Har just ätit mat och stjälpt i mig kaffe, det sistnämnda för att kunna ta tillvara min lediga kväll. Känner mig trött efter en intensiv dag på jobbet, nöjd... men tömd på ork.
Har längtat så efter att sätta mig med bloggen och nu är det dags!
Är förutom känslan av att vara fylld.... nej det var ju tömd.. av jobbet, så påverkad och glad av allt fint som finns och sker utomhus.
Egentligen ett praktexemplar som jag har någon form av hatkärlek till.
Den är så himla korrekt och proper så att den förblir opersonlig på något sätt.
Men tittar man på knopparna och blommorna ... på nära håll ser man det storslagna.... så vackra!
Därför får den fortsätta stå där som en korrekt "moderat-tant i plisserad kjol" resten av året då den inte blommar, i väntan på att få leva ut all inneboende sinnlighet nu genom hundratals vackra blommor!
Jag har ju varit i Sarajevo i Bosnien nyss!
Där är det egentligen högsommar och så var det kvällen vi landade, 28 plusgrader i det svarta sammetsmörkret.
Dagen efter var det mulet, svalnade påtagligt av till bara 5-6 grader för att slutligen också börja spöregna. Det var andra omgången den här säsongen som temperaturen och regnet förstörde jordgubbar och grönsaker för odlarna i trakten.
Efter en natt med ihållande hällregn som dånande trummade på alla plåtbleck utanför fönstret vaknade jag av att min kompis i rummet intill ropade att jag skulle titta ut genom fönstret.
Titta på snön som hade fallit.... 5-10 cm blötsnö som låg tung på alla lövträd runt omkring.
Det var 70 år sedan sist det hade fallit snö i Bosnien i maj månad.
En bit norr över längre upp i bergen kom det 65 cm snö det här dygnet.... så glad att jag inte var där!
Innan jag reste drömde jag att jag steg av planet via en smal och trång lång flygplanstrappa,
kånkandes på en kolossal resväska. Väl nere på marken kom jag på mig själv att gå i 15-20 snö iklädd mina röda tygskor samtidigt som jag tänkte för mig själv i drömmen att jag borde ha fattat att det skulle vara snö eftersom det var vinter-OS i Sarajevo någon gång på 80-talet.
Det blev lite av en sanndröm alltså.
I Bosnien köper man inte bröd i affären utan i något av alla bagerier som finns i alla gathörn.
Och där finns färskt bröd att handla både tidigt på morgonen och ytterligare en gång från 17-snåret på eftermiddagen.
Överallt i Sarajevo, denna jättestora stad med människor från all världens hörn finns minnena av kriget kvar i from av alla skottskadade hus.
En del hus har en massa 10-15 cm stora runda märken och hål i betongen efter skotten från krypskyttarna som skjutit från hustaken runt omkring.
Dom här husen finns överallt.
Jodå, man reparerar och bygger också en massa nytt runt omkring i stan.
Men allt hänger på om det finns tillgång till pengar och på om alla delägare till husen hittats runt om i världen efter flykten för 20 år sedan.
En hel del finansieras av andra länder, till exempel Turkiet och Österrike.
Ett påtagligt bevis för det är alla nybyggda moske´er som byggts i var och varannan stadsdel som motprestation för att till exempel Turkiet ska hjälpa till.
Enligt en kvinna som arbetade i en affär Vi var inne i så står moske´erna dock lika tomma som våra svenska kyrkor. Möjligtvis så går äldre kvinnor dit som tröst i sorgen efter alla som dödats.
Till min stora besvikelse så fanns det inga "riktiga" små skäggiga farbröder som jobbade som böneutropare längre uppe i minareterna. Allt är automatiserat och inspelat på band som kör igång klockan 05, 09, 13, 17 och klockan 22. Man vänjer sig fort. Redan tredje dagen började jag tänka i banorna "nu börjar böneutroparen snart" när klockan började närma sig något av dom magiska klockslagen!
Städerna ligger oftast i dalgångarna mellan de höga vackra bergen.
Jag är så berörd av alla synintryck av skottskadade hus,
och i kombination med min
"av födsel och ohejdad vana" livliga fantasi
tyckte jag att jag kunde förnimma hur det måste ha låtit när man sköt med alla kulsprutor och granatkastare.
Jag tyckte att jag stundvis kunde känna i maggropen hur mycket skräck och ångest människorna måste ha upplevt där.
Jag kände att deras energier fanns kvar ... för att berätta för oss som hälsar på.
Som det står på så många husgavlar, på stenar och på skyltar... Don´t forget!
Jag kommer aldrig att glömma den här resan jag fått göra med min kompis till Bosnien och Kroatien, den har gjort så stora avtryck i mig.
Det är en fantastiskt fin förmån att få resa med någon som är från landet, som kan berätta historien, kan språket och och har tips på vad som är smart att fokusera på som turist!
lånade mig en massa läsvärt tillsammans med tips om vad och hur.
Bland annat en bok, en dokumentär som heter
"Sista kulan sparar jag åt grannen".
Den boken tillbringade jag nätterna med så att bokens berättelse nästan flöt ihop med allt min kompis berättade om på dagarna.
Om all flykt, all skräck och rädsla och all förlorad tillit till dom man tidigare litat på!
Har just idag fått hem en jätteladdning med kort från Fuji.
Jag tog drygt 300 kort under resan och har nu framkallat i pappersbilder drygt 200.
När mina godingar var små gjorde jag fina album där jag skrev och klistrade in kort.
Jag har om jag inte kommer ihåg fel en massa papperskort fortfarande liggande som aldrig kom in i album och senare... när digitalkameran kom gav jag upp den ambitionen helt.
Men den här resan ska bli ett fint album.
Inte i första hand för att visa för Er andra utan för att jag ska ha och bläddra i själv ... och sedan naturligtvis lägga i knät på den som kommer hem till mig och verkar intresserad.
Helt plötsligt har jag en påtaglig uppfattning om det storslagna i att få leva i ett land som inte är i krig.
Som vanligt är det ett gräsligt sätt att skaffa sig erfarenheter på .... genom att lukta på andra människors olycka, men en fantastisk effektiv metod!
trots allt,
finns sommar och också det goda i Bosnien och Kroatien!
Årets första jordgubbar
inköpta på en marknad i Mostar!
Kan inte beskrivas på annat sätt än Mmmm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar