Jaha, så snabbt gick det att påbörja återtåget till det vanliga livet igen! Och det enda som behövdes var solskenet i morse! Genast när jag gick upp (visserligen först vid 8.30 eftersom jag lyckades med stordådet att lägga mig på andra rosenörat och somna om) så dök det upp andra tankar i huvudet. Tankar som .. "det var värst vad gräset är högt" och "kanske får ta en katthårs-sväng med dammsugaren idag" osv. Satt ute och åt frukost och skrev lite dagbok men den där lediga känslan infann sig inte riktigt. Jag kom istället på mig själv med att tänka på den äldsta godingens födelsedag på fredag och att jag borde förbereda hennes present. För att kunna göra det behöver jag ta mig till stan, och om jag ändå ska till stan så kan man ju cykla till Human Bridge och kolla upp secondhand-försäljningen. Mina blickar hamnade på mitt stora Magnoliaträd, (ett kopiöst, säkert 50 år gammalt träd som nu sträcker sig en bit över takåsen och in över verandataket). Jag fixar vanligtvis det mesta i trädgården själv men klättra är jag jätteskraj för och blotta tanken på att stå högt upp på en stege och såga stora grenar får mig att fega ur. För det här Magnoliaträdet måste beskäras och förminskas lite. Dessa tankar tog också form i mitt huvud, så till den milda grad att jag avbröt frukosten ute och istället satte mig vid datorn. Jodå, mycket riktigt, Magnolior måste beskäras av någon som är kunnig för annars kan dom torka ut och dö! Oh, hemska tanke (samtidigt som jag lättat konstaterade att jag kunde skylla på något för att slippa utsätta mig för detta äventyr själv!) Eftersom det är rätt tid nu att såga i magnolior så blev nästa steg att bläddra i telefonkatalogen för att hitta ett "såga-i-trän-proffs" utan resultat. Istället ringde jag en Plantskola som rekommenderade mig en tjej som jag fick tag på. Jodå, hon kan hjälpa mig med detta eventuellt redan på torsdag... jaha och sedan var det hela igång! Först till stan och present-fixandet, sedan till Human Bridge där jag hittade min efterlängtade golvljusstake i järn (eller möjligtvis svart plåt). Den ska jag har framför Roslagsspis-kaminen i vinter med ett stort fint ljus i. Väl hemma igen började jag fixa i trädgården, i den djungel som har etablerat sig på mina drygt 500 kvadratmeter i år. Allt är rekordhögt och frodigt och eftersom jag tycker det är så roligt med allt som växer så har jag som alla tidigare somrar samlat på mig lite för mycket. Skillnaden i år är ju att inget har torkat bort... allt lever och frodas och vältrar sig ut över plattor och trappräcken. Jaha, och ska jag nu få sällskap med ett "stege-klättrande trädgårdsproffs" i övermorgon så viskar min stolthet i örat på mig att "... någon lite förbättring.. putsning kanske... av ordningen i trädgården kanske är att rekommendera!". Eftermiddagen har därför ägnats åt detta. Den äldsta godingen kom hem och erbjöd sig att fixa maten, hon kände väl igen min smått världsfrånvända trädgårdsfixar-blick och anade hur länge det annars skulle ta innan jag skulle tänka på matdetaljen och ordna med utfodring i någon form. Nu sitter jag här ikväll och är på G med både det ena och det andra. Jag har en och en halv semestervecka kvar och vet att jag borde måla om delar av fasaden. Inga stora jobb, mer bökigt att komma åt bara. Känner att jag på något sätt redan beslutat mig för att fixa det innan semestern är slut.
Ett annat tecken på att jag har börjat mitt återtåg till vardagslunken är att jag inte så mycket som tänkt på att "en slurk vin skulle vara gott" i kväll, istället har jag druckit the´ (Mareld, jättegott grönt i lösvikt) och mackor med mjukost och solmogna tomater! Tänker faktiskt också ta och dra mig mot sängen strax. Har en bra bok som drar " Vi måste tala om Kevin" av Lionel Shriver!
Underbara liv som är lite olika mellan varven, vill inte vara utan något av dom! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar