En timme till förfogande...

Idag sker skiftet mellan sommar och vinter om man nu ska ta det här på allvar med sommar och vintertid. Vi diskuterade fenomenet på jobbet i veckan som gick och det blev så tydligt att det väcker en massa känslor hos en del. Jag bryr mig inte så mycket mer än att rent praktiskt komma ihåg att ställa om klockan och tycker inte att jag märker av det mer än just det dygnet det sker. Kan visserligen känna mig lite blåst på timmen som försvinner på våren men desto mer nöjd med att det blir en "långhelg" nu när det återkommer. Jag brydde mig inte om att skruva om klockorna här hemma förrän nu på eftermiddagen, just för att hålla i den här timmen en stund. Bestämde mig för att använda den till att vandra omkring lite utomhus i grådiset. Helt plötsligt har löven börjat ramla ner på allvar så det är inte säkert att det är så många kvar nästa gång jag har möjlighet att titta på dom i dagsljus. Igår var det oktober-önskeväder med strålande solsken och jag hade väl egentligen hoppats på en repris idag med. Så blev det nu inte, men den färgskala som dagens väder bjöd är så speciell så den slår nästan strålande solsken... är i vilket fall en rejäl rival!

Egentligen är det märkliga färgkombinationer det här med alla gula/brun/orange/gröna nyanser i kombination med allt grått, inte alls självklart att till exempel klä på sig det. Men som vanligt är naturen oöverträffad så det blir ju precis som vanligt alldeles extraordinärt vackert.

Älskar den speciella halmgula nyansen som vass får så här års, den nyansen är som gjord för grått disigt oktoberväder!

När jag var liten var gult min älsklingsfärg och jag kan nästan fortfarande känna att jag blir lite ledsen av "rött är sött, grönt är skönt, blått är flott ... och sen... gult är fult!!! Finns ju dessvärre inget bra rimord att byta ut fult med ...säger därför ingenting alls utan låter den här "gula bilden" tala för sig själv!

Jag fick en skön vandringstimme fylld med färger och dis. Jag tycker så mycket om dom här höstdagarna med löv och dofter och lite kalla fingrar och näsa! Hemma i köksfönstret har jag något annat på gång ... nyplanterad...ful, knölig, torr och till synes livlös men full av blivande underverk! Har köpt en specialamaryllis-lök i år som förutom att den var extradyr ska bli något riktigt extra i vitt och rött! Ska ta allt mellan 6 veckor till 3 månader (måste väl vara felskrivet för så länge vill jag inte vänta) innan blomning! Det är som det här citatet av Lena Katarina Swanberg. Det är svårt att se eken, när man står där med ett litet brunt ekollon i handen. Men det omöjliga har redan hänt. Eken finns. Den syns bara inte ännu!