Äntligen blev det av!

Under många år har tanken dykt upp. Speciellt när det börjar bli vår och vitsipporna är på gång, eller som nu när det börjar bli höst och mitt önskeväder kommer. Men jag har aldrig fått det att bli av, jag har aldrig gjort slag i saken, bara tänkt att jag borde, att jag så gärna vill.. Men idag har det hänt! Jag vaknade tidigt när det fortfarande var mer mörkt än ljust och med en känsla av att jag sovit så jättegott. När jag satt med havregrynsgröten kom solen fram, så där vågrätt som den bara gör så här års när den inte kommer upp så högt på himlen längre. Det var bara 6 grader utomhus och helt vindstilla (efter några veckor med envis motvind tyckte mitt cyklist-jag!) så jag märkte ett lugn utomhus som var annorlunda redan när jag hämtade tidningen. Det jag också märkte var att det nog var dags för handskar.... premiär för säsongen!

Vid 7-snåret hade jag låst upp cykeln och det var där tanken vaknade till liv. Den här fantastiska mitt-i-september-morgonen tänkte jag vara med om fullt ut och rakt igenom! Jag tog fram kameran från ryggsäcken för att ha den nära till hands i fickan och började trampa in mot stan. Jag valde en annan väg än den vanliga och kom på att jag kanske borde meddela jobbet vad jag hade på gång, så jag stannade , letade upp telefonen och mailade " Jag kommer senare idag, jag tar en extra sväng med cykeln!" För det är precis det jag har velat göra under så lång tid. Att helt plötsligt en morgon, njuta av tillvaron lite extra, stanna upp i det vackra som är just nu och ta emot med öppna sinnen! Jag hoppade av cykeln och började gå, sakta, mot en gammal park halvvägs in till stan. Såg några gula löv i dom annars fortfarande gröna björkarna. Funderade lite över hur det kommer sig att det mitt i en för övrigt grön lönn kan sitta en stor kvist med löv i sprakande höst-lönn-färger. Hur kommer det sig att just den grenen tjuvstartar?

Passerade en hög med grova stockar av bok eller möjligtvis ek och såg att svampar hade börjat växa på barken......fram med kameran.

En ensam helt död ek, som ett stilleben, mitt bland alla bokar, gräset som var smyckat med en massa vattenpärlor så att det i motljuset såg ut som vit frost, alla röda nypon och oxelbär... så vackert, så oerhört vackert! Tänk om Vi människor skulle försöka fixa, få till den här utsmyckningen i naturen en tidig morgon i september! Vilket jobb... och ändå hade Vi inte nått ända fram! När jag kom ut på andra sidan parken kom jag fram till cykelvägen mot stan som följer en havsvik som just denna vindstilla morgon var helt utan vågor. Jag hoppade på cykeln och började trampa in mot stan och jobbet med solen i ansiktet. Jag cyklade utmed vattnet resten av dom 3-4 km och såg ringar på vattenytan överallt av fiskar som också njöt av tillvaron. Vilken fantastisk början på den här arbetsdagen! Känslan av att vara tillfreds och nöjd har dröjt sig kvar hela dagen. Det här ska jag göra om, det smakar mer! Ofta hänger jag upp tillvaron på aktiviteter som jag planerar på förhand och förväntar mig ska ge glädje och lycka. Så här kan det se ut : "Först ska jag... sen gör jag... efter det tror jag att ... sen kanske jag hinner " och så vidare! Många kloka tankar har skrivits ner, bland annat av Lena Katarina Swanberg i hennes lilla fina bok Sinnesfrid, finn lugnet i Ditt liv. Det är en liten bok i fickformat, nåja modell större ficka kanske, fylld med verkligen kloka ord. Där hittar jag dom här orden som säger precis vad jag menar med att hitta glädje och lycka en sån här morgon ,helt utan förberedelse och planering, bara med hjälp av känslan att vilja ta tillvara här och nu. Mindfulness i verkliga livet och på riktigt. Sök mig i mellanrummen....dom är fyllda av hemlig glädje!