Ljus och skuggor denna dag med så många elvor!

Fredagkväll efter en som oftast välfylld vecka. Har inte riktigt landat i helgledigheten ännu utan håller som bäst på med att låta dom sista jobbtankarna få snurra färdigt i huvudet. Dom är lite som gula asplöv mina tankar, på väg att landa efter att ha släppt taget om grenen men fyllda av några extra varv med snurr och sen en sväng i sidled för att till sist så sakteliga lägga sig till ro bland kompislöven på marken. Veckan var tills igår nog ganska ordinär då jag strax innan jag skulle sluta på nära håll fick vara med om hur någon jag tidigare haft kontakt med i jobbet på ett bedrövligt sätt straffade ut sig. Denne någon kom plakat-full till jobbet bland behövande människor, efter att ha kört bil, och inför ögonen på chefen missade parkeringsfickan med flera meter för att i stället hamna nere i en slänt med kofångaren mot en tall. Polisen som snabbt dök upp i pike´buss nämnde något om grov vårdslöshet i trafik, blodprov på 1,4 promille och det allvarliga rättsliga efterspelet när man totalt förnekar trots alkoholångor som fick omgivningens ögon att tåras, en halv flaska whisky i väskan och oförmåga att stå upprätt utan stöd. Det hör inte till min vardag att vara med i dom här sammanhangen men eftersom jag kände till personen ifråga och situationen blev så extraordinär och akut, fick Vi hjälpas åt alla Vi som fanns till hands. När jag sent omsider satte mig på cykeln hem i mörkret igår kväll kunde jag helt plötsligt se den här personen ur två perspektiv. Den jag känner till sedan tidigare som "en som redan har det bekymmersamt och tvingas kämpa extra" och sedan ur det skrämmande nya perspektivet "galningen som kör bil rattfull och kan köra ihjäl någon av dom jag älskar"! Vet inte riktigt vilket jag ska välja ännu eftersom jag kan se dom olika perspektiven, kanske ska jag till och med behålla bägge. Det är ju märkligt det här med vad man ser beroende på just i vilket perspektiv eller ljus man ser saker och ting.

När jag skulle börja leva med mig själv för ett bra tag sedan skaffade jag mig lite nya föremål att ha omkring mig bara för att jag tycker dom är fina. Bland annat en liten skulptur i svart metall, ungefär 35cm hög som jag tycker uttrycker "längtan och att vara på väg genom att hjälpas åt"! Den här skulpturen har redan haft ett hårt liv i mitt hem. Jag hade en elektriker hemma i somras och han lyckades komma åt den så att den ramlade ner på golvet och gick sönder. Under en vecka höll jag på med olika lim för att laga den utan att lyckas. Till sist tog jag till lite "kärringknep". Jag surrade ihop den med ståltråd och målade till sist alla "skavank-märken" med svart färg. Lite skev är den men "kan stå upp igen", och har återtagit placeringen ovanför min Roslagskamin.

När jag tänder stearinljuset där syns den så tydligt mot den vita bakgrunden. Här om kvällen flyttade jag av en slump det tända stearinljuset så att det hamnade framför skulpturen. Då upptäckte jag något helt annat! Skulpturen blev det lilla i blickfånget och istället hade jag en stor maffig skugga av mitt figurgäng över halva murstocken! En helt ny bild och ett helt nytt perspektiv bara för att ljuset kom från ett annat håll. Som livet på en pinne! Önskar att jag alltid får uppfatta och se tillvaron ur nya oväntade perspektiv! Idag är det den 11/11 2011... ett dygn fyllt med elvor.... och kanske också av älvor och annat småfolk, beroende på hur man ser på sin omgivning... och på skuggor och ljus ... det var ju det där med perspektiv! :)