Allt är igång och jag springer bakefter!

Idag har jag börjat jobba igen efter mina härliga fem veckor! Helt okej och faktiskt roligt! Har ett jobba som ger mig mycket både som utövare och för mig som människa så det är mycket sällan det tar emot och skulle så vara fallet någon gång så handlar det oftast om ett konkret problem som jag tycker är svårlöst eller tungt. Men imorse när jag satte mina fötter på golvet vid kvart över fem kändes det bra! Riktigt gott med havregrynsgröten igen, och nyponthe´t som jag, den inbitne kaffedrickaren resten av dagen, absolut bara måste ha i början på en jobbardag. Riktigt roligt att fixa matlådan till och med!

Bara lite överrumplad över att det var så mörkt fortfarande utomhus. Satte mig på cykeln vid kvart i sju och det var då jag kände det påtagligt första gången. Ute på vägen var trafiken i gång av alla "ha-bråtton-till-jobbet-folk", allt var igång, så jag fick stå och vänta en stund innan jag tog mig över till cykelbanan mot stan. Väl framme på jobbet var ovanligt många redan på plats så det märktes tydligt att den stora motorn i offentliga sektorn tydligt hade startat efter sommarens lågvarv. Men det var i det här läget första dosen frustration ramlade på mig ...lösenorden till datorn! Ordentligt uppskrivna på en lapp, men var? Väl inne i datorn fanns alla mail som pockade på läsning. Helt otroligt vilket flöde som ständigt är i omlopp. Och det klart, såna här eftersläntrare som jag som har sen semester märker kanske av det ännu mer. Efter mailen var det dags för alla meddelandena på telefonsvararen, och av en slump upptäckte jag att jag blivit inbokad på ett möte utanför stan redan 10.00. Hela dagen har sedan förflutit med samtal med kollegor, medarbetare och andra som alla varit fyllda av sitt ärende och utgått ifrån att mitt huvud varit med och att jag förstått vem dom pratat om.... dom skulle bara veta! :D
Alla har varit på språng och på väg till något. Utomhus har det blåst (som oftast i den här stan). På himlen har fantastiska lavendelblå, gråblå och ljusgrå bulliga märkliga molnformationer snabbt dragit fram och avlösts av mindre skyfall blandat med solglimtar. Helt plötsligt har det blivit mörkt inomhus så att man får tända lampan följt av strålande solsken nästa minut.Så även vädergudarna är i tjänst och igång. Bara jag som springer bakefter, fortfarande med huvudet stundvis under armen.
Det brukar gå över snabbt den här känslan, kanske borta redan imorgon. Men så länge den varar så är den skön, känslan av att man befunnit sig någon annanstans där det är stilla och lugnt och dom motorer som möjligtvis varit i gång har bara snurrat lite lojt när andan fallit på.
Upptäckte dock något nu när jag kom hem från F&S .... lite symboliskt i mina ögon.

Mormors gamla klocka som har följt mig hela livet och som hänger här på en vägg.... den har stannat! Visarna pekar på halv ett.. och pendeln står stilla. Jag brukar vara noga med att dra upp den, älskar när den slår... eller förresten egentligen hör jag inte så ofta att den slår jag hör mer att det är tyst om den stannat.
Nu har jag glömt att dra den ... jag springer ju lite bakefter ... tiden är ur led!
Ska sova nu så att jag hinner knappa in på Alla Er andras försprång imorgon!
Dröm något riktigt härligt!