Förmågan att formulera sig....

Ord är viktiga, så väldigt viktiga. Emellanåt möter jag, hör eller på något annat sätt får ta del av ord som människor formulerat på det där sättet som blir helt exakt rätt, rätt ord i exakt rätt sammanhang. Och då njuter jag. Jag skulle gärna vilja ha den förmågan. Men om inte annat så märks det i den här bloggen att jag ofta använder lite för många ord och brer ut mig lite för mycket. Jag tycker ju så mycket om ord och det ska verkligen bli spännande att se hur mitt ordanvändande förändras över tid, hur jag lyckas utveckla och använda orden på andra sätt. Men åter till andras ord. I morse lyssnade jag på Timbuktu och en av hans låtar som heter "Ge oss Sverige tillbaka". Den handlar om värdet (och självklarheten ....) av mångfald och att ta tillbaka Sverige från Sverigedemokraterna. Timbuktu sätter orden helt glasklart i den låten och det gör mig så lycklig! Så här .... Svenskhet förändras ständigt och jämt Och har gjort så, enda sen den dagen Sverige fick en gräns. Ge oss Sverige tillbaka, jag snackar om hela kakan Ge oss Sverige tillbaka, ge inte bort det till nån Sverigedemokrat va? Ge oss Sverige tillbaka, som det var innan de började hata Vi tar Sverige tillbaka, vi valurnan och ute på gatan! Rassar och Nassar precis vid gränsen Som Kjaersgaard, Jimmie Åkesson och Siv Jenssen Visst är det hemskt, men samtidigt härligt att ni tycker mångfalden är så förfärligt så besvärligt, Sverige i många färger Blundar hellre än att se er om i världen Vad blir kvar i ditt fosterland utan invandrare Det är som ett fartyg utan ett ankare. Vem städar dina golv? Vem ska göra din kebab? Vem ska göra mål i VM? Vem ska köra ambulans? Vem ska vidga dina vyer? Vem ska lära dina barn? Vem ska föra Sverige framåt när du bara vill tillbax? Jag tycker det är så trösterikt med människor (som också ofta är unga och utgör vår framtid) som tar ställning för mångfald och allas lika värde på ett helt självklart sätt. Märker på mina egna ungdomar hur självklart det är med människors lika värde oavsett i vilket land man bor, vem man älskar och vem man vill vara. Internet är den avgörande faktorn är jag övertygad om vad det gäller globaliseringen i vilket fall. Allas lika värde kopplat till sexualitet är nog kopplat till att Luther inte längre hänger på våra axlar lika tungt, men också den växande öppenheten i samhället som gör att Vi alla får kunskap och möjlighet att prata om allt som känts farligt och främmande, och det gäller ju oavsett vad det handlar om. Allt som göms undan och tigs ihjäl blir ju hjärnspöken och rädslor. Det finns mer att göra i vår tillvaro, det finns fortfarande grupper som lever på undantag. Jag tänker till exempel på människor som lever med psykiska sjukdomar som ger annorlunda beteenden, förståndshandikappade och de som lever med svårare funktionshinder. Det blir så tydligt att våra egna rädslor och ovana gör det svårt att ta kontakt, för Vi kanske inte kan göra det på det vanligare sätten, ta i hand och kommunicera med ord. Jag möter många människor genom mitt arbete och det berikar mig och mitt liv oerhört mycket. Men ibland är det svårt att få till ett bra möte, ett samtal eller känslan av någon form av ömsesidig kommunikation överhuvudtaget och det ligger lika mycket på mig som den jag möter. Kommunikation handlar ju om utbyte mellan minst två. En del människor väcker och triggar igång känslor hos mig som gör det svårare att fokusera på det jag ska. En del människor uppträder och beter sig också på sätt som kan verka märkligt för situationen.

Jag har ett urklipp på min anslagstavla på jobbet som fungerar som en påminnelse för mig om varför det ibland kan bli som det blir. Det funkar lite som en ryggrad för mig att luta mig mot för att förstå och begripa bättre varför Vi människor väljer så olika uttryckssätt.... att Vi oftast har ett skäl. Att den jag möter ibland inte har tillit till att det räcker med att vara sig själv, att det är bra så, att det är gott nog, utan tar till arrogans, elakhet och andra negativa uttryck för att uppbåda mod för att stanna kvar i det som känns farligt och obehagligt.... vilket kanske just då är vårt möte. Att vad som helst kan vara tillåtet för att uppnå bekräftelse i någon form, för att bli sedd som den jag är eller ännu hellre ...vill vara. Vet jag inte vem jag är kanske det är skäl nog för att hitta på en personlighet vid det tillfället och "ösa på ordentligt" så den blir stark nog att hantera och överleva i situationen. Orden är hur som helst av Hjalmar Söderberg från hans "Doktor Glas" och berättar följande om oss människor. Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vilket pris som helst! Tycker orden också passar in på andra som tillbringar eller har tillbringat tid här i världen för att till varje pris bli ihågkomna "för den pyramid eller storslagna katedral av gärningar" han eller hon utfört med hjälp av makt och förtryck över och av andra. Till exempel Hitler, BinLadin, Pinochet, Nixon, MaoTseTung och han i Norge ...som inte ens förtjänar att nämnas vid namn! Känner hur min egen ilska bubblar när jag tänker på dessa!

Avslutar därför med en bild på ett fint halsband jag fått av en liten tjej. Många olika färgglada plastpärlor som tillsammans bildar en cirkel, en helhet! Det får bli en symbol för styrkan och det rätta i mångfald bland oss människor men också mångfalden av ord, vackra ord... ju fler desto bättre! :D