Under ytan en novemberlördag.

Härlig lördag och egen tid. Efterlängtat efter en arbetsvecka med mycket innehåll och engagemang. Verkade nästan ogenomförbart att stiga upp och bege sig iväg till jobbet i går fredag. Final med musik på kvällen med skärgårdens egna Sinn Fen som levererade en massa spelglädje i musik och text (...som jag måste leta upp och läsa närmre) Det blev ett rejält manfall under eftermiddagen på jobbet bland dom som tänkt följa med. Till sist var Vi tre plus en respektive kvar som höll fast vid att det inte var någon risk att Vi skulle missa helgtröttheten genom att stanna kvar ute i vimlet och lyssna på musik. Eventuell trötthet väntar ju helt lugnt och stilla på att det ska bli just lugnt... som idag lördag. Och det har verkligen varit en fridfull dag med i stort sett bara mig själv som sällskap. Så välbehövligt att få släppa taget och låta tankarna komma och gå som dom vill. Trötta tankar, kloka tankar, allvarliga och vemodiga tankar har runnit igenom mitt huvud i kombination med tankar på att ta tag i sånt som har med längtor att göra, nya saker och sammanhang jag längtar efter och vill vara med om. Är skönt med såna här "bara-vara-dagar" som inte innehåller så mycket som ska styras upp, tas beslut om eller avbryts av att man plötsligt måste stänga av djupsinnigheterna för att annat pockar på uppmärksamhet. Under tiden har jag lyssnat på radion och en hel del musik och hamnade hos Uno Sveningsson som har så mycket fint att lyssna på. Har några CD med honom och naturligtvis blev det ju efter ett tag dags för "Under ytan". Just dom orden har sedan hela eftermiddagen snurrat i mitt huvud, ur olika aspekter. Till exempel att det är härligt att få stanna upp och titta närmre på något intressant! Att få gå under ytan... pilla lite... och få stilla sin nyfikenhet. Men också att ha modet att titta ner, lite djupare, anstränga sig och känna in vad som finns under ytan, sånt som är undangömt för att det inte riktigt känns bra och behagligt att ha det uppe i dagsljuset. Härligt är väl kanske inte rätt ord att beskriva hur det känns att göra det sistnämnda men eftersmaken är definitivt ärlig och uppriktig ... och faktiskt lite härlig också! :) Hur som helst så följde "Under ytan" med mig ut i skogen denna gråväders-dag med stundvis regn. Helt plötsligt kryllade det med en massa "under ytan" över allt...

Det där bruna lite mjuka jag trampade på visade sig vara vackra ekollon... i mängder.

Skogskärlek..... en härlig trädkram!

Någonting vill komma ut... vill ta plats! En av längtorna kanske? :)

Under den skrovliga lite fula ytan är det ljust, slätt och fint .... och fullt av en massa skrymslen att upptäcka.

Mysigt krypin i markplan och naturnära omgivning ledigt!

...och floristpriset går till Skogsrået!

.... Palettakademin bekräftar att Blekinges färger inte längre är rosa, blått och gult ... från och med nu vissnaboklövsbrunt, mossgrönt och stenbumlingsgrått!

Tillbaka till Uno.... Under ytan, finns stora och små. Under ytan, finns det skratt och gråt. Det finns mycket där som händer som Vi inte kan förstå, men Vi hittar alltid svaren där i botten av oss själva. Under ytan.