September-present

Jag blir så glad och lycklig när allt vackert helt utan föraning ramlar över mig....som i morse! Cyklade hemifrån vid 7-snåret, dagen till ära klädd i min gamla svart rock och liten halsduk eftersom förkylningen fortfarande behagar stanna kvar en stund till. Utomhus är det dimmigt, rejält dimmigt, så jag ägnar lite tid åt att titta på alla fina konturer av träd, skogsbryn och husfasader som ser så akvarell-vattniga ut i just det här ljuset. Så fint och slätt utan alla detaljer man ser i vanligt dagsljus. Det är kav lugnt och när jag passerar över den första bron ser jag att vassen börjar skifta färg så smått, en första aning åt det halmgula vackra som blir innan den övergår i grått bortåt november. Ju närmare stan jag kommer desto mer skiktar sig dimman till att ligga mellan land och himmel. Bitvis rör den på sig och jag förstår så väl mina anfäder när dom tyckte sig se älvor, småfolk och annat ute i det flyktiga levande diset. Jag har vantar på mig för det är svalt att cykla utan, och jag har min kamera till hands i fickan om något speciellt dyker upp. Önskar att jag hade en kamera som kunde föreviga stämningar, känslan jag har i bröstkorgen när jag ser allt fint. Men i väntan få att den uppfinns får jag använda den vanliga för bilder. Så är jag då framme i stan och cyklar utmed hamnen, förbi bygget ute på hörnan som ska inhysa kontorstjänstemän och kvinnor i statens tjänst! Dom kommer att få en fantastisk vacker arbetsmiljö några meter från kajkanten och en massa frisk luft...gratis....den kommer att blåsa in själv så snart dom öppnar munnen där ute på hörnan i hamnen i detta vindens högsäte.

På raksträckan upp mot jobbet passerar jag en annan myndighets senaste stolthet och slagskepp, stort som ett hyreshus och helt i vägen för min vy ut mot skärgården.

Sen händer det, solen har just gått upp, dimman skingras och släpper fram ett märkligt solljus och allt stannar upp. Jag fotograferar lite från cykeln men känner redan då att ingenting kan avbildas så att det ger rättvisa åt det som finns framför mina ögon och i mitt sinne! En arbetsdag kan inte bli annat än bra efter den inledningen! Det finns en inskription till gudinnan ISIS som låter så här.... Jag är allt som har varit, är och skall vara. Ingen dödlig har någonsin kunnat se vad som finns under min slöja! Dock tror jag att det är något från den där slöjan som halkar ut och visar sig såna här mornar! Och jag blir så glad när jag får vara med på en hörna och se allt det vackra.