Jo, jag gillar att titta på film!

Nu vet jag!
Har ju bloggat tidigare om att jag under senaste månaderna har varit med i Filmstudion här i stan. En förening kan man kanske kalla det som erbjuder ett utbud av filmer under en termin som inte är dom vanliga mer kända biofilmerna. Man har visat totalt 12 olika filmer och jag har sett alla förutom två av dom.
Jag hade nog två avsikter med att vara med. Den första för att vidga mina vyer ännu mer och  äntligen göra slag i saken och vara med i det här jag hört talas om i fikarummet på jobbet under flera år. Fylla på med nya människor och aktiviteter och pröva något jag inte gjort förut. Den andra avsikten var att ta reda på om jag gillar att titta på film överhuvudtaget. Kanske låter konstigt i någons öron men så var det. Har aldrig varit någon riktig filmälskare, och kommer aldrig ihåg namnen på skådespelarna som är med i efterhand men har väl varit som folk är mest, sett filmer som kommit i min väg och emellanåt gått på bio. Men det som ställde allt på sin spets var dom sista åren  jag var gift. Många gånger började jag tillsammans med familjen titta på film, egna eller hyrda, men alltid så tröttnade jag, valde bort, somnade eller av någon annan anledning avbröt. Till sist kom jag till ett läge där jag mycket sällan såg en film eller kom ihåg vad den handlat om i efterhand. Så när jag började leva med mig själv så kom jag på att jag faktiskt inte visste om jag gillade att titta på film eller inte. Jag hade då redan valt bort TV-tittandet under en längre tid eftersom jag inte stod ut med att sitta i tystnaden som bokstavligen vrålade i mitt huvud, bredvid den person jag inte längre hade någon djupare kommunikation med. Enda tillfällena jag tittade på TV var egentligen " Djurpolisen i Houston" och andra rädda-djur program som fick mig att fortsätta tro på att världen fortfarande var god.
Men nu har jag sett 10 filmer på bio under kort tid, i snitt en film i veckan. Bra filmer, konstiga filmer, otäcka förskräckliga filmer och någon intetsägande film. Alla filmade på sitt sätt i olika delar av världen.
Spännande att se hur det såg ut i ett kök i Iran till exempel .... faktiskt i stort sett likadant som hemma i mitt kök med den skillnaden att kvinnan där hanterade sin slöja på ett jätteskickligt sätt så att den inte hamnade i det hon höll på med genom att kasta huvudet hit eller dit. (Filmen Nadir och Simin). I en annan film (Den siste Mammuten) åkte en  fransman i 60årsåldern med långt vackert grått hår Frankrike runt på jakt efter uppgifter om sin pension. Den fruktansvärda mor-barn tragedin i den bästa filmen av alla ( Nawals hemlighet) där språket var libanesiska tror jag, och jag för  första gången hörde att det är ett oerhört melodiskt och vackert språk. Förknippar annars dom språkljuden med aggressiva och uppretade män på nyheterna i TV som skriker om Allah, krig och hämnd. Filmen jag fortfarande känner obehaget av ( Dogtooth) där ondskan på ett psykologiskt plan härjade fritt, och finalen igår kväll  i form  av "Mannen från LeHavre" som var så vänlig och god så jag inte riktigt tordes lita på det. Satt hela tiden och väntade på att någon skulle visa sig vara ondsint och galen.
Nu vet jag! Jag tycker verkligen mycket om att se på film!
Äldsta godingen och jag tittade på två filmer (... med mannen med stort M, som får mig i gungning rejält, den vilda och vackra Viggo Mortensen) under påskhelgen. Dom gav mig ytterligare perspektiv på hur samma skådis kan vara så olika, eller lika i  i olika typer av roller!
Ja, det smakar mer det här med film! Så roligt att ha hittat det roliga i det igen. Fick tips av en jobbarkompis om en film som heter Leon som ska vara jättebra! Helt plötsligt lägger jag namnen på minnet också!
Den första filmen jag såg på bio när jag var liten var "Barnen från Frostmofjället" på 60-talet. Den enda gången jag var på bio med min mamma överhuvudtaget. Den mest otäcka film jag någonsin sett som satte så djupa spår var "Soldier Blue" med Buffy Saint Marie. En film som handlade om amerikanernas övergrepp på indianderna, blodig, otäck och med insikten om att det hänt på riktigt! Kommer ihåg att jag drömde mardrömmar om den länge efteråt.
Den film som jag idag fortfarande bär närmast mitt hjärta är Beppe Wolgers "Dunderklumpen", hans stora gåva till mänskligheten!
Fin, gullig, varm och med det klokaste budskapet som finns.
Och Elvira Fattigan som är med i den .... det är en gumma som heter duga det ... sån ska jag bli om jag får leva!

Tack för idag, nu stänger jag butiken och slutar blogga för ikväll.
Har ingen rolig bild att infoga.... så  det får bli ett enda långt textinlägg.

Ur Dunderklumpen ....
" Det blåser en storm över Jorm, över Jorm, en lyckostorm........"
Om innehållet i skattkistan när dom äntligen får upp den .... " och en fjäder... och glädjens vind..."

:)