Julglädje .... men folk ser inte glada ut!

Idag borde vara en stor dag, i vilket fall för alla barn ... eller är det jag som inte hänger med? Det är sex dagar kvar till julafton som var den mest efterlängtade av alla dagar på året när jag var liten. Men jag ser inte några glada förväntansfulla barn eller vuxna heller för den delen. Både igår och idag har jag rört mig ute i vimlet. Igår var jag inne i stan vid middagstid. Jag skulle till torget för att köpa hyacinter och bruna vackra ägg i första hand. Sen fick jag, som en liten bonus, tag i en fin krans av enris att hänga vid ytterdörren, hade sån tur att hitta på en torghandlare som sålde alla sina kransar jättebilligt. Jag ville ha en "naturell", som inte var fylld med tomtar, klockor och röda pappersband. Hade väl från början egentligen en vild ide om att jag skulle ha gjort en själv men det har helt fallit i glömska till jag hamnade hos honom som sålde ut alla sina. Nu hänger min utanför ytterdörren med bara en liten snodd rött ullgarn i, precis som jag ville ha det! Hur som helst, när jag var där inne i stan, bland alla andra som också var där,var det inte julglädje som surrade i luften mest. Nu hör ju jag till det släktet som gärna iakttager och tjuvlyssnar på folk och jag blev mer och mer fylld av hur folk jag mötte såg ut i ansiktet och hur dom lät. Ibland säger man ju att yngre människor går som i en egen bubbla för att dom alltid lyssnar på musik och är igenstängda för övrig input med hjälp av hörlurar. Det må vara så, men igår och idag har jag mött mängder av vuxna som vandrar omkring som i trance med blicken någonstans i fjärran, utan att egentligen verka se något. Med nollställda ansikten och till synes avstängda och onåbara för allt som heter ögonkontakt och leenden.... och detta helt utan hörlurar och musik i öronen! Och sedan det här med hur folk låter! Hörde flera föräldrar som helt ogenerat tjafsade för fullt med varandra medan barnen satt eller stod bredvid och lyssnade istället för att ägna kraften till att fixa en rolig och spännande "någradagarkvartilljul-dag" för sina barn. Medelålders par som muttrade och suckade för sig själva... och åt varandra... på ett sätt som alltid förvånar mig. Jag blev så fylld av att titta och lyssna på dom jag mötte så andra förhoppningsvis gladare människor lade jag faktiskt inte märke till. Funderade över det här igår och hade anledning att fortsätta idag då jag var i ett annat köpcentra.

Tycker faktiskt synd om dom här människorna som inte har ork, eller är det engagemang och energi, över till att ta vara på dom här tillfällena som bryter av mot den vanliga vardagen. Om nu julen är alldeles för dyr för många och alldeles för inriktad på en massa onödig konsumtion, så är det helt gratis att gå med ett mindre barn och titta på allt ...vackra röda julklappspapper, chokladtomtar... och kanske en riktig om man har tur ... prata hemlisar och ta tillvara den där korta stunden innan dom blir stora. Och alla far och mormödrar och far och morfäder.... det är ju Ni som ska vara dom som står för det kloka, erfarna och i bästa fall lite visa. Välj bort det här som känns så fel, välj till något som känns bättre! Barn älskar överraskningar och bus, det är Vi vuxna som tvingar på dom den här överkonsumtionen och all galen julhandel. Det går visst, man behöver inte springa på om man inte vill...det är bara att stanna upp och följa sitt hjärta åt ett annat håll! Idag när jag bara skulle fixa ett mindre ärende och egentligen kände mig lite för sunkig för att vara ute bland folk slog det mig... tänk om jag är i minoritet här! Tänk om Vi bara är några kvar som tycker det ska bli roligt med jul, som tycker det är kul att förbereda för en härlig helg och ledighet! Nej, jag hör inte till dom med jättestor släkt att umgås med, jag har inga drivor av guldpengar att ösa ur, jag är inte religiös på det sättet. Jag tycker bara det är så roligt att det finns annorlunda dagar, att dagar gör skillnad, att det får bli festligt. Just julen är speciellt viktig för att det är ett avbrott i det mörka utomhus, avslut på hösten och förberedelsetid för allt frossande i tulpaner som kommer en månad senare. Det finns ju många minoriteter i samhället och det kanske är så att jag numera hör till ett gäng... en liten skara ... med tindrande ögon och tomtebloss i näven, som aldrig slutar älska han med skägget .. och aldrig slutar hoppas på att han kommer!

Måste till sist också lägga in en bild på min Bulle-Krumbukten-katt. Jag vet att han inte ligger här och tittar efter någon med skägg, möjligtvis istället efter någon av grann-katterna eller grann-hundarna. Just här, vid elementet, tillbringar han mycket tid under vinterhalvåret. Idag hade han lyckats böja ner en Bogainville-gren (...som faktiskt är lite taggig) och lagt sig över den. Såg ut som han också väntade ... och i brist på grönt gräs och annat somrigt tänkte .... man tager vad man haver och kommer över! Det dög i vilket fall att sova på en lång stund!