Och plötsligt tog tiden ett skutt!

Jag har inte bloggat sedan den 9 oktober...av förklarliga skäl. Det har varit intensiva dagar sedan dess fyllda med förberedelser, mera förberedelser, packande, resande, sedan målning i tre dagar följt av åter-resande med final igår kväll, en vecka senare. Den äldsta godingen håller ju på att flytta till den stora staden 50 mil bort och hennes lya har varit i stort behov av uppfräschning... det är det Vi har fyllt oss med... till bredden. Ja, jag har nog lyckats överarbeta det en aning, det är mitt mamma-kontrollbehov som visat sitt rätta ansikte. Eftersom Vi inte haft koll på huruvida det fanns möjlighet att handla färg inom rimligt gångavstånd på plats handlade jag färg här hemma...17 liter vit färg, fördelat på 4 burkar. Dessutom roller, penslar, spackel, sandpapper m.m. vilket alltihop transporterades på buss, på tåg, ytterligare tåg, ett tåg till samt slutligen lokaltåg till målet. Alltsammans oerhört väl inpackat i plast för att minska risken för överraskningsmoment i form av ofrivillig spridning av vit färg utmed södra stambanan! Hälften av de väl-inplastade tillbehören packades i stor grön resväska med hjul, ståendes på högkant, resten, vilket utgjordes av 10-litershinken med målarfärg surrades på en liten hopfällbar transportkärra. Dottern och jag drog, lyfte, kasade och släpade oss uppför och nerför tågtrappor, mellan tågperronger över trottoarkanter och lyckades med stordådet att undvika både egna ryggskott och klämskador hos förbipasserande. Väl på plats förbrukade vi... mellan tummen och pekfingret ... ungefär 12 -13 liter färg kan jag tro genom att måla taket och väggarna i den 32 m2 stora lyan med vit målarfärg totalt 3 gånger. Det blev verkligen vitt.... vitt och ljust och jättefint! Tänk att det går att trolla till en blivande livsmiljö på ett så enkelt och förhållandevis snabbt sätt. Vi kinesade över hos min lillasyster med familj som servade oss med fantastiskt god mat, trevligt sällskap och underbart sköna sängar helt anpassade efter ömmande stumma skuldror, överarmar och nackar efter allt målande. Dessutom taxiservice till närmaste kollektivtrafikstation i (ursnyggt brun!) mercedes, med för just denna veckan, havererad höger backspegel och något intryckt dörr på passagerarsidan efter lite för närgången kontakt med en stolpe på flygplatsen tidigare under veckan. Är så tacksam för all gästfrihet och alla glada tillrop från "systra mi" med familj. Jag som person har lite svårt för att ta emot hjälp och ännu svårare för att be om hjälp, så det här känns riktigt överväldigande. Ummmm... men jag ska klura ut ett sätt att visa dom hur tacksam jag känner mig för det dom gjorde för oss! Idag är det som sagt var därför lite dagen efter.... vår hemkomst. Vi är väl bägge lite stumma och värkbrutna i överkropparna efter allt rollande och sträckande, men mycket, mycket nöjda! Nu är det några dagar av ytterligare förberedelse innan lådor och möbler stuvas in i flyttbilen. Skulle kunna hitta på ytterligare saker att oroa mig för, känna behov att ta kontrollen över och organisera upp men dottern har påmint mig om att just det momentet är utom min kontroll. Det är en sak mellan henne och hennes pappa som dom naturligtvis kommer att lösa på ett kanonbra sätt helt utan mitt grejjande. Kloka dotter, hon kan mig...efter 22 år! :) Den yngsta godingen är i en annan hörna av landet, inte fullt så långt bort för att både jobba, plugga och orientera sig inför en tänkbar flytt dit vad det lider. Oddsen för att vidareutveckla, eller ens fortsätta mitt mamma-kontrollerande har minskat avsevärt sista månaden! Och precis som döttrarna förstått på mig är det något ansträngande.... tar det på lite.... är det lite pestigt.... för mig som mamma att karva på navelsträngarna till mina vackra förståndiga godingar! Just nu är det nog jag som har största jobbet med karvandet misstänker jag och det med total styrning från mitt hjärta som inte alls tänker lyssna på någon som helst information från mitt huvud. För därifrån hörs nämligen ett ständigt mumlande ... ska jag försöka höra så tycker jag mig urskilja något om .... stolt över Dina barn.... friska sunda barn som gör precis det dom ska göra.... Du fick dom bästa.... nu börjar en ny fas... lägg ifrån Dig kontrollen ... ! Nåja, tänker inte lyssna på vad som helst, hur lätt som helst.... i vilket fall inte just nu! Har fullt upp med att hålla min kniv fortsatt slö så jag får karva så länge jag behöver... på navelsträngen! Gunilla Dahlgren är en fena på att avbilda barn och föräldraskap ur alla tänkbara vinklar.... till exempel så här!

Mammor i ett nötskal.... såna är Vi!