Skräpigt (?) ... och önskeväder!

Jag blev ledig idag! Visste inte om det skulle funka förrän i går eftermiddag när jag försökte ta ett grepp om vilka arbetsuppgifter jag har som ligger. Var uppe tidigt denna dag som dock började så snopet och annorlunda mot vad jag tänkt mig. Äldsta godingen skulle ha kommit hem den här helgen för första gången efter flytten till stora staden. Men det blev inte så ... hon är sjuk! Vi hade telefonkontakt länge och väl på morgonen, hon var så besviken själv och Vi vände och vred på allt för att se om Vi inte skulle kunna hitta en lösning. Men det är ingen höjdare att sitta på buss i 55 mil om man knappt står på benen och mår illa! Det tog en stund innan jag kunde ta mig för något efter Vi lagt på luren, modershjärtat jobbade för fullt och jag visste att hon skulle gå och lägga sig igen och hoppades på att hon skulle lyckas sova bort eländet. Under tiden, när jag satt där med kaffekoppen händer det... det som kändes som ett mindre underverk efter en vecka i dis, mera dis och dimma! Det ljusnar och en till en början blek och försiktig sol tittar fram. Så annorlunda det blev, så ljust och så fullständigt omöjligt att stanna inomhus! Jag hade tänkt mig någon timme utomhus för att "hösta till det" i trädgården idag, men mer på nivån "hoppas det är uppehåll en stund och inte för kallt". Det tog inte många minuter för mig att ta mig ut, fram med lövräfsan, korgen och sekatören. Päronträdet, äppelträden och häggmispeln har släppt alla blad nu i veckan så jag började med dom. Magnolian (modell jättestor som sträcker sig över taknocken) håller på som bäst liksom Spireahäcken. Min lönn, den kära vackra, är ny-hamlad så alla dom löven får jag klara mig utan i höst, dom som nästan är allra bäst!

För det är faktiskt så att jag tycker om löv som fallit, jag använder dom (nåja, inte vartenda ett men många) och är noga med att samla in och räfsa. Men inte av samma skäl som min goa varmhjärtade granne. Hon tycker löv är skräp som skräpar ner och som ska städas bort så att det inte ser just "skräpigt" ut! Vi ser så olika på trädgård och allt som växer. Hon vill inte att det ska vara för högt, omfångsrikt eller skräpande... och jag ser det som "lyckad odling" om det blir just högt, omfångsrikt och, ja växter tappar blad och vissnade blommor, så det blir lite som ramlar ner. Min goa granne är så genomsnäll men uttrycker sina synpunkter på det där sättet så det alltid väcks en snabb ilning i mig som handlar om att vara sanitär-olängenhets-aktig, slarvig och ostädad! :) I hennes trädgård är det väldig ordning och mycket grön ogräsfri gräsmatta, i min är det förvisso också lite gräsmatta (med mycket mossa, tusenskönor, maskrosor och annat fint i) men mest en massa blommor både odlade och vilda som jag tycker om. Någon gång på sensommaren stod min goa granne och jag och pratade och hon kommenterade något hon såg i min trädgård och avslutade med... ja, din trädgård är så....är så.... ja, vad ska man kalla den...originell på något sätt! Oj, vad det blev svettigt en stund för henne...men hon fixade det! :)

Vad gör jag med löven då? Jo, jag täcker mina odlingsbäddar med löv. Rabarberbänken blev i år bäddad med päron och plommonlöv, Jordgubbsbänken fick resten av plommon och äppellöven uppblandat med magnoliabladen som börjar ramla i drivor. Vinbärsbuskarna och hallonen bäddar jag också in i löv. Och nej, det blir inte fler mördarsniglar, bara fin lövkompost och näring av allt det här "skräpet". På våren städar jag möjligtvis bort dom löv som ligger på "fel ställen" men låter annars alla ligga kvar. Täcker över dom som ligger i rabatter och såbäddar med ett tunt lager ny jord som man kan plantera fröna i.... sen växer det så att det knakar ur "skräpet". Jag avslutade den här härliga novemberfredagen i trädgården med att klippa gräset en sista gång... det växer faktiskt fortfarande. Har lite småplock kvar innan jag är helt nöjd men annars är trädgårdssäsongen avslutad för i år!

Sen är det ju AllaHelgona-Helgen den här helgen så jag avrundade med att plocka fram lyktan som jag brukar ha på trappan. Där står den sen ända till efter trettonhelgen på nyåret och jag tänder den (nästan..) varje kväll! Det är så fint och ombonat med det levande ljuset i mörkret. Flera av grannarna på området gör likadant... det är som Vi har en lokal liten ljuskampanj i mörkret... som påminnelse om att det finns en massa ljus!Och det är ju faktiskt i mörkret man ser ljuset bäst!