Till bredden fylld...

Är så fylld av en massa känslor och intryck. Njuter av sommarvädret och av att kunna gå barbent och cykla hem från jobbet utan jacka.
Tänkte när jag cyklade hem att det är märkligt det här med sommar. Vi människor behöver aldrig någon tillvänjnings-period för att klara, acceptera, gilla läget att det blir sommar.
Vi ställer bara helt enkelt om oss till att "nu lever jag sommarliv"!
Till skillnad mot till exempel hösten (som är den årstid som jag tror ligger mig varmast om hjärtat fast jag absolut inte vill vara utan någon av de andra tre) då man sakta ska vänja sig åt att det mörknar, blir kallare utomhus och livet ska genomföras mer inomhus.
Hösten förbereder jag mig för både mentalt och praktiskt på ett påtagligare sätt.
Men sommaren tar jag bara emot med öppna armar, ger den en bamsekram och hakar på! :)  
Som idag! Varm solig dag då jag för första gången kunde cykla till jobbet barbent utan minsta tanke på tights eller extra kofta under jackan. Halvvägs in till stan var det så varmt så att jag hade kunnat ta av mig även den, men det blev liksom inte av.
Tordes inte riktigt ta in att det var varmt på riktigt så tidigt.
På lunchen satt jag utomhus nere vid vattnet och åt min "pajbuffe" från Porslinan med några jobbarkompisar. Blev jättesugen på glass när jag senare var på väg till ett möte ute på stan under eftermiddagen, även det ett sommartecken för mig som nästan inte alls tänker på glass eller äter glass resten av året. Håller tummarna för att ungdomarna kommer att öppna glasskiosken nere vid färjeläget även i år. Dom öppnar efter skolavslutningen och säljer SIA-glass som är så himla god. Finns en specialare som jag älskar!
Den heter "Mörk" och består av vaniljglass, sån där riktig med svarta prickar i, överdragen med mörk  krispig choklad.
Rackargod är faktiskt bara förnamnet!
Lagom tills jag börjar min semester (som brukar vara i andra hälften av juli) brukar jag klara en  konsumtion som innebär glass varje jobbardag .... med tydlig dragning till ytterligare en, om det är varmt när jag ska trampa hem!     
Annat som fyller mig.
Har just kommit hem från en semesterresa på Balkan, närmare bestämt Bosnien och Kroatien.
Är så fylld av alla intryck, av en massa känslor och av frustration över hur tillvaron ter sig så snart jag tar ett steg utanför min lilla trygghetszon.
Blir så påtagligt att livet jag lever är så enkelt och skyddat här hemma i ankdammen. 
Eftersmaken just nu, efter min resa, är att jag inte vet ett smack om vad problem kan vara eller hur ett liv med ständig oro och rädsla är.
Har under min vecka på resande fot fått en gnutta insikt om hur det blir med människor som upplevt krig och hur förödande effekterna på ett land som deltagit i krig är.
Jag tänker blogga särskilt om min resa, (både den yttre och min egen inre) som jag fick vara med om under den här veckan.
Jag kommer att sätta etiketten "Resan till Balkan 2012" på dom inläggen så att det finns möjlighet att sortera för Dig som vill läsa.
Börjar under dom närmaste dagarna!
Jag kom hem tidigt på söndag-morgonen efter 55 mil i bil från Arlanda genom ett Sverige som aldrig blev riktigt mörkt och svart, bara mörkblått när himlen var som mörkast.
Min kompis som körde är en rutinerad förare men har inte riktigt samma syn på hastighetsbegränsningar som jag eller på förekomsten av vilt och möjligheten att hinna stanna om något skulle dyka upp på vägen. Det medförde att jag satt käpprak i ryggen hela natten och tyckte mig se älgar och rådjur överallt och framförallt uppe på vägen. Dom flesta gångerna var det bara fantasier men det passerade också djur över vägen. Smådjur som kan ha varit mink eller mård ... och ett rådjur hoppade graciöst över sidoräcket när Vi forsade förbi.
En bit från vägen på en åker stod två älgar helt stilla i gryningen i Smålandsskogarna och närmare Blekinge förgyllde ett gäng vildsvin vägkanten.
Men Vi kom hem oskadda .... och okrockade ... som tur var.

Bara en massa ord... och fler kommer!
Härlig sommarkväll på Er!