu på våren så att dom andra växterna får en chans.
Det är bara det att det är på den mest trafikerade delen
så jag fick inte för mig att stanna förrän en dag när det regnade och därmed inte var så mycket folk igång.
Hoppade av cykeln, rev åt mig några tussar med fetknopp, med blöt lerig jord under.
Hade inget att vare sig lägga den i eller något att torka av mig på. Höll därför bitarna i nävarna samtidigt som jag höll i styret vilket innebar att dom blev något tillplattade och delvis sönderklämda. Men partiklarna som fanns kvar när jag kom hem petade jag ner mellan plattorna där jag vill ha dom... och sen kom sommaren.
Och visst växte dom, jodå, så mycket så att jag kunde dela upp dom på skrevor mellan fler plattor.
Sen har jag inte tänkt på min fetknopp mer förrän idag.... himmel vilken matta det har blivit! Så kul! :)
Upptäckte också att lavendeln och isopen har lyckats fröa av sig och nu sticker upp i det trånga utrymmet mellan kantstenarna... inte i rabatten... men vem har bestämt att dom är vackrast där?
Det växer annat med , massor med annat ...... speciellt i gräsmattan!
stort leende!!! :D
I min gräsmatta har till och med mossan konkurrens av annat!
Svalört, tusenskönor, maskrosor förstås, violer, vitsippor och senare prästkragar och klöver, både vit och röd!
Och jag älskar min gräsmatta och vill för allt smör i Småland inte ha bara gräs!
Helt fantastiskt vilken flora av blommor det blir.
Just nu är den i stadiet att den börjar bli tussig ... inte av gräs utan kanske mer av allt det andra! Så nästa helg blir nog premiärturen med gräsklipparen.
I år ska jag verkligen ta tillvara allt gräsklipp och gröngödsla med!
Världens bästa kvävegödsling i rabatterna och för grönsakerna samtidigt som det håller fukten kvar. Med lite hönsgödsel under gräsklippet blir det underverk... stora fantastiska underverk.
Hittade en utslagen maskros idag. Denna vackra roliga blomma som finns i sånt överflöd!
Så fin när den blommar, så rolig när den vissnat med alla tusentals parasoller man kan blåsa iväg och så mån om att bli ihåg-kommen efteråt så att den bjuder på bruna fläckar av växtsaft på fingrarna!
Tänk om den hade varit lite mer sällanförekommande!
Då hade vi säkert vallfärdats långa sträckor för att se den!
Så fantastiskt fin ... mycket mer storslagen egentligen än alla orchideerna som växte på norra Öland i min trädgård på Gunnarstorp.
Tänk att Vi människor inte har förmåga att uppskatta mångfald ordentligt!
Istället dras Vi till det som är sparsmakat och svåruppnåeligt.... så himla knepiga Vi är egentligen!
Den snurrade runt mig en stund, så jag sträckte ut handen... och då landade den där!
Den satt kvar när jag gick in in efter kameran, lät sig fotograferas och bli betittad en lång stund innan den mornade sig färdigt och plötsligt flög iväg, högt upp i luften... och sen försvann!
Lovar att odla mycket krasse i år och vara rädd om mitt bestånd med brännässlor som är BB och dagis för nässelfjärilarnas larver!
God vecka ..... nu behöver jag the och något att knapra på... hårdmacka blir det! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar