Förväntan och väder....

Har tänkt mycket på det här med förväntan. Vad det ställer till det för oss människor! Samtidigt som det är en sån viktig motor i livet. Men förväntan som inte blir uppfylld leder till besvikelse, som kan bli irritation och sedan övergå i gnäll, och det är så tråkigt att hamna i eller kanske tvingas lyssna på. Just nu är till exempel vädret en sån typisk grej som alla har alldeles för hög förväntan på. Uppfattningen är ju att bra väder är detsamma som soligt och uppehåll. Just nu är det precis tvärtom, mulet och regnigt, regn och mera regn! Men ljummet och vindstilla.
Alla jag möter pratar om att vädret borde vara bättre. Jag tycker idet är OK, vädret alltså, eller i vilket fall att det är som det är...det går ju inte att ändra på hur som helst.
Jag cyklade in till stan idag, i spöregn, ljummet spöregn som fullkomligt vräkte ner. Det gick hur bra som helst. Enda faran med det är att vattenplana i alla jättedjupa vattenpölar som inte hinner rinna undan. Jag har gjort det en gång tidigare så jag vet hur förvånad man blir när framhjulet helt plötsligt försvinner ner i djupt vatten och styret inte går att hantera.
Jag tycker det är en av våra läxor i livet att träna oss att acceptera det som är och utanför vår påverkan. Gilla läget och istället se hur Vi kan ha största möjliga glädje och behållning av det ... precis på det sättet det är.
Spöregn till exempel innebär ju ledig tid... att använda till annat än att till exempel åka iväg till badet, gräsklippning, tråkig fönstermålning och liknande. Det medför också just en massa härliga vattensamlingar som kan behöva dräneras.... med hjälp av hälen på en gummistövel.....en lång ränna, så att vattnet kan ledas vidare. Eller ett stopp i en gatubrunn som behöver rensas lite med hjälp av foten så att vattnet kan rinna ner i brunnen.
Jätteroligt men lite pinsamt att bli ertappad med om man är 54 år och det inte finns något litet barn i närheten som man kan låtsas hjälpa! :)
Förväntan... det klart att vi ska förvänta oss det bästa.
Men tänk om det bästa är just nu...på det sätt som det är...just nu!
Jag tänker ofta på att jag ska njuta av det som är ....så jag bättre tar tillvara...förväntar mig det bästa.... av det som faktiskt pågår just nu... jag tänker inte vänta till något "sen"!
Sen har jag en massa underbara längtor (...längtan i plural!) som jag drömmer om och hoppas på, men det får bli ett annat inlägg.
Bonus av allt spöregnande kan vara fullt med sagolikt vackra pärlor på ett krasseblad.... om man bara förväntar sig att det ska finnas vackra saker i spöregnet! Vattenpuss på Dig!